"We just ran out of wine. What are we gonna do about it?"-- Whitnail
"I don't advise a haircut, man. All hairdressers are in the employment of the government. Hairs are your aerials. They pick up signals from the cosmos, and transmit them directly into the brain. This is the reason bald-headed men are uptight."-- Danny
"That genuine Liberalism was essentially radical and revolutionary was brilliantly perceived, in the twilight of its impact, by the great Lord Acton (one of the few figures in the history of thought who, charmingly, grew more radical as he grew older). Acton wrote that 'Liberalism wishes for what ought to be, irrespective of what is.' In working out this view, incidentally, it was Acton, not Trotsky, who first arrived at the concept of the 'permanent revolution'." -- Murray Rothbard (Left and Right)
"Statism is an ideology, and all ideologies are variations on human livestock management practicies." -- Stefan Molyneux
Det finns en intressant
post hos Björn Johnson som påpekar det alla vet egentligen, att det är
lätt att peka finger på andra men desto svårare att vara konsekvent och
inbegripa sig själv. Bakgrunden är att Per Johansson - frontman och
förbundssekreterare för RNS - tycker att
Karin Rågsjö har dumma och eländiga idéer för att hon lagt en motion om det
olämpliga i att Sven
Britton leder utredningen om sprutbyte för Stockholms landsting. En
utredning om sprutbyte har Rågsjö
tidigare efterlyst, men när den alltså kommer till stånd skriver hon i
sagda motion att:
"Det är klart olämpligt att personer som så tydligt har uttalat sin
hållning till sprututbyte får göra en kartläggning som ska ligga till
grund för ett ställningstagande om eventuellt sprututbyte i Stockholm och i
Stockholms län."
Om detta kan naturligtvis diskuteras både för- och nackdelar precis på
samma vis man diskuterar jäv och partiskhet inom såväl utredar- och
rättsväsende, men som Björn påpekar är det ytterst komiskt att kritiken mot
Rågsjö kommer från just Per Johansson som säger att:
"Detta är inte bara dumt skrivet, det är dessutom något så eländigt
som ett försök till att införa yrkesförbud grundat på folks åsikter"
Slutsats: Detta är inte bara dumt skrivet, se ovan. Med det sagt mitt
egentliga ärende:
Hur man lyckas vantolka Orwell och komma undan med det
På tal om Johanssons underliga logik och märkvärdiga sätt
att stoltsera med den offentligt, trillade jag sålunda över ett tal som Tomas
Hallberg (ECAD) hade kokat ihop
till en konferens 2006 (Civil Society and Drugs in Europe). Det är vid en
första anblick en hejdlöst komisk läsning, men sedan kommer ju insikten att
de menar allt detta på fullaste allvar. I inledningen börjar Hallberg med
följande halsbrytande resonemang:
George Orwell describes in his book ”1984” how those in
power influence people’s perception and behaviour by changing names of
various phenomena. Tyranny becomes freedom and truth becomes a lie and so on.
Those who have followed the drug debate during
the
past 20-25 years may not have discovered so many new methods to combat drugs,
but they certainly have learned many new ways to express themselves. For
example, the phrase drug abuse
has been replaced by drug use,
in spite of the international community’s agreement
already back in 1961, that all non-medical use of narcotic classified
substances should be called abuse.
By changing the name of a phenomenon, the focus shifts and changes the
way people act.
Everybody knows the difference between the following: – He
uses medicines, and he abuses medicines. Use is OK, abuse is something harmful.
By calling drug abuse drug use, the act
itself
seems less dangerous.
[Min fetning]
Med flera konstruerade stolligheter av liknande art. "Sprutbyte"
blir samma sak som uppmuntran till knarkande och säkra injektionsrum ska
förstås som gamla tiders "opiumhålor". Skadereduceringsbegreppet
blir följaktligen en nyspråklig konstruktion med detta resonemang - eftersom det är att uppmuntra
knarkande. Det hela är makabert konstruerat.
Det fascinerande är, om vi bortser från den skriande bristen på
självinsikt och historisk kontext är för det första förstås själva bruket
av Orwells begrepp nyspråk
vad begreppet faktiskt betyder och har för innebörd. Nämligen att:
Om något inte kan sägas så kan det inte tänkas.
Kort utvikning: Utan att fördjupa mig vidare - vilket man lätt gör
med teorier om språk/"nyspråk" - kan väl åtminstone nämnas ytligt
att attityd- och strukturell förändring av maktrelationer genom språkbruk
också hänger ihop med bland annat poststrukturalisten och dekonstruktivisten Jacques
Derrida ("språk är makt") som bland annat inspirerat en
feministisk rörelse att ersätta patriarkalt språkbruk med mer neutralt
språkbruk; som bruket av det svenska ordet hen
istället för han eller hon.
Ord och språk är viktiga verktyg för att dekonstruera kulturella
strukturer och ytterst ett verktyg för tankekontroll.
