Karaktärsmord är enkla

Instämmer. Precis som du skriver så gjorde Lassbo misstaget att använda sig av anklagarnas beskrivningar.Hon borde endast använt sig av
nationalromantiker. Där kan man tala om positiv och negativ. Men det blir väl så när man är "Glamourprinsessa" :-)

Och om konstnären kan jag inte hitta mycket graverande, förutom att han verkar leva efter dvbf.Och du han heter Markus Andersson.

Ändrat i all hast!

Ja, det är kanske inte lätt att gå utanför rollen som glamourprinsessa - men som jurist kanske man förväntar sig mer, de brukar ju vara ängsligt precisa med begrepp och definitioner, t om mer än sociologer.

"men som jurist kanske man förväntar sig mer"

Glamourjurist?

Kan tänka mig att det här riktar sig mot mer mot henne som fenomen. Ung ,välutbildad och självsäker kvinna med höga ambitioner i livet, samtidigt som hon använder sig av alla typiska "blondinkännetecken" - föurtom den om den tomma skallen.

Här hittar man något som så att säga gör att hon faller in i blondin-gruppen igen. Alla får känna sig trygga igen. Den unga, vackra och smarta kvinnan var trots allt en korkad blondin. Lugnet återställt.

Kanske är det så. Men jag läser inte den bloggen särskilt ofta, Veckorevyn aldrig, så jag kan inte avgöra hur det verkligen ligger till med den saken. Den stora poängen från min sida handlade mer om reflexmässiga karaktärsmord utan speciellt mycket stadig grund, och det underliga och motsägelsfulla att det tycks okej att ta radikalfeminster på allvar. Om man nu ska tala om politik...

Jag läser inte heller hennes blogg. Jag har ingen som helst använding för de senaste sminktipsen eller tipset om hur jag ska få på mig bikinin till sommaren. Men däremot det lilla jag uppfattat om henne vad jag läst så verkar hon ändå inte vara 100% "blondin" om man får uttrycka sig så.

I bloggosfären är det enkelt med karaktärsmord, men man måste ändå fundera ut varför just Lassbo valdes ut av alla bloggare. Avundsjuka?

Radikalfemister är underdogs, därför är det ok att ta dem på allvar.

Men det här är ju egentligen två olika saker. Först undrade Silverfisken varför Karolina poserade för Markus Andersson, och skrev "Kanske vill Andersson bara provocera, kanske är han nationalsocialist och/eller nationalromatiker, jag vet inte. Det ena utesluter inte det andra. Jag tycker mest att det känns unket." Det kanske inte spelar så stor roll, men det var ingen direkt påstående om att Andersson skulle vara nazist. Däremot har andra påstått det, och hon svarade med "Andersson är definitivt inte en sådan slags nationalsocialist som du syftar på, dvs i negativ bemärkelse." Då kom det ganska naturligt en fråga om vad positiv nationalsocialism innebär.

Redan där fanns det en misstanke om att Lassbo kanske inte riktigt fattade vad hon egentligen skrev. Och när hon beskriver nazismen enligt följande så blir det än mer uppenbart:
"Vid första tanken upplevde jag begreppet enbart som något negativt; en association till främlingsfientlighet, extremhöger och rasistiska åsikter som går ut på att försköna och framhäva det vita folkslaget samtidigt som personer av annan härkomst än den egna kommer i skym undan, tystas ner eller helt enkelt nervärderas."
Ja, för nazisterna sysslade ju bara med nedtystning och nedvärdering. Folkmord, någon?

Det här "drevet" har handlat väldigt lite om Markus Anderssons faktiska åsikter, vilket kanske i sig är synd, men det hade heller inte uppstått om Lassbo svarat genomtänkt. Att börja spekulera i avundsjuka och liknand psykologiseringar bortser helt och hållet från vad hon faktiskt skrev.

