Abort är inte mord

Bra skrivet, Louise! Ett par kommentarer:

"Oavsett bevekelsegrund har en kvinna rätt att döda det ofödda, för hennes manifesta individ föregår det potentiella och ofödda."

Håller inte med dig alls, även om effekten blir densamma. Kvinnan har rätt att föra ut "parasiten" (Rothbard) ur sin kropp men inte att döda den. Det är mord på en suverän individ och sånt ska det var nackskott på. men eftersom ett foster inte kan överleva utan moderns kropp dör den i vilket fall och den har ingen rätt att kräva att andra individer ska ställa resurser till förfogande så den kan överleva. Som sagt, effekten blir densamma.

"Vad som inte heller problematiseras med abortfrågan är också frågan om det automatiska ansvar som man tillmäter män. Jag problematiserade det, genom att föreslå att män borde kunna välja att inte ta ansvar..."

Jag håller med dig fullständigt. Det finns inget godtagbart skäl till varför män, om parterna ifråga inte upprättar ett kontrakt om saken, skulle tvingas betala för vårdnaden av ett barn de inte vill ha eller uppfostra.

En annan sak, som du är lite inne på, är att aborter i Sverige idag skattefinansieras. Jag drar direkt paralleller (eller hur det stavas) till Hayeks tes att socialismens mål är att avskaffa allt individuellt ansvar. Det är vad vi har i Sverige idag, vad gäller sexuallagstiftningen; rätten att få knulla runt utan att behöva ta ansvar för det. Det sköter staten (p-piller, kondomer, aborter et cetera). Kolumnisten (Aftonbladet) Anna ekelund har skrivit en utmärkt krönika angående den svenska sexuallagstiftningen. Läs den gärna: http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,772860,00.html

Ok, det kanske är semantik, du har förstås rätt i din observation, det är det jag syftar på. Att döda något som lever, och överlever, utanför hennes kropp är dock att betrakta som mord, det har passerat att 'bara' döda.

Sedan upplever jag hela lagstiftningen - vadhelst - som syftar på att i någon mån reglera människors sexualitet (eller andra handlingar som inte innebär några offer) som ett uttryck för att underkänna människan sin frihet och i sin förlängning sin kapacitet att ta ansvar för sig själv. Men hela välfärdstanken bygger på att människor inte är ansvariga, att de måste på något vis tas om hand. Ändå är det väl just sexualiteten och regleringar av den som blir mest tydlig, ingenting vållar heller människor att inta så starka och känslomässiga positioner som i sig vittnar om det största förakt (jag vet att jag tar i från tårna) för människans självständighet.

(Peta på föräldraförsäkringen? Ramaskri. Osv. Aldrig att man ens diskuterar varför vi har en offentligt finaniserad föräldraförsäkring, det tas för givet.)

Och vad som är effekt, är att man också skapar ansvarslöshet, det premieras; och det gäller förstås inte bara frågan om preventivmedel, utan många andra områden. Som i sig tycks vara heliga att ifrågasätta, i så hög utsträckning att man inte kan föra liberala idéer i politiken, det är att betrakta som politiskt självmord.

Blah blah lite prettotext och 200 sykofanter som egentligen vill ner i brallorna på Louise.

Tack för ditt värdefulla bidrag till ämnet.

Louise:

"Ok, det kanske är semantik, du har förstås rätt i din observation, det är det jag syftar på. Att döda något som lever, och överlever, utanför hennes kropp är dock att betrakta som mord, det har passerat att 'bara' döda."

Hmm, ja det var kanske lite ordmärkeri från min sida... Walter Block kör på den tesen och jag tycker den är vettig.

Just givin' ya a wake-up call, girl...

Dessutom förstår jag inte att folk tar Roland-löken på allvar. Vad har karln gjort som är så stort egentligen?

Jag tycker att man också kan se rätten till abort som ett uttryck för religionsfrihet.

Det är självklart fel att döda en människa. Det är mord. Men var och en har rätt att bestämma över sin egen kropp. Knäckfrågan är när fostret övergår från att vara en del av kvinnans kropp till att vara en egen individ.

Vem skall bestämma det? Enligt abortmotståndarna som hävdar att abort = mord så blir fostret en människa i och med befruktningen. Men det är en fråga om livsåskådning. Borde då inte ett bejakande av friheten att välja livsåskådning/religion också kunna innebära frihet för kvinnan att själv välja när fostret övergår från att vara en del av hennes kropp till att vara en egen individ?

Givetvis måste samhället dra någon form av gräns - abort efter födseln är exempelvis helt uteslutet. Men religionsfriheten är ett mycket bra argument för fri abort.

En annan fråga är inbegripen i potentialiteten, när blir livet heligt? Snart lär vi kunna antingen rädda foster från befruktning eller helt odla kottar utom livmodern. Då blir det svårt att sätta gränsen för abort på medicinska grunder. Istället blir frågan, när blir fostret mänskligt? Alt hur ok är det att döda nåt som har potential att bli människa?

Sen personligen tycker jag väl att det känns som av allt som skatt slösas på är aborter ett av de mindre problemen. De som väljer att göra en är i min erfarenhet sällan de som gör det för att det är enkelt/bekvämt utan för att de känner att det är det minst dåliga valet. Att tvinga någon föda p.g.a. penningbrist är inte direkt optimalt (samt öppnar för mindre nogräknade aktörer, d.v.s. abort via galge/motsv)

Sen ang frågan att tvinga män ta ansvar så, tja... Så länge män inte kan använda preventivmedel som är lika effektiva som p-piller (kondomer är inte där nej) så blir det svårt att hävda att män kan helt frånskriva sig ansvar. Och att tänka sig att folk skriver kontrakt inför varje samlag är kanske inte helt realistiskt?

Den dagen män kan köpa motsv p-piller _och_ en kur mot aids finns... goddamn...

Ett problem med religionsfrihet som argument för fri abort är att erkänna att religion bör styra lagstiftning?

Personligen ser jag hellre en frikoppling, dvs att du får tro på vad du vill men lagar stiftas på andra grunder, om jag får välja mer traditionellt rationella/filosofiska då.

Ett problem men olika religioners syn på att att foster har rättigheter i ögonblicket spermie fusionerar med ägg är ju att det ett bra tag bara är en cellklump med en begåvning motsvarande det vi steker till frukost...