Åter till Hallbergs tal och hittepå-nyspråk: Att bestämma att missbruk
är ordet som hävdas skall användas genom att hänvisa till högre
makter/auktoriteter som "internationella överenskommelser" (i
Sveriges fall är det tron på det narkotikafria samhället som öppnat för
nyspråkliga konstruktioner), handlar snarare om att skippa nyanserna och
skillnaden mellan bruk och missbruk, och att acceptera detta är att underkasta
sig - som forskare, medborgare, aktivist - högre makter utan minsta förnuftiga
mening.
Genom att kalla allt bruk av droger för missbruk så framstår handlingen i
sig som enbart farlig. Ni förstår säkert att detta är bara en
spegling av deras egna syn på droger och mindre ett utslag av ett
nyanserat tänkande baserat på kunskap.
Notera även att ordet missbruk var menat att påverka
attityder - att bruka en "illegal" drog blev därmed lika med att
missbruka, medan att bruka en "legal" drog var fortfarande möjligt
att nyansera i bruk eller missbruk (som läkemedelsmissbruk).
Efter ett sådant påhittigt nyspråksinstiftande blir det inte
möjligt att som exempelvis narkotikaforskaren Ted
Goldberg gör skilja på rekreationsbruk eller problematiskt bruk, det går
inte heller att belysa särskilt effektivt eller meningsfullt att forska kring
hur och varför en del människor blir missbrukare. Allt är ju i själva
drogen och i gränserna mellan det legala och illegala (som de facto är
politiska konstruktioner av medicinsk normalitet). Det är alltså inte
beteendet eller påverkan av en drog som blir det centrala utan själva
drogen och om den är legal (medicinsk eller föreskriven av läkare) eller
illegal. Missbruk blir en etikett som inte har med effekter och
konsekvensen av en drog att göra.
Hur mer nyspråk kan det alls bli? Faktum är ju att det är användningen av
ordet missbruk som är nyspråk och i Orwells mening något som bestäms
ideologiskt och med makt för att:
Om något inte kan sägas så kan det inte tänkas.
Sonja Wallbom på RFHL kritiserade utredningen om sprutbyte redan för
ett år sedan i en artikel på
Drugnews. I denna artikel togs den konstiga idén upp: att sprutbyten som
del av skadereducering därför skulle stå strid med den svenska
narkotikapolitiken. Men som påpekas bedrivs redan skadereducerande
projekt och åtgärder; som underhållsbehandlingar mot heroinberoende, dvs
Metadon- och Subutexbehandling, med mera.
Logiskt följer att bland annat RNS och liknande organisationer - och
med dessa alla de politiker som fortfarande tror på ett narkotikafritt
samhälle - inte alltid tar helt avstånd från underhållsbehandling, många
förstår att det är ju droger som är förskrivna av läkare (legaliteten).
Men med nyspråkets logik och för att undvika inre motsägelser som dessutom
kan uppfattas som stöd för skadereducerande åtgärder framförs det i sådana
fall att därför måste det finnas så pass kontrollerade spärrar att
människor som får återfall bör hellre tvångsvårdas.
Det är dock denna stelbenta uppfattning som också medför så många
tragedier - allt för att skydda en ideologisk föreställning och en
språkvård som inte tål nyanser och därmed inte mänskligt komplext beteende.
Det ska vara svårt att knarka, dödligt farligt spelar ingen roll, för
bara man får bukt med de illegala drogerna så är faran över, eller så
tänker man sig det hela.
Sex och droger och hur lagstiftningen skiljer sig av ytterligare
ideologiska skäl
Detta bruk av nyspråk är av precis samma slag med glidningen av
begreppet prostitutition i sig när det allt mer fått ett ideologiskt
innehåll som omöjliggör distinktioner och nyanser av frivillighet och tvång.
Vi har nått det politiska klimat där all prostitution har förskjutits till
att betraktas som någon form av tvång inom ramen för det könsmaktsteoretiska
perspektivet. Människorna själva blir oviktiga och deras subjektiva
upplevelser och personliga erfarenheter och strategier blir undantryckta och
negligerade till förmån för allomfattande strukturellt ensidiga förklaringar
och politiska lösningar.
Skillnaden är att Sverige straffar till synes inte sexsäljare utan
sexköpare, däremot straffas drogbrukare. Köp av knark eller köp av sex är
båda straffbara handlingar, men bara försäljning av sex är straffbefriat,
försäljning av knark har högre straffvärde dessutom. Lagstiftningen har sin
utgångspunkt i båda fallen att agera mot en "institution", eller
social/kulturell företeelse, inte mot enskilda människor egentligen även om
detta blir konsekvensen (och det blir konsekvensen även för sexsäljare) då
de straffas. Syftet är att den kommersiella marknaden för att köpa sex eller
knark antas ska undermineras och hållas undan genom sådana lagar. De två lagstiftningarna
skiljer sig ytterst av könsideologiska skäl, eftersom
man antagit, på könsmaktsteoretiska grunder, att prostitution är något som
kvinnor utsätts för, medan knark är något som inte antas ha
könsdimensioner. Därför finns inte en lag som ger drogbrukare
straffrihet.
