Louise's blog

Läs Anna! Och på det en dos Dilsa om hedersvåldet och svenska feministers tystnad.

Och läs sedan Linna Johansson och fatta att man fortfarande år 2010 inte får anse att det ÄR värre för kvinnor i andra delar av världen. Pokal i relativistisk dygdighet - om jag och andra tänker på hur kvinnor lider i världen så struntar vi alla i att en del kan ha dåliga möten på mödravården - när RFSU faktiskt gör något bra av denna dag och nästan det enda jag blir lite lycklig av idag (med det sagt står jag inte bakom allt RFSU säger).

Skillnaden är att Linna inte dog av det dåliga bemötandet. 

Jag mödar banne mig inte med den här dagen längre. Det är inte ens skoj att "nya moderaterna" twittrade:

Till alla kvinnor: Grattis på internationella kvinnodagen.

Grattis? Och så ett försvar och påpekande som bara gjorde allt värre, nämligen att i mellanöstern och i östeuropa så  grattar de minsann sina kvinnor.

Jag bara undrar vems kvinna jag är idag den 8 mars, och det enda jag tänker är att jag är ingens.

Ungefär samtidigt som jag satt och funderade på Roman Polanski och hur kulturvärlden selektivt verkar bortse från att han faktiskt våldtagit en 13-åring och istället ordnar petitioner, så dök Expressen upp med en apologetisk snyftartikel om den svenska låtskrivaren David Jassy som dömts för mord. Man kan må illa för mindre. Här är alltså en man som förvisso först "ofrivilligt" råkade köra på en man, pianisten John T. Osnes, men som när han hade gjort det, tar sig ut ur bilen och börjar slåss med personen för att sedan sparka honom i huvudet när han böjer sig ner. 

När polisen kommer till platsen och försöker hindra låtskrivaren att köra iväg genom att hålla fast hans dörr, hindrar det inte Jassy att fullända den horribla situationen med att dessutom köra över det liggande offret.

En gång till eftersom Expressen helt och totalt missat det:

kör över det liggande offret.

Istället skriver Expressen

"Klockan 01.20 korsades Osnes promenadväg med Jassys bilfärd.
Svensken fick ställa sig på bromsen för att inte köra på pianisten, som blev mycket upprörd, enligt vittnen på plats. Han skrek till, gestikulerade - och drämde händerna mot motorhuven.
Det var inte första gången han varit irriterad på stadens fartdårar, har en av hans vänner berättat i Los Angeles Times efter pianistens död."

Med insinuationen att det var offrets eget fel. Fäll inga tårar för offret, tänk på tragedin för Jassy. 

Det är alltså synd om svensken i det hemska USA och en artikel som ingående bekräftar detta genom att intervjua flickvännen som var vittne (om än så berusad att hon enligt polisförhör inte minns ett skit) och med i bilen. Hon får dessutom tillsammans med Jassys familjs sorg avsluta artikeln med ord om hur hon kämpar för honom, för det var ju "ofrivilligt".

"David hade aldrig något uppsåt att ta John Osnes liv, vi ville bara komma hem den där kvällen, säger hans flickvän."

Som om åtalet någonsin handlat om att han råkade köra på offret - det är ju vad som hände sedan som åtalet handlar om. Killen går alltså ur bilen och bland annat sparkar han på offrets huvud, sedan när polisen hänger i hans bildörr så tar han och avslutar mordet med att köra över offret. Nej, det var förstås ett "ofrivilligt" val? Då kan man undra vad som krävs för uppsåt om "ofrivilligheten" består av sparkar mot huvudet och sedan köra över offret. Frågan är om det i så fall kan finnas något som kan kallas för mord och dråp ens. 

Och därför samlar man i Sverige in pengar för advokatkostnader, för som det sägs i Aftonbladet:

Ingen av dem anser att han är skyldig till mord. De känner honom så bra att de vet att han inte är någon mördare. Han är skyldig till att ofrivilligt ha medverkat till vållande av annans död och det måste han ta konsekvenserna av, säger Alex Strehl.

Vad är det för fel på att försöka sig på att konstatera att det är tragedi för alla utan att försöka sig på konsten att ursäkta någons beteende? Låt mig påminna alla som vet "att han inte är någon mördare" att han körde över en liggande man efter att ha sparkat honom i huvudet. 

Tors obligatoriska kommentar:

- Tragiskt att hans musikkarriär skulle ta slut så där.