Dennis, första kommentarens på Lassbos bloggpost där hon skrev om poseringen var om att Andersson var nationalsocialist. Flera kom därefter. Lassbos svar var alltså inte enbart riktat till Silverfisken och även om det skulle vara det så antar jag att hon helt enkelt inte hade klart för sig vad Silverfisken menade, dvs hon klantade sig.

"Då kom det ganska naturligt en fråga om vad positiv nationalsocialism innebär."

Självfallet.

"Redan där fanns det en misstanke om att Lassbo kanske inte riktigt fattade vad hon egentligen skrev."

Ja.

"Ja, för nazisterna sysslade ju bara med nedtystning och nedvärdering. Folkmord, någon?"

Dennis, jag tror hon menade nazister 2006 och inte nazister 1942.

"Att börja spekulera i avundsjuka och liknand psykologiseringar bortser helt och hållet från vad hon faktiskt skrev."

Ja och nej. Det jag menade var kopplingen Louise gjorde med Isobels text. En del passerar obemärkt, annat förstoras upp.

"Dennis, jag tror hon menade nazister 2006 och inte nazister 1942."

Skillnaden är gigantisk, för dagens nazister är endast filatelister och de har inget med dåtidens nazister att göra. Eller syftade du på något som inte var korkat?

Om Markus Andersson skulle vara nazist, vilket denna debatt handlar om, skulle han då klassas in som nazist 2006 eller nazist 1942?

Sen Lassbos vidare förklaringar där hon trasslar in sig än mer han nog med att hon ser Andersson som en vän och därmed går i försvar för denna soppa.

För det första så handlar inte debatten lika mycket om huruvida Andersson är nazist som det Lassbo skrev om nazismen. För det andra går det inte göra någon skillnad mellan nazister av idag och nazister av igår.

Apropå positiv nationalsocialism så berättade Stig-Björn Ljunggren, som studerat högerpartiets utveckling under förra seklet, att dessa i vissa tankeskrifter från omkring 1930 faktiskt använde det ordet och sade sig stå för det. Vad man menade, vilket också Ljunggren framhöll, var förstås att man stod för en socialt ansvarsfull politik, som inte bara gällde arbetarklassen, utan hela nationen och alla medborgare, medan då socialisterna bara ville förbättra situationen för proletärerna. I realiteten betecknade man med nationalsocialism alltså inte mycket annat än Erlanders folkhem.

Så kan innehållet i och värderingen av vissa begrepp ändras över tiden.

Men jag skriver endast vad jag tror Lassbo menade. I sitt försök att försvara en vän så trasslade hon till det för sig och började yra om "negativ nationalsocialism". Återigen som du själv skrev och det tror jag oxå på, hon förstod inte vad hon skrev.

Jag tror hon hade bilden av nazist 2006, dvs nynazister, och försökte argumentera kring det och hamnade rätt fel.

Men det är ju ändå ganska poänglöst eftersom det inte går att göra någon sådan uppdelning. Och om det var det du menade från början så är det underligt att börja tala om avundsjuka.

"Men det är ju ändå ganska poänglöst eftersom det inte går att göra någon sådan uppdelning."

Det får du väl fråga Lassbo, men den allmänna uppfattningen är nog att man just gör en skillnad mellan dem två, oavsett om den är rätt eller ej. Så har jag uppfattat det hela i ett antal diskussioner.

"Och om det var det du menade från början så är det underligt att börja tala om avundsjuka."

Är det? En del spinner ju så hårt på det här och vill även göra Lassbo till nazist.

Det enda vi har är "negativ nationalsocialism" och en pojke som står framför en runsten. Soppan är onekligen tunn.

Dennis: "Det kanske inte spelar så stor roll, men det var ingen direkt påstående om att Andersson skulle vara nazist."

Jag syftade egentligen inte primärt på Silverfisken, utan på de som hävdar att det ligger till så - sedan bara upprepas linjen som en bisak till Lassbos fadäs, det hänger bara med. Inte nog med det så får man ju uppfattningen att det är något fel i sig att låta sig avbildas av Andersson. "Hötorgskonstnär" blev det visst på köpet också.

