louisep.com | frihetspropaganda blogs http://www.louisep.com/blog/atom/feed 2008-08-17T17:21:44+02:00 Pye Jakobsson for president http://www.louisep.com/node/1825 2008-09-08T12:55:34+02:00 2008-09-08T12:55:34+02:00 Louise I somras gick årets upplaga av Harm reduction conference av stapeln i Barcelona. Det bevistades av såväl Svenska brukarföreningen som av SANS representant Pye Jakobsson. Här talar Pye om den svenska modellen och den svenska sexköpslagen, tyvärr saknas delen där hon säger att Sverige är skademinimeringens svarta hål.


Notera att det är förstås inte är konservativa som pushat för lagen som det står i videon, utan svenska socialdemokrater, men nu med brett stöd från alla allianspartier. Att sedan radikalfeministiska idéer och konservatism blandas ihop är inte så konstigt eftersom kvinnosynen är tämligen likartad, på något vis a point in case.

]]> I somras gick årets upplaga av Harm reduction conference av stapeln i Barcelona. Det bevistades av såväl Svenska brukarföreningen som av SANS representant Pye Jakobsson. Här talar Pye om den svenska modellen och den svenska sexköpslagen, tyvärr saknas delen där hon säger att Sverige är skademinimeringens svarta hål.


Notera att det är förstås inte är konservativa som pushat för lagen som det står i videon, utan svenska socialdemokrater, men nu med brett stöd från alla allianspartier. Att sedan radikalfeministiska idéer och konservatism blandas ihop är inte så konstigt eftersom kvinnosynen är tämligen likartad, på något vis a point in case.

]]> Gener, offentlig sektor, strukturer och politik http://www.louisep.com/node/1824 2008-09-08T11:21:45+02:00 2008-09-08T11:24:14+02:00 Louise

People with the right variant of a key gene could be 10 percent more likely to vote under certain circumstances, according to [...] Their study says two key genes, MAOA and 5HTT, have been shown to have a strong influence on the serotonin system, which regulates fear, trust, and social interaction. Those with the most “efficient” variants of these genes—or the variants able to best regulate the metabolism of serotonin—are likely be more socially oriented, according to the authors. “Voting is an act of pro-social behavior,” says Fowler, lead author of the study, which appeared in the July issue of the Journal of Politics.

Från: http://www.tjols.com/article-763.html

Och så vidare om gener och politik, så man kan ju ana att det där med varför kvinnor i högre utsträckning röstar vänster antagligen inte beror på att de jobbar i offentlig sektor, utan är mer komplex än så och finns en hel del olika slags förklaringar till. För varför jobbar då kvinnor så mycket mer i offentlig sektor? Kanske en viktig faktor här är att den offentliga sektorn förutsätter en vänsterpolitik, och som Sverige ser ut idag lever ju välfärdsstaten på kvinnors behov av staten i högre grad än mäns. Frågan är väl snarare varför just kvinnor skulle ha detta större behov av "skydd", och om det antas vara så, måste ju slutsatsen ligga i att det ligger något i det där med att kvinnor är från Venus och män från Mars, eller om det var tvärtom. Och då kanske det är snällt av staten att ordna det på det viset. Om det inte är så, så kan man ju undra över vad för slags strukturer välfärdsstaten förstärker eller bidrar till, och hur rimligt det är.

Men jag gissar att ingen vänstermänniska skulle vilja tänka så.

]]>

People with the right variant of a key gene could be 10 percent more likely to vote under certain circumstances, according to [...] Their study says two key genes, MAOA and 5HTT, have been shown to have a strong influence on the serotonin system, which regulates fear, trust, and social interaction. Those with the most “efficient” variants of these genes—or the variants able to best regulate the metabolism of serotonin—are likely be more socially oriented, according to the authors. “Voting is an act of pro-social behavior,” says Fowler, lead author of the study, which appeared in the July issue of the Journal of Politics.

Från: http://www.tjols.com/article-763.html

Och så vidare om gener och politik, så man kan ju ana att det där med varför kvinnor i högre utsträckning röstar vänster antagligen inte beror på att de jobbar i offentlig sektor, utan är mer komplex än så och finns en hel del olika slags förklaringar till. För varför jobbar då kvinnor så mycket mer i offentlig sektor? Kanske en viktig faktor här är att den offentliga sektorn förutsätter en vänsterpolitik, och som Sverige ser ut idag lever ju välfärdsstaten på kvinnors behov av staten i högre grad än mäns. Frågan är väl snarare varför just kvinnor skulle ha detta större behov av "skydd", och om det antas vara så, måste ju slutsatsen ligga i att det ligger något i det där med att kvinnor är från Venus och män från Mars, eller om det var tvärtom. Och då kanske det är snällt av staten att ordna det på det viset. Om det inte är så, så kan man ju undra över vad för slags strukturer välfärdsstaten förstärker eller bidrar till, och hur rimligt det är.

Men jag gissar att ingen vänstermänniska skulle vilja tänka så.

]]> Stoppa världen, vi har gjort allt fel igen... http://www.louisep.com/node/1823 2008-09-07T17:51:05+02:00 2008-09-07T17:51:05+02:00 Louise ...när nu den millimeterdjupa debatten om om svenska mesar kontra machomän börjar lägga sig och det där med att mäns otrohet kan förklaras genetiskt* (hur kvinnors otrohet förklaras tycks vara av annat slag?) också börjar svalna, så är det antagligen dags att ta itu med kvinnornas sätt att behålla sina män. För det är faktiskt fruarnas fel att deras män är otrogna.

Neuman’s controversial new book, The Truth About Cheating: Why Men Stray, beseeches us to forgive a wayward husband, never refuse sex, embrace his hobbies and swoon over his achievements in the workplace (even if our own efforts and earning power outshine his).-- Daily Express

Fast frågan är ju förstås om det är värt det? Och frågan är väl också hur män ska göra för att slippa fruar som strayar? 

Jag säger som alltid, livslånga förhållanden är svåra, passion sällsynt, leva och förlåta är att föredra om man tycker om varandra, och gillar man inte att leva i ett förhållande där man har lite olika syn på saker och ting, så är det kanske inte så mycket att fundera över. Om förhållandet är en radda med strategier, list och planerande, för att inte tala om det förnedrande i att göra sig till rygg- och pungkliande hona, borde det vara rätt tröttsamt. En partner (för att gå på spåret den monogama världsbilden) borde ju inte vara ett trist arbetsprojekt, utan någon att leva med och känna sig uppskattad av, typ ömsesidigt. Annars har vi fått en alternativ förklaring till varför kvinnor är otrogna, typ av uttråkning.

*) Jag lovar, det jämnar ut sig när kvinnorna kommer in i menopausen och slipper de där bröstmjölkshormonerna som gör oss känslomässigt kletigare, och sedan dör män tidigare, så allt blir biologiskt rättvist i slutändan.

]]> ...när nu den millimeterdjupa debatten om om svenska mesar kontra machomän börjar lägga sig och det där med att mäns otrohet kan förklaras genetiskt* (hur kvinnors otrohet förklaras tycks vara av annat slag?) också börjar svalna, så är det antagligen dags att ta itu med kvinnornas sätt att behålla sina män. För det är faktiskt fruarnas fel att deras män är otrogna.

Neuman’s controversial new book, The Truth About Cheating: Why Men Stray, beseeches us to forgive a wayward husband, never refuse sex, embrace his hobbies and swoon over his achievements in the workplace (even if our own efforts and earning power outshine his).-- Daily Express

Fast frågan är ju förstås om det är värt det? Och frågan är väl också hur män ska göra för att slippa fruar som strayar? 

Jag säger som alltid, livslånga förhållanden är svåra, passion sällsynt, leva och förlåta är att föredra om man tycker om varandra, och gillar man inte att leva i ett förhållande där man har lite olika syn på saker och ting, så är det kanske inte så mycket att fundera över. Om förhållandet är en radda med strategier, list och planerande, för att inte tala om det förnedrande i att göra sig till rygg- och pungkliande hona, borde det vara rätt tröttsamt. En partner (för att gå på spåret den monogama världsbilden) borde ju inte vara ett trist arbetsprojekt, utan någon att leva med och känna sig uppskattad av, typ ömsesidigt. Annars har vi fått en alternativ förklaring till varför kvinnor är otrogna, typ av uttråkning.