Jag ogillar att behöva uttrycka detta på följande sätt, men likväl,
hade det funnits en könsmaktsteoretisk analys av drogbruk som skulle anta att
kvinnor utsätts för droger, skulle lagstiftningen troligen sett helt
annorlunda ut.
Resultat: Dubbla måttstockar och ett rättshaveri utan dess like. Hur är det möjligt att ett upplyst land som Sverige kommer undan med det? Hur är det möjligt att denna usla logik accepteras?
Boken "Straffa syndare eller hjälpa människor"- om
skadereduceringsmodellen - hittar du bland annat här.
...när delar av befolkningen ser ut som genetiska misstag, centralorten ställer till med "lådbilsrally" och hela ortens el gick när ett live band skulle spela. För att understryka det hela så finns intet om det på eniro nyhetssök antagligen eftersom den enda media som finns har helgstängt, för det händer ju inget på helgerna här förutom att supa ner sig med lådvin/platta öl och segla om man klarar av att ta sig ner i en båt och bära på ett lådvin/platta öl samtidigt.
Jag har nu officiellt svårartad lappsjuka.
Den som funderar på att flytta till denna kommun kan läsa att det minsann är en eko-kommun och som dessutom tar ställning mot transfetter. Vore jag kommunpolitiker skulle jag allvarligare fundera på t ex kusingiften än transfetter.
Hur skulle reklambranschen överleva utan fenomenet män och kvinnor och det faktum att vi skrattar åt dem? Sedan vet jag att jag själv skulle dansa så där fånigt och skrika av glädje i ett specialdesignat ölrum (beer is for socializing) och bara bli avundsjuk (oh, how wonderful...for you) på en kompis walk in closet.
I verkligheten hade det alltså inte skrikits om det var att beundra mäns eller kvinnors maximus grotescus-garderober, och det hade hoppats jämfota i ett rum med fritt öl. Det är den hårda (tråkiga) sanningen om kön, öl/booze och garderober.
Jag vill slippa dansa runt en dekorerad erigerad kuk och låtsas vara charmad av alla små barn i midsommarkransar. Jag vill slippa konstiga och fula priser man får i tombolan, som ser ut som de är tillverkade under lsd-rus (t ex tändstickskonst). Det är inte hääääärligt. Det är en mardröm.
Funderar på allvar att skylla på underlivsbesvär eller något annat socialt pinsamt så slipper man både frågor och flåshurtigt tjat.
Låt dem äta sill och kaskadkräkas på nattkröken av Hallands fläder medan barnen gråter i sina ledsna midsommarkransar. I don't care.
Läser i Aftonbladet att nu ska Alliansen stänga ned alla
nattis. För det står så i den nya skollagen menar debattören.
Om regeringens förslag blir verklighet ska kommunerna inte längre erbjuda
barnomsorg på kvällar, nätter och helger.
Läser i nya
skollagen att så är inte fallet (s 597-600).
Och apropå biblar och sådant. Humanisterna har en rikskampanj "Gud
finns nog inte" som inte undgår någon och på FB så har de förstås
en grupp. Jag gick med i den ryggradsreflexmässigt. Jag ångrade det när jag
funderade på saken och gick därför ur nästan lika snabbt som jag gick med.
Det berodde först på det tilltagande tjatet om hur gruppen växte, nu saknas
bara 666 medlemmar till 5 000, och så vidare. Inte för att jag tror på
djävulen heller men jag känner igen religiös extas när jag ser den och det
var droppen. Sedan påpekade någon att deras test på deras sida var absurd,
så jag var tvungen att kolla hur absurd. Den var absurd och så
här:
På fråga 1 ska man svara om man tror att gud finns nog eller nog
inte. Vilket gör resten av testet tämligen överflödigt å ena sidan, saken
vore ju biff, å andra sidan gick det inte att svara på om man nu är
agnostiker eller helt enkelt håller dörren öppen, eller kanske till och med
tänker att jag bryr mig nog inte om gud finns eller inte. På fråga
2 skulle man klicka på saker man gör som de menade är religiösa.
Som att man firar jul och läser någon religiös text som Bibeln. Har du tänkt
på att de är religiösa? För helvete, idioter! Att fira jul är att käka mat
och kränga klappar och höra farfar snarka, det är inte religiöst, det är
tradition som förvisso en gång hade religiös mening för alla. Att läsa
Bibeln gör man inte bara för att hitta religiös mening utan för
allmänbildningens skull. Fråga 3 fick man välja mellan att tro
att moral antingen är religiös eller skapad av "människor" i en
glidande skala För någon med en gnutta insikt i idéhistoria och filosofi går
det ju inte att svara enkelt på. När jag inte trodde det kunde bli värre så
dök frågan (6) upp över vem man helst ville prata med när man
genomgår en kris: präster, troende, professionella eller icke-troende. Hallå?
