skulle vi fortfarande leva i gräshyddor.

...med sina privata kroppar.

(jag håller dock med om att jämställdhet inte handlar om disk.)

I Irak har 105 kvinnliga allierade soldater dött i jämförelse med 4 427 dödade allierade manliga soldater.

Vad vill jag ha sagt med det? Framför allt att teorin om könsmaktsordningen uppehåller sig, bortsett från absurditeter, också vid trivialiteter. De största problemen i världen är inte huruvida heterosexuella samlag är intrång på kvinnans själ, eller om heterosexualitet är genom vilken den patriarkala logiken förtrycker kvinnor. Utan vilkas liv länge ansetts som "naturligt" offerbara, och vilkas liv som ansetts som skyddsvärda. Ett perspektiv som sällan funderas på förutom som sätt att skylla på offren, de är ju män och våldsamma, det är deras krig. Med andra ord, män förväntas dö för andras skull.

icasualties.org

Mothugg-Karlsson säger ett och annat jag instämmer, sorgset och ömsom bittert.

Det är lätt att klaga på vänsterns vurmande för staten, men på vilket vis har den svenska liberalismen blivit bättre? Hur blev ens FRA-lagen möjlig?

Ställ frågorna. Detta måste vi prata om.

...i brist på massiv bloggrulleuppdatering som får anstå tills manus är levererat. Typ bloggar som tar en någonstans annorlunda, ett plock:

99 our 68

"FRA-frågan handlar inte om 1984, den handlar om Minority Report."

Christopher Kullenberg.se

Mmmm...fouclad.

Gertrude's Corner

Money quote:

"Är det inte ett slöseri att unga människor är vackra? Det är ju när man är medelålders och klok man förstår att utnyttja det på ett kallt och hänsynslöst sätt."

Inslag.se

"Som bekant är påstådd klimatpåverkan ett debattdödande frikort för att leva ut paternalistiska instinkter – livsstilsmoralismens motsvarighet till att kalla någon för rasist. Ann Heberlein [1, 2] drog precis samma slutsats av studien. Men hon skämtar inte."

Strötankar och sentenser

"Men kan radikal samhällsförändring verkligen uppnås utan våld? Frågan förutsätter att den är möjlig med våld."

Som sagt, Alliansen verkar inte förstå vad som hänt och händer.

Avgå. Alla. Nu.

Har du ingen förståelse för kritiken? 

- Beslutet är ju fattat.

Men det är ju det som de kritiserar. 

- Jo, det kan man göra, men beslutet är fattat, säger Fredrik Reinfeldt. 

Det här är ingen regering, det här är en teaterföreställning, regisserad av The League of Gentlemen. Vi är hållna som gisslan i Royston Vasey.

Jag gillar inte att döma människor och säga att de är ytliga och tråkiga. Men nu är jag där ändå. Man måste naturligtvis inte för att vara spännande och important skriva om FRA-lagen dag ut och dag in, men varför irriterar det då mig? 

För att det skrämmer mig.

På midsommarafton samlades vi vid dansplatsen, och vi var fyra tanter som brukligt dras till varandra, och genast utbrast vi "fy fan FRA-lagen". Och någon av oss sa efter en stund att om man skulle grabba tag i närmaste person här och nu skulle de inte ha en aning om vad, och förresten skulle de inte tycka att det var "fy fan FRA-lagen". Det skrämmer mig. 

Hur som helst. Varför enfrågepartier i längden inte är ett alternativ för liberaler, eller åtministone inte för mig.

Emma Opassande ställer frågan vad det skulle vara för fel med att stödja ett enfrågeparti som Piratpartiet. Svaret hon levererar är att det inte är fel på det, eftersom integritetsfrågor (som fildelning och övervakningsfrågor) är en så stor och viktig fråga som värnar om "frihet och demokrati". På ett annat ställe flikar Rickard Falkvinge in att frihet är lika viktigt för socialister och liberaler och att deras fråga kan ena dem (jag hittar inte kommentaren just nu).

Jag håller inte med. För att värna "frihet och demokrati" betyder inte så mycket om de inte vilar på en moralisk princip. Antingen är det en princip som socialister och liberaler delar, eller inte.

Piratpartiet, trots sina goda föresatser, är och förblir ett enfrågeparti, och frihet och demokrati har verkligen inte samma innebörd för socialister och liberaler.

Frihet är - för mig - inte något delbart i beståndsdelar som går att sortera i olika "viktiga" frågor, och det är inte ett begrepp som kan delas mellan liberaler och socialister. Frågor kan vara olika angelägna, men det är inte samma sak som att de är olika viktiga. Vissa frågor är inte mindre viktiga för att det berör ett färre antal människor, och andra frågor är inte mer viktiga för att de berör ett större antal människor.

Prioritering är dock en väsentlig del i att vara en människa, det går inte att personligen föra krig på alla möjliga fronter, och allra minst samtidigt. Det är dock lättare att föra krig, och koncentrera sig på frågor, om man står stadigt och tryggt i universella principer och värderingar som innebär en konsekvent och moralisk syn på människa och samhälle, som rätten att slippa våld och tvång.

För mig är den moralen byggd på självägandet och rätten till egendom, och därmed de individuella rättigheterna. Det kan låta gnälligt så här medan striden om FRA-lagen faktiskt gör att hela det politiska Sverige gungar, men saken är den att denna strid handlar om värden, inte om övervakning och fildelning i första hand. Att försvara frihetliga värden är svårt, för vi måste alltid ta ställning till en grundläggande moral. Det är inte viktigast för mig att skatterna sänks, eller att FRA-lagen sänks. Det viktigast är att säga ifrån, att det är inte rätt att politiker i "demokratisk" ordning kommit att agera som förmyndare över medborgarna och dessutom tar hiskeligt betalt för det också. För mig är frågan om t ex prostitution eller narkotikaanvändande lika viktig som "integritetsfråga" som FRA-lagen och som vilken annan fråga som handlar om självbestämmanderätten människan har över sitt eget liv.