*) Jag lovar, det jämnar ut sig när kvinnorna kommer in i menopausen och slipper de där bröstmjölkshormonerna som gör oss känslomässigt kletigare, och sedan dör män tidigare, så allt blir biologiskt rättvist i slutändan.

]]> A week in life http://www.louisep.com/node/1822 2008-09-05T16:33:46+02:00 2008-09-05T16:46:01+02:00 Louise The year was 2081 and everyone was finally equal...

THE YEAR WAS 2081, and everybody was finally equal. They weren’t only equal before God and the law. They were equal every which way. Nobody was smarter than anybody else. Nobody was better looking than anybody else. Nobody was stronger or quicker than anybody else. All this equality was due to the 211th, 212th, and 213th Amendments to the Constitution, and to the unceasing vigilance of agents of the United States Handicapper General.
--Kurt Vonnegut Jr.

Världen är lustig ibland, som när man hör ett okänt ord och sedan råkar på det ständigt. Valde i somras det där citatet som inledning på en kritik mot feministisk teori om rättvisa (relativa rättigheter), den får ni läsa om till senhösten. Jag har ett gammalt passionerat förhållande till Vonneguts böcker, hur tokig han själv än blev med åren dör aldrig den där litterära förälskelsen från gymnasiet. På den tiden jag var socialistisk anarkist, så kan ju förklara saker och ting i ett relativt perspektiv, som att han blev tokigare och jag klokare. En novell som alltid spökat i bakhuvudet är Harrison Bergeron från boken Welcome to the Monkey House. Den blev film en gång för länge sedan, och jag råkade hitta den av en slump på google video i somras, den var väl sådär. Nu blir den film igen. 2081 - Finally Equal

 

Herr klokbok har uppmärksammat det också. 

Och så lite notiser från veckan som gick om saker som jag inte hann blogga om: 

Bardan har identitetskris. Jag noterar att Blogge inte är imponerad av att Bard gör gemensam sak med Camilla Lindberg, nämligen att gå från något frihetligt opinionsbildande till etablerad partipolitik, och i synnerhet då Folkpartiet. Det finns ju bara så mycket man kan göra som politisk varelse utanför det "etablerade", verkar vara Bards personliga slutsats och låter Lindberg dra in honom i ett ganska tveksamt parti, så jag antar att det mer handlar om vem som övertygat och mindre vilket parti. Personligen drar jag inte samma slutsats, att opinionsarbete verkligen måste ske inom de etablerade partierna för att förändring ska ske, det finns många sätt, och jag tror att Bard har gjort större nytta som oberoende individualist än vad som kan bli fallet inom partipolitiken. Framtiden får väl visa hur smart det draget är, men Folkpartiet lär inte ändra sig för att Bard är en unik människa med unika åsikter i ett tämligen partipolitisk mittfåreland. Jag tror han kommer bli besviken, men det borde redan vara en insikt, så varför? 

West end girls and east end boys. Jag är lite upprörd över att inte ha upptäckt Sveriges kaxigaste penna (tillhörande Lisa Magnusson) i papperstidningarna förräns nu. Någon som skriver om kulturtanter kan ju aldrig vara fel. Och övrigtvis recenserade Charlotte Ylva Maria Thompsons bok Qkar på ett intressant sätt genom att kontrastera med det spanska "orginalet" som handlade om fittor på ett småunket vis, och funderar över att den litterära världens faibless för manliga och kvinnliga könsorgan kan te sig rätt olika. Med tanke på att män tenderar bli superglada när de får uppmärksamhet på ett positivt sätt (se lex Lisa där svenska män trillar ihop i blöta fläckar för lite positiv feed back på deras klitoriskunskaper) så är det lite underligt att Qkar inte eldar upp kultursidorna. 

Mer kultur. Det är alltid så roande att läsa att om alla dessa kultursubventioner. Som om det vore det värsta?  Visste du att dyraste studenterna är Operastudenterna? Ersättningen från statsmakterna (folket) år 2007 var 274 000 per helårsstudent och 164 000 per helårsprestation. För humaniora och samhällsvetenskaperna var det 20 500 respektive 18 000. Ja, jag vet att det är dyrare när studenterna är färre. Tyvärr hittade jag inte uppgiften om vad mimutbildningen kostade, men jag har för mig att det är den dyraste utbildningen, någonsin. På något vis känns det inte så himla uppiggande att tänka sig det. Lika lite uppiggande som att samtidigt får Kulturskolan minskade anslag, en verksamhet som faktiskt känns mer relevant. 

Här kämpar Yngve Freij för att förmå statsmakterna att förstå att mim är en viktig konstform.  Det övertygar dock inte de av oss med mimarfobi, de är ju fan läskiga. För övrigt dödade Clownen Manne min sons lusta för teater och skapade livslång allergi mot cirkus, så kan det gå. 

Veckans liberala frågetecken. Palin försvaras av Ingerö. Ah, inte i fråga om gravida döttrar och abortfrågan. Utan om kreationism i skolan? Hmmm? Nej, det finns ingen anledning som helst att statsfinansiera idioti. Ut med religionen från skolan, och gillar man inte läget, hemundervisning, inte tvärtom. 

Veckans FRA-magplask. Jag försökte förstå för jag gillar verkligen superklipska Susanne Wigort Yngvesson, men tyvärr det här var misslyckat och missvisande. 

Hon blandar ihop problematiker olyckligt (publik/privat) och av det tycker sig av det se en paradox. Problemet är att hon likställer det offentliga, som att gå till sopstationen (grannen kan se dig och ange dig för stekpannebrott) eller åka tunnelbana (kameror), eller vara med i Facebook och blogga som är publika handlingar, med det avsiktligt privata (att mejla och ha privata kontakter på nätet). Två ojämförbara problematiker gör inte en paradox. Paradoxen uppstår bara om vi tänker oss att båda fälten är likvärdiga. 

Även om en diskussion om hur vi fläker ut oss på nätet eller är oförsiktiga, eller hur angiverisamhället lever sina glada dagar, är välbehövlig och intressant (den diskussionen finns också i allra högsta grad). Men FRA:s utökade befogenheter har inget med våra publika beteenden att göra (det kommer säkert dock påverka) utan vår anonymitet.

De supernojjiga krypterar och utnyttjar anonyma proxyservrar, och de extremsupernojjiga annonserar om "bröllop" i kontaktannonserna och byter dagstidning med varandra i en skum park, men för att vi inte krypterar betyder inte att det är acceptabelt att få våra brevhemligheter (vilket är den mer adekvata jämförelsen) rutinmässigt ingår som statsangelägenheter. Lika lite acceptabelt som ens partner rotar i vår privata mejl...eller handväska, risken finns förstås, men det är inte ok. Mer hos Rasmus. 

Trevlig helg!

]]> The year was 2081 and everyone was finally equal...

THE YEAR WAS 2081, and everybody was finally equal. They weren’t only equal before God and the law. They were equal every which way. Nobody was smarter than anybody else. Nobody was better looking than anybody else. Nobody was stronger or quicker than anybody else. All this equality was due to the 211th, 212th, and 213th Amendments to the Constitution, and to the unceasing vigilance of agents of the United States Handicapper General.
--Kurt Vonnegut Jr.

Världen är lustig ibland, som när man hör ett okänt ord och sedan råkar på det ständigt. Valde i somras det där citatet som inledning på en kritik mot feministisk teori om rättvisa (relativa rättigheter), den får ni läsa om till senhösten. Jag har ett gammalt passionerat förhållande till Vonneguts böcker, hur tokig han själv än blev med åren dör aldrig den där litterära förälskelsen från gymnasiet. På den tiden jag var socialistisk anarkist, så kan ju förklara saker och ting i ett relativt perspektiv, som att han blev tokigare och jag klokare. En novell som alltid spökat i bakhuvudet är Harrison Bergeron från boken Welcome to the Monkey House. Den blev film en gång för länge sedan, och jag råkade hitta den av en slump på google video i somras, den var väl sådär. Nu blir den film igen. 2081 - Finally Equal

 

Herr klokbok har uppmärksammat det också. 