***

Sedan får Lassbo, likväl som alla andra, stå sitt kast för att skriva dumheter, inte för att hon är blond, utan för att hon skriver så idiotiskt som hon gör.

Äh, vad kan man förvänta sig av en juridikstuderande liksom?

"Sedan får Lassbo, likväl som alla andra, stå sitt kast för att skriva dumheter, inte för att hon är blond, utan för att hon skriver så idiotiskt som hon gör. "

Det där tycker jag egentligen är kärnan. Att man får tåla bemötande av det som man skriver när man väljer att lägga ut det det för andra att läsa. (Fast det finns ju ett antal bloggare som moiverar direkt eller indirekt censur som rätt.)

Det är inte ofta jag är inne på Lassbos blogg. I början läste jag den för jag tyckte den hade fart, fast jag tröttnade.

Jag är inte förvånad över reaktionerna hon fått. När man är så produktiv som hon är, så synlig, så tror jag det är omöjligt att undvika att skriva och göra saker som kan bli totalfel. Du Louise, är den bloggare som jag anser är bäst på att bemöta argument av de jag läser. De flesta klarar ångt ifrån att bemöta kritik. Lassbo bemötte den, men trampade fel. Jag tror det ligger en del i tankegången: Hon syns, hon provocerar många, hon vågar stå för att hon gillar kläder, smink, uteliv och att hon inte förnekar att utseende betyder en hel del.

Att hon sedan svarar något okunnigt, tycker jag snarare är mänskligt än något onormalt. Det går inte att väga varje ord som skrivs, varje handling som görs. Det går inte ens att förklara allt.

Om jag inte minns fel har Lassbo vid några tillfällen innan också fått "negativ" uppmärksamhet för sitt sätt att uttrycka saker. Har jag inte fel för mig så var det bland annat om "lån av bilder" och klasskillnader. Åtminstone utåt sett tål hon även den uppmärksamheten.

Hur många kan egentligen bemöta varje argument vi har för våra ställningstaganden? Jag kan det inte, de flesta jag läser kan det inte. Du, Louise, brukar kunna det. (Av det jag kan läsa i varje fall.)

Om konstnären är nazist eller inte har jag ingen uppfattning om. Jag ser "drevet" som ett exempel att man läser lite och skriver vidare. Precis som de flesta gör.

Återigen så tycker jag kärnan ligger i det som så många skriver när de får motstånd "det är min blogg och jag skriver vad jag vill där" och "jag har läst vad du skrivit och jag väljer att bemöta det som jag vill", vilket inte så många brukar skriva.

I vilket fall som helst så tror och hoppas jag att Lassbo tål det här också. Hon har valt sin väg och jag hoppas hon utvecklar den på något sätt.

Jacques de Molay, du är hämnad!

Louise, "Inte nog med det så får man ju uppfattningen att det är något fel i sig att låta sig avbildas av Andersson."

Exakt. Om nu Silverfisken menar att Andersson inte är nationalsocialist som Dennis påstår, vad är då problemet med att Lassbo bli porträtterad av Andersson?

Tor: Problemet är att det är en perfekt blandning av personer som helt enkelt är fel. Och det kan inte Silverfisken tåla.

Tor: Det säger inte Silverfisken heller, han uttrycker "osäkerhet", att han inte kan säga det ena eller det andra. Vilket är en smula besynnerligt. Det är ju rätt allvarligt att som person få stoltsera med en osäkerhetsfaktor huruvida man är nationalsocialist eller ej? Jag skulle åtmnistone bli rejält upprörd att diskuteras som bisak i ett ämne som om jag vore en misstänkt nazist, en usel människa, ibland rent utav påstådd nazist. Det är ett slags karaktärsmord som är nästan omöjligt att bemöta, det riktar sig ju inte ens till en själv, utan bara passeras som bisak, som något icke kontroversiellt.

Jag visst inte vem Andersson är. Men som sagt, jag har inte läst något som handlar om att han skulle vara nazist. Det vore därför hyggligast av människor att faktiskt klargöra att det inte är sjysst behandla honom som bisak, när det är grunden för Lassbos misslyckade försvarstal byggda på att han skulle vara så. Med sådana vänner, vem behöver fiender?

