Jag tror jag var 15 år. Det var beachparty och jointarna delades systerligt och
broderligt. Jag var så olidligt "kär", han som var nästan 20 år och så vuxen, så obarmhärtigt snygg,
och motorcykel hade han också. Han luktade bensin. Jag hade bestämt mig för något mer än hans andedräkt i mitt öra. Så vi gick hand i hand in i
skogsdungen, och mina ben darrade så att jag kunde knappt gå. Jag antar att
båda våra hjärtan slog som små kaniners. Mitt underliv var blytungt, det där
suget som är så svårt att beskriva i ord.
Det var just då min far - ond - dök upp. Med ett uttryck i ansiktet som
inte heller kan beskrivas, med mer än ord som avsmak och skam. För det är inte
svårt att gissa vad ens dotter ska göra när hon vandrar in i en skogsdunge
med en underskön manlig sak. Och så var det med det. Javisst, han kallade mig
billig hora förstås. Och ändå var inte min far någon konservativ människa.
Utan en helt vanlig intelligent man som brann för social rättvisa och
jämställdhet och allt sådant. Hans egen dotter kunde han dock inte acceptera.
(Snow Patrol - Run)
Jag var en besvärlig tonåring som hellre levde på gatorna i London en tid
än förlikade mig med tanken på att vara en god och kysk dotter. En annan
scen. Det var också maj. All bad things happens in may. Jag var 17. Vi stod
förvirrade på perrongen, han klev på tåget, han grät och kunde inte tala,
jag sprang efter tåget som i en dålig film, jag tror jag ropade något numera
glömt och grät på en och samma gång. Vi sågs aldrig mer. Mina föräldrar
satt bistra i en bil utanför stationen och väntade. De hade hämtat sin
förrymda horiga dotter.
En förälders värsta mardröm, för så får inte flickor vara. De ska inte
ha blytunga underliv och säga ja, ja, ja eller själv driva på, utan skam.
Eller? Nog så sant, för en flicka som gillar sex och inte skäms över det
får snabbt ett "dåligt" rykte. En hora. Vad det nu är för dåligt
med det. Att det var dåligt sa min fars ansiktsuttryck. Det var hans, andras,
skam. Jag kunde inte leva med det. Det är som en ständig mur mellan oss för
den jag var, och hans förstockade vägran. Ännu har han inte förlåtit mig och accepterat. Och jag har inte
förlåtit i retur och accepterat. Frågan som spökar än för mig är varför
min mamma gled undan och gav sitt tysta samtycke till detta förtyck.
Och så funkar idén om horan i samhället. Det trycker ner oss alla. Från
fjortisen tills vi dör.
Det där känner jag så väl igen. Ändå brukar det påstås att det är så att kvinnor förmodas vara villiga? Hur går det ihop? Är vi villiga och om vi är det så är vi horor, som då i sin tur inte sanktioneras av samhället? Kvinnor ska vara villiga och kyska?
Louise jag älskar när du skriver så här... lite mer begripligt för vanliga människor, inte så akademiskt och svårläst. För när du skriver sådana här texter så kan vanliga människor förstå vad ditt budskap går ut på och vad du menar är feminism.
Och det är viktigt! Du har verkligen något att säga och bör bli hörd och lyssnad på av många.
Har du egna barn i tonåren, Louise? Då kanske du förstår en pappas oro? Är mycket liberal i min syn på sex men med en dotter i 16-års åldern är det svårt att hålla uppe alla goda ideal. Utifrån sig själv känner man andra män och ens värsta mardröm är nog att ens dotter ska träffa någon som är som en själv. Samtidigt så har man svårt att erkänna för sig själv att hon inte är en liten prinsessa längre. För att ytterligare komplicera saken så vet man att det bästa sättet att få sin dotter att bli tillsammans med en bensinluktande motorcyklist är just genom att ha för strikta tyglar. Så med handen på hjärtat hade jag nog handlat likadant som din pappa i motorcykelfallet, dvs stoppat tilltaget, dock utan att kalla dig saker eller se äcklad ut. "Boy Racer" hade däremot fått sina fiskar varma.
