Andra upplagan 2010 med nytt extramaterial! Nu i bokhandeln.
2009 kom min bok Klassisk feminism ut på Hydra förlag. Den finns att köpa på bland annat bokus och adlibris.
Det är en bok som diskuterar feministiska frågor ur ett individualistiskt och liberalt perspektiv. I SvD kallades boken för en feministisk folkbildning för högersinnade. En intervju med mig finns på E24 kvinna: Individualistfeminist, javisst! I sommar diskuterade jag boken med Tiina Rosenberg i P1 som kan avlyssnas här (ca 20 minuter in).
Några samlade recensioner, och denna (Dalademokraten).
Vill man som gammal feminist få sin egen världsbild bekräftad ska man inte läsa Louise Persson. Vill man ha världsbilden utmanad ska man med fördel göra det. -- Susanne Sterner, Östgöta Corren
Anlägger man ett klassiskt liberalt och ett anarkistiskt perspektiv på feminismen – Louise Persson själv kallar sig libertarian feminist – lär många inom den etablerade kvinnorörelsen bli upprörda. På det viset är det här ett viktigt inlägg i debatten oavsett om man stödjer författaren i hennes strävan att omdefiniera och högervrida feministbegreppet eller ej. -- Filippa Mannerheim, Dalademokraten
Klassisk feminism är en viktig bok att läsa för alla intresserade, inte minst för att reflektera över sina egna ställningstaganden och åsikter som kanske kan behöva dammas av och funderas över en gång till. Radikalfeminist, socialkonstruktionist, liberal- eller särartsfeminist och naturligtvis även den som inte anser sig vara feminist alls, kan ställa sig frågan; Vad grundar jag mina argument på? Att de feministiska grenar som kritiseras av Persson redan har, och kommer att fortsätta, kritisera Perssons utgångspunkter råder inga tvivel om. -- Johanna Andersson, Tidningen Kulturen
Vi snackar feministisk folkbildning för högersinnade, en veritabel handbok för den som inte känner sig bekväm med kollektivperspektiv. Ja, det är nästan så att jag själv börjar överväga att kalla mig feminist. -- Sanna Rayman, SvD
Boken är väldigt genomarbetad... -- Tiina Rosenberg, SR (Lantz i P1)
Göran Greider är för mig en hopplös romantiskt kommunist (förmodligen med erotiska fantasier om stål-hårda riktiga arbetare). Jag orkar inte lyssna på honom, och om jag var ägare av Dala-demokraten skulle jag relegera honom till sminkspalten, och sätta en riktig kvinna på jobbet som politisk kommentator.
Bara en randanmärkning, det verkar som att huvudena ursprungligen inte finns med i operan. Så skriver i alla fall Per Dahl på Barometern.
http://www.barometern.se/article/1130779_125-0-0-0
Tack för en bra blogg
Erik
Stefan: Kanske Sofie Wiklund? Hon verkar "riktig" nog.
Lars Hillersberg gällde ju för att verkligen vara provocerande.
Louise: inte en aning...
Jag vet bara att jag fick nog av kommunisterna i media redan på 70-talet när de hade fri, oemotsagd lekstuga på DN:s kultursida och i stats-TV.
I will never ever again listen to or watch or read that kind of commie crap.
...Och Greider är inte ensam, många med honom har slagit sig in på den konformistiska vägen där allt ska passas inom vissa förutbestämda ramar.
Tja, alla tider har väl mer eller mindre haft sin egen "entartete kunst", frågan är väl bara om vår tids 'urartade' konst ska drabbas av statlig eller etablissemangsmässig repression eller inte.
Tor. Det började bra. Men varför dömer du själv viss konst till slaskhinken? Dags att säga vad en kränkning är: Det är fysiskt våld (utom nödvärn). Det är stölder. Det är förtal och bedrägerier. Inom konsten dock, kan satir undantas från förtalsnormen. Att snedställa bilden av en känd person för att förstärka en tendens i personens upplevda åsikter eller moral är tillåtet i Sverige. Jag är en av få som stryker denna facklas ljus över krokodilens tänder. Runt mig sväller kulturmörkret. Ensam på en öde väg. Någon viskar till mig att gå vidare. Sverige sägs ligga på andra sidan av berget som postkolonialt dåligt samvete och humanistisk fåfänga har byggt. Framtidens Sverige hägrar bortom eftergivenheten för det globala frihetsföraktet, det som ankrar i Abrahams religioner och tusenåriga patriarkala traditioner: Krokodilen på Medelhavets botten.