Var är alternativen en vän, mamma, pappa, syskon, oavsett deras religiösa
tro? Abort dök upp förstås, men inte sexköpslagen, abort handlar om kvinnors
rätt över sin kropp, så skulle vara intressant att höra Humanisternas
inställning till sexköpslagen, de borde ju vara emot den. Men de har faktiskt
inte sagt ett pip om den. Desto mer om de förskräckliga biblarna
på hotellen. Det gäller att trycka på de viktiga sakerna i vårt
religiösa land?
Sedan pallade jag inte mer, och gick tillbaka och blev värstingreligiös på
pin kiv:
Trevligt att du tog dig tid att göra vårt test ändå!
Fortsätt gärna att fundera på varför ni religiösa ska få ha så stort
inflytande i Sverige, fast vi som inte tror på någon gud är mångdubbelt
fler.
Härligt argument, om de "religiösa" var fler vore det ok?
Jag gör tummen ned på ett ateistiskt och intressant fuck off vis.
Efter att ha bestigit berg på Gålö, grillat fläskfilé till kolbitar vid
en stenstrand och stirrat vildsvin i ögat har eders Lollo gjort andra saker,
som att mixa spotifylistor och utmattningsgråta över skitsaker som att
kaffepaketet gick sönder och rann ut över golvet.
I onsdags blev jag uppringd av Newsmill att göra en "feministisk"
piece kring larvpottan Per
Garthon och den andra Bert
Karlsson och deras attack på Affe. Så jag hastade ihop en sådan som går att
läsa här. (Som synes i länken tänkte jag mig rubriken: Ledsen gubbar,
men tänk om Affe piskade Ella för att hon helt enkelt var det sämre valet,
men blev något annat). Och angående Affe så har Anna Ekelund bidragit till
att deportera
Affe till Bryssel, så skönt skrivet av troligen den skönaste
"katolska" kvinnan på jorden.
Igår var jag inbjuden av Tiina
Rosenberg, som vikarierade för Annika Lantz, att samtala om min bok. Nu var
jag rejält nervös inför den uppgiften och stegade dit med fasa i hjärtgropen
beredd att huka mig inför en orkan av "fuck yous". Med vetskapen att
Tiina inte gillar liberaler eller tycker att det inte finns några
"borgerliga intellektuella" så förstår ni säkert att det var
nervöst som fan. Men som läsare av denna blogg vet ni nog också att jag
faktiskt gillar Tiina, även om jag inte delar allt hon tycker och gör, och så
är hon ju löjligt snygg för en smyglesbo som jag. Så jag var också
oändligt nyfiken på hur det här samtalet skulle spinna. Vad jag inte riktigt
visste var att inslaget helt skulle kretsa kring min bok. Jag trodde det
mer skulle handla om "vem äger rätten att kalla sig feminist?"
Inbjuden att "opponera" sig var Anna-Karin Bratt som lyckades peta in
tre "hjärt- och kärlsjukdomar" och verkade inte riktigt vara på
banan genom att bland annat påstå att kämpaglöd visst fanns. Really? Tycker
inslaget blev väsentligen bra och när någon som Tiina verkligen läst boken,
tycks ha förstått den och dessutom uttrycker att den är verkligen
genomarbetad, är det faktiskt intressant i sig. Lyssna gärna (ca 20 minuter
in)!
Det verkar sedan som min artikel om föräldrapenningen och familjepolitiken
är på väg att publiceras, efter någon månads väntan eller så, får se hur
det blir med den saken, just nu skulle jag egentligen vilja skriva om den. Och
om någon missat det så uppmanade jag Camilla
Lindberg att släppa sargen, tillsammans med liberatisterna Jessica Bagge,
Magnus Källström och Martin Ängeby.
Svenskar skall äga de svenska resurserna: Betydande svenska naturresurser
och allmännyttig verksamhet skall ägas av det svenska folket. ... Folkgemenskap och social rättvisa skall genomsyra samhället: Klassplittring skall ersättas med klassgemenskap där hela folkets kreativa och produktiva insatser värderas högt och ingen samhällsgrupp tillåts avancera på bekostnad av någon annan. (Folkfronten,
fd Nationalsocialistisk front)
Socialistisk planekonomi:
Det är endast genom marknadsekonomins avskaffande och den planerade
ekonomins införande som resurser kan fördelas efter behov i stället för plånboksstorlek.