Det är inte övervakningen i sig. Den är resultatet. Det är bristen på liberala värderingar sedan mer än 40 år tillbaka som gör att svenska politiker ser det som tämligen oproblematiskt att styra våra liv, ända in i sängkammaren, till och med vad vi stoppar i våra kroppar, och nu även i vår kommunikation. Så, med den synen är moraliska hinder mot övervakningslagar som hotar vår integritet sedan länge sprängd.

Jag kan inte väga allas vår rätt till självbestämmande mot allas vår rätt att i fred kommunicera. De hör ihop.

Det är mitt svar. Just nu.

Detta är värre än när jag höggravid i nionde månaden och med femårig dotter i handen skulle köpa en folköl* på 7eleven, avkrävdes legitimation, och nekades för jag hade den inte med mig.

- Du måste skämta?

Mer humor/drama: I natt var kärestan och jag på utflykt i Nynäshamn. Klockan var midnatt och vi fick den strålande idén att det måste finnas någon nattöppen mack att köpa cigg i. Så är det med nikotinister/knarkare.

Det fanns det inte. På enslig väg hemåt, slog bränslevarningen på. Det var två mil till Ösmo. Vilket var rätt korkat eftersom vi precis åkt förbi ett pärlband med mackar. Skulle vi klara det? Jag såg framför mig hur vi stod vid en vägren bland konstiga och stickiga dikesväxter, och någon polsk lastbil som skulle fara förbi oss medan jag skrek/ropade austinskt och förtvivlat:

Please, help us...please, help, we have money. *vift, vift*

Vi klarade det. Bilen lyckades precis hosta sig fram till en bensinpump.

Vilket betydde att jag fick gå upp klockan 6 i morse för att sitta som en zombie i bilen och släppas av i Ösmo och vänta på att ICA skulle öppna. På den tristaste serveringen/korvkiosken i världshistorien (för kaffe får ju tiden att gå) i sällskap med ett illaluktande fyllo i en permobil (tänk Lasse Kongo).

Två timmar senare insåg jag och kände med hela min kropp hur idiotiskt det är att röka. Jag orkar varken äventyr i Nynäshamn by night, eller korvkiosker klockan sju på morgonen och tvåtimmarsresor för att ta sig hem. Nikotin blir ibland som en jakt på den heliga graalen. Det är inte riktigt värt det.

*) Obs! Obs! Inte till mig.

Lliberalismen kippar efter andan som en fisk på land. Är det inte lite bitterkomiskt att insikten landar nu för många efter FRA-lagen, och inte efter andra saker som den anti-liberala sexköpslagen och den anti-liberala narkotikapolitiken, bara för att nämna ett par områden.

Det fanns bara en enda anledning att jag röstade på Fredrick Federley i riksdagsvalet 2006. För att han framstod som det sista försöket, ett hopp om en begynnande framtid för liberala idéer och tankar. Fint va? Jag hade egentligen inga större illusioner att liberala principer skulle förändra landet via Riksdagen, jag har ärligt talat inga frihetliga illusioner kvar om etablerad politik alls när allt kommer kring. De illusionerna försvann för länge sedan. Jag vet att det där med hopp och förtröstan låter romantiskt och fint, lite för bra för att vara sant, och det var naivt att lägga all denna romanstiska förtröstan på en enda person.

Jag tror jag måste förklara min naivitet lite. För det fanns också en ful, cynisk och elak tanke som spirade inom mig. Jag tänkte nämligen att ju mer Alliansen gör bort sig - och de kommer göra bort sig - desto större kan möjligheten blir för en liberal idédebatt. Ju fler förbannade och besvikna liberaler som åser hur Alliansen i själva verket struntar fullkomligt i liberalism, desto större möjligheter för en verklig förändring. En slags kreativ förstörelse och kreativt uppror. Jag trodde dock någonstans att Federley kunde bli den där ledande personen för detta uppror. Besviken att min romantiska förhoppning var just bara naiv. Möjligheten fanns, men den dog. 

Det finns de som tänker rösta på andra partier för att de tar bättre hand om vissa liberala frågor. Som Vänsterpartiet och deras hållning visavi narkotikapolitiken och FRA-lagen. Men det är verkligen inte nog. FRA-lagen och narkotikapolitiken är faktiskt bara två sidor av liberalism, och frågor som egentligen är odelbara. Det går inte riktigt att plocka ut frågor som känns mer relevanta än andra som från ett smörgåsbord. Det är en anledning att Piratpartiet inte fungerar för mig. Jag tycker de är bra, men. Det krävs att man är tydlig i andra frågor också.

Enda anledningen jag skulle rösta på Vänsterpartiet är av en helt annan anledning, för att Alliansen förtjänar det, som en straffröst. Men det finns andra saker att göra, frågan är bara vad, för när det stormar som mest i liberala frågor så orkar inte KLP ens släpa sig från debattforumen. Det är elakt sagt, men från hjärtat, och det är ju ett par år kvar?

Sofflocket eller frihet.

Jag antar att Alliansen sitter i något slags chocktillstånd efter alla käftsmällar just nu. Vad de kanske inte riktigt förstår är att just denna fråga kan ha beseglat deras fortsatta öde.

Någonstans är det trist att det var FRA-lagen som kan vara det avgörande för Alliansens fall, på fler sätt än ett. För någonstans är det svårt att inte fundera över moralen att just det fick gnistan att tända och inte alla de övriga anti-liberala frågorna som Alliansen fört. Kanske för att saker som drabbar en själv mer uppenbart också blir lättare att reagera över. Men visst, det kan också vara den där droppen.

Mycket tidigare om den floppade Alliansen:

Varför är Alliansen så rädda för frihet?

Välfärden raseras, välfärden cementeras?

Vi ska ha det så men inte säga så

"Snart kan vi börja ha en stående lista med alla anti-liberala strategier och värden som Alliansen står för. Fortfarande övertygad att det är liberalism som det kommer resultera i? "

Äh.