Själv tycker jag abort är något som bör bekämpas men med mer frivilliga medel, utifrån en pragmatisk vinkel främst. De länder/perioder där abort är förbjuden verkar ha producerat mer lidande och död än tvärtom?

Sen till slut kan man ju minnas den store komikern bill hicks tankar, det bästa sättet att övertyga abortmotståndare är att tvinga dem ta hand om alla oönskade barn?

Abort är eugenetik. På gott och ont.

Nån dag får jag ta och läsa Freakanomics.

Ett problem med abortfrågan är att man som libertarian gärna målar in sig i ett (moralfilosofiskt) hörn. Ofta faller man för frestelsen att börja definiera vad en individ är och hamnar då i olika resonemang om medvetande och autonomi.

Ett problem är att alla spädbarn av naturen är beroende av modern (eller amma eller mjölersättning). Detta gör att barnets hela existens vilar på positiva rättigheter, vilka libertarianer normalt inte anser vara legitima. Men som alla förstår så skulle det betraktas som galenskap att börja försvara föräldrars rätt att låta sina små barn dö av svält. Alltså måste man lägga till en komponent, vilken för de flesta brukar vara olika typer av resonemang som går ut på att en förälder har ansvar för den individ de satt till världen. Små bebisar har inte bett om att få födas, brukar det heta. Detta är naturligtvis helt sant, men samma sak kan sägas om fostret.

Ett ytterliga problem som brukar uppstå i kölvattnet efter en abortdiskussion gäller själva individbegreppet. I försvaret för fri abort sägs ofta att det som skiljer ett barn från ett foster är att det sistnämnda inte är medveten om sin egen existens. Fostret har ingen personlighet och saknar ens den mest grundläggande uppfattning om sin egen plats i världen. Detta resonemang är säkert helt riktigt, men problem uppstår när vi betänker att vissa människor faktiskt också saknar personlighet och grundläggande uppfattning om sin egen plats i världen. Om ett foster kan dödas för att det saknar dessa egenskaper, vad hindrar oss från att döda gravt handikappade med samma brist? Om detta har bland annat Peter Singer skrivit i en mycket läsvärd bok som heter Praktisk etik. Läs den!

Jag tror att det bästa argumentet för fri abort är att alternativen visat sig vara så mycket sämre. Ser man hur många kvinnor som dör i sviterna av illegala aborter så inser många att kriminalisering inte är rimligt.

Hoppas ni ursäktar mina "djupa", filosofiska morgonfunderingar.

Delphi-lisa:

"Sen personligen tycker jag väl att det känns som av allt som skatt slösas på är aborter ett av de mindre problemen."

Det är klart du tycker det. Du är varken emot skattetvång eller abort.

"Sen ang frågan att tvinga män ta ansvar så, tja... Så länge män inte kan använda preventivmedel som är lika effektiva som p-piller...så blir det svårt att hävda att män kan helt frånskriva sig ansvar."

Du verkar utgå från att det existerar ett underförstått kontrakt mellan en kvinna och man som idkar samlag: blir kvinnan med barn ska mannen betala. Varför det? Hur kan du ta det för givet?

"...Och att tänka sig att folk skriver kontrakt inför varje samlag är kanske inte helt realistiskt?"

Kvinnan behöver inte behålla fostret och kan bruka sig av p-piller. Dessutom är det ingenting som hindrar kvinnan att avstå från att knulla. Ja, som Anna Ekelund säger: Varför ligga med någon du inte vill ha barn med? I klassisk feministisk anda gör du kvinnan till ett försvarslöst offer, oförmögen att ta ansvar för sitt liv och sina handlingar.

C. L. K. Aqurette:

"Ett problem är att alla spädbarn av naturen är beroende av modern (eller amma eller mjölersättning). Detta gör att barnets hela existens vilar på positiva rättigheter, vilka libertarianer normalt inte anser vara legitima..."

Barnets existens vilar inte på positiva rättigheter utan på andra individers vilja att hjälpa det, precis som alla andra oförmögna individer. Rättigheter har, enligt mig, inte med saken att göra.

"Men som alla förstår så skulle det betraktas som galenskap att börja försvara föräldrars rätt att låta sina små barn dö av svält."

Nu försöker du sätta ramarna för vad som legitimt att påstå eller ej. Jag köper det inte. Föräldrarna har inte rätt att döda sina barn (det är mord) men de är inte heller tvingade att ge barnet mat. Det
vore, i mina ögon en form av slaveri och slaveri är jag emot. Hur ska man då göra? Vill man inte ha ett barn får man söka upp någon som är beredd att hand om det. Finns det ingen som vill ta hand om det, otur för barnet... Som Nozick sa: du kanske har rätt att leva men det är inte säkert att du har rätt till de resurser som krävs för detta, för de har kanske andra rätt till.

"Ett ytterliga problem som brukar uppstå i kölvattnet efter en abortdiskussion gäller själva individbegreppet..."

Personligen utgår jag från Walter Block, vilken anser att det befruktade ägget är en individ. Huruvida individen är medveten om sin egen existens är således irrelevant och därmed faller hela grunden för (utilitaristen?) Peter Singers resonemang.

"Jag tror att det bästa argumentet för fri abort är att alternativen visat sig vara så mycket sämre."

Det bästa argumentet är, enligt mig, att kvinnan är en suverän självägande individ.

Om man kastar en människa överbord så att han drunknar, då är det mord. Ångrar man sig och räddar människan, då är det bara misshandel av någon grad.

Samma gäller för barnafödande. Enda skillnaden är här att en framgångsrik "räddningsaktion" (dvs vara en god förälder) inte lämnar något brottsligt kvar, som misshandeln ovan.

Det finns en hel del gränsdragningsfrågor där man inte objektivt kan fastställa exakt var gränsen skall dras, utan bara att den måste dras någonstans. Det bästa är väl då att låta en domstol göra bedömningen. Jag tror att man objektivt kan säga att det finns en viss period då fostret är otänkande cellklump och inget annat, en viss period där det är människa samt en viss gråzon.

Men egentligen är det mycket mer intressant att studera kvinnlig bisexualitet, om ni frågar mig...

Aqurette: "Jag tror att det bästa argumentet för fri abort är att alternativen visat sig vara så mycket sämre. Ser man hur många kvinnor som dör i sviterna av illegala aborter så inser många att kriminalisering inte är rimligt."