Folkens behov ersätter det privata vinstintresset som drivkraft i
produktionen. För att avskaffa det kapitalistiska samhället måste dess
grund angripas, som är den privata äganderätten av produktionsmedlen. Den
privata äganderättens avskaffande innebär att gemensamt ägande blir det
centrala i samhället. (SSU)
Socialistisk nollsummeekonomi:
Om vi hade använt lika stor del av våra resurser gemensamt idag, som
1981, hade det funnits ungefär 250 miljarder mer till den offentliga sektorn.
Resurser som används på det sättet får en annan fördelningsprofil, än
pengar som går till skattesänkningar och blir till lyxbåtar och fastigheter
ägda av ett rikt skikt i samhället. (VP)
Och så ett tips till autonoma vänstern (iofs kräver det ju också att det
inte finns något speciellt effektivt skydd mot majoritetens tyranni, ja, ni vet
upprätthållande av en konstitution byggt på individuella rättigheter och
sånt naturrättslarv):
Democracy is the road
to socialism. (Karl Marx)
Jag skulle vilja få in något om Socialistisk alliansekonomi också, men det
fattar ni nog ändå.
Ju med jag läser citatet nedan desto mer förbryllad blir jag. Det är inte
första gången, och det är möjligen tusende gången jag förvånas och
förbryllas över stoltheten i att framhärda i vad som kan kallas för falska
positioner.
Citerar mig själv: "Det är faktiskt väldigt tröttsamt att läsa
argument som går ut på att en strukturell analys av över- och underordning
bottnar i att den som är underordnad är "svag". Det är (ett
uselt, men vanligt) försök att rycka bort mattan under fötterna för den
som ser orättvisor och förtryck som något som bör bekämpas, och det är
antifeministiskt till sin essens. Och inte bara det: i själva verket omöjliggör
det all solidarisk kamp för utsatta grupper och folk. I sin självsmekande
attityd att "vi ser minsann människor som starka, inte som offer"
lyser paradoxalt nog just det förakt för "svaga" människor fram
som bärare av argumentet säger sig bekämpa."
Så det så.
Jo serru. Jag tycker denna typ av debattposition är intressant att
analysera. Den dyker upp i många olika varianter. Jag förstår vilka den är
riktad mot. Den implicerar resonemang som jag kritiskt för vad gäller teorin
om könsmaktsordningen. Men däremot följer inte att argumenteringen är
korrekt. Varje mening är en framkrystad premiss i sig som bygger på
missförstånd. Om premisserna var korrekta skulle förstås även jag hålla
med. Det vore urkorkat - och tillika chauvinistiskt och elitistiskt - att
påstå att människor i "underordnade" strukturer inte är
svaga utan starka. Det är ju bara en omkastning av kollektiva
värderingar och omdömen. Det finns emellertid ingen individualist som hävdar
något sådant korkat, det finns ingen individualist heller som hävdar att det
inte finns strukturer och strukturella mönster. Ifrågasättandet handlar om
universalitet kontra mönster som analysmetod och funktionalitet i verkligheten.
Det handlar inte om att det faktiskt finns utsatta människor, vem argumenterar
emot det? Den stora frågan är hur analysen verkligen handlar om människor
eller om abstrakta kollektiv. Det hävdas dessutom att teorin förutsätter,
implicerar och föder ett offer- och skuldtänkande. Det är en vida skillnad.
Det är också en struktur att leva med och i, och speciellt när detta
tankesätt politiseras och institutionaliseras.
Dessutom är det en rörigt framlagd tanke som misstar "svaghet"
med kollektivt offerskap. Föraktet för "svaghet" är faktiskt det
som framträder arm i arm med kollektivistiska föreställningar om människors
sekundära egenskaper: och när dessa politiseras som önskan att reformera
människan, vilket är en socialistisk strävan.
Det är denna typ av falska position som därför är tröttsam.
I fredags pratade jag om sex och horor och torskar och låsta positioner och
känslor. Det var egentligen meningen att det skulle handla väldigt specifikt
om smuts i folkhälsans Sverige, men jag gick runt omkring det och petade i
våra känslor, och mina också för den delen, för att belysa vår upplevelse
av smuts och stigman. Jag undrade varför vi så ofta tänker oss att
prostitution är ett socialt problem. Jag fick följande påstående levererat: "Men
du är ju liberal så du tror ju att marknaden löser allt." Precis
som med citatet av Niklas Hellgren bygger även den på missförstånd och
premisser som därför inte är korrekta. En liberal anser inte att marknaden
löser allt. Men det finns inget annat system som kan hantera och ger
utrymme för att människor både misslyckas och lyckas på så lite bekostnad av andra människor som möjligt, kort sagt som bygger
på idén att vi är
människor med anspråk på oss själva.
Och jag tror att det är här som skillnaden mellan kollektivister och
individualister blir som tydligast, de förra ser politik och ideologi som
något som skall lösa allt och teorier (könsmaktsordning -
klasskonflikt) som förklarar allt. Men individualister inser att
verkligheten och mänskligt beteende är komplext, och att människors problem
eller drömmar och mål inte kan lösas med en universell fix och teori.