Och så lite notiser från veckan som gick om saker som jag inte hann blogga om: 

Bardan har identitetskris. Jag noterar att Blogge inte är imponerad av att Bard gör gemensam sak med Camilla Lindberg, nämligen att gå från något frihetligt opinionsbildande till etablerad partipolitik, och i synnerhet då Folkpartiet. Det finns ju bara så mycket man kan göra som politisk varelse utanför det "etablerade", verkar vara Bards personliga slutsats och låter Lindberg dra in honom i ett ganska tveksamt parti, så jag antar att det mer handlar om vem som övertygat och mindre vilket parti. Personligen drar jag inte samma slutsats, att opinionsarbete verkligen måste ske inom de etablerade partierna för att förändring ska ske, det finns många sätt, och jag tror att Bard har gjort större nytta som oberoende individualist än vad som kan bli fallet inom partipolitiken. Framtiden får väl visa hur smart det draget är, men Folkpartiet lär inte ändra sig för att Bard är en unik människa med unika åsikter i ett tämligen partipolitisk mittfåreland. Jag tror han kommer bli besviken, men det borde redan vara en insikt, så varför? 

West end girls and east end boys. Jag är lite upprörd över att inte ha upptäckt Sveriges kaxigaste penna (tillhörande Lisa Magnusson) i papperstidningarna förräns nu. Någon som skriver om kulturtanter kan ju aldrig vara fel. Och övrigtvis recenserade Charlotte Ylva Maria Thompsons bok Qkar på ett intressant sätt genom att kontrastera med det spanska "orginalet" som handlade om fittor på ett småunket vis, och funderar över att den litterära världens faibless för manliga och kvinnliga könsorgan kan te sig rätt olika. Med tanke på att män tenderar bli superglada när de får uppmärksamhet på ett positivt sätt (se lex Lisa där svenska män trillar ihop i blöta fläckar för lite positiv feed back på deras klitoriskunskaper) så är det lite underligt att Qkar inte eldar upp kultursidorna. 

Mer kultur. Det är alltid så roande att läsa att om alla dessa kultursubventioner. Som om det vore det värsta?  Visste du att dyraste studenterna är Operastudenterna? Ersättningen från statsmakterna (folket) år 2007 var 274 000 per helårsstudent och 164 000 per helårsprestation. För humaniora och samhällsvetenskaperna var det 20 500 respektive 18 000. Ja, jag vet att det är dyrare när studenterna är färre. Tyvärr hittade jag inte uppgiften om vad mimutbildningen kostade, men jag har för mig att det är den dyraste utbildningen, någonsin. På något vis känns det inte så himla uppiggande att tänka sig det. Lika lite uppiggande som att samtidigt får Kulturskolan minskade anslag, en verksamhet som faktiskt känns mer relevant. 

Här kämpar Yngve Freij för att förmå statsmakterna att förstå att mim är en viktig konstform.  Det övertygar dock inte de av oss med mimarfobi, de är ju fan läskiga. För övrigt dödade Clownen Manne min sons lusta för teater och skapade livslång allergi mot cirkus, så kan det gå. 

Veckans liberala frågetecken. Palin försvaras av Ingerö. Ah, inte i fråga om gravida döttrar och abortfrågan. Utan om kreationism i skolan? Hmmm? Nej, det finns ingen anledning som helst att statsfinansiera idioti. Ut med religionen från skolan, och gillar man inte läget, hemundervisning, inte tvärtom. 

Veckans FRA-magplask. Jag försökte förstå för jag gillar verkligen superklipska Susanne Wigort Yngvesson, men tyvärr det här var misslyckat och missvisande. 

Hon blandar ihop problematiker olyckligt (publik/privat) och av det tycker sig av det se en paradox. Problemet är att hon likställer det offentliga, som att gå till sopstationen (grannen kan se dig och ange dig för stekpannebrott) eller åka tunnelbana (kameror), eller vara med i Facebook och blogga som är publika handlingar, med det avsiktligt privata (att mejla och ha privata kontakter på nätet). Två ojämförbara problematiker gör inte en paradox. Paradoxen uppstår bara om vi tänker oss att båda fälten är likvärdiga. 

Även om en diskussion om hur vi fläker ut oss på nätet eller är oförsiktiga, eller hur angiverisamhället lever sina glada dagar, är välbehövlig och intressant (den diskussionen finns också i allra högsta grad). Men FRA:s utökade befogenheter har inget med våra publika beteenden att göra (det kommer säkert dock påverka) utan vår anonymitet.

De supernojjiga krypterar och utnyttjar anonyma proxyservrar, och de extremsupernojjiga annonserar om "bröllop" i kontaktannonserna och byter dagstidning med varandra i en skum park, men för att vi inte krypterar betyder inte att det är acceptabelt att få våra brevhemligheter (vilket är den mer adekvata jämförelsen) rutinmässigt ingår som statsangelägenheter. Lika lite acceptabelt som ens partner rotar i vår privata mejl...eller handväska, risken finns förstås, men det är inte ok. Mer hos Rasmus. 

Trevlig helg!

]]> Vad imponerar mest? http://www.louisep.com/node/1821 2008-08-31T19:40:18+02:00 2008-08-31T19:40:18+02:00 Louise

Föräldrar eller tjej?

(Via Delphi-lisa)

]]>

Föräldrar eller tjej?

(Via Delphi-lisa)

]]> Politiska stormar http://www.louisep.com/node/1820 2008-08-31T14:38:23+02:00 2008-08-31T15:33:26+02:00 Louise För Michael Moore är orkanen Gustav ett bevis på att det finns en gud i himlen. Den stoppar ju det republikanska konventet. Himla skoj tänkt?

Quote:
"I was just thinking, this Gustav is proof that there is a God in heaven..."

"To just have it planned at the same time, that it would actually be on its way to New Orleans for Day One of the Republican convention, up in the Twin Cities, at the top of the Mississippi River."

]]> För Michael Moore är orkanen Gustav ett bevis på att det finns en gud i himlen. Den stoppar ju det republikanska konventet. Himla skoj tänkt?

Quote:
"I was just thinking, this Gustav is proof that there is a God in heaven..."

"To just have it planned at the same time, that it would actually be on its way to New Orleans for Day One of the Republican convention, up in the Twin Cities, at the top of the Mississippi River."

]]> Terrorister på Färöarna http://www.louisep.com/node/1819 2008-08-30T18:08:32+02:00 2008-08-30T18:13:03+02:00 Louise På wiki läser jag att Färöarna har extremt lågt invandringstal. Det kanske inte är så konstigt. Ett tokkristet land där en organisation som jobbar med att hjälpa kvinnor som söker abort uppfattas som terrorism mot folket (tipstack Delphi-lisa, som gav upphov till det sedvanliga wikisurfandet). 

Jag antar att Jönköping skulle ha sin likheter med Färöarna om de fick för sig att bli autonoma. Vilket fick mig att fundera på det där med separation mellan kyrkan och staten. I Sverige fyller skilsmässan 8 år. Religionsfrihet har vi kunnat utöva i Sverige sedan 1951. Men ändå regleras kyrkan av lag, det är bestämt att den svenska kyrkan skall vara evangelisk-luthersk, demokratiskt uppbyggd och bedriva en rikstäckande verksamhet. Jag finner det konstigt att religionsutövande regleras av stat. Vad är det för separation? Det låter ju mer som att de gjort upp om delad vårdnad av något slag så att kyrkan har besöksrätt. 

Separationen av kyrka och stat i USA brukar hänvisas till första tillägget i konstitution (1791), men här har ju de olika staterna vissa maktbefogenheter att bestämma att olika religiösa uttryck är förbjudna, som månggifte, och skälen torde väl vara just religiösa? I Norge, där det råder religionsfrihet, är det tydligen så att enligt deras konstitution skall hälften av regeringsmedlemmarna vara medlemmar av den norska kyrkan.  

Så det tycks ju faktiskt vara så att trots den sekulariserade västvärlden är religionen ändå där i bakgrunden på endera vis, trots religionsfrihet och trots den där separationen. 

]]> På wiki läser jag att Färöarna har extremt lågt invandringstal. Det kanske inte är så konstigt. Ett tokkristet land där en organisation som jobbar med att hjälpa kvinnor som söker abort uppfattas som terrorism mot folket (tipstack Delphi-lisa, som gav upphov till det sedvanliga wikisurfandet). 