Nix, det är ett av de mest förfärliga subjektiva argumenten enligt min mening, och så icke-liberalt som det är möjligt att bli. Principer är viktiga. Kan vi inte definiera individ, kan vi inte heller argumentera för hennes grundläggande rättigheter. De är hela grunden. Visst kan man framhålla en harm-reduction, men de är snarare av vikt för de icke-liberala. Man måste alltid kunna negera ett argument av den typen: Vad innebär denna 'rätt' om inga kvinnor dör i sviter, eller om få begår illegala aborter? Jo, att 'rätten' är orimlig med hänsyn till att den inte reducerar något lidande, den gör ingen nytta. Men kvinnans rätt till sin kropp i egenskap av att vara en definierad individ är fortfarande inte skyddad. Rättigheter bör inte baseras på nyttighet.

Principer OCH verklighetsbaserade "common-sense"-argument är viktiga, anser jag, och ger därför Aqurette rätt i denna fråga.

delphi-lisa: Religionsfrihet inbegriper ju i sig rätten att agera efter den moralen. Sålunda bör inte katoliker i enlighet med sin religion göra abort, men det bör inte lagstiftas om. Men verkligheten talar förstås ett annat språk. Hittar inte inlägget just nu, men undersökningar har visat att en hel del katoliker gör aborter, t om samma personer som vill förbjuda andra att göra det.

Sedan tycker jag det är självklart att de som vill värna cellklumpar eller foster (även de icke livsdugliga, skadade och handikappade), när tekniken medger det, bör de ställa sig i kö och adoptera dem (om nu inte äganderätten av DNA gör sig gällande här).

Stefan: (host, host) men nu är ju inte du libertarian.

Men principer är verklighetsgrundade. De utgår från att människan är identifierbar, att hon är verklig, att hon därför har grund att äga rätten till sin kropp. De [principer] kommer inte godtyckligt flygande genom luften. Här är invändningen att principen om individen är utgångspunkten (sedan kommer verkligheten alltid att sätta praktiska gränser för vad som är möjligt) just för att verkligheten kan förändras.

Problemet att ha rättigheter efter någon (summerad) "nytta" är att de kan vändas emot en (den riskerar också att bli utilitaristisk). Det är i vissa fall dock ett sekundärt krav, t ex att man väljer att reducera lidande, men det är inte (libertariant) liberalt. Av samma skäl kan man argumentera för skatter och välfärdsfördelning, att det reducerar lidande (vilket stöter på patrull förvisso om det verkligen är fallet, men for the sake of the argument) för de som är fattiga.

Louise: ibland förstår jag inte ditt libertarianska mumbo-jumbo. Jag har INTE föreslagit att man ska betrakta individens autonomi som något oväsentligt. Men när man inte kan reda ut vems autonomi som trumfar vems och varför, så kanske man får acceptera "common sense"-argument istället. Liberalism är för mig, som jag har sagt förut, en slags tro på frihet & sunt förnuft. Libertarianism däremot verkar vara en tro på äganderätt till varje pris, oavsett om det leder till att folk svälter ihjäl, och därför är jag inte så förtjust i den.

Hallå, inte ens Rand-häxan ville att folk skulle sätta äganderätten före svälten... Just sayin'.

Inga halmgubbar, tack!

"Men när man inte kan reda ut vems autonomi som trumfar vems och varför, så kanske man får acceptera "common sense"-argument istället."

Kan man inte? Sedan, ibland är det antagligen bättre att göra en common ground, men den är sekundär som jag ser det. Men common sense ser jag den inte som.

Lundensis: Var kom nu tant Rand ifrån? Men jag är inte heller för någon allmän plikt av var en att reducera svält och lidande. Den typen av plikt är socialliberalernas bekymmer, eller den sfär som John Rawls får ta hand om. (frågan är om det verkligen är svaret för att reducera lidande, eller kanske t om öka den).

Förresten, Lundensis, vad är det för fel på Roland som bloggare? Är han värre än någon annan att använda som exempel? Som 'filosof' har jag ärligt talat inte mycket susning om saken.

Han började ju svamla om att libertarianer vill att äganderätten går före svält. Och Rand har ju skrivit om det där (typ "Ethics of emergencies").

Roland är ju katolsk konservativ knöl och jag fattar inte storheten i hans skrivande. Antagligen bara att han skiljer ut sig från mängden liberaler i bloggosfären.

Ja, men nu är det ingen state of emergency. Välfärd och positiva rättigheter baserar sig inte heller på någon state of emergency. Rätten till sin kropp räcker gott att hävda i första hand, annars har vi inte tagit ställning till självägandet utan bara på ett fenomen.

Roland använde jag som exempel just för att det är intressant att han (som konservativ) inte elaborerar vad som är en individ, och klagar på att aborträttsförespråkare inte elaborerar släckande av liv (något som irriterar är att för övrigt kallas för abortförespråkare, när det är rätten som förespråkas primärt). Man kan inte föra en principdebatt om en rättighet utan att diskutera principer.

(jag är - oavsett vad tant Rand tycker om saken - inte heller för någon plikt att lindra svälten i världen, det anser jag andra långsiktiga projekt klarar. Om man sedan hjälper sin medmänniskor i en katastrof är också frivilligt, och det oroar mig inte att folk skulle skita i det. Staten bör dock en viss förpliktelse att hjälpa människor i t ex en naturkatastrof, terror attack eller whatever)

Nu försöker du sätta ramarna för vad som legitimt att påstå eller ej. Jag köper det inte. Föräldrarna har inte rätt att döda sina barn (det är mord) men de är inte heller tvingade att ge barnet mat. Det
vore, i mina ögon en form av slaveri och slaveri är jag emot. Hur ska man då göra? Vill man inte ha ett barn får man söka upp någon som är beredd att hand om det. Finns det ingen som vill ta hand om det, otur för barnet... Som Nozick sa: du kanske har rätt att leva men det är inte säkert att du har rätt till de resurser som krävs för detta, för de har kanske andra rätt till.

- citat från Ulf Åkesson ovan

Jag håller inte med Ulf: Sätter man ett barn till världen är man ansvarig (det är själva andemeningen att vara och välja att vara förälder, man ansvarar för någon som inte kan ta eget ansvar) för det tills det klarar sig själv. Annars är det misshandel och därmed föremål för lagen. Vill man inte ta ansvar adopterar man bort barnet till någon som är beredd att ta det ansvaret. Man slipper inte för att någon annan inte vill det.

Men du håller väl med Nozick - den store libertarianske gurun?

Var påstår Nozick att man inte är ansvarig för sina barn?