Vi tror förvisso på idén om universella individuella rättigheter,
men inte att de leder till ett
lyckorike, men det som ytterst får oss att fungera skapligt tillsammans och
till värn för oss själva så långt alla är överens om att respektera dem i
en värld som inte är perfekt. Den enda utgångspunkten är att vi
har rätt att värna oss från och slippa andra människors våld och tvång.
Utgångspunkten är inte hur vi borde vara som människor på något annat sätt. Så
beskyllningen är i själva verket en spegel av den egna föreställningen om
den autonoma människan som politiskt möjlig. Som om den oberoende
människan kan existera och förlösas genom ett kollektivt strävande att
utplåna det som utmärker människan: att vi är beroende av varandra.
Det kan låta som ett oväntat svar och reflektion från någon som tror att
"marknaden löser allt".
Våld, tvång, bedrägerier, och så vidare, kommer ske ändå. Men fundera på hur en värld utan
misslyckanden skulle kunna komma till existens, och fråga er om den är
mänsklig?
Det var - trots eller kanske tack vare en svårflirtad publik - ofantligt
roligt att vara inbjuden av teatergruppen
Arena Baubo att prata sex och smuts, inramad i en fantastisk och utmanande
och känsloladdade föreställning. Med en oförglömlig linedance av torskar.
(Jag tycker fortfarande att isbjörnskostymer är det sexigaste som finns.)
Att djurvänner - och då menar jag de där som faller ihop i blöta fläckar
över gulliga djur - är gostyckliga (sic) och emotionella terrorister är inget
nytt under solen. Men ändå och trots att jag resignerar oftare än blir
beklämd över dem nu för tiden så är det bara att åter igen konstatera att gosigt
stora ögon äger företräde framför förnuft och rimlighet.
Paul McCartneys brinnande hjärta för söta sälar vann, och alla ställer
sig nu frågan när kampen för de gulliga och ulliga fåren ska äga rum. Ni
vet de där fåren som halalslaktas. Kanske Paul McCartney får vända sig till
Sverigedemokraterna som brinner för fåren (o sure) och kanske gör den till en
EU-fråga.
If the European Parliament were really interested in animal welfare, then it
might look rather more closely at the farming industry that the European Union
so lavishly rewards with subsidies. But it has more pressing business. On May
5th MEPs, suddenly disgusted by the cruelty of people far away hunting seals,
voted to endorse a ban on the trade of seal products, most of which come from
Canada. Their hypocritical recommendation, which still has to be approved by the
European Commission and Council, isn’t even much good for the seals.
...
A ban on the seal hunt would spare individual seals, but it may not do much
for the seal population as a whole. When wildlife cannot be traded, it loses
its value and thus the incentive for people to conserve it. Today the hunters
exploiting the seals have an excellent reason to maintain a healthy and
growing population. A trade ban would mean that the management or maintenance
of a wild population becomes just another drain on resources. Sometimes
ecotourism pays the bills, but it works only in places that are easy for
tourists to get to.
Why did the European Parliament overlook all this? Seal-murdering
foreigners are a soft target and animal-welfare groups have been lobbying MEPs
for years. It may not be a coincidence that they finally voted for a ban just
a month before they face elections. Having been invisible to their
constituents for the past five years, what better way for MEPs to save their
own skins than to fight valiantly for those of baby seals?
Det finns ju betydligt
närmare problem med djurplågeri för EU att ägna sig åt.
Det är lätt att snöa in på hur man ska motverka främlingsfientliga
Sverigedemokraterna. De är ju främlingsfientliga! Det är lika lätt att
tänka sig att antirasister är något gott. De är ju emot
främlingsfientlighet! Men med den typ av track record som extremvänstern
uppvisar är det inte lika självklart att sortera på det enkla sättet. Ibland
är det svårt att se vad skillnaden exakt består av.
När folkpartister
blir attackerade för att de protesterar över att medlemmar från Nätverket
mot rasism förstör deras valaffischer, med knytnävslag i ansiktet och
hotfullt uppträdande, genom att skrika fascister i grupp åt enskilda
valarbetare är det ett beteende som är skrämmande och för tankarna till
pöbel och mobbare. Antidemokratiska metoder kort sagt. Men så är inte denna
rörelse stadd i demokratiska värderingar, så att beskylla dem för
antidemokratiskt beteende är bortslösat. Däremot kan frågan ställas varför
inte denna typ av beteende ifrågasätts högljuddare. Varför ägnar sig
exempelvis Lars Ohly mer möda på att attackera SD än att kritisera
extremvänstern? Kanske för att det finns en delad grundläggande syn på
målet: det klasslösa samhället. Och gullandet med den autonoma rörelsen
fortskrider. Media är märkligt tysta i denna fråga.