Men det handlar INTE om Andersson. Som det finns föga grund för att anklaga för nazism. Det handlar blott om Lassbo, som gärna hade suttit modell för en nazist. Men här bangar man nu inte för att göra ned Anderssons konstnärsskap. Notera nu gärna i Isobels kommentarstråd vad som händer:

Mira said...

haha, här sitter ni och teoretiserar om Markus. han är min bildlärare och jag kan säga att han inte är nåt idolmaterial för fem öre. han är mest en flummig människa som undervisar uttråkade gymnasieelever i bild och som man kan göra sig rolig över. tills jag fick veta det här vill säga, och jag undrar: är det inte rasistiskt att säga att man vill "upphöja den vite mannens och hans historia, den har varit så bespottad"(fritt citerat". är det inte rasistiskt att måla värsta hyllningsporträttet av den främsta symbolen för nazister idag: daniel wretström? vad han än menade så skiter i alla fall jag i motiven, frågan är väl snarare vad det ger upphov till. det läskiga med markus är ju att han är snäll. jag har mycket svårt att veta hur jag ska förhålla mig numera.

Vidare, Isobel:

"Men de här senaste uttalandena ger onekligen intrycket att hon antingen inte begriper symbolhandlingen i att posera för Andersson (och inte heller vad nationalsocialism betyder...) eller också att hon driver en medveten politisk kamp. Eller också finns det någon annan förklaring, som jag i såfall gärna skulle höra."

Ja, vad är symbolhandlingen? Vad menas? Vad betyder det att posera för Andersson? Eller är det Lassbo som bestämmer vilken symbolhandling det är? Eller är det Andersson som är problemet? Och vad är i så fall problemet?

Åter igen, är det helt rätt att panga på Lassbo, det är inte riktigt bekymret här. Det bör hon kunna tåla, precis som alla andra när man gör misstag. Hennes bevekelsegrund var fantastisk, och fortsatta försvar präktäkta blunder. Det skulle ju se snyggare ut för henne om hon helt enkelt erkände att hon vimsade till det.

Men det skulle aldrig hända mig att jag säljer ut mig för en idé jag inte tror på; må det vara nazism eller radikalfeminism. Och där kom Isobel in för min del...(ett inlägg som inte orsakade någon storm precis).

Louise: Det är just det som är poängen med Silverfiskens mummel. Att han kan säga vad han vill och ha ryggen fri. Vi testar:

Jag har hört rykten om att en viss LouiseP skall ha stulit texter. Jag vet inte vad jag skall tycka om det.

See? (Finns ett fint ord för detta, men det kommer jag inte ihåg.)

Jepp. Även om jag nog tycker att det är okej att vara osäker - men det finns ju sätt och det finns ämnen.

I Mobergs utvandrarepos är det en man som emigrerar för att en skvallerkärring har insinuerat att han hade sex med en ko så att den kastade en kalv, typ. Det är ju en nackdel med "den globala byn", att apskaft som "Silverfisken" och Hadely-Kamptz får större utrymme.

Och hela gänget som hänger här har missat själva pudelns kärna: varför väljer Lassbo att förvalta sitt personliga varumärke så illa som hon gör genom att sitta modell för en konstnär vars åsikter och konst är ifrågasatt av många (det är knappast så att Silverfisken är först) utifrån dess flirtar med ultranationalism och nationalsocialistiska symboler. Ni missar också att själva diskursen handlar om Lassbos funktion som förebild genom sitt arbete på VR etc.

För mig personligen är det sorgligt eftersom jag gillar Lassbo. Och som jag skrivit i någon postning på Deepedition så tror jag att många liksom mig i det närmaste blev chockade av hennes osedvanligt korkade kommentarer tilldet hela - eftersom vi sett henne som rätt smart och intellektuellt redig.