*bläddrar febrilt*

Bläddra febrilt efter detta:

"Som Nozick sa: du kanske har rätt att leva men det är inte säkert att du har rätt till de resurser som krävs för detta, för de har kanske andra rätt till."

Strax efter stycket om det svingade basebollträet och kon som råkar ställa sig i vägen.

Ehrm, nog att Nozick var i vissa stycken babblig, men var inte frågan specifikt om *barn*, jag har aldrig uppfattat, eller läst det på ett sådant vis, att Nozick någonstans framför idén att man inte har något ansvar för *sina* barn. Ej heller att han argumenterar för (legitimiteten av stat) att våld (att förvägra sitt barn mat, eller överge dem i skogen är fanmej våld och mordförsök) skall var lagligt, eller att staten inte ska skydda människor från övergrepp.

Fan! Bebisätare! Det är kanske det han pläderar för! Tänkte inte på det...

Loiuse:

"Vill man inte ta ansvar adopterar man bort barnet till någon som är beredd att ta det ansvaret..."

Håller med dig.

"...Man slipper inte [ansvar] för att någon annan inte vill det."

I beg to differ. Jag ser ingen skillnad på ett barn och andra oförmögna individer. Dessa har ingen (laglig) rätt att kräva att andra människor ska avsätta resurser för deras överlevnad. Jaja...

"Var påstår Nozick att man inte är ansvarig för sina barn?

*bläddrar febrilt*"

:D Jag har aldrig påstått att Nozick har sagt något sådant (om det nu var mig du syftade på). Vad Nozick har sagt, vilket jag referade till ur minnet, är följande:

"Men en rätt till livet är inte rätt till det man behöver för att leva. Andra människor kan ha rättigheter över dessa ting..." (s. 239, sv. översättning)

Men, I beg to differ furiously: De har just laglig rätt att kräva din omvårdnad, det är hela vitsen att vara laglig förmyndare. Det är därför man adopterar - för att lagligen ta ansvaret som förmyndare över ett barn som inte är bemyndigat att göra det själv. Vad vore annars vitsen med adoption?

Jag kan inte tolka Nozick så absurt. Att det inte finns en rätt att leva är inte att tolka som en rätt att förvägra ansvaret för sina barn. Att man är fattig så att man inte kan ge sina ungar mat är en annan sak. Det ger ingen plikt från andra att de ska försörja någons barn, eller annan oförmögen människa. Men det har inte med ansvaret för ett barn att göra.

Jag tror att skiljelinjen mellan oss ligger i att jag anser att man har rätt att avsäga sig vårdnadsansvaret även om det inte finns någon annan som är beredd att ta över det ansvaret.

"Jag tror att skiljelinjen mellan oss ligger i att jag anser att man har rätt att avsäga sig vårdnadsansvaret även om det inte finns någon annan som är beredd att ta över det ansvaret."

I mina ögon totalt bizarrt, att skaffa barn (givet att man har ett val) är att ta ansvar tills ungen kan klara sig någorlunda.

Kan du utveckla resonemanget om varför det inte skulle vara så? Frågan är ärligt ställd, kan inte för mitt liv förstå tankegången såvida man inte är nästa patologiskt ego nämligen?

I övrigt instämmer jag i just detta fall mångt o mycket med C. L. K. Aqurette, om det gör mig/oss till mesliberaler so be it :) Jag känner trots det att min liberala cred är intakt då jag senast i fredags sparkade en barnvagn (den fega mamman stod bakom vagnen så jag kom inte åt det riktiga målet tyvärr)

"I mina ögon totalt bizarrt, att skaffa barn (givet att man har ett val) är att ta ansvar tills ungen kan klara sig någorlunda.

Kan du utveckla resonemanget om varför det inte skulle vara så? Frågan är ärligt ställd, kan inte för mitt liv förstå tankegången såvida man inte är nästa patologiskt ego nämligen?"

Hmmm, jag vet inte om jag kan utveckla det så mycket men ska försöka:

Ingen individ har rätt att få sina behov tillfredsställda av individer som inte vill göra det. Detta gäller oavsett om du är handikappad, åldring, barn et cetera (för mig är ett barn bara ett exempel på en oförmögen, hjälplös individ). Det vore en form av slaveri. Mer än så har jag inte att säga om saken.

Tackar för svar, synd att du inte vill föra vidare resonemanget men om du ångrar dig/någon annan är sugen:

Är det inte rimligt att folk påläggs ett ansvar för de individer de själva skapat? Givet att individerna inte själva kan klara sig då. Att indvidider generellt sett inte har skyldigheter köper jag men just barn känns lite skilda då de faktiskt är skapade genom val och är i beroendeställning gentemot föräldern.

Naturligtvis är det helt rimligt att folk påläggs ansvar för de individer de sjäva skapat (eller adopterat). Annars har vi snart barn som svälter ihjäl och barn som säljs som slavar. Det här visar hur absurt och grymt det kan bli när den libertarianska äganderätts-fetischismen drivs till sin logiska slutpunkt.

delphi-lisa:

"Är det inte rimligt att folk påläggs ett ansvar för de individer de själva skapat?"

Stefan Hallgren:

"Naturligtvis är det helt rimligt att folk påläggs ansvar för de individer de sjäva skapat (eller adopterat)..."

Jag håller med och har inte påstått något annat. Jag har dock sagt följande:

"...jag anser att man har rätt att avsäga sig vårdnadsansvaret även om det inte finns någon annan som är beredd att ta över det ansvaret."

Stefan Hallgren:

...Annars har vi snart barn som svälter ihjäl..."

Varför det? Om jag inte har fel för mig står det många i kö för att få adoptera barn idag, dvs finner jag det inte troligt att problemet överhuvudtaget skulle uppstå.

...och barn som säljs som slavar."

???????????????????????????????????? Var får du det ifrån?

Låt mig bara poängtera en sak: det här är ingen moral-filosofisk diskussion från min sida, utan en rättighetsfilosofisk. Jag anser personligen både att abort (efter frivilligt samlag) och att avsäga sig sitt vårdnadsansvar (då det inte finns någon som är beredd att ta över det) är moraliskt förkastligt. Jag anser dock inte att det ska vara olagligt.

Ulf Åkesson:

Men OM problemet skulle uppstå att ingen vill adoptera SÅ skulle de övergivna barnen legalt få svälta ihjäl, tycks du mena, eftersom ingen är automatiskt ansvarig för dem.