- Ja, verkligen. Han brann för sitt pianospel och hade mycket kvar att ge världen.

- Va? Nej, jag menade gärningsmannen.

Och från Delphi-lisa:

Hey, hans flickvän och vänner säger ju att han är en snäll kille? De vet att han inte är en mördare. Var ofrivilligt och dessutom inte hans fel och han var väldigt upprörd den där kvällen. 

Vad är det för fel på människor? Är det för att det är en svensk som det blir olidlig skitjournalistik? Lika dramatiserat som Annika Östbergs fall som av journalister också genomgår något slags reningsbad när man inte nämner att hon redan tidigare dräpt en människa.

Min dotter befinner sig i Chile och givetvis var hon därför på plats när jordbävningen rasade. Jag lovar att den större konklusionen (förutom den emotionella påfrestningen av detta faktum) av det är för mig att svenska tidningar verkar mer benägna att ideologisera och nationalisera ett annat lands trauma än att ge läsare information och saklig belysning. Det kan i och för sig bero på att informationen varit knapphändig på grund av att kommunikationsnätet brast.

Men det förklarar inte fullständigt galna och osmakliga debattartiklar som t ex på Aftonbladet som försöker sig på att ideologisera katastrofen genom att försöka få Chilenska myndigheter att framstå som om de vägrar människor mat och skydd. Det är som om skribenten antar att det finns en plikt för affärsinnehavare att stå ut med att ruineras och att deras oro för plundringar (och då snackar vi plattskärmar och inte nödvändigtvis mat och förnödenheter) är att förvägra människor överlevnad och ett uttryck för någon slags "nyliberal" ondska.

Att affärsinnehavare ser sina enda tillgångar försvinna och sina behov av överlevnad förstörda är underordnat och skyddet för dem är liktydigt med hat mot fattiga. Men det värsta av allt är hur föraktet mot Chiles framgångar och chilenska myndigheter tar vägen över en obegriplig fattigdomskritik, och det är det tydligaste exemplet på att utnyttja en katastrof för sina egna ideologiska behov. Allt detta är osmakligt och ovärdigt. Det blir som en cirkus av ideologiska behov som ska näras istället för att rapportera och analysera läget på relevanta sätt.

Jag önskar det var lika komiskt som när NYT råkar välja en konstig caption till nyheten om att Clinton landat i Chile med löften till det chilenska folket om bistånd och hjälp, ett folk som man kunde förmoda ser ut så här:

Men chilenare är varken ett folk av dvärgar eller ondsinta människor som låter människor svälta ihjäl. De är människor som försöker överleva och hjälpa och skydda på bästa sätt de kan, även små och stora affärsinnehavare drabbas. Man skulle kunna påstå att denna del av vänsterns förkärlek att smutskasta ett helt folk också havererar i såväl logik som empati, för om man menar att "det är rätt att ta mat om man ingen har" (inte ens be) så är det inte ""nyliberalismen" som hävdar den starkes rätt utan de sk fattigdomskritikerna.

Det här är inte nytt, samma sak utspelade sig under katastrofen i New Orleans som också raskt blev en ideologiserad härdsmälta av påstådd rasism och antydningar att amerikanska myndigheter hatade sina fattiga och förvägrade dem hjälp. I klartext skylldes allt på "nyliberalismen" och personer som Naomi Klein såg katastrofen både som orsak av och framgång för de fria marknadskrafterna. Döda människor är en tillgång för nyliberalism tycks åsikten vara och det är som om de behöver få den bekräftad hur absurda associationskedjorna än är.

Med vilket jag släpper lös Tor som har något att säga om associationskedjor:

"A butterfly flaps its wings in Brazil we get a hurricane of the coast of Florida. Chaos theory." Gil Grissom, CSI

"Vänta, jag tror jag ser en nyliberal!"

En debattör argumenterar enligt fjärilsteorin i Aftonbladet att eftersom poliser brutalt skingrade hungriga människor i Chile idag så beror det på den ekonomiska fakulteten i Chicago 1973.

Själv har jag länge närt några egna teorier.

Eftersom svenska soldater sköt ihjäl fem personer 1931 i Ådalen så dog Osmo Vallo efter ett brutalt polisingripande i Karlstad 1995.

En annan jag har är, eftersom Olof Palme blev mördad 1986 så införde Alliansen RUT-avdraget 2007.