Blytunga i underlivet får gärna mina flickvänner vara men inte min dotter. Inte så jag vet om det i alla fall. Hyckleri startar i hemmet, jag vet. :-)
En djärv tanke annars är ju att som pappa i det läget presentera sig, fråga killen om vad det är för motorcykel, berätta hur kul man tycker det är att ens dotter hittat en knutte och gärna berätta lite om den motorcykel man själv körde som ung. Bonus om man kan berätta om motorcykeln man körde i lumpen/koppla till lumpen. Samt sticka till dem kondomer för att maximera pinsamheten (smaksatta/skojsiga är extra illa)
Borde tända av vilken unge som helst, krama till döds dödar vilket uppror som helst...
Byggaren: Självklart är det jättejobbigt att inse att barnet inte är en oskuldsfull asexuell varelse längre - ännu värre när det är en flicka. Men det är ens egna känslor och samhället syn på vad som är god dotter (kysk och väntar med sex tills hon...eh är kär och commited) som är problemet. Inte att flickor vill ha sex. För det vill dem endera dag. Och inte bara sex med annan människa, utan även utforska sin egen kropp, med eller utan kompisar.
Självklart har jag och pappan upplevt jobbiga känslor när barnen blivit tonårinngar och visat sexuell nyfikenhet och vilja. Det är svårt att undgå när det oozar hormoner. Vi har nog snarast kört pinsamhetsgreppet. Närvarande. Frågande. Men absolut inte dömt.
Och just min poäng: hyckleri och missriktat fördömande börjar hos en själv och förhållandet till sina barn. Man kan leda dem med varsam hand, eller förskjuta dem för att man själv blir "sårad" över att dottern inte är "fin flicka". Jag visar snarare "good for you!". Finnas till hands men inte påträngande heller. Jag påstår inte att det är lätt.
Det intressanta är att pinsamhetsgreppet fanns hos min far så länge jag inte var särskilt sexuell intresserad. Uppsjöar av pinsamma utläggningar till fjuniga fumliga pojkar och en flicka som knappt fått bröst och var mest intresserad av att spela fotboll och leka med Barbie. Då var det roligt och radikalt. Sedan blev det allvar och min fars sans och vett for rakt ur skallen.
Man kan lära sig av och ta intryck av hur man själv behandlades, eller bara köra på med samma förödande skamgrepp, men då ska man inte heller förvånas så mycket att kvinnosynen inte direkt är upplyftande. Får man inte lära sig att det är ok att vara blytung i underlivet som fjortis, tro inte att det känns mindre skamligt som X0-åring.
Egentligen var du 14 och han var 21. Han var pedofil, och ni missbrukade narkotika på stranden. Förmodligen brände ni också upp bryggan och förstörde omgivningen. Vi vet nog hur det går till i sådana kretsar. Förmodligen erbjöd pedofilen också lite godis i utbyte.
Så att du är knarkare och har blivit våldtagen av en pedofil är förstås orsaken till att du här på denna blogg pumpar ut allsköns liberaaaaaaaaaaaalt trams. Det är ett obearbetat trauma som ligger i botten, att du aldrig blev riktigt vuxen. Du är en hora och lider av Peter Pan-syndromet, och latent vilar antagligen en haschpsykos.
Blytungt underliv… ja, jag säger då det. Vad är det för samhälle vi lever i? Hur ska vi skydda våra flickor från dessa övergrepp? Vad är det för män vi har?
Maj, jag tror förklaringen lyder, enligt den patriarkala universalförklaringen, att kvinnor ses som villiga för att de är patriarkaliskt fostrade att vara mannens slav. Emedan...
Äh, gud jag vet inte, jag får inte heller ihop det.
PS. Kanske i en kommande post under dagen (jobbar med den just nu med arbetsnamnet "vilse i pannkakan") får jag ihop något om varför radikalfeministerna vill förbjuda porr och prostitution. Men jag tror inte det löser den där paradoxen. För paradoxerna är de egentligen inte intresserade av. De förstår dem inte. (Se patriarkala universalförklaringen.)