Slaveriet, okay, det följer inte med automatik av din analys, det såg jag mer som en praktisk konsekvens som skulle uppstå i gråzonen mellan
övergivande och bort-adopterande, särskilt bland barnrika fattiga som behöver pengar.

[insert gråter här]

"...jag anser att man har rätt att avsäga sig vårdnadsansvaret även om det inte finns någon annan som är beredd att ta över det ansvaret."

Men Ulf det är att inte ta ansvar. Man kan inte både ha och inte ha ett ansvar. Det är samma sak som ett kontraktsbrott.

Ett barn man av egen fri vilja väljer ska existera (det är en aktiv, medveten handling) är också ens ansvar tills det klarar sig självt. Ansvar är inget man kan avsvära sig bara för att man vill, eller bara får för sig, ansvar är något som kommer med konsekvens av sina (av fri vilja valda) handlingar. Precis på samma vis som du har ansvar för dig själv och dina handlingar i övrigt.

Man kan sedan bli sjuk eller oförmögen av andra skäl att ta ansvar, men det är bara en situation man inte kan råda över och som är en förmildrande omständighet.

Även en nattväktarstat får antagligen ha ett barnhem för övergivna barn där staten tar temporärt det legala ansvaret tills adoption kan ske, eller andra tillfälliga eller permanenta lösningar beroende på vad. Man överger inte ungar som inte är förmögna att ta hand om sig själva, vare sig legalt eller tekniskt, det vore misshandel och i värsta fall mord.

Tackar, jag håller verkligen inte med men tror att jag förstår bättre hur du tänker/resonerar nu vilket ju är närmsta nirvana man kommer på diskussionsforum!

Att avsäga sig vårdnadsansvaret behöver inte vara ett problem, även om det inte finns en annan person som är villig att axla ansvaret (adoptera barnet).

Det handlar bara om NÄR avsägandet sker.

Kvinnor har genom vår abortlagstiftning full rätt att avbryta graviditeten fram till den 18:e graviditetsveckan utan att behöva ange några skäl. Efter den 18:e graviditetsveckan kan abort fortfarande göras, dock efter utredning och godkännande från Socialstyrelsen.

Genom att införa 'juridisk abort' för män skulle en motsvarande möjlighet kunna erbjudas. Detta genom att ge den blivande fadern möjligheten att kunna avsäga sig vårdnadsansvaret fram till den 18:e graviditetsveckan.

Detta lämnar då utrymme för den gravida kvinnan att besluta om att antingen behålla barnet, men då med vetskapen att hon kommer att vara ensam vårdnadshavare och enskilt ansvarig för barnet, eller om hon inte vill vara enskilt ansvarig för barnet så kan hon fortfarande besluta om att göra abort.

Strix: exakt, och jag instämmer, men man kan inte retroaktivt göra abort (avsäga sig ansvar).

Fan, jag måste lägga in det flumliberala perspektivet här, för barnen, för människan och för naturen, gör som Thomas Paine sa:

INFÖR MEDBORGARLÖN!

Du ser ju hur sjukt det blir annars - marxism, nozickeanism, god god...

rättelse: det skulle vara good god...

”[insert gråter här]

"...jag anser att man har rätt att avsäga sig vårdnadsansvaret även om det inte finns någon annan som är beredd att ta över det ansvaret."

Men Ulf det är att inte ta ansvar. Man kan inte både ha och inte ha ett ansvar. Det är samma sak som ett kontraktsbrott.”

Jaha, men jag har inte påstått att man både kan ha och inte ha ett ansvar. Jag hävdar att man kan avsäga sig ett påtaget ansvar, inget annat. Det anser ju du med (under förutsättning att någon annan är beredd att ta över ansvaret. Det är där vi skiljer oss åt). Kontraktjämförelsen haltar då det inte finns två parter som har slutit ett kontrakt, vilket är en förutsättning för att kontrakt ska kunna slutas (Wendy McElroy använde det argumentet i sin pro-choiceargumentation om jag inte minns fel).

”Även en nattväktarstat får antagligen ha ett barnhem för övergivna barn där staten tar temporärt det legala ansvaret tills adoption kan ske, eller andra tillfälliga eller permanenta lösningar beroende på vad...”

Jaså? Varför det? Varför kan inte det ske genom frivilliga lösningar (kyrkliga organisationer och dylikt)? Och om det gäller för ungar, varför inte för andra oförmögna individer, t.ex. åldringar, handikappade?

Jag vet inte om jag missuppfattar dig;

"Kontraktjämförelsen haltar då det inte finns två parter som har slutit ett kontrakt[...]"

Pratar vi inte om att kontrakt upprättas när en kvinna väljer att föda sitt barn? Och hon kan ju inte välja efter födelsen att inte ta ansvaret (att antingen ta hand om det eller finna någon som adopterar det). Hon har ju redan accepterat kontraktet?

Stefan: Medborgarrättslön? Var kommer nu den rätten in?

1973 lade Nixonadmnistrationen med Milton Friedman som ekonomisk rådgivare ett riktigt och seriöst förslag om att införa en allmän medborgarlön i USA, men det röstades ned (främst av sydstatskonservativa som inte kunde stå ut med tanken på att negrer skulle få money for nothing), och SEDAN, året eftet 1974, kom Nozicks bok Anarchy, State and Utopia bok ut, och den har sen dess använts som främsta filosofiska tillhygge mot medborgarlönsidén.

Så det är min egen konspirationsteori. Någon anställde Nozick för att göra ner medborgarlönsidén, helt enkelt.

Louise:

"Pratar vi inte om att kontrakt upprättas när en kvinna väljer att föda sitt barn? Och hon kan ju inte välja efter födelsen att inte ta ansvaret (att antingen ta hand om det eller finna någon som adopterar det). Hon har ju redan accepterat kontraktet?"

Jag tror vi ser lite olika på vad ett kontrakt är. För min del kan ett kontrakt enbart slutas mellan två (eller fler) samtyckande individer. Ett barn/foster besitter inte den intellektuella förmågan att sluta kontrakt (lika lite som en ekorre gör det). Därmed existerar inget kontrakt mellan moder och barn/foster.

Stefan Hallgren:

"Så det är min egen konspirationsteori. Någon anställde Nozick för att göra ner medborgarlönsidén, helt enkelt."

Länge leve, Nozick! ;D

Ulf Åkesson:

Du har rätt till din uppfattning, och jag är faktiskt ganska glad för att du inte hymlar med den.