Min personliga favorit är ändå, i och med att de borgerliga vann valet 1976 så behövde någon skriva en dålig debattartikel i Aftonbladet 2010-03-03.

Det är med spänd förväntan som man går in på bloggen som betitlar sig Tradition och fason. För de har tagit sig an den STORA debatten om idékonservatismens tillstånd i Sverige. Och om man kallar sig för Tradition och fason så vet man att de har en del uppförsbacke, så kaxigt värre kan tyckas. Här hävdas nu emellertid att det finns massor av idéer och utveckling inom konservatismen. Spännnande.

Varvid man läser med nyfikenhet men inser raskt att det närmaste idé de kommer är främst:

"Konservatismen eftersträvar alltid de högre och mer förfinade mänskliga idealen på kulturell grund, samtidigt som man betonar den enskilda människans ofullkomlighet."

Och idén är? Hallå?

Nåväl, att konservativa har brister i sin idéformulering är inget nytt även om man säkert kan hålla med om den andra formulerade nästan-idén att:

"Detta betyder inte att konservativa önskar sig en värld av munkar och nunnor som lever i celibat, lika lite som liberaler önskar sig en värld av stenåldersmänniskor som tar vad de vill ha utan gränser eller hämningar. Även om det ur konservativ synvinkel ofta ser ut precis som att liberalerna strävar i den riktningen vad gäller mänsklig karaktär, tillsammans med miljövänstern som verkar föredra att vi bor i grottor och äter gräs och rå fisk."

Jaha, och vad är det då för värld de önskar sig? Knyter till punkt 1, "de högre och mer förfinade mänskliga idealen på kulturell grund..."? (det STORA frågetecknet)

Vilket ingen verkar direkt ta sig an vad det är för "ideal och kulturell grund" förutom att det är något som är högt och fint. Och därefter som någon slags såsig reaktion på vad de tror liberaler anser och liberalism är (skoj! bara skoj!): 

"Och till skillnad från liberalerna ser vi med klarare ögon på det faktum att människan inte enbart kan ägna sig åt det som är skönt, roligt och nöjsamt – om hon ska kunna ta ansvar i tillvaron, något som konservativa alltid betonar betydelsen av."

Det är förstås att missförstå den liberala premissen kring rättigheter, rättigheter är ansvar. Frihet begränsas av andras lika rätt till frihet. Roligt och skoj eller inte. Om man nu ska försöka sig att formulera sina egna idéer i reaktiv prosa så är tipset att försöka förstå vad man kan utgå ifrån för premisser. Annars blir det bara pinsamt och såsigt. Och än värre pinsamt blir det när skriftställaren påstår att liberaler hugger dem i ryggen, utan att reflektera över tillståndet och varför: 

- därför att ni bjuder in till det och det vore ett direkt liberalt tjänstefel att inte göra det.

Exempel på såsiga konservativa som bjuder in till rygghugg

Som när Dick Erixon tramsade om den konservativa plikten att lyfta av barnvagnar i lokaltrafiken, och ville därmed visa i reaktiv anda hur liberalismen kommer till korta och varför konservatism behövs (mer här om barnvagnskriget). Eller den där såsigheten i att inte kunna formulera några idéer utan bara reaktivt ifrågasätta och tycka att något är bättre men inte kunna visa det klart, ja, Roland Poirier Martinsson vars såsighet jag fick ta del av i debatt med honom här: Konsten att debattera utan problematisering. Och så har vi ju förstås representanten Johan Lundberg på Axess som, förvisso ofta läsvärd, hemfaller ibland åt en tragiskt låg och såsig nivå som i vad-är-konst-debatten, konst är figurativ för så har det alltid varit och abstrakt är så koOonstigt. 

Men vilket fall som helst hur det nu än är med idéerna och den där stillastående konservativa debatten, så erkänner nu skriftställaren att det är svårt att föra ut "idéerna" och att det beror på att de inte har pengar och tankesmedjor i likhet med liberalerna och socialisterna. Jag skulle vilja påstå att det främst beror på den totala bristen på förmåga att tala ur skägget so to speak. Själva såsigheten. Vem och vilka vill sponsra det på större skala? Ja, bortsett från Timbros anställning av Martinsson, också en slags sponsring.

Liberal skjuter fason i ryggen

Annorstädes i nyhetsflödet, Jan Björklund försöker sig på konsten att försvara kristendom i skolan med tolerans- och allmänbildningskortet, men gör bort sig redan vid inledningen "jag anser att skolan också fortsättningsvis skall fördjupa sig mer om kristendom än om till exempel hinduism". Då har man mer en emotionell blockering än faktiskt driv om bildning. Niklas skriver bra om det.

