Dexion

Om man vistas i närheten av en djup ravin, väljer man då att slå upp definitionen på ravinkant i Nationalencyklopedin och utnyttja utrymmet maximalt grundat på den uppslagna definitionen? Är det rekommendabelt, mänskligt och föredömligt att människor säger hemska saker om varandra, så länge de inte överträder gränsen för hets mot folkgrupp?

En egenskap som gör det politiska etablissemanget så erbarmerligt ointressant är dess låga krav på sig själva. Dess ointresse av värderingar för värderingarnas goda egenskaper.

Med dålig smak i munnen har jag länge iakttagit den svenska delen av Israel/Palestina-konflikten. Den senaste tiden har jag inte velat se, inte velat höra, för smaken i munnen blir sämre än jag kan uthärda.

Att konflikten, ja situationen som sådan, är komplicerad instämmer de flesta balanserade i. Ingen har agerat enbart rätt och ingen enbart fel. I en mänskligt svår situation har många orätter begåtts. Men jag tror att för de flesta människor omkring mig, som inte eftersträvar politisk makt, skulle det inte vara ett tänkbart sätt att agera på, att beskylla enskilda människor, eller ens grupper av människor,  med sin härkomst från området för konflikten för de politiska fel som begåtts.

På samma sätt som våra äldre släktingar inte skrek nazi-djävel så snart de träffade en tysk, eller för den delen kommunistiska massmördare när de träffade en ryss,kines eller kuban så avhåller vi oss inte nu ifrån detta beteende för att det uppfyller NEs klacificering av råbarkad osaklig idiot, utan för att en människa är en människa och inte en företrädare för dess politiska översåtar och människor förtjänar respekt och medmänsklighet.

Men så är det uppenbarligen inte överallt, för när det kommer till antisemitism så är det en viktig fråga hur antisemitism formuleras i olika uppslagsverk och en naturlig förklaring att hemska uttalanden inte är avsiktliga eftersom personens bekanta eller vänner, kollegor i alla fall, kan intyga att personen är god.

Att människor upplever sig hotade, anlitar vakter och slutligen lämnar Sverige är inte ett problem, för det är inte frågan om antisemitism. Det är bara frågan om att en stor andel av befolkningen i Malmö tycker att Israel gjort fel och att de malmöitiska ex-Israelerna – eller var de ens det, eller enbart födda judar (?) – inte tog avstånd från den israeliska politiken.

Ja, men då så!

Nästa gång jag träffar en malmöit så skall jag uttrycka mitt starka ogillande mot vederbörandes existens, grundat på mitt starka ogillande mot Malmös överhets agerande i frågan om judarnas situation. Jag kan inte utesluta att jag kommer att jaga både personen och dennes familj genom gatorna med vapen i hand. Är vi fler som jagar så blir det ju roligare. Faktum är att jag skall se om jag kan finna en demonstration till förmån för Malmös utplånande, för jag finner hela staden vara en varböld på den svenska kroppen, ett hån mot den goda smaken, medmänskligheten och empatin.

Malmöiter är vare sig en ras, en religion eller en sexuell läggning, så jag borde inte kunna åka dit för det juridiskt, så länge jag inte faktiskt ägnar mig åt förstörelse och misshandel och det är ju definitionerna som är viktiga, inte beteendet, eller värderingarna de både uttrycker och vilar på.

Givetvis ironiserar jag. Det är inte enskilda malmöiters sak att personifiera vare sig Ilmar Reepalus ageranden, eller motpolen för mina värderingar. Malmöiter, som alla människor, förtjänar respekt och medmänsklighet.  Men mest av allt, så går inte mina värderingar ut på att behandla andra människor illa, eller annorlunda, oavsett var de kommer ifrån, vilken religion de har eller vilka människor de älskar eller njuter med.