Jag antar att Jönköping skulle ha sin likheter med Färöarna om de fick för sig att bli autonoma. Vilket fick mig att fundera på det där med separation mellan kyrkan och staten. I Sverige fyller skilsmässan 8 år. Religionsfrihet har vi kunnat utöva i Sverige sedan 1951. Men ändå regleras kyrkan av lag, det är bestämt att den svenska kyrkan skall vara evangelisk-luthersk, demokratiskt uppbyggd och bedriva en rikstäckande verksamhet. Jag finner det konstigt att religionsutövande regleras av stat. Vad är det för separation? Det låter ju mer som att de gjort upp om delad vårdnad av något slag så att kyrkan har besöksrätt. 

Separationen av kyrka och stat i USA brukar hänvisas till första tillägget i konstitution (1791), men här har ju de olika staterna vissa maktbefogenheter att bestämma att olika religiösa uttryck är förbjudna, som månggifte, och skälen torde väl vara just religiösa? I Norge, där det råder religionsfrihet, är det tydligen så att enligt deras konstitution skall hälften av regeringsmedlemmarna vara medlemmar av den norska kyrkan.  

Så det tycks ju faktiskt vara så att trots den sekulariserade västvärlden är religionen ändå där i bakgrunden på endera vis, trots religionsfrihet och trots den där separationen. 

]]> Kulturinlåsning för deras eget bästa http://www.louisep.com/node/1818 2008-08-26T13:09:44+02:00 2008-08-26T13:13:57+02:00 Louise Finns det inte själar att våndas över så finns ju alltid bevarandet jorden eller kulturer. Kajsa Ekis Ekman är alltid lika charmig och begåvad, nu tar hon på sig den hemska turismen i en recension av boken Välkommen till paradiset, stannar upp vid en tanke att turism är en form av kolonialism, och avslutar det hela med:

Frågan är inte varför folk reser utan varför detta är tillåtet!

Och det påminner lite om det där med Paglias berömda mening att om kvinnligheten bestämde skulle vi fortfarande leva i gräshyddor. Nu håller jag inte med om att det finns mentala essentialistiska könsegenskaper, men däremot att en viss syn onekligen landar i den betraktelsen. Om Ekis Ekman och hennes stirriga vänner bestämde skulle folk vare sig få resa eller knulla mot pengar, för det första dödar jorden och det andra dödar kvinnors själar, och att förbjuda sådant är för deras eget bästa. Vi andra kallar det för en totalitär outlook på världen, en slags inverterad etnocentrism och förmynderi, var folk på sin plats och mixa inte folkslagen ety det då uppstår "kommersialistisk" smitta i form av souvenirstånd och turiststråk. Kanske det är i dessa människors värld eftersträvansvärt att låsa in kulturer för någon pervers vånda att de blir nedsmittade av västvärlden och det är för deras eget bästa. Varför är detta eftersträvansvärt och vad betyder det egentligen?

Mer hos Motpol: som tycker att vi ska resa mer.

]]> Finns det inte själar att våndas över så finns ju alltid bevarandet jorden eller kulturer. Kajsa Ekis Ekman är alltid lika charmig och begåvad, nu tar hon på sig den hemska turismen i en recension av boken Välkommen till paradiset, stannar upp vid en tanke att turism är en form av kolonialism, och avslutar det hela med:

Frågan är inte varför folk reser utan varför detta är tillåtet!

Och det påminner lite om det där med Paglias berömda mening att om kvinnligheten bestämde skulle vi fortfarande leva i gräshyddor. Nu håller jag inte med om att det finns mentala essentialistiska könsegenskaper, men däremot att en viss syn onekligen landar i den betraktelsen. Om Ekis Ekman och hennes stirriga vänner bestämde skulle folk vare sig få resa eller knulla mot pengar, för det första dödar jorden och det andra dödar kvinnors själar, och att förbjuda sådant är för deras eget bästa. Vi andra kallar det för en totalitär outlook på världen, en slags inverterad etnocentrism och förmynderi, var folk på sin plats och mixa inte folkslagen ety det då uppstår "kommersialistisk" smitta i form av souvenirstånd och turiststråk. Kanske det är i dessa människors värld eftersträvansvärt att låsa in kulturer för någon pervers vånda att de blir nedsmittade av västvärlden och det är för deras eget bästa. Varför är detta eftersträvansvärt och vad betyder det egentligen?

Mer hos Motpol: som tycker att vi ska resa mer.

]]> Provocerad av provokationer? http://www.louisep.com/node/1817 2008-08-26T12:17:45+02:00 2008-08-26T12:27:47+02:00 Louise Alltid. Speciellt kulturtanter som längtar efter tiderna när kvinnor var kvinnor och män var män. Rent logiskt är det förståeligt att det finns fler kåta kvinnor och fler sextrötta män nu än förr, balansen kanske närmar sig. Frustrerande för kåta kvinnor och tjatsexdebatten kan blossa upp igen. Emma ordar inte i onödan, det osagda är ibland det bäst sagda. 

Men vilket fall som helst tränger sig följande goda råd fram här: Antagligen är det bästa receptet för dem som för alla andra, porrsurfa och somna med ett leende, om de vill piffa till det så kan de kleta ut sitt läppstift så kan de ju också låtsas att de straffknullats eller försoningsknullat. Det är så jobbigt att vända världen eller åka ända till Grekland för att få knulla "riktiga" män. Handen finns alltid där, lättillgänglig och sugen, alltid redo, när männen vaggar bebisarna.

 

 

]]> Alltid. Speciellt kulturtanter som längtar efter tiderna när kvinnor var kvinnor och män var män. Rent logiskt är det förståeligt att det finns fler kåta kvinnor och fler sextrötta män nu än förr, balansen kanske närmar sig. Frustrerande för kåta kvinnor och tjatsexdebatten kan blossa upp igen. Emma ordar inte i onödan, det osagda är ibland det bäst sagda. 

Men vilket fall som helst tränger sig följande goda råd fram här: Antagligen är det bästa receptet för dem som för alla andra, porrsurfa och somna med ett leende, om de vill piffa till det så kan de kleta ut sitt läppstift så kan de ju också låtsas att de straffknullats eller försoningsknullat. Det är så jobbigt att vända världen eller åka ända till Grekland för att få knulla "riktiga" män. Handen finns alltid där, lättillgänglig och sugen, alltid redo, när männen vaggar bebisarna.

 

 

]]> Att äga eller ägas http://www.louisep.com/node/1816 2008-08-24T20:53:54+02:00 2008-08-24T21:11:16+02:00 Louise Det gick ju alldeles utmärkt att bojkotta OS i Kina, det enda jag vet är att ett brons kastades på golvet och att någon hästmänniska tog silver. Ignorance is bliss.

Nu kanske Ye Guozhu som är "housing rights activist" kan släppas. Det där med "housing rights activist" kan jag inte hitta någon bra översättning av på svenska, men i Ghouzhus fall handlade det om protesterna mot att staten exproprierade mark och bulldozade ner gamla kulturkvarter i Bejing för OS. Och så finns det ju åttioåringar som ansöker om att få protestera i "the protest zone" (jag läser orden om och om igen och det blir bara galnare för varje gång) om detta, men får avslag och istället får ett års omskolning. 

Vi flytt int'!

Det får mig dock att tänka på att stater i alla länder har lagstadgade företräden vad gäller mark och egendom när kollektiva intressen krockar med individuella intressen. Det brukar formuleras och regleras på lite olika sätt, men i stort sett är den allmänna betydelsen att äga mark får du göra så länge det inte hindrar staten, eller det allmännas intressen. 

Nu är det ändå skillnad i statligt våld att kastas i fängelse eller omskolning för att man protesterar mot rivningar och exprorieringar, och att "stå sitt kast" för att vägra flytta, men i  grund tillämpar ju även västvärlden samma syn att det allmännas nytta triumfar enskildas anspråk på sin egendom. 