Blogge: But of course, men då hade någon förstås huggit direkt om pedofili. I ärlighetens namn var denna nästan 20-åring nöjd med att andas i mitt öra. Men det var inte jag. Jag fick inte alls godis! Och jag hade tuttar.
Det var däremot traumatiskt att förvandlas till något föraktligt i mina föräldrars ögon. Och inse sakta och obarmhärtigt att flickor ska hålla på sig.
Och sedan få serverat: Är man villig är man slav under patriarkatet - håller man på sig är man offer för patriarkatet. Gah. Get the fuck out of my face.
"Man kan leda dem med varsam hand, eller förskjuta dem för att man själv blir "sårad" över att dottern inte är "fin flicka". Jag visar snarare "good for you!". Finnas till hands men inte påträngande heller."
Håller med och jag hoppas att jag för det mesta försöker leva efter detta. Sedan tror jag att den vanligaste orsaken till situationer som dessa inte är rädsla för befläckat anseende utan mest att man har svårt att acceptera att ens dotter växer upp och att man fortfarande vill skydda henne mot stora stygga vargen.
"Borde tända av vilken unge som helst, krama till döds dödar vilket uppror som helst..."
Jag vet. Av någon anledning så dissar hon de killar jag godkänner. Nu gillar hon en kille om hon själv påstår är ganska korkad men som hon säger: "Det är ganska gulligt med korkade killar..."
Byggaren: Tar emot att leka med där va, "det är ganska gulligt med korkade killar..."?
Visst, är det jobbigt att acceptera att barn klipper navelsträngar, men det är också så att man måste hjälpa till för det är ens egen navelsträng också. Och det har en så stor betydelse vilka budskap vi ger, att känna sig oälskad och förkjuten för att man inte är den lilla barbielekande ungen längre är hårt. Dessutom spär det på och understödjer den där kvinnosynen som inte för något gott med sig alls.
Så. Kämpa på med de goda intentionerna fast de är så himla svåra. Lägg varulven åt sidan, för den hjälper inte dottern, den handlar om en själv.
"Utifrån sig själv känner man andra män och ens värsta mardröm är nog att ens dotter ska träffa någon som är som en själv."
Där skulle jag vilja säga att du har fel i din uppfattning. Utifrån sig själv känner man inte andra män särkilt mycket bättre än man känner andra kvinnor och varför skulle andra män utan koppling till dig vara mer lika dig i sexualitet och känsloliv än din egen dotter? Ska jag vara ärlig så tror jag att den här synen av flickor/tjejer som offer till skillnad från pojkar/killar när det gäller sexualitet är en kvarleva från tiden då det inte fanns preventivmedel och är nåt som inom snar framtid kommer vara bortblåst.
Jag vet inte hur gammal du är Byggaren men för 5 år sen när jag var 16 och på hultsfred så smög knappast tjejerna med att de hade haft sex. Tvärtom så verkade det nästan vara på modet bland tjejer att tävla i hur många killar man kunde ha sex med under festivalen. En tjej som var något äldre än jag (tror jag) kom och satte sig bredvid mig där jag satt och var lite småfull. Hon började prata lite men gick snabbt över till att hångla med mig utan förvarning trots att jag inte hunnit säga ett ord. Sen gick vi till hennes tält och gjorde vad man gör och somnade kort därpå. När vi vaknade tog hon fram en lapp och frågade vad jag hette. Jag svarade lite chockat och hon skrev ner namnet. När jag frågade vad hon skulle ha mitt namn för svarade hon att hon tävlade med sina vänner om hur många dom kunde 'dra över' under festivalen. Jag blev chockad och faktiskt lite sårad för även om jag knappast hoppades på att vi skulle lära känna varandra bättre ville jag att hon skulle sett något mer i mig en ett till namn på hennes lista.