Jag önskar att svenska politiker och en del skribenter skaffade sig en uppsättning värderingar och levde efter dem, inte efter definitionen av antisemitism eller hets mot folkgrupp, det är nämligen att sätta ribban lägre än den bästa Limbodansare klarar av.

[Uppdatering: Skriver man samtidigt som man har influensa bör man korrekturläsa en gång extra, vilket jag gjort nu. Så nu finns till exempel den avslutande meningen med. Bättre sent än aldrig?]

• Per Svensson - Politikens Fikonlöv
• Johan Ingerö – Men vad bråkar de om?, Ohlys och Reepalus hundvisslingar samt och där kom den sista klichén
• Jonathan Leman – Att rationalisera hat
• Idiotsäkert – Titta mamma en antisemit
• Kamferdroppar/Leman – Debattartikel i Aftonbladet
• Fred i mellanöstern – Reepalu svävande om judeförföljelserna i Baltikum
• Krister Thelin, lagman och ledamot av FNs kommitté för mänskliga rättigheter – här (undviker Newsmills besynnerliga rubriker)
• Imagine – dubbelfel
• Fredrik Segerfelt – Om detta må vi tala

• Ulf Bjereld – Ilmar Reepalu, hetskampanjer och den viktiga kampen mot antisemitism
• Svensson – Till försvar för Ilmar Reepalu

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om antisemitism, Israel, Ilmar Reepalu, mänsklighet, respekt, rasism, politisk ytlighet, politik

Related posts:

1. Zvi Mazel på SVT-debatt
2. Antisemitism
3. Osmakligt Reepalu!

Det skrivs om kvinnor och kvinnlighet idag. Jag noterade på Twitter att @nya_moderaterna sagt grattis till kvinnorna, vilket fick @annaardin att fråga om de även grattar HIV-smittade på internationella Aidsdagen.

Nog om det liksom.

Att jag är kvinna är inget att gratulera till, det bara är, men inte heller är det en börda eller en sjukdom mer än resten av verkligheten är.

Själv har jag som alla formats av min omvärld och därför tänkte jag idag hylla några som format mig och betytt extra mycket för mig.

Gudmor Anita Englund

Som liten försågs jag med en Gudmor. Aningens oklart varför, för hon är inte särskilt gudaktig. Under min uppväxt var hon en tant som kom på besök, som förmanade och som gav mig mer eller mindre rimliga presenter. Som vuxen har jag fått lära känna min Gudmor som människa och jag betraktar henne idag som en välsignelse. En vän och en äldre släkting allt i ett – en själsfrände.

Jag beundrar hennes styrka att vända svårigheter till utmaningar och lärdomar. Gudmor kombinerar styrka, stolthet och ödmjukhet. Hon agerar när hon ser fel begås och backar inte för auktoriteter, men låter den med större kompetens eller bättre fallenhet för situation gå före.

Hon lever på ett sådant sätt att hon alltid kan ha rak rygg och alltid se människor rakt i ögonen och det gör hon – ser människor.

Margaret Thatcher

Nästa person har inte spelat en så stor roll under min uppväxt som därefter är Margareth Thatcher. Som barn på 80-talet syntes hon oundvikligen en del, men det är först som vuxen då jag via Youtube tog del av hennes tal, intervjuer och så vidare som jag verkligen förstod hennes storhet och styrka.

Det var inte kvotering, utan hårt arbete och en benhård övertygelse som tog henne dit. Nämnde jag hårt arbete?

Professor Ingrid Arnesdotter

Så kom jag då till universitetet och en av de första professorer jag kom i kontakt med var Ingrid Arnesdotter. Jag kan utan tvekan säga att jag haft merutbyte av de kurser som Ingrid lett, än de andra sammantaget.