Men kul att så många upptäcker Alliansen som flopp när snaran dras åt Internet. Alltid något, kanske den kreativa förstörelsen leder någonstans.

Hur förklarar puritanisterna i gårdagens debattartikel att katolska präster dör av Aids? Med tanke på övertron på avhållsamhet som svaret på bekämpningen mot HIV, så verkar det motsägelsefullt, inte sant?*

Det vore intressant att veta hur förklaringen ser ut. För mig ter det sig självklart att mänskligheten icke låter sig reformeras så enkelt, och att repression också tenderar att mer skrämmas än förändra.

*) Tipstanke från RFSL.

Ökad kondomanvändning är inget skydd mot sexsmitta, hävdar ett gäng puritanister på DN debatt idag. Men spridandet av HIV har också minskat. De utbrott som sker har inte bara med sex att göra. Att kondomer är ett skydd undviks att berätta om, utan här försöker de får det till att vår statistiska ökning av användandet av kondomer inte förmått hindra sexsmitta. Men det är ju lätt att konstatera att de som smittats INTE använt kondom.

Så är det inte bara gammalt religiöst renhetsjox i ny kläddräkt? Jo. Avhållsamhet som medicinskt under. Självklart ger oskyddade samlag en ökad risk för blodsmittor, och ju fler partners desto högre. Precis som att skjuta heroin med delade sprutor ökar risken för gulsot och hiv. Det är självklarheter. Kondom/sprutdebatten tenderar ibland vara exakt likadan (du måste sluta knarka/knulla!), speciellt när det är något annat än medicinska betänksamheter bakom, som puritanism med religiösa motiv. Är avhållsamhet svaret? Visst om vi reformerar mänskligheten. Men det är naivt på ett plan, och på ett annat omöjligt att realisera på ett rimligt vis. Det krävs inte så mycket fantasi för att förstå att även i den mest underbara relationen av utlovad trohet räcker det med ett enda felsteg. Hoppas vi/de använder kondom i såfall? Utlovad trohet är inte heller ett skydd mot sexsmitta. 

Trohet och avhållsamhet har aldrig fungerat i världshistorien. Inte ens syfilisskräcken som exploderade i Europa på knull-1600-talet, fick folk att sluta knulla runt fast de visste vilken risk det innebar. Oh, take me baby one more time, screw me harder, faster, let me come all over you, är rop som aldrig dör ut. Jävla människor? Kanske de ska läsa bibeln istället. 

Vi kan lika gärna konstatera att kroppsvätskor är smittsamma. Och bästa sättet att skydda sig är att sluta ha med andra människor att göra (men orealistiskt). Men det skojigaste med debattartikeln är deras vånda inför att kallas moraliska. Men det de påstår är ju att en viss sexualmoral (avhållsamhet och trohet) borde föredras. Inte att folk borde skydda sig bättre. Det är inte en klagan över att folk är dåliga på att skydda sig, utan att de knullar så förbannat utanför äktenskapet. 

Hur som helst får det mig också att tänka på Beauvoir och hennes analys av den sexuella revolutionen som en backlash för kvinnorna. Faktiskt blir vi mer våldtagna än innan, menade hon på största allvar, förr i världen fick kvinnorna läsa sina böcker i fred på caféerna, nu vill karlarna bara knulla och är odrägligare än någonsin eftersom det är sagt att kvinnor också vill knulla. Kvinnorna vill ju inte knulla, verkar hon ha menat. (Att hon själv pimpade och tubbade kvinnliga ungdomar och sedan förnedrade dem när de var olyckliga, är förstås en helt annan sak.) Detta visar än en gång hur mycket religiösa puritanister och en viss gren av feminismen hänger ihop.

Men artikelförfattarna är väl inte religiösa puritanister? Det finns inga andra som resonerar på detta sättet.

Och här är ett nedslag i den fördummande debatten om konsumtion (och kvinnor) och världens kommande undergång. Det enda Ann Heberlein lyckas med är att byta objektet för vad som skall  klagas på, sedan kallar hon Björk för dum. Jag skulle nog våga mig på att påstå att det här inte är bättre, detta är exakt lika naivt om nästan inte något värre, eftersom här försöker sig Heberlein på konststycket att tänka sig att socioekonomiska faktorer som förklaringsvärde är något löjligt.  Bättre kan du Ann än att hemfalla åt samma anti-konsumtionshysteri, en slags puritanism det också. 

Läs även: nonicoclolasos - kristna-lakare-sprider-sitt-evangelium, och advodia - dags-att-avskaffa-sex-utanfr-ktenskapet

(med anledning av IDG:s kärleksbombning på deras förstasida idg)

"Om signalspaningen fortfarande innebär risker för integritet och frihet utan att ha en bevisad effekt, kan jag inte stödja ett sådant beslut. Och därför är jag tvungen att följa min övertygelse. Det är jag och ingen annan som accepterat ansvaret att på riksdagens plats 199 representera mina väljare i Dalarnas län. Om det inte spelade roll vem jag är och vilka idéer jag representerar hade riksdagen inte behövt bestå av 349 ledamöter. Det hade räckt med sju partisekreterare som träffas och avgör frågorna med olika antal röster efter senaste valutslaget." -- Camilla Lindbergs motivering til nej.

Camilla Lindberg (FP). Helt otippat. Stå på dig, annars gör staten det. Och hon menade det. Det vill jag kalla ryggrad.

PS. Sverige har blivit slashdottad x 2. Kan bli överlastat.