Det sista kan man inte kalla den diskurs som förts här. Perspektiven är knappast mer öppna här än i Lassbos egna förklaringar. Sorgligt.

Ingen som ens leker med tanken att Lassbo bara är smickrad över att få sitta modell för en KONSTNÄR och fullständigt skiter i allt annat?

Att det blev jättejobbigt när det visade sig att den här konstnären hade nåt rykte hon inte kände till?

N och Anonym: Jag vet faktiskt inte hur ni läser men det är ju redan beskrivet att där fröken Lassbo gör bort sig är att ta anklagarnas ord och försvara sig mot dem. Summa: hon försvarar nazism. Jag vet inte vilka "ingen" är, "hela gänget", eller var detta inte skulle vara beskrivet och därför vilken pudelns kärna som är missad. Några exempel:

"För det första halkar Lassbo ner i ett dike, visst, tjong, det finns naturligtvis ingen positiv eller negativ nationalsocialism. Hon har rätt på ett instinktiv plan genom att försöka försvara Markus Andersson, men av en outgrundlig anledning gjorde hon sig själv en stor otjänst genom att börja försvara Markus Andersson utifrån vad anklagarna påstod. Det är som att erkänna att man inte bryr sig om huruvida man låter sig avmålas av en nazist, bara man får visa upp sig i bikini. Pinsam självupptagenhet och avslöjande."

"[...]det är grunden för Lassbos misslyckade försvarstal byggda på att han skulle vara så. Med sådana vänner, vem behöver fiender?

"Men det handlar INTE om Andersson. Som det finns föga grund för att anklaga för nazism. Det handlar blott om Lassbo, som gärna hade suttit modell för en nazist."

Ok? Texten här handlar inte om karaktärsmord på Lassbo.

N|.: Det är just att det är massa diskurser överallt som är problemet. Funnes det inga diskurser så skull det vara svårare "Silverfisken" och Hadely-Kamptz att prångla ut sina insinuationer.

Fredrik: Du insinuerar på att de har dolda agendor? Well. Hur kommer det sig att jag då klarar mig? Jag har ifrågasatt Lassbo både i fråga om hennes deltagande som Buzzador liksom hennes åsikter och försök till att dekonstruera termen nationalsocialism. Men det är Silverfisken (en copywriter som sitter i Melbourne) som uppenbarligen enligt dig har en politisk agenda i att dissa den person som faktiskt var den som lyfte hans namn in i svensk blogosfär respektive Isobel H-K som har detta?

För min del låter det mer som om du har horn i sidan på såväl Jonas som på Isobel.

Svaret på "Varför ska folk på bloggosfören skriva om en nationalromantiker som om han verkligen vore nazist?" är egentligen ganska enkelt. Lassbo menar att han står för en "positiv nationalsocialism" vilket faktiskt definierar honom.

Tyvärr, jag förstår inte din poäng eller din invändning, du får ju allt det i texten, och mer därtill, det är HON som definierar Andersson, utifrån anklagarnas påpekanden, redan påpekat. Att han sedan "är" det, är ytterligare en fråga, och här kommer en fråga om karaktärsmord in. (Det är alltså två frågor, och lägg därtill ytterligare en fråga, för att komplicera allt, där jag undrar hur det står till med dubbelmoralen.)

Ok? Allt utrett? Inga pudelkärnor glömda?

Sedan är det givetvis en sorglig historia för Lassbo, ett varumärke går sönder - självförvållat helt och hållet. Men ingen som funderar på implikationerna för den här Andersson? Rykten är obehagliga av ett särskilt slag, och speciellt obehagliga kan de bli när de bara uttalas dunkelt och insinuant, desto svårare att värja sig emot. Sorry, men sådant hakar jag inte på. Jag kände behov att påpeka det.

Ps. Och nej, går det att tvista en fråga på ett annat vis och blottlägga även andra saker, så är jag där och petar. Det är ju kanske mitt "varumärke" [det ska nog vara en smiley här].

Är inte förklaringen till Lassbos klavertramp rätt enkel?

