När ska hatet upphöra?

Det är ungefär den enda frågan som utkristalliserar sig efter att ha läst en artikel av Kajsa Ekis Ekman i Bang (#1/2007) (endast del av artikeln finns upplagd, vill någon läsa den men inte köpa tidningen, mejla mig). Ytterligare någon porr- och prostitutionshatande skribent som vill kliva på människor för att skapa sig en stjärna på den feministiska himlen. Det börjar bli trångt om plats för alla Dworkin-wannabees. Artikeln har skavt på mig en hel månad. Den är så otäckt skriven samtidigt som den är så banal att det har varit omöjligt att ta i den utan att bara bli rasande.

Artikeln handlar om hur Kajsa pratar med franska feminister som vill införa sexköpslagen i Frankrike. Hon intervjuar även - på det mest nedlåtande och vinklade sätt - sexsäljare. Men bortsett från (se länk till Isabella nedan) det är följande stycke det som är det mest intressanta att fundera vidare på.

- Många av de där organisationerna [sexarbetarorganisationer i Frankrike] startades av hallickar, säger Malka Marcovich. Det är ingen social rörelse. Det är en bluff. Visst finns det kvinnor som känner en samhärighet med andra i sexarbetargrupperna, men de representerar en ytterst liten minoritet . Och även om det vore en social rörelse....Jag har aldrig hört talas om någon sexarbetarorganisation som vänder sig emot hallickar och torskar, vilket vore det normala om det var en fackförening. Det finns inte en enda av sexarbetargrupperna som har något annat krav än "exploatera oss mer."

(ur den delen av artikeln som inte finns publicerad på nätet. Se pdf-fil)

Det finns ett antal saker att säga här. För det första, startades av hallickar? Bluff? Jag antar att en av de största bluffarna i så fall är Sex workers in Europe? Verkligen? Det saknas bara något om den där internationella konspirationen om judar sexindustrin.

Det är tydligen helt rätt att förtrycka männskor om det handlar om minoriteter. De är ju så få att de måste ta ansvar för något tänkt kollektiv kvinnor som samtidigt är tänkt få det sämre för att dessa få människor existerar. I Frankrike där det finns 20 000 sexsäljande, män och kvinnor, på en population på 60 miljoner, varav kanske två tredjedelar är i "arbetsför" ålder (dvs., kontrastera det mot 40 miljoner människor). Jämförelsevis med Sverige motsvarar det en uppskattad grupp på kanske 1 500 sexsäljande män och kvinnor i en population där antalet i arbetsför ålder är ungefär 5.5 miljoner. Men det är ju förstås bara minoriteter och inget att bry sig om.

Vilket för tankarna till det där med individuella rättigheter som blir transfomerade, från rätten till sin kropp när det  gäller abort, men så fort det handlar om prostitution blir till kollektivets rätt över kvinnors kroppar. Hur det kan bli feminististiskt godtagbart är en fullkomlig och fasansfull paradoxal gåta som basuneras ut gång på gång (se även dyslesbisk och blogge rörande senaste tillskottet Josefin Brink).

Om det fanns en fackförening (men det är faktiskt inte det viktigaste och någon huvudpoäng med rättigheter för sexsäljare, utan en följd av sexarbetares rättigheter) skulle motparten vara "arbetsgivare", dvs., den som betalar skatter och avgifter för att ha anställd personal och den som tecknar kollektivavtal. Torskar är inte arbetsgivare, kan inte vara arbetsgivare, de är kunder och köpare av tjänster av människor, av ett företag som kan ha anställda, eller som är egenanställda (det närmaste kapitalist och/eller egenföretagare man kan komma). Jämför situationen att köpa städning eller snickeriarbete. Bordeller och hallickar skulle kunna vara arbetsgivare, förvisso, om nu så de som har sex som yrke väljer det. Och tänk skillnaden att ha fackliga rättigheter gentemot arbetsgivare av sådan art än att inte ha det. Det skulle vara otänkbart för alla möjliga yrken att beslås med den här typen av i praktiken yrkesförbud.

Frasen "exploatera oss mera" är lika intelligent som att hävda att den som säljer grönsaker på torget är exploaterad. Det är sedan inget konstigt att man vill ha kunder.

Hur som helst. Just nu läser övriga Europa den engelska översättningen (jag och Josh har stått för dem, Isabella har vidarebefordrat dem) av Bangartikeln, och speciellt antar jag att Maitresse Nikita är intresserad som är en av de som intervjuas och som framställs så idiotiskt klumpigt.

***

Lästips vidare om och kring Kajsa Ekis Ekmans fördomsfulla och nedlåtande artikel i Bang.

Isabella skriver också om denna artikel idag och mer utförligt, och som även kommer följa upp med Nikitas svar till Kajsa Ekis Ekman. Kloka Pye Jacobsson skriver också på Isabellas blogg. Förakt, hån, lögner och förtal alá Kajsa Ekis Ekman

"En gång för alla, Louise och Kajsa och vad ni än må heta, förnedring och andra värdeladdade upplevelser är styrda av subjektivitet. Sluta försöka lasta av ert gamla begagnade bagage på mig, och låt mig värdera mina upplevelser utifrån mitt eget perspektiv." -- Pye Jacobsson

Greta Garbo bör läsas också. Prostituerad = Diskriminerad

“Att förvägra kvinnor rätten att sälja en sexuell tjänst är jämställt med när man vägrade kvinnor rösträtt. En form av omyndigförklaring på vuxna människor med sinnet i behåll.
Att kriminalisera sexköparna är precis detsamma som att vägra kvinnan rätten till sin egen kropp, sin egen sexualitet, sin egen försörjning.“ -- Greta Garbo

Och om någon undrar över vad Kajsa Ekis Ekmans utgångspunkter är kan med fördel följande artikel - Nekrolog över Andrea Dworkin - ge en fingervisning om vad som hon finner underbart, smart och behövligt:

”I wanted to rub the human face in its own vomit and force it to look in the mirror.” -- Andrea Dworkin är humor

***

Och svaret på min fråga som jag delvis redan besvarat, men det kan inte nog upprepas. Antagligen när det inte längre lönar sig att skapa karriärer på Dworkins hatfyllda texter och arv, men jag har förstått att det antagligen inte är över än, det sitter fler wannabees där ute och drömmer om att bli ytterligare en stjärna på den där himlen som med ens ter sig så...så kräkfärgad, så kärlekslös.

PS. Men vill man se någon slags twistad humor kan man ju fundera på Kajsas fråga som beskrivs i artikeln, till en av de  sexarbetare, Maitresse Nikita, som hon intervjuar: "vad ska man göra om ifall någon publicerar bilder av en på internet mot ens vilja?" Och det faktum att hela artikeln är ackompanjerad av bilder på "anonyma" horor som hon gått runt och plåtat som den värsta socialpornografen utan tanke på deras integritet Men naturligtvis inte på nätet? Hur förbannat ogenomtänkt får man vara i detta så kallade feministiska intellektuella klimat? Ibland verkar vad som helst fungera, bara det är hatfullt och sprutar av fördomar. Det handlar ju trots allt bara om horor.

Kanske typ intressant?