Var inte arg på Fredrick och Annie, säger några, det är ju trots allt partiernas fel. Det senare är förstås helt rätt, men besvikelse över personer som hade chansen att försvara frihetliga värden och sumpade den är fullkomligt förståelig och giltig. Sådant ska svida. Kanske det är lite som Thomas Gür klagade häromdagen, och vi luras att tro att unga människor ska förmå axla frihetens banér principfast. Unga, kaxiga och med gott självförtroende. Så länge ingen kris seglar upp som kräver något exeptionellt. Federleys darrande läppar i Riksdagen var en bitter underskrift till det. Jag är inte intresserad av Federleys mammas goda råd, även om det skulle kunna ses som sympatiskt och genommänskligt på alla vis. Men det är inte bara Federley som ska sova på natten, och det är liksom kärnan i att ta ansvar som politiker. Däremot vill jag veta varför Federley godtar en lag av denna kaliber till trots mot hans annonserade motvilja till "bodströmsamhället" och hur det är möjligt att att inte förstå att Burkes citat lika gärna kan handla om hans egen feghet? Må vara att han medverkat till en återremittering, men det är ju som andra redan sagt bara kosmetiskt. Jag kan inte heller för mitt liv förstå Annies citerande ur Rands Och världen skälvde, för vad hade det alls med henne att göra? Ett klart och tydligt nej hade motiverat slikt citerande.

Det skulle kunna vara enkelt och skönt någonstans att skylla allt det här på partimobbning. I Federleys fall dog den teorin när han började yra om att han hade svårt att ta ställning till själva lagen. Så det gäller inte Karl Sigfrid som utsattes hårt för pennalism och drog sig tillbaka med sin åsikt intakt om än tilltufsad.

Bloggarna stoppade inte FRA-lagen. Ett massivt uppbåd stoppade inte FRA-lagen. Och allra minst skötte media sig. Det här monstret borde aldrig ha konstruerats och tagits upp igen. Det spelar ingen större roll att Bodström var den ursprunglige arkitekten, och jag vet inte varför Federley återkommer till denna typ av fakta. Problemet är ju att påstådda liberala frihetsvänner godkänner den trots allt.

Tillägg: Federley bloggar idag och verkar faktiskt låtsas som om han inte svikit. Bedrövligt pinsamt att han nu dessutom verka ljuga.

Dennis bloggar också om det där med Rikets säkerhet och här är ett money qoute:

När man säger sig vilja skydda rikets säkerhet så betyder det förstås att man vill skydda Majas, Annas, Gustavs och alla andra människors säkerhet. Och i det här fallet vill man göra det genom att övervaka just Maja, Anna, Gustav och alla andra människor när de kommunicerar med varandra. I stället för att gömma sig bakom nationen så belyser det att man faktiskt är ute efter att inskränka integriteten hos de människor som man säger sig vilja skydda.

Det här var ju rätt intressant:

Svenska underrättelsemyndigheter kan sedan använda uppsnappad information från till exempel Ryssland i byteshandel med andra länder. I lagtextförslaget står att 'myndigheter som skall bedriva försvarsunderrättelseverksamhet får, enligt regeringens närmare bestämmande, etablera och upprätthålla samarbete i underrättelsefrågor med andra länder och internationella organisationer.'"

Enligt Bo Hugemark, pensionerad överste och säkerhetspolitisk kommentator, skulle information insamlad genom spaning i rysk trafik kunna vara värd mycket för andra länder.

Ryssland mål för spaningen

Inte utan att det föranleder en undran.

och tydligen ryktas det förslag om återremiss enligt Hax.

nu talar Federley och berättar hur svårt hans beslut varit och citerar konservative Burke: Den enda som behövs för att det onda ska triumfera är att goda män inte gör någonting. Han ser ut och låter som han ska klappa ihop. Men vad farao betydde det verkligen? Återremiss...

...det är ju hur fascinerande som helst att bland annat höra Kalle Larsson citera gamla klassiska liberaler som Benjamin Franklin och plädera emot tanken att det är rätt att värna frihetliga värden med metoder som kränker dem. Det får han gärna vidare utveckla kontra andra liberalt demokratiska värden som t ex yttrandefriheten och lagen hets mot folkgrupp...

bara en tanke. Revolutionen är som vanligt permanent och ensam.

Väntar på att bland annat Federley ska äntra talarstolen och tala ur det frånvarande skägget, och kanske ändrar svensk framtida historia. Under tiden kan man kanske läsa Anna König Jelrmyr om man saknar vad ja-sägarnas argument verkligen består av. Om det är så moderater och övriga alliansen resonerar i frågan, bäva månde vi alla.

Hon skriver bland annat:

Vi kan givetvis inte hundraprocentigt garantera att missbruk av signalspaning inte sker. Men vi gör det betydligt svårare än idag, inte minst med den insyn som finns. Bör risken för enskilda tjänstemäns missbruk av befogenheter leda till att vi helt förbjuder signalspaning och underrättelsetjänst? Jag anser inte det. Precis som att jag anser att det ska finnas digitala patientjournaler, trots att vi vet att det finns personal på sjukhusen som ibland kränker integriteten och går in och läser. Däremot bör det finnas hårda straff och sanktioner mot dem som går in och bryter mot reglerna.

Nej, just för att vi inte kan garantera att missbruk inte kommer ske är det av vikt att inte släppa lös den. Insyn är inte nog, utan snarare en legitimitet, inte ett hinder och dessutom något som vi avhänder till en stat vi ska förmoda alltid kommer ha goda avsikter. König-Jerlmyr verkar dessutom tro att de som är emot lagen är emot all signalspaning. Att likställa patientjournaler med den typ av signalspaning som lagen avser är som att säga att det går precis lika bra att centralisera alla patientjournaler och alla medborgares förehavanden hos en vårdgivare och låta polisen/närmaste säkerhetsmyndighet söka av lämnade uppgifter.

Vi kan också jämföra med att vissa uppgifter i våra kontakter med myndigheter är sekretessbelagda, som exempelvis våra förehavanden med det offentliga som i socialtjänsten eller med skolans kurator. Samma sak är fallet med den största delen av våra förehavanden med vården. Med Königs-Jerlmyrs logik så vore det inte värre med lagen än att låta polisen/myndighet med säkerhetsbefogenheter att söka igenom sådana uppgifter.

Men det kommer inte någon propsa på. Men det kanske bara är en tidsfråga, för har man tagit det steget är det inte alls svårt att motivera nästa steg. 

Detta är alltså resonemang som yttras av de som nu ska rösta på lagen. Detta kan vara det största misstag alliansen gjort.