Hade förövrigt även en tjejkompis i 9an som brukade skryta om hur många hon 'körde över' på fester och annat precis som några av grabbarna i gänget. "Hö hö hö, hade sex med den där killen som..." och det var grymt många som var kära i henne på högstadiet och hon brukade beklaga sig över att det ska vara så svårt att hitta killar som inte blir eftrehängsna (kära) bara för att man har sex på en fest och hon blev aldrig stämplad som hora.
De som blev stämplade som horor var de som såg upp till typ Jessica Simpson och klädde sig i rosa och i princip maskerade sig med smink och tillhörde det gänget tjejer som helt underkastade sig skolans bråkstakar till killar. Och dom blev för övrigt stämplade som horor oavsett om någon hört något om de hade haft sex eller inte.
Slutsatsen är att det inte bara är män som är 'mansgrisar' eller 'players' och att 'hora' är något man stämplas som/lever sig in i när man underkastar sig de killar som vill vara 'gangstah'. Gangsta och Hoe, ni vet. Kanske skiljer sig mycket från högstadie till högstadie och olika regioner men i min skola var 'hora' iaf mer en livsstil som de mer rebelliska/bråkiga tjejerna valde.
Och något som jag tror är viktigt att påpeka när det gäller rebelliska/bråkiga killar och tjejer som 'hamnar snett' är att det är fler som väljer det i trötthet på ett bomullsinlindat liv än det är ungdomar som verkligen mår eller har det dåligt och att då tala om alla bråkiga och uppkäftiga ungdomar som 'offer' är så korkat och kontraproduktivt att man spyr. Förklara istället för ungdomarna att det är de själva som bestämmer och att man inte har någon annan att skylla än sig själv om man har 'hamnat snett'. Sen kan man hänvisa till skolkuratorn eller sig själv som mentor om ungdomen i fråga vill göra det självständiga valet att ta sig ur destruktiviteten och vill ha stöd att göra så. Inte ens ungdomar som hamnar snett pågrund av sin dåliga uppväxt får det bättre av att höra att dom har 'rätt' till oändlig självömkan.
Das ist korrekt. Riktigt frigjorda kvinnor riskerar inte att få horstämpeln på sig, ty de bryr sig inte och kan lätt slå tillbaka.
Fenomenet du beskriver är inte så nytt som det låter, det har bara krupit ner i åldrarna en del. Tjejer i övre tonåren som haft tre (eller faktiskt fler) killar på en enda kväll har jag själv observerat på bland annat Chalmers. Just sådant är väl en frigörelseprocess av något slag – eller tävling som du uttrycker det.
Blogge: Jo, visst får de horstämpel, men de bryr sig inte. Och i vissa kretsar bryr man sig inte heller, man klankar inte ner på varandra för att man gillar sex och utövar det. Frigjorda människor är självständiga. Att försöka bryta ner sådana människors självkänsla är ett tecken på att man har svårt med frigjordhet och självständighet.
Sedan är det en vida skillnad att göra saker för sin egen skull och att ställa upp på förnedring för att man vill tillhöra en krets. Se
Tänk att man i de situationerna, när man blir påkommen med att göra något som någon annan så starkt föraktar, har så lätt för att känna in den andras avsmak. (Man önskar att andra skulle ha lika lätt att möta en där man själ befinner sig.)
Att det är så svårt att få bort andras känslor från ens egen kropp...
Mitt eget val börjar med att vrida känslan inåt. Neråt mot det blytunga underlivet och de spralliga benen.
Ja, kan väl gott påpekas, jag trivdes utmärkt som "skolhora" om det kallas så, jag fick inte skit för det bland mina vänner. Vi var rätt lika ändå, tog för oss och sket fullständigt i de välartade. Jag tror vi kände oss som rebeller. Vi söp, rökte hasch och knullade, och skrattade åt de ängsliga. Jag kan inte minnas att vi såg ner på varandra för det. Tvärtom. Vi kände oss hur rebelliska och självständiga som helst.
Däremot en sådan chock av mina föräldrars reaktion - det kan jag fortfarande alltså inte smälta.