Först blev jag alldeles bländad av Louises retorik. Bländad och förvirrad. ”Hon låter så säker och så bestämd. Hon måste ha rätt.”
Men sen började jag syna argumenten lite närmare. T.ex: ” En bebis i en kuvös är autonom, den är inte beroende av en viss kropp för sin överlevnad.”
Så det är så du definierar begreppet “autonom”? Man må vara hur beroende som helst av livsuppehållande åtgärder, man är ändå “autonom” om man inte är beroende av “en annan kropp”.
Jag förmodar att du inte har kommit på det själv. Inte för att jag tror att du inte skulle ha den intellektuella förmåga, det råder ingen tvekan om att du är skärpt. Nej, min förmodan beror på att du framför den med den säkerhet man har om man vet att det man säger är “en vedertagen sanning”, alltså du har läst den några gånger.

Hur förhåller det sig med siamesiska tvillingar? De är väl knappast autonoma? De är ju beroende av en annan kropp.

Man blir väldigt glad när man tror sig ha kommit på en intellektuell förklaringsmodell som frigör en ur ett svårt moraliskt dilemma. Problemet att abort faktiskt innebär att man dödar en individ. Efter befruktningsögonblicket är vår färd genom livet bara en förändringsprocess, med hjälp av andra ”kroppar” eller annat. Alla våra unika möjligheter som individer finns där från början.

Jag måste hålla med Aqurette (jag håller nästan alltid med dig): ” Jag tror att det bästa argumentet för fri abort är att alternativen visat sig vara så mycket sämre. Ser man hur många kvinnor som dör i sviterna av illegala aborter så inser många att kriminalisering inte är rimligt.”

"Nej, min förmodan beror på att du framför den med den säkerhet man har om man vet att det man säger är “en vedertagen sanning”, alltså du har läst den några gånger."

Eh, va? Det är förvisso grunden för det som definierar en individ och vad som är utmärkande för att vara självägande. Jag ser den som en "vedertagen sanning" för att jag ser den som giltig, inte för att jag läst den flera gånger. Det är liksom hela poängen att komma till ett ställningstagande, att man prövat den, inte bara liksom råkat ut för en text flera gånger. Annars tror man väl på vad som helst bara för att man läst just den texten fler gånger än en annan.

Men om du inte håller med är det liksom meningen att du ska invända. Vad du känner, tycker om min 'retorik' eller hur du upplever mina egenskaper, är väl fullkomligt irrelevant?

"Hur förhåller det sig med siamesiska tvillingar? De är väl knappast autonoma? De är ju beroende av en annan kropp."

Nej, de är ömsesidigt beroende av varandra, de delar en kropp, de delar kanske ett hjärta, och andra organ, men de är inte beroende av någon annans kropp, dvs., i det här fallet vanligtvis deras mors kropp. Den ene kan inte kräva den enes död utan att döda sig själv. Jämför fallet en kvinna och förhållandet med fostret: att döda fostret medför inte nödvändigheten att kvinnan dör. Hon är inte beroende av fostrets kropp (eller någon annan kropp). Dör kvinnan dör nödvändigtvis fostret (fostret är beroende av hennes kropp). Hon är autonom.

Ibland medför det ställningstaganden om separation mellan siamesiska tvillingar krävs för deras eller någons överlevnad. Det är väl sedan ingen tvekan att siamesiska (a freak of nature) är sina egna personer? Men menar du att (a freak of nature) siamesiska tvillingar som är beroende av att dela sin kropp med varandra är den standard som ska utmärka vad en individ är?

Ja, min inledning var kanske lite larvig, men jag håller ändå inte med dig om din definition av autonom.

Du skriver: "Men menar du att (a freak of nature) siamesiska tvillingar som är beroende av att dela sin kropp med varandra är den standard som ska utmärka vad en individ är?"
Nej, men jag menar att intellektuella konstruktioner alltför ofta faller när de prövas mot verkligheten. Det enda vi kan utgå ifrån är det som vid en viss tidpunkt (den här tidpunkten) kan ses som en vetenskaplig sanning: En unik individ skapas vid befruktningen.

Det här är en fråga som jag verkligen kämpat med och tyvärr så hjälps jag inte av tal om autonomi, eller om individen är manifest eller bara en potentiell individ.

För övrigt håller jag helt och hållet med dig om att män borde ha rätten att slippa ett påtvingat föräldraskap. Det blir intressant att se hur det går med den där domstolsprövningen i USA.

När jag funderat ett tag till måste jag nog tyvärr, (ja, faktiskt tyvärr, för jag hade välkomnat en förklaringsmodell som löste den här svåra frågan) säga att ditt resonemang håller inte.

För det första så är nyfödda barn fortfarande i stora delar av världen rent faktiskt beroende av sin mors eller en ammas kropp för sin överlevnad. Precis lika beroende som i moderlivet.
Dessutom, inom en inte alltför snar framtid tror jag nog att man (i USA förslagsvis) kommer att kunna adoptera ofödda barn som modern tänkt abortera. Barnet opereras ut i ett tidigt skede och får växa klart i en konstgjord livmoder. Jag tror inte att det är science fiction att måla upp en sån framtidsvision.
Då återstår frågan när blir fostret en individ? Det enda svar jag finner som håller är: när ägget befruktats.

Jämför en situation med två personer överlevande på en öde ö. Enda möjligheten att överleva är att äta den andra. Finns det en rättighet som möjliggör för någondera att äta den andra? Elaborera.

"En unik individ skapas vid befruktningen."

Du förutsätter individen. Vad är det för vetenskapligt sant med det? Den bara finns där enligt dig, utan definitioner. En potentialitet skapas, och unik, självklart, det är den genetiska garantin (men den betyder inte mer än så). Något som inte ännu existerar autonomt dvs. som individ.

Om autonomin inte är giltig (som måste visas) har det konsekvenser: då har du inget självägande att hävda, har du inget självägande att hävda är du också reducerad till en slav för andras godtycke.

Och framför allt sanktionerar man i så fall mord om man medger rätten att döda någon, som man inte ens orkat definiera om det är en individ eller inte, men väljer att kalla det för det, och helt oavsett kvinnans skäl för abort.