Jag må inte gilla Birgitta Ohlssons (FP) åsikter* i frågan om sexköpslagen och relaterat, men helt utan tvivel tycks det luta åt i skrivande stund att hon är den som kommer gå rakryggad ur detta nationella trauma. Inte en gång hon har framfört tvivel på vad hon tycker om lagen och dessutom att hon inte kommer trycka på någon ja-knapp. Jag tycker hon kan behöva känna det extra lilla stödet, bra och modigt av dig Birgitta! Cecilia Wikström (FP) och Karl Sigrid (M) har också uttryckt att de  kommer rösta nej, vilket också är bra.

Jag kommer gå på demonstrationen i morgon, genom feber och huvudvärk, ett litet offer. Det är inte ett hot, det är ett stöd. Pratade med Isabella igår och hon kommer också finnas där någonstans i myllret. Om det inte vore så att horstigmat existerade kanske vi kunde haft en en egen protestbanner med orden: "Horor och feminister mot FRA-lagen!", men det är ju ett önsketänkande.*

Ett ja till lagen är att öppna dammluckorna för något få människor är beredda att ge upp när allt kommer kring. Individens suveränitet. Det är vad det handlar om.

Till och med Dagens Arena skriver oväntat smart och insiktsfullt. Det är inte utan man undrar hur det kunde gå så fel.

Nu väntar nationen på att FRA diskuteras i Riksdagen.

Update: Centern godtar förslaget med en röstförklaring, men jag fattar ärligt talat inte riktigt vad det betyder med röstförklaring i sammanhanget (bortsett att de vill ställa något krav), huruvida det betyder att Federley och Johansson därför röstar med förslaget eller om det betyder att de påverkat att en röstförklaring blir av. (Behöver jag nämna det senare har töntstämpel på sig?)

*) Jag sparar en diskussion om paradoxen Birgitta till ett annat tillfälle.

Det är ju inte helt ovanligt med hur Anders resonerar om hur kontrollsamhället (och kommunism och fascism och nazism i praktik) är en konsekvens av "nyliberalismen". Precis som massakern på Himmelska Fridens torg också var en konsekvens av "nyliberalism", enligt Naomi Klein. Vilket föranleder att påstå att Kleins tes inte är något nytt, det där med liberal brunvandring och nyanser av brunt är mäkta populärt som tes. 

Men visste ni att ouppskattade komiker också är en konsekvens av nyliberalism?

"Publiken är helt nyliberaliserad, det är en hord av Rhapsody-in-rockare. Svensk underhållning är en stor orgie i lalleri. Det finns några som kämpar på, som Lars Demian, Thåström och Kent i viss mån, men de har ju sin ekonomi tryggad. För mig, som lever ur hand i mun, finns det inget ekonomiskt utrymme att tala om att jordklotet är rövknullat." -- Peter "att prata konstigt är roligt" Wahlbäck

Så varför inte omdefiniera nyliberalism till "det som orsakar allt trist och som allt trist kan skyllas på" (åtminstone en variation på att allt är invandrarnas fel). Bara ett tips som redan verkar ha hörsammats.

PS. Tips till Wahlbeck om humor - Bill Hicks som hatade nyliberaler, "Chomsky with dick jokes", och gissa vad, han är rolig!

Jag grät då jag hörde att Norge antar lagen

Mitt i allt FRA:ande så är det skönt att veta att Isabella fortsätter kämpa för en annan viktig rättighetsfråga.

I Norska Verdens Gang intervjuas Isabella och sedan har hon besvarat tittarfrågor.

Titta, läs och betänk modet som Isabella uppvisar.

En småfet kort man som en liberal symbol, men vem är jag att klaga, så här sprider jag då Freddi och Mattias video, kanske det hjälper i valet mellan politisk karrriär och att göra det rätta. Jag tvivlar, och det är ju lite skillnad att vara fjunig osäker tonåring och politiker som redan gjort politiska val, men det är rätt kul ändå.

Döda politiska karriärers sällskap. En satir.

Precis som Dennis undrar jag också vad det är för viktigare frågor som Annie och Fredrick sparar sig för. Det måste ju åtminstone finnas en oerhört vassare liberal fråga som gått oss spårlöst förbi och som riskerar ett och annat om inte Annie och Fredrick kommer att finnas där för att bevaka den och utsätta sig för en eventuell partipiska de i så fall kommer gå emot? Faktiskt är det inte en liten fråga. 

Häromdagen skrev Hax att vi måste smeka politikerna med morötter så de orkar göra rätt. Visst, det finns en poäng i det, att det krävs att känna stöd i en fråga. Jag är ledsen men den pedagogiken går mig bara totalt förbi och det inlägget vållade bara inre konvulsioner hos mig. Men här famlar inte Federley i mörkret, han vet exakt hur stödet ser ut bland hans väljare. Här har vi i alla fall en liberal politiker som faktiskt å ena sidan påstår att han vet vad som är rätt, och å den andra sidan hävdar att han faktiskt har vånda för att partipiskan viner. Sedan skriver han på sin blogg att han slutat läsa mejl och bloggar och slutat svara i telefon, för det är så jobbigt att folk har åsikter om vad han ska göra. Folk har mage att tycka till när han uttryckt vånda. Jag kan bara häpna. Naturligtvis är det inte okej med hatmejl, men när man läser Fredrick skulle man kunna tro att han sveper alla över en kam, så jobbiga människor är? 

Nu heter det att FRA-lagen också är bra (och visst, det är en "formalisering" i lagen av något som sker delvis redan nu, men eh?), och hans vånda tycks nu också handla om själva lagen och inte bara om partipiskan, något han inte riktigt nämnt tidigare. 

Jag är ledsen att det blev så här Fredrick, men jag tror faktiskt det är slut mellan dig och mig. Och det antagligen helt oavsett hur du röstar. Det känns hårt att säga, och det är ju inte direkt smek med morot. Men eftersom Fredrick ändå inte vill läsa och höra vad folk tycker och har annat för sig, så spelar det nog föga roll. Kanske det kommer en helt fantastisk förklaring och ursäkt när han väl röstar nej, vem vet. 