Jag fick skit av en vuxenvärld, och människor som skulle stå mig nära, det var det som var hårt. (Märk väl att det här var en av anledningarna att jag sattes i flickskola. Som ett slags straff. Det var förvisso coolt på sätt de inte kunnat ana). Min känsla för självständighet fick sig en knäck - men i protest och som självförsvar så rymde jag ju också. Jag accepterade alltså inte skammen. Ingen ska skämmas för att de gillar sex.
Sedan är sex så fruktansvärt upphaussat och omgärdat med så löjliga och ängsliga tabun, som om det verkligen alltid har djupare betydelser av kärlek och romantik. Så är det inte nödvändigtvis.
Och ju mer tjejer tar för sig för sitt eget höga nöjes skull, desto bättre. Inte för att killar gör det i regel eller för att tjejer i regel gör något annat (det är fullkomligt ointressant utom som betraktelser över "jämställdhet" och könsekvationer), utan för att man vill det själv. True FUCKING liberation.
Jag fick tack o lov aldrig något sådant här från mina föräldrar. De förstod och backa upp en och gjorde liksom ingen affär av att man var sexuellt nyfiken av sig som ung. De skambela aldrig detta för mig.
Nyligen hade jag ett samtal med två tjejer en på 15 och en på 16 om det här med kvinnors sexualitet, feminism och att bli kallad för hora. Jag berätta att alla feminister inkl. jag själv hatar inte män eller tycker HMs reklambilder är kvinnorförnedrande. Vi prata om det är ens egen syn som styr detta. Att det måste vara ok för en ung kvinna att ta för sig, spela på sin sexualitet och kunna ha många killar på samma sätt som för en man.
Men eftersom min egen dotter var en av dessa tjejer så var jag ju tvungen att samtidigt prata om att det kan vara farligt om man klär sig för sexigt och utmanande. Att det kan trigga igång för mkt hormoner hos en del killar. Risken att bli klassad som hora då osv. Ja hur samhället ser på detta i stort fastän det är fel!
Detta är alltså det totala antalet lynchningar, inte dom som tillskrivits KKK. Och av dessa siffror kan man dra tre slutsatser.
Den första är givetvis att antalet lynchingar sjönk med tiden. Den andra är att det finns inte något som helst samband mellan lynchingar och KKKs medlemssiffror. (Under flera perioder har KKK varit helt vilande.) Och den tredje är att i förhållade till den svarta befolkningen så var lynchingar något sällsynt. Visserligen är en lynching en för mycket, men i jämförelse med de svarta barn som varje år dog av undernäring, lunginflammation och diarré var de inte speciellt många. (Fr.o.m. 1920 dog 13 av 100 svarta barn som spädbarn eller 20 000 om året. Så sent som 1940 dog 10 000 om året.)
Anledningen till att antalet lynchingar sjönk var för att de fungerade. Med sin terror så hade vita rasister, oavsett om de tillhörde KKK eller inte, skapat klara incitament för svarta att t.ex. inte spårvagnsförare svar på tal eller försöka rösta - för sådana överträdelser kunde straffas med döden.
Så i jämförelse med antalet barn med föräldrar som kommer från mellanöstern så är 2-3 inte speciellt många. Och anledningen till att det inte är vanligare med hedersmord är inte för att det skulle ha skett någon kulturförändring, utan för att det räcker med att antyda vad som skulle kunna hända. Och alla indignationsartiklar i pressen stärker faktiskt hederskulturen på kort sikt. Om de inte följs av att polisen spottar upp sig och slutar larva sig med fortbildning via teaterpjäser så kommer hederskulturen att stärkas på lång sikt också.
Fredrik: Intressant. Jag tror det ligger en hel del i att själva hotet mot bakgrund avatt det räcker med få exempel att skapa fruktan (och lydnad).
På nätet ligger just nu filmade sekvenser (medeltidingar med mobilkameror) med den stenade kurdiska 16-åringen som slogs ihjäl för ett par veckor sedan. Nu klarade jag bara av att se den första sekvensen, och knappt det. Men det bör påpekas att ca tusen människor samlades - inklusive poliser - för att stena ihjäl henne för hedersbrottet att bli kär i en muslimsk pojke.