Till och med folk i USA slåss för jämnan mot städers expropriering av enskild egendom (eminent domain), trots att det är det land där äganderätten är som starkast formulerad. I femte tillägget konstateras att "...nor shall private property be taken for public use, without just compensation". Det var menat som ett hinder för att egendom ska kunna exproprieras utan kompensation och den ska i regel vara minst marknadsmässig, men detta är ett exempel på ett historiskt landskap där staten gjorde mycket litet och därför var dilemmat i det närmaste obefintligt. Ibland löser det sig, ibland inte, det beror väl på villigheten hos den som ska exproprieras och köpas ut, och ibland beror det på ägandeskapet av att marken redan ägs av det "allmänna" och arrenderas. Resultaten kan bli korrumperande, och upprörande, inte sällan ledda av det gamla vanliga staten och kapitalet i samma båt mot privata hus- och markägare. För att bestämma vad som är "allmän nytta" är ofta inte svårare än att peka på "arbetstillfällen" och därmed triumfa enskilda hus eller affärs- och markägares behov. 

I Sverige tillämpas ungefär samma syn, men här krävs inte att kompensationen är marknadsmässig, och det är tämligen besynnerligt. Sverige har också erfarenheter av liknande exprorieringar, en hel del stadsförvandlingar och förlorade kvarter och  områden, för detta allmänna nyttiga, som gamla Hagalund (Solna), Haga (Göteborg), Klarakvarteren (Stockholm), Lugnet (Malmö) och säkert många fler som jag inte kommer på just nu. 

Men gränserna är svåra att dra mellan privatägt och städernas finansiering, ta bara gamla Lugnets industriområde som exempel och hur det transformerades till ett lyxghetto i form av Hammarby sjöstad. I grund mark som ägdes av Wallenbergs Stockholm-Saltsjön AB. Ett område som på många vis var en förslummad småindustriell del av staden där människor som inte passade in någonstans riktigt ändå hade en haven och nu en haven för en köpstark medelklass. Det finns inget konstigt med att vilja tjäna pengar på sin egendom, men eftersom det också är städerna och kommunerna som bestämmer över stadsplanerna så är det inte svårt att förstå att det krävs en hel del ömsesidig bonding mellan kapital och stat för att ljuva pengar ska uppstå, och riffraffet måste ju självklart bort, de får ju inte plats i den fina stadsplanen. 

Här finns för övrigt en kortfilm om Lugnet 1981. I den lilla filmen finns något hayekianskt poetiskt jag vill dela med mig av:

"Lugnet lever sitt eget liv, ingen har i förväg räknat ut hur det ska bli här."

Här är en möjlig ironisk twist:  Det är ofta samma människor som är emot privat egendom och ett starkt skydd för det, som blir upprörda över saneringarna/lyxghettona. Men tänk om det nu är så att denna grumliga syn på egendom är en del av problemet?

intressant om , , , , , ,

]]> Det gick ju alldeles utmärkt att bojkotta OS i Kina, det enda jag vet är att ett brons kastades på golvet och att någon hästmänniska tog silver. Ignorance is bliss.

Nu kanske Ye Guozhu som är "housing rights activist" kan släppas. Det där med "housing rights activist" kan jag inte hitta någon bra översättning av på svenska, men i Ghouzhus fall handlade det om protesterna mot att staten exproprierade mark och bulldozade ner gamla kulturkvarter i Bejing för OS. Och så finns det ju åttioåringar som ansöker om att få protestera i "the protest zone" (jag läser orden om och om igen och det blir bara galnare för varje gång) om detta, men får avslag och istället får ett års omskolning. 

Vi flytt int'!

Det får mig dock att tänka på att stater i alla länder har lagstadgade företräden vad gäller mark och egendom när kollektiva intressen krockar med individuella intressen. Det brukar formuleras och regleras på lite olika sätt, men i stort sett är den allmänna betydelsen att äga mark får du göra så länge det inte hindrar staten, eller det allmännas intressen. 

Nu är det ändå skillnad i statligt våld att kastas i fängelse eller omskolning för att man protesterar mot rivningar och exprorieringar, och att "stå sitt kast" för att vägra flytta, men i  grund tillämpar ju även västvärlden samma syn att det allmännas nytta triumfar enskildas anspråk på sin egendom. 

Till och med folk i USA slåss för jämnan mot städers expropriering av enskild egendom (eminent domain), trots att det är det land där äganderätten är som starkast formulerad. I femte tillägget konstateras att "...nor shall private property be taken for public use, without just compensation". Det var menat som ett hinder för att egendom ska kunna exproprieras utan kompensation och den ska i regel vara minst marknadsmässig, men detta är ett exempel på ett historiskt landskap där staten gjorde mycket litet och därför var dilemmat i det närmaste obefintligt. Ibland löser det sig, ibland inte, det beror väl på villigheten hos den som ska exproprieras och köpas ut, och ibland beror det på ägandeskapet av att marken redan ägs av det "allmänna" och arrenderas. Resultaten kan bli korrumperande, och upprörande, inte sällan ledda av det gamla vanliga staten och kapitalet i samma båt mot privata hus- och markägare. För att bestämma vad som är "allmän nytta" är ofta inte svårare än att peka på "arbetstillfällen" och därmed triumfa enskilda hus eller affärs- och markägares behov. 

I Sverige tillämpas ungefär samma syn, men här krävs inte att kompensationen är marknadsmässig, och det är tämligen besynnerligt. Sverige har också erfarenheter av liknande exprorieringar, en hel del stadsförvandlingar och förlorade kvarter och  områden, för detta allmänna nyttiga, som gamla Hagalund (Solna), Haga (Göteborg), Klarakvarteren (Stockholm), Lugnet (Malmö) och säkert många fler som jag inte kommer på just nu. 

Men gränserna är svåra att dra mellan privatägt och städernas finansiering, ta bara gamla Lugnets industriområde som exempel och hur det transformerades till ett lyxghetto i form av Hammarby sjöstad. I grund mark som ägdes av Wallenbergs Stockholm-Saltsjön AB. Ett område som på många vis var en förslummad småindustriell del av staden där människor som inte passade in någonstans riktigt ändå hade en haven och nu en haven för en köpstark medelklass. Det finns inget konstigt med att vilja tjäna pengar på sin egendom, men eftersom det också är städerna och kommunerna som bestämmer över stadsplanerna så är det inte svårt att förstå att det krävs en hel del ömsesidig bonding mellan kapital och stat för att ljuva pengar ska uppstå, och riffraffet måste ju självklart bort, de får ju inte plats i den fina stadsplanen. 

Här finns för övrigt en kortfilm om Lugnet 1981. I den lilla filmen finns något hayekianskt poetiskt jag vill dela med mig av:

"Lugnet lever sitt eget liv, ingen har i förväg räknat ut hur det ska bli här."

Här är en möjlig ironisk twist:  Det är ofta samma människor som är emot privat egendom och ett starkt skydd för det, som blir upprörda över saneringarna/lyxghettona. Men tänk om det nu är så att denna grumliga syn på egendom är en del av problemet?

intressant om , , , , , ,

]]> Antifeministiska korståg http://www.louisep.com/node/1815 2008-08-23T15:57:22+02:00 2008-08-23T16:14:57+02:00 Louise Det är som att läsa om en amerikaklonad Per Ström, dvs. någon som går i krig mot "feminism", skitsamma vad feminism är, kunskap är bara i vägen. I USA anmäler Roy Den Hollander feminism för demonisering av män. Inte en viss teori, utan feminism, rakt av, kaboom. Inte nog med det han verkar dessutom pyssla med att vara arg/rättshaveristisk på nattklubbsägare som "diskriminerar" män genom "ladies nights". Ungefär som den tramsiga gamla debatten om tjejtaxa på taxi. Så Hollander tycks väl snarast representera idén att män diskrimineras, och har därmed bara mer eller mindre övertagit en sida om "könskriget", millimeterrättvisa till varje pris.

Missförstå inte, jag tycker också att det är rätt fascinerande att det fungerar utan större friktion att lära ut en demoniserande och kollektiviserande ideologi som ett vetenskapligt perspektiv, vilket teorin om könsmaktsordningen ofta tenderar att bli. Ungefär som vi skulle ha kurser i ZOG. Men det i sig innebär inte att feminism är översattbar med doktrinen om könsmaktsordningen, oavsett hur populär den blivit. Det innebär i sig inte heller att det är fel att konstatera att makt och resurser är ojämnt fördelade mellan kvinnor och män över världen. Så är det. En statistisk skillnad har dock inget självklart att säga oss om vare sig förtryck eller rättigheter.