Många skriver om FRA-lagen nu i dagarna, vilket är helt otroligt fantastiskt, och med särskild nickning till Falkvinge och Emma, och ett par riktigt bra inlägg av Fridholm och Josh kan gott knuffas för angående det där med principer, jag har själv inte så mycket att tillägga heller utöver det jag skrev för över ett år sedan: ...Om du stirrar länge nog in i avgrunden.

Nu känns tisdagen onsdagen (framflyttad tydligen) som en vattendelare i svensk politik och framtid. 

"Vi tycker att det är viktigt att vuxna själva kan få bestämma hur länge de vill picknicka",

...säger en moderat politiker som antagligen är mäkta stolt att kommunfullmäktige i Stockholm beslutat att pimplande i parkerna nu är tillåtet i en del parker till 24 istället för till 22 (men i en del andra är det fortfarande eller nybeslutat helförbjudet).

"Den borgerliga alliansen i Stockholms stad fick på måndagen igenom att nio platser får förlängt vinpicknick-tillstånd från 22 till midnatt."

Hurra? Men det är förstås viktigt att politiker får bestämma lite om ramarna inom vilka medborgarna får fritt bestämma hur länge de vill pimpla vin?

Vinet gör dig fager,
vacker som en dager.
Tag den lotten —
knäpp vår basfiol!
I hvart stop, du tömmer,
nytt besvär du gömmer
och på botten
ser din lyckas sol.
Lycka til Kupidos härlighet!
Att i Bacchi vingård blifva fet,
drick, bror Wetz — du är poet!

Fostrandet slutar aldrig, men folket verkar sällan bry sig. Vin och park hör ihop sedan länge.

Det krävs inte något inköp av Naomi Kleins nya bok, den av vänstern så hyllade bok, för att konstatera att något är ruggigt galet med vänsterns bristande förmåga till intellektuell debatt och hederlighet. Med det menar jag inte heller att den så kallade "borgerligheten" direkt är något föredöme heller, men ändå. Vill man gå in på detaljnivå ska man förstås läsa Norbergs och Benulics utmärkta search and destroy och deras bok, som egentligen handlar om något annat än detaljerna. Det handlar om att riktigt förstå vidden av vänsterns självbedrägeri och utförsäljning av vänsterns rötter.

Det är inte Kleins bok som fascinerar mig, eller ens Norbergs och Benulics bemötanden, det är framför allt vänsterns reaktion på Klein som fascinerar och oroar. Precis på samma vis som jag fascineras av fenomen som Arg-Birroismen, denna svada och ström av upprörda och emotivt uppskruvade ord och meningar, som när de slutligen landar i något slags argument inte kan resoneras om eller diskuteras. Det är bara att konstatera att det är argt, och det är allt vad det är. Det går inte att logiskt härleda eller förklara. Det betyder ingenting mer än att staten måste göra något, för nu är någon jävligt upprörd. Igen.

Jag läser nästan varje dag Dagens Arena. För att fascineras över vänsterns resa från sina egna ideologiska rötter. Häromdagen läste jag Per Wirtén--som inte bara är fantastiskt dålig på att försvara Klein--som tycker att det är jävligt viktigt det där med genus och klass och något för staten att lägga tillrätta för människorna. Alltid denna lösning, nu måste staten göra något och gärna i en härlig smet av stat och kapital, och sedan kalla det för frihet. Bara rubriken är ett ondskefullt självbedrägeri: "Livspusslet kan bara lösas från vänster". Och med det menas doktrinen att ju mer statliga åtgärder och reformer, desto mer vänster, vad det betyder är att: Vänster = Staten. Allt, precis allt, ska lösas "från vänster", och det betyder bara tvingande reformer och åtgärder av staten, för staten det är ju vänstern. Wirtén skriver:

"Idealet är att hitta politiska instrument för färre deltidsjobb. Höj till exempel arbetsgivaravgiften för tjänster som inte är heltid. Och att samtidigt öka flexibiliteten, så människor kan gå från jobbet när det behövs utan att förlora inkomst, och utan att gräva en ny kvinnofälla. Två till synes motsatta reformriktningar. Men friheten föds ofta i paradoxer."

Nej, frihet föds inte i paradoxer. Frihet uppstår när paradoxer löses. Så uppstod kvinnorörelsen med krav på lika rättigheter, för det var en fet paradox att de universella rättigheterna var manliga. Ok?

Mycket är jävligt viktigt. Men vänstern har tappat greppet om vad som är viktigt och hänger upp sig på en doktrin som borde få dem själva att resa ragg om de verkligen hade en gnutta vänstersjäl att börja med. Men det har de inte och de reser därför inte ragg. De är inte bättre än forna tiders konservativa eller följare av totalitära och auktoritära läror.

För länge sedan var vänstern för en fri marknad, för fria människor, och med det inbegripet en uppfattning att staten och kapitalet skulle hållas isär. Radikalitet och progressivitet enade klassiska liberaler med vänstern. Den liberala Frederic Bastiat satt bredvid anarkosocialisten Proudhon i den franska församlingen (det är härifrån vänster-höger-begreppet stammar). Varför det? Jo, därför att alla de frågor som idag betraktas som vänster försvarades av radikaler som också försvarade en fri marknad. Idag har vänstern inlemmat alla dessa frågor under staten istället för en fri marknad. Klein avskyr en fri marknad, på samma vis som en stor del av vänstern gör det idag. De har ersatt fri marknad, frihet, med stat och tvång. Så är det.

När Ebba Grön* sjöng om staten och kapitalet knöt de an till en gammal frihetlig vänstertradition. I modern tid har denna radikalitet och progressivitet drivits vidare av liberaler som Milton Friedman. Men inget av detta vet Naomi Klein något om, och knappast den svenska vänstern heller. Ni är så dåligt orienterade i er egen tradition att det är skamligt. För ni har gett upp viktiga ställningstaganden och fungerar mest som kravmaskiner på staten och i själva verket dränerar ni folket på frihet. Ni är inte radikala, ni är inte progressiva, ni är inte frihetliga, nej, ni är inte ens vänster.