Nätverket mot rasism
involverar i sig ett flertal
organisationer, varav en är exempelvis Ingen
människa är illegal som har en Facebookgrupp som engagerar en hel del
människor och på deras hemsida får man mest uppfattningen att den strävar
efter något som kan liknas fri invandring och öppna gränser. Något som den
mest liberala borde kunna sympatisera med som princip och idé. Men de flesta
knutna organisationerna är kopplade på varierande sätt till den autonoma
vänstern.
Den grundläggande idéen för den autonoma vänstern är att genom
utomparlamentariska metoder - som direktaktioner - motverka
"orättvisor" i marxistisk mening. Det finns ingen tydlig gräns
mellan vad som är att anses som legitima mål, det verkar inte spela någon
större roll om det är aktioner mot företag, politiska organsationer,
demokratiska institutioner eller enskilda människor. Det senare kan motiveras
så enkelt och avskyvärt som att en enskild person anses "upprätthålla
rådande maktstrukturer". En attack mot en människa är därför legitim blott
genom att exempelvis skriva denna text i försvar för liberala och demokratiska
rättigheter som rätten att uttrycka sig och att vara för fri handel och
kapitalism. Eftersom det är ett försvar för sådana strukturer som dessa
tomtar anser vara orättvisa maktstrukturer. Att då vara en valarbetare som
befäster en förhatlig "rådande maktstruktur" är alltså ett
legitimt mål för våld. Väldigt få människor går därmed fria från att vara ett
legitimt mål. Det är ingen idé att beskylla dem för äckliga
metoder och våld, de skrattar åt dig och pissar på dina idéer att fritt
föra fram din åsikt.
På NMRs hemsida
kan man läsa om samma händelse. Och det räcker antagligen för att
förstå att ansvar för våldet är något man inte tar utåt men uppmuntrar
gärna i de egna leden. Egentligen är det patetiskt att de tror att ingen
genomskådar den våldsförhärligande skiten. Först säger man att
direktaktioner är acceptabla, även mot enskilda individer och politiker, och
sedan tar man klädsamt lite avstånd. Som om allt vore en lek.
Det gör att denna rörelse är minst lika avskyvärd som vilken annan nynazistisk
våldsorganisation som anser att våld är rätt och legitimt för att
påtvinga en politisk ordning mot människors vilja. De skrattar också åt dina
tankar på liberal demokrati, mångfald och åsiktsfrihet, och har en underligt
likartad syn på kapitalism. Skillnaden är förstås att där de autonoma och
extremvänstern över lag ser kapitalism som en klassfråga ser nassarna det som
rasfråga (judekonspirationen): lustigt, eller inte så lustigt, nog inspirerade
Marx båda ytterlighetsrörelserna genom att knyta världens elände till
kapitalismen....och problemet med judarna. Nu låtsas ju dock gärna vänstern
att detta är oproblematiskt.
Det är legitimiteten av våld och tvång som förenar vänstern. Nu som
alltid. Med en mer allmän grundläggande inställning att våld och tvång
ibland är rätt, att på bekostnad av människors frihet infria en
samhällsidé, är ju dock inte unik om vi ska vara riktigt ärliga och raka.
Kanske denna besvärande insikt också gör att kritiken mot en autonom vänster
som lever ut denna idé på allvar genom att infoga rädsla och fruktan hos
människor, ofta blir lam? Men det är ändå en vida skillnad att genom
demokratiska processer och med hänsyn till grundläggande rättigheter som
utsträcks för alla att påverka politiken, eller att infoga fruktan hos andra
att yttra sig.
Tyskland är ett U-land i jämställdhet! Birgitta
Ohlsson och Maria
Sveland har verkligen en intressant outlook på världen, jämställdhet och
U-länder. Enligt dem båda är alltså Tyskland ett U-land i jämställdhet.
Redan Anna Larsson lanserade ju i Svenska
Dagbladet sin variant på Tysklands jämställdhetspolitik för tre år
sedan. Då lät det så här:
"Tysklands nationella kvinnoråd räknar med att runt 40 000
kvinnor från fattiga öststatsområden kommer att smugglas in till
fotbolls-VM i juni för att placeras i specialbyggda ”drive-in”-bås för
sexköp. [...] Frågan är vad som ska stå ovanför dem: Fuck, macht frei?"
Lika fantasifullt som det var
då, ter sig den nygamla Ohlsson/Sveland-teckningen nu. Det är med utan större
tvekan jag ser det som en självlysande teckning över den svenska hybrisen som
gör påmind lite då och då. Svenskar är så bäst i världen. Antagligen -
som det heter på winbergska - så har ju Sverige kommit längst i världen när
det gäller jämställdhet. Bara här förnekar vi kvinnor den fulla kontrollen
över deras kroppar med hänvisning till deras mindre förstånd. Eftersom det
tydligen är kriteriet för jämställdhet kan man ju förstås undra vad som
skiljer Sverige från de där U-länderna.