Som gammal John Bauerdiggare kan jag inte låta bli att gilla Greider. Sist jag honom var förresten på Södermalm (sic!) när han gick och skrotade bland allsköns bråte av konstnärligt och humanitärt avfall. Han sparkade runt lite i röran samtidigt som han mumlade för sig själv, om vad vet jag inte säkert, men troligtvis höll en kontroversiell jamb (eller två), om dumma amerikaner, på att ta form i hans trollhuvud. Väldigt nyskapandeeeee......
Du har missförstått allt från början till slut käre Louise. Just det du tycker är slaskigt, Muhammedkarikatyrerna var inte menad som stor konst eller att några konstnärer skulle tjäna sig en hacka, det var menat som ett slag för yttrandefriheten, några modiga människor fick nog när tecknare inte vågade signera sina verk i en barnbok, av rädsla för repressalier. Nu senast ställde de in en opera i Tyskland av samma rädsla, du anser dig liberal om jag förstått saken rätt, så just nu är det nog läge att visa färg, på riktigt. Den som böjer sig för dessa hot och fullständigt oacceptabla krav kan ALDRIG komma att snacka om yttrandefrihet och andra friheter i andra sammanhang med någon trovärdighet. Ditt och andra ställningstagande i denna fråga glöms aldrig bort, det får ni leva med resten av livet. Jag har tagit glasklar ställning för yttrandefriheten, vi ska jävlar i mig inte backa en jävla millimeter för några religiösa tokdårar, är jag tydlig?
I övrigt finns det massvis med annan konst vars enda syfte är att provocera, fullständigt värdelös konst enligt mig, det finns inget lättare än att provocera. När sedan människor verkligen blir provocerade, då blir nämnda konstnärer mäkta chockade (Ecce Homo, du tyckte inte den var slaskig?) de fick ju då som de ville.
Hmmm... Fram till för hundrafemtio år sedan var större delen av all konst beställningsverk, och en stor del av denna produktion var i allra högsta grad rövslickeri. Däribland i stort sett alla porträtt, all kyrkokonst och de flesta av de stora kompositörernas requiems. La Gioconda, någon?
Jag håller med dig om värdet av provokativ konst, men konst BEHÖVER inte vara provokativ för att vara briljant.
"Hur mycket av världens främsta konst framkom med hjälp av rövslickeri? En enkel fråga. Lätt att besvara. Inte mycket."
Tor, du verkar synnerligen omedveten om att konsten har sina ekonomier och sociala spelregler, annars skulle du inte skriva ovanstående mening. Men det är ju intressant att se att det fortfarande finns de som tror på den romantiska konstproducentrollen.
Och innan man börjar dilla om de där satans karikatyrerna är ett tips att knalla ner till sin bibbla/tidningshandlare och läsa helgens intervjuer av tecknarna samt analyserna i viss mån. Berlingske och Politiken rekommenderas särskilt. Inte minst för sådana detaljer som hur upphandlingen av tecknarna gick till, Jyllandspostens metamorfos* eller den anonnyme tecknarens beskrivning av pest/kolera-valet de hade. Samt andra detaljer som verkar saknas i din beskrivning av vad som hände då.
Och återigen, att säga att JP är en sorglig samlig hycklare och att deras skittidning inte duger till att torka Akkari och andra manipulatörer i röven med är inte samma sak som att säga att de borde förvägras rätten att vara sorgliga hycklare. Innan man börjar ifrågasätta folks engagemang för frihet bör man iaf ha kollat upp en minumum av de premisser man bygger magplasket på.
* Likt en dynngbaggebebis har den börjat på en låg nivå men med idogt arbete lyckats ta sig upp! Hade folk (Tøger Seidenfaden inte minst) inte följt processen från start hade man nästan kunnat tro at yttrandefrihet var det primära här och att JP på allvar ansåg att religion inte ska ha särskild status inom yttrandefrihet.
edit Seidenfaden heter han ju!
Delphi-Lisa. Du antyder en rasistisk agenda? Ett sätt att vända infödda danskar mot nya svarthåriga danskar? Eller smöra de som redan är rasister? Ja, ja. Det må vara så. Spelar det någon roll? Att hota tecknare till livet är väl inget OK sätt att bemöta rasism?
Posta ny kommentar