Missförstå inte, jag är också vänster, jag syftar på den där doktrinen att ju mer stat desto mer vänster, och den vänstern har inte mycket att göra med den vänster jag känner mig hemma i. Jag är för en fri marknad och jag är för "individens suveränitet". Som vänstern på 1800-talet med andra ord, innan staten kom att betyda vänstern och vice versa. Självklart måste vänstern ha den statliga makten, de är helt förvirrade utan den makten, som strippad på en snuttefilt.

Josiah Warren sätter fingret på det allra bäst:

Those who have heard or read anything from me on the subject, know that one of the principal points insisted on is, the forming of societies or any other artificial combinations IS the first, greatest, and most fatal mistake ever committed by legislators and by reformers. That all these combinations require the surrender of the natural sovereignty of the INDIVIDUAL over her or his person, time, property and responsibilities, to the government of the combination. That this tends to prostrate the individual-To reduce him to a mere piece of a machine; involving others in responsibility for his acts, and being involved in responsibilities for the acts and sentiments of his associates; he lives & acts, without proper control over his own affairs, without certainty as to the results of his actions, and almost without brains that he dares to use on his own account; and consequently never realizes the great objects for which society is professedly formed.

(Och kalla honom för nyliberal och du förtjänar en dansk skalle.)

There you go.

Dags för vänstern att intellektuellt börja förhålla sig till vad doktrinen om staten verkligen säger om dem själva. Ett bra steg vore att ta avstånd från Kleins dumheter, åtminstone skulle det inte kännas hederligare att slippa ta till lögner och huvudlösa teorier för att attackera Milton Friedman? Ett andra steg vore förstås att upptäcka att Friedman ligger nära exempelvis Josiah Warren, men det kanske vore att begära för mycket av en vänster som halkat så snett. Och det finns ju alltid Arg-Birroismen if all else fails, men börjar det inte bli tröttsamt infantilt?

*) Ja, ja, besswissra om du vill och påpeka att det var Blå tågets låt egentligen.

intressant om: naomi klein, johan norberg, boris benulic, nyliberalism, vänstern, staten, kapitalet, fri marknad, svaret på livets gåta

En påminnelse på fler sätt än ett.

PS. Ett personligt meddelande till Nilla. Din mejlbox studsar, det går inte att mejla dig. Kan vara svaret varför den berömda slutat svara dig också. [/slut personligt meddelande]

Federley gör det som förväntas av dig från de som faktiskt röstade på dig. Jag var en. Jag förväntar mig att även om det är svårt och jobbigt så står man för sina principer. Annars är de helt enkelt värdelösa. Kan man inte stå för sina principer när det blåser, så hade man aldrig principer att börja med. Det är upp till dig att visa att du har principer du tror på.

Håll hårt i kompassen. Du är inte ensam.

det är som bekant konferens i dagarna om lyckoforskning. Som ett brev på posten vädrar utilitaristerna luft. Alla marknadsliberaler blir antagligen gråa och trötta i ansiktet.  Men istället för att gråta över dumheten kan man skratta. Inte bara åt att det är den gamla vanliga uppfattningen att det är välstånd som gör oss olyckliga, utan slutsatsen får en lustig knorr kring det där med nollsummespelet, nu är vi dessutom olyckliga på den fattiga världens bekostnad.

Utan framför allt för att i kommentarerna till nyss nämnde vädrande utilitarist hittas följande pärla:

"Min farfar var kommunist, och han hade varken dator eller bredband. Till liten del beroende på att det inte var uppfunnet då, men till största delen beroende på att han var fattig."

...men, men, men om han inte hade varit fattig så? 

Och kanske vi kan lägga domedagsprofeterna - det vill säga att vi måste ge upp vårt välstånd för vi blir inte lyckligare och världen svälter så om vi slutar lyxa oss så kommer det lösa alla världsproblem - åt sidan genom att bara torrt konstatera att vem i helvete är kompetent nog att söka lyckan åt mig? Utilitaristerna är de allsvetande? Om frågeställningen är knepig och svårbegriplig försök fundera på om det verkligen är så fiffigt att tänka sig att lyckomaximering som politiskt system kan fungera och vad det verkligen skulle innebära. Jag har liksom banne mig rätt att vara grinig, sur och bara rakt igenom miserabel, lika rätt som jag har att få ha fel och ha absurda uppfattningar. Ingen har rätt att ta det ifrån mig, för om de har det så bryr de sig inte alls om min lycka, utan bara en möjlig kollektiv effekt. 

Tidigare varv om lyckoforskning, eller snarare välfärdsmått, och en smula om välstånd.

Skrev Pratchett i en av de första Disc World-böckerna när så Rincewind av en slump skjuts i väg i en skyttel som var menad som ett forskningsprojekt för att ta reda på sköldpaddans kön*. Men utan att grotta in mig på Disc World, så är det inte utan att det där med fri lunch (och åter en litterär name dropping så var det förstås Heinlein som myntade det i The Moon is A Harsh Mistress, bladida...) är det första och nästan enda jag tänker på i debatten om papperslösa flyktingar och sjukvård.

Att få gratis akut sjukvård men inte subventionerad övrig vård anses tydligen som rasism och osolidariskt. Alla tycks ha glömt att det är fullt möjligt att få vård, och att det också är fullkomligt acceptabelt att stödja papperslösa flyktingar med finansiering för annan övrig vård. Att allt måste gå via staten och välfärden tycks vara det enda som får plats i dessa skallar. Solidaritet med de utsatta, ja, vad är problemet? Vad hindrar?

(Jag hade däremot ansett det vara helt och hållet omoraliskt om det var fallet att turister fick subventionerad vård men inte flyktingar. Men så är inte fallet.)