Hennes oändliga engagemang, enorma arbetsinsats och ständiga saklighet beundrar jag enormt. Jag minns en av de första kurserna, jag hade ingen ekonomi alls eftersom jag inte stod på god fot med CSN. En vecka före tentan fick jag tag på litteratur och lagbok, men körde den med en halv poäng. Jag satt på Ingrids kontor och tyckte minst sagt att de borde kunna rätt upp mig, med hänsyn till vad jag presterat med de förutsättningarna. En godkänd tenta skulle dessutom innebära att jag faktiskt fick studiemedel. Jag var under enorm press på grund av min ekonomi och tårarna rann. Ingrid konstaterade att hennes uppgift inte var att se till min potential, utan mitt faktiska resultat. Jag var minst sagt förbittrad.

Men idag, många år efteråt och många kurser efteråt så bär jag med vetskapen om de ansträngningar hon gjort för mig och många andra tillsammans med det beröm jag fått emellanåt  och jag bär dem med en vördsam stollthet, för jag vet att det hon gjort har inte sin grund i medlidande, utan i att jag gjort mig förtjänt av det.

Morfar Ingvar Blomqvist

När jag var liten begåvades jag också med en Morfar. En Morfar som i många avseenden fyllde rollen av Pappa. Hans kärlek var varm och ömsint, men samtidigt stram. Hans sinne var öppet och han var nog den som lade ned de liberala värdena i min själ – gud har skapat en värld där det finns plats för alla – även de vi inte förstår eller direkt gillar. Även om Morfar var väl medveten om att jag och min syster var flickor så tror jag att denna man, född 1903 saknade förmågan att skilja flickor från barn och barn var vad han själv varit som liten. Således fick jag välsignelsen att växa upp som barn, till att bli människa, utan förmågan att förstå att jag borde låta saker hindra mig eller att jag var på ett sätt och andra på ett annat beroende på vårt kön. Morfar lämnade oss 1989 och sedan dess har jag saknat den där kärleken som är utan kritik, varm och kittlande som en strimma vårsol, men stark som en ek.

Scott Lindahl

Som tonåring mötte jag Scott och sedan dess har han varit en del av mitt liv. Jag inser att mitt hjärta har lättare att formulera vad som kännetecknar Scott än mina ord har. Scott sätter alltid sina näras bästa först och samtidigt som han förmår det är han den borna entreprenören som med stark hand sköter företag och projekt. Han är den som ställer frågorna som du inte vill höra och är med dig när inga svar finns.

Det skulle faktiskt inte förvåna mig om det är han som styr solens upp och nedgång.

Precis som Morfar besitter Scott en värme och respekt för sina medmänniskor som inte minst rsulterat i ett par helt fantastiska söner.

Den som jag som sista person vill ta upp idag, är i många avseenden den som mest gjort

Henrik dirigerar

mig till den jag är. Inte genom att förändra, utan genom att förädla. Morfar kunde konsten att odla och att ympa och det är en konst som Henrik kan med människor. Henrik är varm och stark, men försiktig, han tror på och hoppas, men kräver inte.

När jag träffade Henrik lade sig mitt hjärta till rätta i hans hand och varje dag lär han mig något nytt, får mig att upptäcka nya färger och att bli starkare i det som är jag och att mjuka till hörnen där det inte ansats på länge.

Henrik är mer analytisk än de flesta, matematik och musikalitet är två sidor av samma mynt som blänker vackert när Henrik hanterar det. Han blandar allvarlig övning med lekfull tollerans för den som inte besitter samma gåvor – än – för i Henriks värld är allt möjligt och människor större än de tror. Styrkan i såväl hans kärlek, engagemang som lojalitet är enorm och trots att han är klar över sina värderingar och följer dem så är han ytterst öppen och har sällan ett kritiskt ord att säga om andras göranden.

Dessa personer har gemensamt att de lever i enlighet med sina värderingar, de sätter kompetens högt och de gör, eller har gjort vad de har för att de tror på människorna omkring dem, likväl som på det egna värdet och den egna förmågan.

De ord som för mig är deras gemensamma nämnare är styrka, värme och värdighet.

Mänskliga egenskaper som jag hellre lyfter fram än könstillhörighet.

No related posts.