Louise: En sak slog mig att man kan inte se mellanösterningarna i Sverige som att de befinner sig i ett vattentätt skott. Med internet så måste alla uppkopplade människor från hederskulturer ses som en grupp som är mer homogen och med tätare kontakter än 1900-talets svarta i södern. Några filmsnuttar från LiveLeak kan verka effektivare än knapphändiga uppgifter om lynchingar för 100 år sedan.
Louise: Vill bara säga att din blogg är en av de mest intressanta att läsa just nu. Inte bara för dina liberala inlägg utan också för att du vågar lämna ut dig själv på ett personligt sätt. Fortsätt gärna med det.
Det finns få saker som gör mig mer upprörd än rituella mord såsom exempelvis dödsstraffsritualer. Detta i kombination med en upphetsad folkmassa som knappt kan vänta med att få vara med och bokstavligt få sitt skålpund kött får mig att fullkomligt koka. Det är både kallt beräknande och hetsigt och våldsamt på samma gång.
Det där känner jag så väl igen. Ändå brukar det påstås att det är så att kvinnor förmodas vara villiga? Hur går det ihop? Är vi villiga och om vi är det så är vi horor, som då i sin tur inte sanktioneras av samhället? Kvinnor ska vara villiga och kyska?
Louise jag älskar när du skriver så här... lite mer begripligt för vanliga människor, inte så akademiskt och svårläst. För när du skriver sådana här texter så kan vanliga människor förstå vad ditt budskap går ut på och vad du menar är feminism.
Och det är viktigt! Du har verkligen något att säga och bör bli hörd och lyssnad på av många.
Kram!
Isabella
Din mor kanske inte "gled undan"?
Hon kanske knuffade din pappa framför sig och lät honom utföra skitgörat? Sånt är inte helt ovanligt.
Har du egna barn i tonåren, Louise? Då kanske du förstår en pappas oro? Är mycket liberal i min syn på sex men med en dotter i 16-års åldern är det svårt att hålla uppe alla goda ideal. Utifrån sig själv känner man andra män och ens värsta mardröm är nog att ens dotter ska träffa någon som är som en själv. Samtidigt så har man svårt att erkänna för sig själv att hon inte är en liten prinsessa längre. För att ytterligare komplicera saken så vet man att det bästa sättet att få sin dotter att bli tillsammans med en bensinluktande motorcyklist är just genom att ha för strikta tyglar. Så med handen på hjärtat hade jag nog handlat likadant som din pappa i motorcykelfallet, dvs stoppat tilltaget, dock utan att kalla dig saker eller se äcklad ut. "Boy Racer" hade däremot fått sina fiskar varma.
Blytunga i underlivet får gärna mina flickvänner vara men inte min dotter. Inte så jag vet om det i alla fall. Hyckleri startar i hemmet, jag vet. :-)
En djärv tanke annars är ju att som pappa i det läget presentera sig, fråga killen om vad det är för motorcykel, berätta hur kul man tycker det är att ens dotter hittat en knutte och gärna berätta lite om den motorcykel man själv körde som ung. Bonus om man kan berätta om motorcykeln man körde i lumpen/koppla till lumpen. Samt sticka till dem kondomer för att maximera pinsamheten (smaksatta/skojsiga är extra illa)
Borde tända av vilken unge som helst, krama till döds dödar vilket uppror som helst...
Byggaren: Självklart är det jättejobbigt att inse att barnet inte är en oskuldsfull asexuell varelse längre - ännu värre när det är en flicka. Men det är ens egna känslor och samhället syn på vad som är god dotter (kysk och väntar med sex tills hon...eh är kär och commited) som är problemet. Inte att flickor vill ha sex. För det vill dem endera dag. Och inte bara sex med annan människa, utan även utforska sin egen kropp, med eller utan kompisar.