Sedan är det helt riktigt att de flesta troligen lockas mer av Aqurettes pragmatiska inställning här (en inställning som förvånade mig); men det är ju av samma skäl som de flesta inte heller godtar självägandet (och konsekvenser av det)som något högt värde, där individen är underställd kollektiva rättigheter. Man vinner - under denna tidpunkt - säkert mer anhängare till den synpunkten, men man har inte vunnit någon grundläggande rättighet (som bara baseras på individen, oavsett hur och vad kollektivet vill).

"För övrigt håller jag helt och hållet med dig om att män borde ha rätten att slippa ett påtvingat föräldraskap."

Varför det? Det är ju helt motsägelsefullt med din ståndpunkt att individen skapas från början. Om du underkänner kvinnans självägande, så kan inte mannen hänvisa till det heller. Då börjar ansvaret med spermien och med ägget, vid själva samlaget, för båda parter som du hävdar. "Kontraktet" uppstår ju i såfall med samlaget. Därför ska det bli intressant att se vad man kommer fram till.

"För det första så är nyfödda barn fortfarande i stora delar av världen rent faktiskt beroende av sin mors eller en ammas kropp för sin överlevnad. Precis lika beroende som i moderlivet."

Nej. Det är inte en specifik kropp (ett av villkoren för att vara autonom, en individ). Du har väl hört talas om nappflaska eller adoption? Poängen med autonomi är att man inte är beroende av någons specifika kropp - och vice versa att man själv inte är slav för någon annans behov av ens kropp.

"Dessutom, inom en inte alltför snar framtid tror jag nog att man (i USA förslagsvis) kommer att kunna adoptera ofödda barn som modern tänkt abortera. Barnet opereras ut i ett tidigt skede och får växa klart i en konstgjord livmoder."

Ja, som sagt, det är bara att adoptera (bort) den då. Abort är det frågan om tills barnet kan överleva utan hennes kropp.

Ditt ödeö-exempel är intressant, men jag har inte några invändningar när det gäller din rättighetsdiskussion. Det enda jag ville utveckla med dig var ditt resonemang som mynnar ut i att ofödda barn inte är individer.

“Du förutsätter individen. Vad är det för vetenskapligt sant med det?”
Allt hänger förstås på just det, hur man definierar en individ.

”Om autonomin inte är giltig (som måste visas) har det konsekvenser: då har du inget självägande att hävda, har du inget självägande att hävda är du också reducerad till en slav för andras godtycke.”
Om det du hävdar ovan ska gälla krävs det att vi är överens om definitionen av ”autonomi” och ”självägande”. Jag märker att din begreppsvärld är ny för mig, så jag känner mig lite desorienterad. Jag definierar mig själv som liberal, men för mig har det varit en livsprocess att nå fram till den ståndpunkten. Livet har lärt mig, och jag tror att jag saknar den teoretiska underbyggnad du resonerar utifrån. Men jag är beredd att försöka sätt mig in i den.

Stycket om Aquretts pragmatiska inställning, där tappar jag bort mig helt. Jag är inte helt klar över vad det är du hävdar och vad det är du bestrider. Jag trasslar in mig i syftningar och meningsbyggnad.

”Varför det? Det är ju helt motsägelsefullt med din ståndpunkt att individen skapas från början. Om du underkänner kvinnans självägande, så kan inte mannen hänvisa till det heller. Då börjar ansvaret med spermien och med ägget, vid själva samlaget, för båda parter som du hävdar.” Det inkonsekventa hos mig är att jag går med på att en individs (det ofödda barnets) rättigheter kränks.
Det är väl en av de saker livet har lärt mig. Man bör ha principer och i möjligaste mån leva sitt liv efter dem, men principerna är inte livet.

”Du har väl hört talas om nappflaska eller adoption?” Naturligtvis, men nu avsåg jag de delar av världen (lyckligtvis blir de allt färre) där flaskuppfödning inte är ett realistiskt alternativ.

”Ja, som sagt, det är bara att adoptera (bort) den då. Abort är det frågan om tills barnet kan överleva utan hennes kropp.” Det var liksom inte det jag menade. I mitt exempel har vi ett barn som egentligen enligt dig är en potentiell individ, den är inte autonom eftersom den lever som en parasit på moderns kropp. Blir då det ofödda barnet en manifest individ om kvinnans livmodern byts ut mot en konstgjord livmoder? Det var min undring. Kan tekniken göra individer av foster?

Ok, alltid kul med någon som vill diskutera och förstå. Men jag har dåligt med tid - så det blir bara i korthet just nu, och eftersom din stora fråga tycks vara denna:

"Kan tekniken göra individer av foster?"

så ska jag besvara den kort, som jag ser det. Nej. Det avgör människan/människorna (som ger upphov till 'liv' alls) primärt genom att först avgöra frågan om liv eller död.

Abort är mord. Det är ett manifest liv som utsläcks inte ett "potentiellt" vilket påpekats, och förklarats i detalj, för dig otaliga gånger. Men vad hjälper det; du ignorerar argumenten och drarbara bra samma vals en gångtill som om ingenting sagts.

Med en sådan person, som alltså saknar varje spår av intellektuell heder, kan man icke diskutera De måste bekämpas på annat sätt.

Ja, det är ju fantastiskt hur du ignorerar det fullkomligt glasklara: att det handlar om att utsläcka liv.

Men berätta mer om din uppmaning som jag läste nyss på ett forum, istället för att 'prata' att: "Jag hoppas att de livets vänner som läser detta, är förmögna att dra de nödvändiga praktiska slutsatserna."

Hur ska du och "livets vänner" stoppa mina ord?

http://www.exilen.org/debatt/read.php?f=17&i=208055&t=208055

Kul länk...

Idiot:

"Det här handlar om att rädda MÄNNISKOLIV, och då är man skyldig EN sak, nämligen följande.

ATT ICKE VISA NÅGON PARDON.

Med terrorister, barnamördare, smittspridare och sodomiter samt övriga undermänniskor förhandlar man icke.

Man gör processen kort med dem."

Och sen den underbara avslutningen:

"För livets skull. Livets, hoppets, och kärlekens."

Och nej, Peter, abort är inte mord. Det faktum att en individ kan dö av konsekvenserna av andra individers handlingar innebär inte nödvändigtvis att det är mord (t.ex. ville Kalle inte ge Lisa av den mat han ägde så hon svalt ihjäl. Det var Kalles val och ingen annans. Det må vara omoraliskt, men det är inte mord). Det är en fråga om äganderätt och inget annat.