Jag antar att de flesta läst dagens begivenhet att regeringen föreslår att slussa ut folk som praktikanter på myndigheter, på Skatteverket bland annat med konsekvensen att 36% av personalen där blir praktikanter. Med Littorins ord:

Littorin är även medveten om risken för att praktikanterna inte får meningsfulla arbetsuppgifter. Men, anser han, aktivitet är i sig bättre än passivitet, "att bara sitta hemma och vänta på att ersättningen ska komma".

Och med det i bakhuvudet - man ska inte sitta passiv vid köksbordet för det gör ju alla arbetslösa med den konstiga människosynen - så passar även de x antal tusen nya arbetstillfällen inom hushållsnära tjänster in (faktiskt osäkert hur många det är talan om enligt SCB, men de kanske är vänstervridna), med en extremt liten andel människor som nyttjar, och som nu sponsras med skattepengar. Argumentet blir gärna att olika arbetsmarknadssatsningar som från början kanske var tillfälliga nu behöver permamentas, för vem kan vara för att dessa blir arbetslösa istället? Fiffigt måste jag säga, varför kan det då inte gälla alla slags jobb, eller är det bara "praktikanter" (osäkert vad kompetensen är), städare, datorfixare, och byggjobbare som behövs extra speciellt i detta land?

Med mitt sätt att se på saken är allt som en slags Samhallslösning på arbetsmarknaden. Missförstå inte, för jag tycker det är bra att folk kommer i arbete och att det blir enklare att jobba, men varför är det så selektivt? Att motverka och omvandla svarta pengar till vita är ett hyggligt argument, men knappast moraliskt försvarbart för i så fall tycker jag att man borde fundera på att avkriminalisera prostitution - och även kopplerilagen som försvårar att tjäna pengar vitt - också i samma veva. Det finns även bland datorfixare och städjobbare hög grad av svarta pengar precis som bland byggjobbare - och detta beror i första hand på att 100% svarta pengar syns inte på ditt skattekonto, och ibland bra när man är papperslös eller har behov att slippa myndigheter.

Jag vet inte, blir bara så trött för att det bara ser rörigt ut och typiskt reglerarsjuka istället för en äkta avreglering och skatteförenkling som t ex att skattebefria arbete under 100k. Mycket vore vunnet med det.

Idag ska vi lära oss något om Hayek kontra Keynes.

We’ve been going back and forth for a century
[Keynes] I want to steer markets,
[Hayek] I want them set free
There’s a boom and bust cycle and good reason to fear it
[Hayek] Blame low interest rates.
[Keynes] No… it’s the animal spirits

(rebloggat via Dennis)

Och på Newsmill kängar Bard och Söderqvist till Socialdemokraterna och pekar på deras förflutna som är besvärande i dessa SD-tider. Jag är dock inte så övertygad att alla andra kommer lindrigare undan.

Idag flyter arbetet vidare med att hitta en vettigare bloggplattform och nystart i största allmänhet. Det är som att börja med att välja penslar och gräng på pappret när man målar akvarell. Sehr importante.

Ps. Förresten tycker jag ni ska läsa Isobel idag. Jag börjar känna en smått förtvivlan över hur debatten om sjukskrivningarna ser ut och det valhänta i det hela. (Också ett bra argument mot att kalla sig borgerlig...)

PPS. Jag lovar sista idag. Ni måste läsa om missbrukarutredningen som tydligen släppts lös i dagarna, hos Björn förstås.

En av mina hundra eller så spotifylistor, skapad för arbetsflyt, in gear typ. Jag lyssnar och arrangerar om och uppdaterar bloggverktyget under tiden. 

Först ta hand om en databas på 135mb, det är löjligt stort. Drupal är inte roligt att uppdatera så jag behöver massor av lycka till. Det är lite som att uppdatera linux. Allt har för vana att skita sig på någotdera sätt, men det är konstigt nog en slags lycka när man övervunnit dem. Jag ser fram emot det. Säger vi.

Annars kanske gulligt-söt-socker-på-franska passar bättre? A load of Yé yé, lite mer i linje med att detta är vad jag önskar mig till födelsedagspresent, och kanske väldigt mycket mer specifikt denna:

(USA preorder om någon får lust att köpa den åt mig, man vet ju aldrig om någon väldigt rik människa hänger här, de är ju lika dyra som Mona Sahlins väska.)