Och så rullar diskrimineringskriget vidare. Tydligen har andelen män som anmäler diskriminering (eller snarare "sexuella trakasserier", men i stort en konsekvens av diskrimineringshysteri) ökat stadigt i USA, och det är ju jämställt om man vill se det så. Personligen tycker jag vi ska skippa diskrimineringslagstiftning vad gäller allt det som inte har med offentliga tjänster och rättigheter att göra. Ja, eller mer kort och kärnfullt:

Avkriminalisera civil diskriminering!

Som feminist ser jag det som värdefullt att få välja vem jag vill ha att göra med och därmed vill jag inte heller påtvinga mig människor som inte vill ha med mig att göra. (Oavsett vilka futtiga eller läskiga skäl de än månde ha.)

]]> Det är som att läsa om en amerikaklonad Per Ström, dvs. någon som går i krig mot "feminism", skitsamma vad feminism är, kunskap är bara i vägen. I USA anmäler Roy Den Hollander feminism för demonisering av män. Inte en viss teori, utan feminism, rakt av, kaboom. Inte nog med det han verkar dessutom pyssla med att vara arg/rättshaveristisk på nattklubbsägare som "diskriminerar" män genom "ladies nights". Ungefär som den tramsiga gamla debatten om tjejtaxa på taxi. Så Hollander tycks väl snarast representera idén att män diskrimineras, och har därmed bara mer eller mindre övertagit en sida om "könskriget", millimeterrättvisa till varje pris.

Missförstå inte, jag tycker också att det är rätt fascinerande att det fungerar utan större friktion att lära ut en demoniserande och kollektiviserande ideologi som ett vetenskapligt perspektiv, vilket teorin om könsmaktsordningen ofta tenderar att bli. Ungefär som vi skulle ha kurser i ZOG. Men det i sig innebär inte att feminism är översattbar med doktrinen om könsmaktsordningen, oavsett hur populär den blivit. Det innebär i sig inte heller att det är fel att konstatera att makt och resurser är ojämnt fördelade mellan kvinnor och män över världen. Så är det. En statistisk skillnad har dock inget självklart att säga oss om vare sig förtryck eller rättigheter.

Och så rullar diskrimineringskriget vidare. Tydligen har andelen män som anmäler diskriminering (eller snarare "sexuella trakasserier", men i stort en konsekvens av diskrimineringshysteri) ökat stadigt i USA, och det är ju jämställt om man vill se det så. Personligen tycker jag vi ska skippa diskrimineringslagstiftning vad gäller allt det som inte har med offentliga tjänster och rättigheter att göra. Ja, eller mer kort och kärnfullt:

Avkriminalisera civil diskriminering!

Som feminist ser jag det som värdefullt att få välja vem jag vill ha att göra med och därmed vill jag inte heller påtvinga mig människor som inte vill ha med mig att göra. (Oavsett vilka futtiga eller läskiga skäl de än månde ha.)

]]> Den upplysta eliten och själarna http://www.louisep.com/node/1814 2008-08-22T16:43:26+02:00 2008-08-23T01:42:09+02:00 Louise Det är mycket med själar. För någon vecka sedan hade Elin Alvemark sett ljuset och bekymrade sig om Madonnas sjuka själ, träsket av  kommersialism och sexualiseringen av tanter som borde veta bättre. Det är ett djupare träsk än vad som på ytan kan förstås. Häromdagen hade Marcus Birro sett ljuset och såg hur folkets själar depraverades och behöver räddas med lite religiös moral. Göran Skytte är förstås inte sämre som är väldigt upprörd över att Bard tycker religion är dum, ve och fasa vilket angrepp! Om religion ska kunna attackeras måste homosexualitet och Pride kunna attackeras! Visst, attackera på du Skytte, men skillnaden är att religion faktiskt är en illusion, en saga, men homosexualitet är det inte. 

Mellan raderna är han egentligen mäkta upprörd över att kallas för sexualmoralistisk när han har synpunkter på att rapportering om svenska folkets sexualvanor förändras, det är normbildande menar han, och drar till med det absolut värsta han kan komma på, något så marginellt som gruppsex, och löjliga anekdoter från 70-talet. Som om sexuella minoriteters göranden på något vis alltid leder till uppluckring eller en nedåtgående spiral (slutar med våldtäkter på hönor kan tänkas). Som om samhället inte har nog med sypunkter på sexuella minoriteter? Nu används de ju t om för att stärka statens kontroll (som pedofilskräcken). Men den viktigare grindvaktsfunktionen skiter Skytte i, för det är viktigt att få agera moralistisk grindvakt och begagna sig av "normupplösthet" som en viktig markör. Men fan ta dig om du påpekar att det är dömande och moralistiskt om människors fredliga handlingar, för han är ju bara uppfylld av det allmänna goda. Precis som Stina Oscarsson, som också är uppfylld av det allmänna goda som föregående det individuellt goda. Stina ser nuvarande kulturbudgeten som själsdödande, a k a kulturbudget/reglerad kultur som räddaren/dödare av folksjälen, det ser ut som ett veritabelt skämt i maoistisk anda.

Hon [Johanna Nylander] är lyrisk över Stockholms stadsteaters statistik, alla nya bloggar, att IKEA börjat säja konst, att ICA börjat säja böcker ...

Jag undrar stilla: är det verkligen bra att det säljs böcker på ICA? Är 99% beläggning alltid bra? Är det alltid bra att det blir fler jobb i kultursektorn? Jag svarar mig själv och säger: vi får aldrig lägga ut sådana fakta utan reflektion: Det beror på vilka böcker, vilka pjäser, vilka jobb.

Vi säljer kulturens själ om vi reducerar dess värde till mätbara begrepp. Och när dessa mätbara värden en dag sjunker då är risken att ingen förstår vad det är vi vill värna om.

Det beror på vad? Bestämmer vem? Sveriges elit av upplysta själsexperter? Näste kulturpersonlighet på jakt efter att rädda själar är Martin Luuk i DN-Kultur (var annars?)

Den bär även politiska drag i hur Luuk, som är öppen socialist, drömmer sig tillbaka till det svenska välfärdssamhället när det, som han skriver, "fanns en moral och en massa pekpinnar. Två kanaler på tv och inga sändningar förrän 16.30."

Det är lätt att läsa in en rädsla för den accelererande kommersialismen och - i förlängningen - för att Stockholms innerstad snart kan framstå som ett enda stort drive-in- McDonald's.

- Jag tycker att det är lite mer komplicerat än så. Men ja, det är min första politiska text, erkänner Luuk och rör om i sin cappuccino. Jag skulle gärna se en regering som utvidgade staten i stället för tvärtom. Men det här är inte det viktigaste. Jag är mest bekymrad över våra själar.

Medan han sitter där på en italiensk resturang i Vasastan, sippar cappuccino och bekymrar sig över själarna, så drömmer han om att vara en vanlig knegare som säljer kalkon (på ett fint sätt, Ingelsta Kalkon förstås) och mer stat som kan bestämma ännu mer över knegaren. Det kan bara komma från en cappuccinosippande god människa som förstår det där med folks sjuka själar. Det är alltid de som genomskådat saker och ting, vi andra är alienerade och sjuka, omedvetna och oupplysta. Tar inte folket dig på allvar? Utlys dig själv till upplyst och resten till sjuka.

Detta är blott några exempel, och de pekar på samma gemensamma hål av fasor och fixering vid sin egen förträfflighet att diagnosticera själarnas behov. Så vad är det för bekymmer över folkets själar, a k a kulturens själ, som är så aktuellt för en slags moralpsykologiserande vänster? Varför drunknar de i denna ohämmade ocean av självförhärligande vars enda egentliga betydelse är en knäpp på näsan på "folket"?

Det funkade inte med den ateistiska sociala ingenjörskonsten, kanske för att det är en logisk motsägelse, då drömmen om den Nya Människan är en form av utopism/religion. Folket envisas med att vilja bestämma själva. Drömmen om den rena och obesudlade människan måste tydligen återuppväckas gång på gång. Då kanske det inte är så konstigt att blicken flackar efter nygamla angreppssätt på hur den Nya Människan ska kunna uppnås. Angreppen är vare sig nya eller den underliggande människosynen att det allmänna goda föregår det individuella goda.