Det ska däremot påpekas att förbjuda abort (dvs. att tvinga kvinnor att bära och föda ett barn) är slaveri.

Manuell trackback:
http://www.aqurette.com/blog/0603.shtml#B06032505

En spin-off med anledning av min tidigare kommentar.

Tanken att en förälder som till att börja med gått med på att vara förälder sen kan avsäga sig ansvaret för sitt barn är intressant, men jag tycker det faller rätt snabbt.

Om ett barn inte har några positiva rättigheter så måste det också ges full rätt att tillgodose sina egna behov. Det leder till att spädbarnet har äganderätt, kan skriva kontrakt, dömmas för brott och hela rasket. Om spädbarnet inte är myndig och därmed inte har full frihet, skapas ett behov av positiva rättighter. Om vi nu inte väljer att se den omyndige som helt utan rättigheter, och det vill förhoppningsvis få.

Efter att ha talat igenom problematiken "barn och liberalism" med ett anatal libertarianer så börjar jag luta år den fega varianten "liberalismen behandlar bara myndiga individer". Just därför blir det så intressant att debattera det hela med liberaler. Frågan blir då snarare vilka tankar om barns rättigheter som passar bäst ihop med liberalismen.

Ja, så kommer barnen och ställer till det. Om det är en fegvariant av liberalism, så lutar jag helst åt det också. Men frågan är om det verkligen är positiva rättigheter som avses?

Att vara en individ med rättigheter måste ha en avgräsning, myndighet är en rimlig sådan definition (barn kan inte ta ansvar för sexualitet t ex, kan barn inte äga den basis av rationellt förnuft för att ta liknande beslut). Även om gränserna ibland är flytande. Ansvar för sina barn ger som konsekvens att man är ansvarig för t ex brott som barnet begår - det tycker jag är rimligt, lika väl ansvaret att tillse att man efter bästa förmåga ser till att det överlever.

Jonas Barkå:

"Tanken att en förälder som till att börja med gått med på att vara förälder sen kan avsäga sig ansvaret för sitt barn är intressant, men jag tycker det faller rätt snabbt.

Om ett barn inte har några positiva rättigheter så måste det också ges full rätt att tillgodose sina egna behov. Det leder till att spädbarnet har äganderätt, kan skriva kontrakt, dömmas för brott och hela rasket..."

Du har naturligtvis rätt tycka vad du vill men du visar inte på vilket sätt "det faller". Om det kan jag bara spekulera, vilket jag tar mig friheten att göra. Jag antar (rätt eller fel) att dina invändningar är av typen "Tänk om en vuxen individ får en tvååring att skriva på ett kontrakt om livstids gratisarbete för denne individ eller får tvååringen att ge bort alla sina ägodelar till denne." En rimlig förutsättning för att ett kontrakt ska gälla är att de kontraktslutande parterna är införstådda med vad kontraktet innebär. Ett barn (eller en förståndshandikappad individ för den delen) besitter inte den mentala förmågan att förstå vissa typer av kontrakt och är därför inte bundna av dem. För, allvarligt talat; vilken skiljedomare skulle döma till förmån för den vuxne individen (i de fall som jag gav exempel på ovan)? Snarast skulle skiljedomaren döma den vuxne för bedrägeri (eller dylikt).

Om en individ tas ifrån rätten att ingå bindande kontrakt (eller aldrig fått den) så anser jag också att någon annan automatiskt blir ansvarig för den individen.

Den omyndigförklarade skyddas från att utnyttjas men förlorar också möjligheten att ordna sin egen försörjning. Där faller det hela eftersom jag ser det som en negativ rättighet att inte fråntas sin kontraktsrätt. Om en institution tar bort den så får den ett ansvar för individen i fråga.

Jag anser inte att spädbarn ska ha kontraktsrätt och att föräldern som skapare av barnet därmed är anvarig för att försörja det.

Med andra ord anser jag inte att en domare någonsin ska kunna underkänna ett kontrakt bara på grund av vilka parter som är inblandade. Är kontraktet otydligt skrivet ska det anses som ogiltigt oberoende av hur man bedömmer den mentala förmågan hos de inblandade. Antingen ska man anses vara smart nog att ingå kontrakt eller så får någon annan ta ansvar för individen. (Jag anser inte att det är samma sak ifall någon temporärt har nedsatt förstånd på grund av droger, men det går säkert att hitta bra argumentera emot den ståndpunkten.)

Jonas Barkå:

Hmm, ja vi har olika åsikter om det här. Så långt är det klart.

"Om en individ tas ifrån rätten att ingå bindande kontrakt (eller aldrig fått den) så anser jag också att någon annan automatiskt blir ansvarig för den individen."

Rätten att sluta kontrakt tas inte bort för barnet, men däremot kan inte en vuxen kräva att ett barn ska tvingas följa ett kontrakt som det, typ, satte sin tumme på när det var två år. Det faller på sin orimlighet. Det är upp till den vuxne individen huruvida den vill sluta kontrakt med en dylik individ.

"Med andra ord anser jag inte att en domare någonsin ska kunna underkänna ett kontrakt bara på grund av vilka parter som är inblandade."

Tja, där har vi olika åsikter, helt enkelt. För mig är det ett enkelt sätt att hindra individer att utnyttja andra individer med nedsatt mental förmåga.

Det ska däremot inte ses som en fribiljett till att begå kriminella handlingar, utan just som ett skydd mot utnyttjande. Har man begått en kriminell handling, så har man. Och då ska man straffas lika, oavsett mental förmåga. Tror de sköter det ganska bra i Texas, om jag inte har fel för mig.

Hej.

Tyckte det var ett ganska intressant inlägg. Jag tycker att man ska utgå från konsekvenserna för samtliga inblandade när man bestämmer abort. Konsekvensen att ett barn föds är så stor för alla inblandade "ansvarsbelagda" samt för barnet att det minsta ett samhälle med känsla för ansvar för sina nya medborgare kan göra är att faktiskt se till att de barn som föds får den grundläggande emotionella och ekonomiska trygghet som det innebär att ha två föräldrar.

Det handlar alltså enligt mig inte om att barn ska födas bara för att de ska få leva. Det är ingen rättighet för foster att få födas. Det är en skyldighet av staten att se till att det sker på ett ansvarsfullt sätt gentemot båda föräldrarna och barnet.

Det är inget bra läge för ett barn att födas med endast en förälder som vill ha det. Det är jobbigt både ekonomiskt, psykiskt och socialt.