PS. läs gärna senaste kommentaren i en av aborttrådarna.

PPS. Nej det är inte en knulldocka! Vilka frågor man får i mejlen?

Ibland är bilden mig övermäktig, med en genuin avundsjuka på det normala, småtråkiga och vardagliga. Som ett idiotiskt skämt jag ibland skrattar åt men aldrig med, trots att det synes handla om mig själv eller kanske just därför. Ingen kan vilja ha det så här. 

Hjärnan är ett mysterium. 

Vissa dagar vaknar jag med den högst påtagliga fysiska känslan att ha spolats iland från ett valfångstfartyg. Där ligger jag mörbultad av sand och salt, allt medan vågor river min kropp och allt jag förmår är att undersöka mina fingrars existens och funktion. Andra dagar ter sig som att hoppa rakt ut i himlen (från var osäkert) utan att veta om fast land är ovan eller under mig. Den goda nyheten är att det blir bättre. Cake or death kommer mig för många gånger och inte på det sättet som Eddie Izzard menade. 

I Sverige kan man bli anhållen och ställd inför skranket för att ha plockat giftig svamp och förtärt svampté. Den goda nyheten är att om svampplockning och förtäring av den är kriminaliserat i någon mening alls kan jag kanske försörja mig i framtiden på att sälja illegala kantareller och "liknande". Men det är ju inte samma sak? Kantareller är väl inte giftiga? Nej, men konsekvensen kan ju förhoppningsvis vara att färre kanske vågar plocka om man dessutom blir åtalad för att plocka fel svamp. En svart marknad ftw och jag gillar att gneta runt i skog och mark. Dessutom som bonus så blir Cake or death mindre påtaglig av all motion.

Som min föreställning att Little Green Bag måste ha gjorts av en cool man för att platsa i Reservoir dogs. Så är inte fallet.

Hjälp, var 70-talet verkligen så tasteless?

Och så finns ju den andra gröna låten som jag alltid trott var likvärdigt cool med coola människor. Och den var det.

Av blott dessa två observationer kan två frågor ställas: var verkligen allt bättre förr, men kan det vara så att coolness bara var en kort period på några veckor på 60-talet?

En gång för länge sedan arbetade jag med invandrade akademiker, i en utbildning som sjösattes av den dåvarande regeringen under namnet "aspirantutbildningen". Som det föll sig fick jag uppdraget att sedermera utvärdera den inom ramen för detta regeringsuppdrag. Den finns här om den intresserar, annars kan jag dra det viktigaste resultatet med ett enda ord, hela 12 år tidigare än den nyhet som Expressens ledarredaktion skriver om idag rörande Juseks utredning. Språket! Och sedan själva möjligheten att få in foten på arbetsmarknaden som genom praktik, vilket var en del av utbildningen som gavs på åtminstone SU. Men det jag slogs av gång på gång är att de allra flesta vill ha en rimlig språkkurs som är anpassad till deras nivå och behov för att kunna praktisera sina kunskaper, inte vilka de är och att de är "invandrare".

Det är det enda som många invandrade akademiker ser behov av och är nog också det rimligaste att satsa på i utbildningsväg. Då fanns det dock fortfarande behov att fräscha upp kunskaper från framför allt fält som inte är gångbara längre, och i viss mening kan det vara fallet i dag. Men det är föga troligt att det gäller alla, men som tycks vara något av en ledstjärna hos Arbetsförmedlingen. Vi hade t ex akademiker som hade examen från gamla Öst som inte kunde praktiseras; som jurister eller ekonomer inriktade på planekonomi. Nå, de var dock ganska få, men jag kan tänka mig att det är rimligt att det finns behov av kompletteringskurser för att täcka upp sådan kunskap som krävs för att man befinner sig i ett annat land. Som t ex läkare.

Detta är alltså gammal kunskap och ändå har nada hänt. Jag har ett ord på lager till: Erbarmligt. Rasistiskt dessutom, inte som en genomtänkt rasistisk diskurs utan som slapp inställning där vi svenskar är bäst och de andra är det synd om (för de är inte som vi) och de behöver antagligen också lära sig äta med bestick och få djupa insikter om vår svenska jämställdhet.

På tal om ingenting eller lite diskurs om antifeminister och det förhatliga objektet genusvetenskap. Läs! Skratta lite iaf.