Att sätta samhällen eller kulturen under lupp som uttryck för sjukdom och bekymmer för folkets sjuka själar är inte något väsentligt nytt i världshistorien eller i filosofin och som politisk praktik, men blev populariserad på olika sätt genom att se samhället som en organism som antogs kunna diagnosticeras som sjuk eller frisk. Som exempelvis Durkheims självmordsteori, och så förstås Marx syn på folkets själ

Religiöst utövande är ett uttryck för verklig social nöd men på samma gång en protest mot denna. Religionen är de förtryckta varelsernas suckar i en hjärtlös värld, liksom den också är anden i en andefattig situation. Den är ett opium för folket. (Marx, citat från Röda rummet)

Kommersialism har blivit denna vänsters ständiga angreppsmål. Religion visade sig istället vara ytterligare ett sätt att inskärpa synen att folket är andefattiga och fångade i en illusion. Att saker och ting kan köpas, som kultur, skapar andefattighet och i förlängningen alienation. Men angreppen mot kommersialism och kopplingen till folkets själ är inte heller avgränsad till Marx och kommunismen, den kom också till uttryck i nazisternas retorik mot dem som smutsade ner den ariska själen. Den retoriken känns fortfarande igen, bara föremålen är delvis utbytta, som kapitalister, sexradikaler och alla möjliga andra medlöpare som gör oss sjuka.

När någon börjar prata om folksjälar och kulturens själ är det som om Leni Riefenstahls lik rör på sig, och dessutom ler i mjugg.

Regissera folksjälen, inte speciellt nytt.

Apropå fixeringar: Kulturkanon var aldrig speciellt bra som idé, men danskarna är uppfinningsrika och envisa, nu talas det även om landskapskanon.

Intressant om , ,

]]> Det är mycket med själar. För någon vecka sedan hade Elin Alvemark sett ljuset och bekymrade sig om Madonnas sjuka själ, träsket av  kommersialism och sexualiseringen av tanter som borde veta bättre. Det är ett djupare träsk än vad som på ytan kan förstås. Häromdagen hade Marcus Birro sett ljuset och såg hur folkets själar depraverades och behöver räddas med lite religiös moral. Göran Skytte är förstås inte sämre som är väldigt upprörd över att Bard tycker religion är dum, ve och fasa vilket angrepp! Om religion ska kunna attackeras måste homosexualitet och Pride kunna attackeras! Visst, attackera på du Skytte, men skillnaden är att religion faktiskt är en illusion, en saga, men homosexualitet är det inte. 

Mellan raderna är han egentligen mäkta upprörd över att kallas för sexualmoralistisk när han har synpunkter på att rapportering om svenska folkets sexualvanor förändras, det är normbildande menar han, och drar till med det absolut värsta han kan komma på, något så marginellt som gruppsex, och löjliga anekdoter från 70-talet. Som om sexuella minoriteters göranden på något vis alltid leder till uppluckring eller en nedåtgående spiral (slutar med våldtäkter på hönor kan tänkas). Som om samhället inte har nog med sypunkter på sexuella minoriteter? Nu används de ju t om för att stärka statens kontroll (som pedofilskräcken). Men den viktigare grindvaktsfunktionen skiter Skytte i, för det är viktigt att få agera moralistisk grindvakt och begagna sig av "normupplösthet" som en viktig markör. Men fan ta dig om du påpekar att det är dömande och moralistiskt om människors fredliga handlingar, för han är ju bara uppfylld av det allmänna goda. Precis som Stina Oscarsson, som också är uppfylld av det allmänna goda som föregående det individuellt goda. Stina ser nuvarande kulturbudgeten som själsdödande, a k a kulturbudget/reglerad kultur som räddaren/dödare av folksjälen, det ser ut som ett veritabelt skämt i maoistisk anda.

Hon [Johanna Nylander] är lyrisk över Stockholms stadsteaters statistik, alla nya bloggar, att IKEA börjat säja konst, att ICA börjat säja böcker ...

Jag undrar stilla: är det verkligen bra att det säljs böcker på ICA? Är 99% beläggning alltid bra? Är det alltid bra att det blir fler jobb i kultursektorn? Jag svarar mig själv och säger: vi får aldrig lägga ut sådana fakta utan reflektion: Det beror på vilka böcker, vilka pjäser, vilka jobb.

Vi säljer kulturens själ om vi reducerar dess värde till mätbara begrepp. Och när dessa mätbara värden en dag sjunker då är risken att ingen förstår vad det är vi vill värna om.

Det beror på vad? Bestämmer vem? Sveriges elit av upplysta själsexperter? Näste kulturpersonlighet på jakt efter att rädda själar är Martin Luuk i DN-Kultur (var annars?)

Den bär även politiska drag i hur Luuk, som är öppen socialist, drömmer sig tillbaka till det svenska välfärdssamhället när det, som han skriver, "fanns en moral och en massa pekpinnar. Två kanaler på tv och inga sändningar förrän 16.30."

Det är lätt att läsa in en rädsla för den accelererande kommersialismen och - i förlängningen - för att Stockholms innerstad snart kan framstå som ett enda stort drive-in- McDonald's.

- Jag tycker att det är lite mer komplicerat än så. Men ja, det är min första politiska text, erkänner Luuk och rör om i sin cappuccino. Jag skulle gärna se en regering som utvidgade staten i stället för tvärtom. Men det här är inte det viktigaste. Jag är mest bekymrad över våra själar.

Medan han sitter där på en italiensk resturang i Vasastan, sippar cappuccino och bekymrar sig över själarna, så drömmer han om att vara en vanlig knegare som säljer kalkon (på ett fint sätt, Ingelsta Kalkon förstås) och mer stat som kan bestämma ännu mer över knegaren. Det kan bara komma från en cappuccinosippande god människa som förstår det där med folks sjuka själar. Det är alltid de som genomskådat saker och ting, vi andra är alienerade och sjuka, omedvetna och oupplysta. Tar inte folket dig på allvar? Utlys dig själv till upplyst och resten till sjuka.

Detta är blott några exempel, och de pekar på samma gemensamma hål av fasor och fixering vid sin egen förträfflighet att diagnosticera själarnas behov. Så vad är det för bekymmer över folkets själar, a k a kulturens själ, som är så aktuellt för en slags moralpsykologiserande vänster? Varför drunknar de i denna ohämmade ocean av självförhärligande vars enda egentliga betydelse är en knäpp på näsan på "folket"?

Det funkade inte med den ateistiska sociala ingenjörskonsten, kanske för att det är en logisk motsägelse, då drömmen om den Nya Människan är en form av utopism/religion. Folket envisas med att vilja bestämma själva. Drömmen om den rena och obesudlade människan måste tydligen återuppväckas gång på gång. Då kanske det inte är så konstigt att blicken flackar efter nygamla angreppssätt på hur den Nya Människan ska kunna uppnås. Angreppen är vare sig nya eller den underliggande människosynen att det allmänna goda föregår det individuella goda.

Att sätta samhällen eller kulturen under lupp som uttryck för sjukdom och bekymmer för folkets sjuka själar är inte något väsentligt nytt i världshistorien eller i filosofin och som politisk praktik, men blev populariserad på olika sätt genom att se samhället som en organism som antogs kunna diagnosticeras som sjuk eller frisk. Som exempelvis Durkheims självmordsteori, och så förstås Marx syn på folkets själ

Religiöst utövande är ett uttryck för verklig social nöd men på samma gång en protest mot denna. Religionen är de förtryckta varelsernas suckar i en hjärtlös värld, liksom den också är anden i en andefattig situation. Den är ett opium för folket. (Marx, citat från Röda rummet)

Kommersialism har blivit denna vänsters ständiga angreppsmål. Religion visade sig istället vara ytterligare ett sätt att inskärpa synen att folket är andefattiga och fångade i en illusion. Att saker och ting kan köpas, som kultur, skapar andefattighet och i förlängningen alienation. Men angreppen mot kommersialism och kopplingen till folkets själ är inte heller avgränsad till Marx och kommunismen, den kom också till uttryck i nazisternas retorik mot dem som smutsade ner den ariska själen. Den retoriken känns fortfarande igen, bara föremålen är delvis utbytta, som kapitalister, sexradikaler och alla möjliga andra medlöpare som gör oss sjuka.