Utan att raljera undrar jag ändå hur de menar. Som Tyskland som Kongo
kanske?
*) Vad gäller Sveland och hennes Bitterfitta tycks dessvärre vara fallet
att själva den översatta titeln på tyska rider på den formidabla
succén med en annan bok, Charlotte
Roches Våtmarker, som handlar om bland annat fitta på riktigt. Just sayin'.
Jag käkade middag med en kvinnlig EU-kandidat i kväll och är i stadiet "kanske jag ska rösta ändå".
Varmed någon genast tycker det antagligen är farligt för henne, eftersom att associeras med en knark- och horliberal kan inverka menligt på hennes karriärsmöjligheter och intåg i EU-parlamentet. Kort sagt, argumentet är att jag är politisk aids.
"rätt kul faktiskt att du verkligen är politisk aids"
"du är pro knark, anti horlagstiftning, pro israels existens, anti paternalism och allt väldigt mycket on the record, att hänga med dig som politiker är ju lite som att glatt festa med nazister?"
(arkiveras under tveksamma insikter alternativt saker jag smickras av)
Men där vi oftast klarar att se nyktert på
bilismen fastnar vi blott alltför ofta annars i futtigt fingerpekande. Det är
äckligt att röka, knarkare får skylla sig själva, horor vet inte sitt eget
bästa. Syndare ska straffas.
Paradoxalt nog tycks vi extra gärna
moralisera över svagheter när dessa direkt och intimt rör den egna kroppen.
Eller mer specifikt, andras kroppar.
De senaste veckorna har sexköpslagen åter diskuterats och
argumenten från dess förespråkare skrämmer med sitt syndar- och
offerperspektiv.
Dilsa Demirbag-Sten
är arg på Linderborg för att hon slåss för yttrandefriheten även för
revisionister och diverse konspirationsteoretiker.
Att hävda förintelseförnekaren David Irvings rätt att sprida världsfrånvända
och konspiratoriska lögner är en sak men att åberopa yttrandefriheten när
arrangörer har vett nog att inte bereda plats åt galenskaparna är något
helt annat. Det är en distinktion som bör vara tydlig och klar för alla
redaktörer och skribenter som vill delta i en fri och öppen debatt.
Hm? Det beror väl faktiskt helt och hållet på vad man har för ambition
och motiv bakom valet att ge plats åt "galenskaper". Man kan ju faktiskt i
så fall fundera på huruvida det inte var galet av Jyllandsposten att ta strid
för rätten att håna muslimer med skämtteckningar. Principiellt är det ingen
större skillnad. Att börja sortera i gott och ont är en slippery
slope. Kan man inte försvara yttrandefriheten även för de politiskt
inkorrekta eller om man så tycker misshagliga galenpannor, är ens grundläggande
försvar tunnt om det är själva motivationen och ambitionen att ta sådana
strider.
Det finns förvisso ingen rätt alls att tvinga på sig andra sina åsikter,
det är motsatsen till yttrandefrihet, det är en sak i sig, men att ta strid
för yttrandefriheten är inte begränsat. Om man i en sådan ambition väljer
bara det som är minst smärtsamt eller ett urval som används för andra
underliggande motiv (det är inte första gången som vänsterpersoner pushar
antisemitism), så är det faktiskt lite hycklande och småfegt.
Frågan är dessutom på vilket sätt det ens är strategiskt vettigt. Det
knyter an till det som Gunnar
Fröroth skriver om Sverigedemokraterna
och offergörandet som en dålig strategi. Samma gäller och har gällt i
många år nu behandlingen av historierevisionister som David Irving. Oerhört
populärt ämne för övrigt på t ex Flashback som odlas och blomstrar bortom det offentliga samtalet.
I ljuset spricker trollen är ett bra svenskt ordspråk. Inte för att det är lätt, utan för att det ställer också krav på en själv att bemöta, och det är ju bristen på detta som skapar martyrer som kan använda kortet "politiskt korrekt".
Lästipset:When the nazis came to Skokie, av Philippa Strum.
Finns på bokus.
Ett eldigt och passionerat försvar av yttrandefrihet som ett medel mot det
misshagliga.
Har någon sagt åt Karolina att hon fullkomligt äger
ibland? Hon och Fredrik Strage är enda motivationen att orka läsa Dagens
Nyheters kultursidor med kittlande och positiv förväntan. Helt borsett den
komplett absurda
debatten om Atladottir och hennes tjejhatande
kommentatörer, och att det är något positivt med att go atladottir on your
sorry ass, så måste väl ändå få sägas att det är lite skillnad på recensioner
(borttagen)?
Senast sagt
13 hours 40 min ago
14 hours 51 min ago
14 hours 54 min ago
1 dag 5 hours ago
2 days 17 hours ago
2 days 17 hours ago
3 days 11 hours ago
3 days 11 hours ago
3 days 18 hours ago
4 days 10 hours ago