Hon är så där lagom intelligent för att kunna skriva något trevligt att läsa i en veckoblaska, men hon är likafullt politiskt skolad i den svenska ankdammen, där var och en som har åsikter om svensk invandringspolitik eller ens uttrycker patriotism läggs i facket nazister-rasister-och-främlingsfientliga. Om hon tror att SD står för någon slags nazism light, så är hon inte den första, eftersom t o m folkvalda demokratiskt aktiva, som inbillar sig kunna lära gemene man något om demokrati, gjort misstaget förut:

"Det är inte bara kyrkligt konservativa grupper som vinner på ett lågt valdeltagande, sedan 2001 finns ett nationalsocialistiskt parti representerat i Kyrkomötet och risken är stor att detta parti tar fler mandat i år." (min emfas)

Är det inte lite övermaga att förvänta sig att en skribent för Veckorevyn och nästan färdig jurist och psykolog ska kunna skilja på socialism och demokrati i dagens Sverige.

Jo, det är ju vedertaget att man ska behandla Sverigedemokraterna som nazism light. Men jag vet inte om det hjälper henne, eftersom hon verkar tycka att nazism är ok bara det är i positiv mening, som ju inte finns. Och det är väl på sätt och vis själva finessen att utmåla SD som nazister. För det finns ju ingenting positivt med nazism.

Få protesterar mot en sådan nedkletning, eftersom det också är behändigt att stuva undan allehanda nationalister och främlingsfientliga. Som om i sig det vore nazistiskt att vara det ena eller det andra. Som bäst urholkar man begrepp. Lassbo eller ej.

Och det är just det som jag menar - det är Lassbo som definierat honom från början. Inte någon annan.

Jag vet inte hur många varv vi ska gå här.

Men alltså, Lassbo definierade honom UTIFRÅN vad andra påstod om honom, hon godtog det (vilket är hela grejjen som gör det så fantastiskt urspårat, som värsta freak showen): det står fullt klart och tydligt (inga missade pudelkärnor alltså). Sedan verkar det som du missuppfattat my aim här lite? Min avsikt är inte specifikt att hacka på vare sig Silverfisken eller Isobel i frågan om Lassbos fadäs (det har de självklart rätt i), utan hur man i förlängningen insinuerar nazism som bisak hos Andersson. Jag påpekar ett skeende som uppstår som bieffekt.

Sedan är jag lite putt på Isobel i en annan fråga, som har med saken att göra på det sättet som jag beskriver det.

Så, innehållet av inlägget handlar om tre olika saker i ett sammanhang:

1. Lassbo.
2. Andersson.
3. Dworkin.

Jag får väl ta på mig en del om det där med hötorgskonstnär. Det var en strikt personlig värdering, vilket jag markerade. Jag uppdaterade faktiskt posten för att vara tydligare om Markus Andersson, det är ju inte honom svallvågorna handlar om.

Som andra här konstaterar trampar Lassbo i det bruna rejält. Klantigt kanske, men en sån klantighet som inte får passera.

Vissa begrepp har i alla fall jag svårt att se urholkade. Att ta udden ur begreppen lämnar dörren öppen för att få dem rumsrena.

Nämner saken här: http://fridholm.net/2006/06/22/karolina-lassbo-forsvarar-nationalsocialismen-%e2%80%93-eller-ar-hon-bara-korkad/

Kunde inte heller hålla fingrarna från Kielos och Dworkin:
http://fridholm.net/2006/06/25/kollektiv-skuld-suger/

Marcus: Man får väl tycka vad man vill om någons konst. Om man nu ska gå där, bäst att ha på fötterna, tydlighet är bra, och i synnerhet när det gäller nazism. Låt nazisterna vara nazister.

För övrigt, två mycket bra bloggposter av dig. Och skönt att se att någon reagerade på denne undergivenhet inför Dworkin. Det är banne mig inte en text att sitta och kontemplera över.

Självklart har en på sin tid så överlägset framgångsrik ideologi som nationalsocialismen en positiv aspekt.