När någon börjar prata om folksjälar och kulturens själ är det som om Leni Riefenstahls lik rör på sig, och dessutom ler i mjugg.

Regissera folksjälen, inte speciellt nytt.

Apropå fixeringar: Kulturkanon var aldrig speciellt bra som idé, men danskarna är uppfinningsrika och envisa, nu talas det även om landskapskanon.

Intressant om , ,

]]> Noter från höften http://www.louisep.com/node/1813 2008-08-19T12:30:46+02:00 2008-08-19T12:30:46+02:00 Louise Marknadsmässiga löner?

Det går ju att tolka det här lite som man vill. Man kan ju bli upprörd också om man vill. Men det där med AFA och våld är som en gammal följetong om det där med att slåss under någon flagga.

Birro delger världen sina viktigheter del 3.14

Om svenska folket mot all förmodan blivit mätta på Birros lidanden i form av döda barn, alkoholism och kulturlöner, så finns fortfarande viktigheter att delge. Nu debatterar Birro katolicism och vi förstår att det är superserial. Det verkar logiskt i förvirringen. Om någon verkar stollig och självupptagen på ett förvirrat sätt, tycks aldrig katolicism ligga långt borta. Nåja, det var åtminstone kanske en debattartikel som var intressantare än våldtäkter på hönor.

Finn ett enda fel.

Å ena sidan var firandet av 080808 stökigt i Stockholm, våldsamt och drösar av fulla ungdomar. Och å den andra gick reggae-festivalen lugnt till i Uppsala, som vanligt. Underligt nog ledde det senare till en massa arresteringar av lugna och kärleksfulla människor. Jag undrar vad det kan bero på, men politiken vet att prioritera polisen rätt. Nej, det är inte så att uppsalabor är trevligare till sin natur och det är förbjudet. Fast jag kan ju ha fel.

]]> Marknadsmässiga löner?

Det går ju att tolka det här lite som man vill. Man kan ju bli upprörd också om man vill. Men det där med AFA och våld är som en gammal följetong om det där med att slåss under någon flagga.

Birro delger världen sina viktigheter del 3.14

Om svenska folket mot all förmodan blivit mätta på Birros lidanden i form av döda barn, alkoholism och kulturlöner, så finns fortfarande viktigheter att delge. Nu debatterar Birro katolicism och vi förstår att det är superserial. Det verkar logiskt i förvirringen. Om någon verkar stollig och självupptagen på ett förvirrat sätt, tycks aldrig katolicism ligga långt borta. Nåja, det var åtminstone kanske en debattartikel som var intressantare än våldtäkter på hönor.

Finn ett enda fel.

Å ena sidan var firandet av 080808 stökigt i Stockholm, våldsamt och drösar av fulla ungdomar. Och å den andra gick reggae-festivalen lugnt till i Uppsala, som vanligt. Underligt nog ledde det senare till en massa arresteringar av lugna och kärleksfulla människor. Jag undrar vad det kan bero på, men politiken vet att prioritera polisen rätt. Nej, det är inte så att uppsalabor är trevligare till sin natur och det är förbjudet. Fast jag kan ju ha fel.

]]> Into thin air på svenska http://www.louisep.com/node/1812 2008-08-17T22:21:01+02:00 2008-08-17T22:39:24+02:00 Louise Fredrik Sträng har landat och ger sin version av händelserna på K2. Vilket kanske är en aningens mer nyanserat än allt det som skrivits på klättrarforumen och på Explorersweb. Verkar som mycket gammalt groll legat och pyrt gentemot Sträng. Vilket kanske också är förståeligt, då det inte känns helt gjutet att påstå att han var Guinness världsrekordhållare (7+7+7 = 191 dagar, rekordet var då egentligen 187 dagar av Daniel Griffith). Så Strängs webbsida borde uppdatera sig och ta bort påståendet.

Quote:

In December 2006, Strang finished his last of the Seven Summits, claiming 191 days and the fastest to close the round. This was not correct, Canadian Griffith had finished the same quest only one week earlier, in 187 days. Several people made Fredrik aware of this, including ExplorersWeb. Strang still chose to apply for the record to Guinness, in hopes that the Canadian wouldn't bother to file the extensive paperwork.

The stunt worked, for a while. Fredrik was awarded the record by Guinness in February 2007. He published it on the front page of his website and used it heavily in media and speech engagements.
(från Explorersweb)

Finns även i den här pdf-filen:

"2006 – 7 Summits på 7 månader, Guinness världsrekord och förste svensk"

Förste svensk, ja, men inte riktigt något världrekord. Väl? Det är väl bra jobbat utan att ta på sig något man inte kan vidhålla?

PS. Apropå Guinness världsrekord, här är förslag på de mest crappy rekorden, som t ex längsta öronhåren, och längd kastad från bilolycka eller ja varför inte hur långt man kan komma genom att moon walka en timme?

]]> Fredrik Sträng har landat och ger sin version av händelserna på K2. Vilket kanske är en aningens mer nyanserat än allt det som skrivits på klättrarforumen och på Explorersweb. Verkar som mycket gammalt groll legat och pyrt gentemot Sträng. Vilket kanske också är förståeligt, då det inte känns helt gjutet att påstå att han var Guinness världsrekordhållare (7+7+7 = 191 dagar, rekordet var då egentligen 187 dagar av Daniel Griffith). Så Strängs webbsida borde uppdatera sig och ta bort påståendet.

Quote:

In December 2006, Strang finished his last of the Seven Summits, claiming 191 days and the fastest to close the round. This was not correct, Canadian Griffith had finished the same quest only one week earlier, in 187 days. Several people made Fredrik aware of this, including ExplorersWeb. Strang still chose to apply for the record to Guinness, in hopes that the Canadian wouldn't bother to file the extensive paperwork.

The stunt worked, for a while. Fredrik was awarded the record by Guinness in February 2007. He published it on the front page of his website and used it heavily in media and speech engagements.
(från Explorersweb)

Finns även i den här pdf-filen:

"2006 – 7 Summits på 7 månader, Guinness världsrekord och förste svensk"

Förste svensk, ja, men inte riktigt något världrekord. Väl? Det är väl bra jobbat utan att ta på sig något man inte kan vidhålla?

PS. Apropå Guinness världsrekord, här är förslag på de mest crappy rekorden, som t ex längsta öronhåren, och längd kastad från bilolycka eller ja varför inte hur långt man kan komma genom att moon walka en timme?

]]> Söndagskoncert: Barndomsmyter som inte höll http://www.louisep.com/node/1811 2008-08-17T17:20:23+02:00 2008-08-17T17:21:44+02:00 Louise

På allvar trodde vi att det handlade om en sångare som skulle dö. Det var ju supersorgligt. Så här 30 år senare är det ju intressant att veta att han lever fortfarande. När jag var liten trodde jag förresten att det hette födelsedagsmärken, för en vecka sedan lärde jag mig att jag tydligen fortfarande säger så, som om jag trodde ännu att man får en ny för varje födelsedag. Sedan finns det ju betydligt pinsammare barndomsmyter man burit med sig till vuxen ålder. Jag var 21 år och vi åkte en hel busslast med människor på någon lantväg, och jag utbrast:

- Tänk att de fortfarande har mjölkpallar.
- Hmmm? Vad?
- Ja, de har ju M-jölkskyltar.

Kan vara en liten förklaring till att jag fortfarande inte har körkort.

]]>

På allvar trodde vi att det handlade om en sångare som skulle dö. Det var ju supersorgligt. Så här 30 år senare är det ju intressant att veta att han lever fortfarande. När jag var liten trodde jag förresten att det hette födelsedagsmärken, för en vecka sedan lärde jag mig att jag tydligen fortfarande säger så, som om jag trodde ännu att man får en ny för varje födelsedag. Sedan finns det ju betydligt pinsammare barndomsmyter man burit med sig till vuxen ålder. Jag var 21 år och vi åkte en hel busslast med människor på någon lantväg, och jag utbrast:

- Tänk att de fortfarande har mjölkpallar.
- Hmmm? Vad?
- Ja, de har ju M-jölkskyltar.

Kan vara en liten förklaring till att jag fortfarande inte har körkort.

]]>