*) Boken heter The Light Fantastic. Disc World består av en skiva som bärs upp av en sköldpadda- The Great A'tuin - och fyra elefanter. Funderar ni på hur ni ska spendera er sommar i hängmattan? Well, ta det som ett tips. Det skojiga med Pratchetts Disc World är att böckerna bara blir bättre och bättre. Min egen favoritbok i serien är och förblir A Monstrous Regiment, tätt följd av Night Watch. Som bonus förstår min käresta nästan sig på libertarianism också, så säg inte att humor inte är pedagogiskt. [/end litterärt pladder]

- Introduktionen i filmen, "you will not like me."

- Teaterpjäsen med dildos, som inte roade kungen allt för mycket. 

The Libertine, om Earlen av Rochester som illustrerar den frihetliga tiden under restorationen i England. Kungen blev inte dödsförtjust i den porriga teaterpjäsen, men likväl. Det var rätt mycket fitta och kuk och knulla på 1600-talet, sexualiseringen av det offentliga rummet hade tydligen redan då sin höjdpunkt i St. James Park, tänk om jag vetat det när jag och barnen matade ekorrarna där. Jag blev mycket förtjust i denna film, och något överraskad, den sexuella aptiten, öppenheten,  svärandet och alla runda ord. Det är lätt att tänka sig att vi nu idag lever i en konstruerad sexualiserad värld, men sanning att säga är det nog rätt evigt, det är bara så det är, för det är mänskligt och alla försök att kväsa den har misslyckats. Människan vill knulla.

Utdrag ur den famösa teaterpjäsen: 

THE FARCE OF SODOM
or, The Quintessence of Debauchery
John Wilmot, Earl of Rochester

Much wine had passed, with grave discourse,
Of who fucks who, and who does worse
(Such as you usually do hear
From those that diet at the Bear),
When I, who still take care to see
Drunkenness relieved by lechery,
Went out into St. James' Park
To cool my head and dire my heart,
But though St. James has the' honour on't,
'Tis consecrate to prick and cunt.

Vilket leder in på en del tankar om likheter mellan den auktoritära patriarkala kyrkan och radikalfeminismen.

(anledningen till funderingen beror på detta)

*)Rand, Ayn. (1968) Of Living Death i The Objectivist, oktober 1968. Publicerad även i (1989) Voice of Reason.

Yttrandefrihet är sällan något vi behöver förhålla oss till, förutom när människor säger saker som någon annan inte vill höra. Det är då vi måste förhålla oss till vad yttrandefriheten är. För något år sedan skrev Sakine Madon en krönika om Pippi i tidningen City och Turkiet. Det ledde till upprörda protester från en grupp människor som kände sig kränkta för att Sakine inte var snäll i sin beskrivning av Ataürk. Jag skrev om det då.  Richard Slätt, Håkan Tribell (Jacobson) och Johan Norberg skrev om det på sidan fyra i Expressen. Nestius högg dolk i rygg på en av sina medarbetare och betedde sig fegt. Nu gör han det igen och det rullas åter igen upp, men på grund av en annan sak. På Nestius blogg huggs det åter igen dolk i ryggar, men desto mer lättare är det nu att se vad som är sant och falskt eftersom Sakine nu lägger upp mejlkorrespondens. 

Vid ett stycke i Nestius blogg hävdar han att det är svårt att härleda i bevis från Sakine Madons blogg, samtidigt som det framgår att hon samtidigt var belagd med munkavle i Pippi-gate! Det som alla (utom Nestius) kan förstå är att det inte var frågan om "många turkar" som protesterade, utan om ett gäng överförfriskade på Atatürk-dyrkan, det vill säga nationalister, som fick Nestius att överge publicistisk sed och faktiskt helt vanligt hyfs. Dessutom drar han in Madon, både nu och då, mot sin vilja som om hon hade något med "ursäkten" att göra. Skäms Nestius, man står som chefredaktör bakom sina medarbetare och inte mot dem och förtalar dem. 

Vad gäller Fokus-artikeln, är det helt obegripligt med repliken. Vad var meningen med den? Tillförde den något, pekade den på något fel i Madons text? Nej, Nestius drabbades av ängslighet ännu en gång.  

...det börjar bli tradigt att ha det enda att skriva om är att man inte har tid att bloggskriva.

Jag börjar drivas in i det där hörnet att hata och avsky boken med varje molekyl av min kropp. Den har tagit över mitt liv. Idag satt jag med en (1) mening i två timmar och fnulade. I denna takt får min förläggare vara glad om det blir en bok lagom till nästa millenium. Själv funderar jag på om det slutar med en madrasserad cell, fast skillnaden är ju inte så stor i så fall om man räknar bort det madrasserade. En snabb tanke dock:

En intressant utveckling av feminismen i Sverige är dess tendens att importera amerikanska idéer (det är ju boken jag skriver också ett exempel på). I USA har den radikalfeminstiska trenden vänt under slutet av 90-talet och precis på samma vis som feminism råkat ut för en så kallad backlash i Sverige är det allt färre kvinnor och män som kan känna samhörighet med den typen av resonemang.

Där det vände för tio år sedan i USA verkar dock radikalfeminismen i Sverige gå in i en andra andning och snarast pånyttfödas som idé.

Detta konstaterar faktiskt radikalfeministen Jenny Westerstrand något bittert men bitskt träffande när hon tar upp en bok som släppts av den socialdemokratiska skribenten Katrine Kielos. Hon funderar över mottagandet av boken: ”Vad finns det för mekanism bakom det mönster som uppenbarar sig i mottagandet av Våldtäkt och romantik, där teoretiska abc för den feministiska riktning som Eva Lundgren har byggt upp och utvecklat, plötsligt framställs som något nytt och helfrächst i svensk debatt, och därtill i oposition mot existerande feministisk teori?”

Det undrar faktiskt jag också, och så pass intressant att jag tyckte det passade i bokens slutkapitel att fundera över.

Det blir väl kanske en recension här på bloggen av Kielos bok vad det lider, men en del intressanta funderingar har Anna S. gjort som jag tycker ni ska läsa.