Göran Greider om "konstnärligt sammanhang"

Det är ju mer än en smula sorglustigt att extremvänstern nu suckar och skakar på huvudet åt provokationer. Ty vad är det Greider, Lindeborg, Esbati och allt vad de heter lever på egentligen? Sansade och eftertänksamma förslag?

Bara en detalj: Scenen ifråga fanns inte med i 1700-talsversionen, utan är ett för produktionen nytt appendix.

Har Greider helt missat bakgrunden till Muhammedteckningarna och att de hade ett tydligt politiskt syfte?!

Jag kan hålla med om att tomma provokationer som har sin bakgrund i okunskap och förakt för andra är obehagliga och onödiga, som t.ex. att kalla en landsfader för "galen" och påstå att han (som levde längre tillbaks) säkert skulle ha gillat Hitler. Men när provokationerna är riktade mot just okunnighet och förakt för andra och dessutom har en tydligt genomtänkt intelligent bakgrund och illustrerar en djupare problematik, så är de viktiga och nödvändiga för demokratin. (Subtila provokationer är dessutom effektivare.)

I fallet med teckningarna var provokationen befogad för att rikta uppmärksamhet mot att ingen vågade avbilda profeten i en barnbok. I operan däremot tycks provokationen vara mer tom eftersom Muhammed inte har med handlingen att göra och budskapet är tydligt även utan honom på scenen.

Greider skriver "... de stora religiösa profeternas avhuggna huvuden: Jesus, Buddhas, Poseidons (vad nu denne havsgud gör i det gänget) och Muhammeds."

Man kanske inte kan kräva av en socialistisk poet att han känner till opera eller ens ska ta reda på, men Poseidon är faktiskt den enda gudom som har på scenen att göra, eftersom han har en central roll i operan. Den handlar nämligen om hur Poseidon kräver ett människooffer av Idomeneo för att stilla vågorna och stormen och slumpen pekar på sonen Idamanthes. Något huvud huggs inte av på slutet i originalet, och budskapet i uppsättningen ska väl vara att det är gudar och profeter som ska slaktas - inte människor.

Förtydligande eller övertydlig och tom provokation för att få uppmärksamhet? - Jag lutar åt det senare.

"I fallet med teckningarna var provokationen befogad för att rikta uppmärksamhet mot att ingen vågade avbilda profeten i en barnbok. I operan däremot tycks provokationen vara mer tom eftersom Muhammed inte har med handlingen att göra och budskapet är tydligt även utan honom på scenen."

det är en ytterligt effektiv provokation att få provokationen i sig själv att upplevas som "tom". den "befogade" provokationen förfaller mer tandlös, dvs: den som upplever provokationen som befogad blir inte heller provocerad.

Nu vågade tecknare avbilda mohammed i boken. Dock ville minst en det enbart anonymt om det hade varit aktuellt. Det hela var del av en större debatt i dk vid publiceringens tidspunkt. Står bra om det i wikipedia bl.a.

I övrigt så anser jag att teckningen med pojken framför gröna tavlan är den mest korrekta, fråga en arabisk vän vad den betyder!

När man sätter upp klassiks opera idag brukar man modernisera scenografin och tonen en del. I Mozarts original nämns inte Muhammed, inte speciellt konstigt eftersom storyn utspelar sig i en mytologisk tid. Och att man gör om personerna en del är ju inget att sura över - häromåret spelades Wagners "Siegfried" i Köpenhamn med den unga hjälten som rockande tonåring i ett rum skinande av Guns'n'Roses-planscher, läderboots och flyers. Det funkade utmärkt. När teatern i Berlin placerar in Muhammed i en scen med de andra religionsstiftarna så vet de ju att det kommer att ge publicitet och spaltutrymme, ungefär som när david Bowie 8utan all jämförselser i övrigt) drev upp intresset för sina spelningar på wembley 1976 genom sin ryktbara Hitlerhälsning på Victoria station.

Tänker inte kommnetera Deutsche Opers föreställning i övrigt eftersom jag inte sett den, men media kunde gott sluta att uppföra sig som om de inte aktivt vore med och skapade sådana här "kulturchocker". I både fallet med Muhammedteckningarna och det nyss förbiblåsta bråket om påvens tal i Regensburg, vad han sa och inte sa, så är det uppenbart att flera tidningar och tv-kanlaer mycket aktivt deltog i att blåsa under bråket. och när det gäller Jyllands-Posten så var de ute efter att spotta muslimer - inte i första hand Muhammed utan just muslimer - i ansiktet.

Nisse, du kan inte ens _försöka_ att inbilla dig att jag inte föraktar turkar för att jag kritiserar en gammal diktator?

Tips: kom över det. Du kommer att må så mycket bättre.