N|. Det spelar ingen roll om du eller de har agendor eller är klantpellar med för mycket tid: Effekten är densamma. Däremot så känner jag igen en insiniation när jag känner igen den. Ett exempel:

Det sägs att Katarina den Stora avled till följd av att hon älskade med en häst. Men det ryktet fäster jag ingen större tilltro till och det kastar ingen skugga över dagens Ryssland.

På så vis kan jag smäda Katarina den Stora och dagens Ryssland samtidigt som jag har ryggen fri.

Att Lassbo kanske försvarar en icke-grej (Anderssons påstådda nationalsocialism) är inte i närheten så illa som denna kompakta likriktning bland de politiskt korrekta femcentsradikalerna. Om det nu är nationalsocialism att måla nationalromantiska tavlor så kanske De Goda behöver sig ett kok stryk för att fatta vad nationalsocialism kan vara. Och i vilket samhällsklimat har totalitära rörelser lättast att gro i? I de konforma eller i de ickekonforma?

Jag är jurist (jur.kand., LLM och doktorand - inte student), och för egen del irriteras jag av att hon förklarar sitt svammel med att hon som jurist är van att "överanalysera" ord. Det är sant att jurister analyserar ord för att se vilka betydelser de har och hur de ska tolkas i ett givet sammanhang. Nationalsocialist har de betydelser hon nämner, men att säga att de bara har de betydelsen är inte analys utan brännvinsadvokatyr, i all synnerhet eftersom nationalsocialismen innehåller ett antal idéer som är dess sine qua non.

Hon har kort sagt inte analyserat ngt alls, hon har associerat och börjat prata om positiv, neutral och negativ nationalsocialism och i en senare kommentar antytt att hon tycker att ordet borde få en ny betydelse, för "hey, det är 2006 inte 1939". Hon tycker inte heller att Hitler ska ha monopol på vad det betyder. Om man nu tycker så, varför tycker man det? Jag kan bara se en grupp som har mycket att vinna på att begreppet "tvättas". (Cui bono? - som romerska jurister skulle sagt.)

Hon förklarade det sedan med att hon inte hade den juridiska-PK kontrollen igång. Som jag ser det handlar juridik inte om att vara PK, och tycker man det är det ganska avslöjande. Om man sedan å ena sidan förklarar att man tänkt som en jurist och å andra sidan förklarar att man inte gjorde det, det liknar kort sagt en självmotsägelse.

Jag är dessutom ganska säker på att hon har en del grumliga politiska åsikter och de få ggr hon har diskuterat politik på sin blogg har det handlat om att försvara ökade inskränkningar i medborgerliga fri- och rättigheter. Hon har alltid avslutat diskussionen med att "hon bara är ironisk" när hon tröttnat. Seriöst?

Ok, mycket krut på ett rätt obetydligt mål, men jag tycker illa om intellektuell ohederlighet. Jag gissar att det är upplagrad ilska över den som gjort folk förbannade. (Och nej, jag gillar inte Andrea Dworkin, Expressens ledarsida, heller.)

Fredrik. Insinuerar du att jag är vänster? För jag känner också igen en insinuation när jag ser den.

Men herre jösses, var det ingen av er som fattade galoppen med Lassbos "överanalys" av begreppet nationalsocialism?! Hon var ju ironisk på gränsen till sarkastisk, hon kör sin stil med glimten i ögat, speciellt när det handlar om att provocera, vilket hon helt klart gör när hon styckar ett sådant starkt begrepp. Jag har följt Lassbos blogg sen första inlägget och jag fatatde direkt att det enda hon gör med nationalsocialismen är att knåda den en aning, på ett humoristiskt sätt.

N|.: "Klantpelle" använde jag som en synonym till "nyttig idiot".

Speciellt kan Lassbos försvar för det kontroversiella polisforumet läsas i nedanstående länk, där man trycker på "show original post" för att läsa gästkrönikan, som Lassbo nu tagit bort och de nedanstående kommentarerna:

http://www.blogger.com/comment.g?blogID=15613870&postID=112903720253960288