Självklart har jag och pappan upplevt jobbiga känslor när barnen blivit tonårinngar och visat sexuell nyfikenhet och vilja. Det är svårt att undgå när det oozar hormoner. Vi har nog snarast kört pinsamhetsgreppet. Närvarande. Frågande. Men absolut inte dömt.
Och just min poäng: hyckleri och missriktat fördömande börjar hos en själv och förhållandet till sina barn. Man kan leda dem med varsam hand, eller förskjuta dem för att man själv blir "sårad" över att dottern inte är "fin flicka". Jag visar snarare "good for you!". Finnas till hands men inte påträngande heller. Jag påstår inte att det är lätt.
Det intressanta är att pinsamhetsgreppet fanns hos min far så länge jag inte var särskilt sexuell intresserad. Uppsjöar av pinsamma utläggningar till fjuniga fumliga pojkar och en flicka som knappt fått bröst och var mest intresserad av att spela fotboll och leka med Barbie. Då var det roligt och radikalt. Sedan blev det allvar och min fars sans och vett for rakt ur skallen.
Man kan lära sig av och ta intryck av hur man själv behandlades, eller bara köra på med samma förödande skamgrepp, men då ska man inte heller förvånas så mycket att kvinnosynen inte direkt är upplyftande. Får man inte lära sig att det är ok att vara blytung i underlivet som fjortis, tro inte att det känns mindre skamligt som X0-åring.
Egentligen var du 14 och han var 21. Han var pedofil, och ni missbrukade narkotika på stranden. Förmodligen brände ni också upp bryggan och förstörde omgivningen. Vi vet nog hur det går till i sådana kretsar. Förmodligen erbjöd pedofilen också lite godis i utbyte.
Så att du är knarkare och har blivit våldtagen av en pedofil är förstås orsaken till att du här på denna blogg pumpar ut allsköns liberaaaaaaaaaaaalt trams. Det är ett obearbetat trauma som ligger i botten, att du aldrig blev riktigt vuxen. Du är en hora och lider av Peter Pan-syndromet, och latent vilar antagligen en haschpsykos.
Blytungt underliv… ja, jag säger då det. Vad är det för samhälle vi lever i? Hur ska vi skydda våra flickor från dessa övergrepp? Vad är det för män vi har?
Maj, jag tror förklaringen lyder, enligt den patriarkala universalförklaringen, att kvinnor ses som villiga för att de är patriarkaliskt fostrade att vara mannens slav. Emedan...
Äh, gud jag vet inte, jag får inte heller ihop det.
PS. Kanske i en kommande post under dagen (jobbar med den just nu med arbetsnamnet "vilse i pannkakan") får jag ihop något om varför radikalfeministerna vill förbjuda porr och prostitution. Men jag tror inte det löser den där paradoxen. För paradoxerna är de egentligen inte intresserade av. De förstår dem inte. (Se patriarkala universalförklaringen.)
Mmmm godis....
Vad är Peter Pan-syndromet?
Blogge: But of course, men då hade någon förstås huggit direkt om pedofili. I ärlighetens namn var denna nästan 20-åring nöjd med att andas i mitt öra. Men det var inte jag. Jag fick inte alls godis! Och jag hade tuttar.
Det var däremot traumatiskt att förvandlas till något föraktligt i mina föräldrars ögon. Och inse sakta och obarmhärtigt att flickor ska hålla på sig.
Och sedan få serverat: Är man villig är man slav under patriarkatet - håller man på sig är man offer för patriarkatet. Gah. Get the fuck out of my face.
"Man kan leda dem med varsam hand, eller förskjuta dem för att man själv blir "sårad" över att dottern inte är "fin flicka". Jag visar snarare "good for you!". Finnas till hands men inte påträngande heller."
Håller med och jag hoppas att jag för det mesta försöker leva efter detta. Sedan tror jag att den vanligaste orsaken till situationer som dessa inte är rädsla för befläckat anseende utan mest att man har svårt att acceptera att ens dotter växer upp och att man fortfarande vill skydda henne mot stora stygga vargen.
"Borde tända av vilken unge som helst, krama till döds dödar vilket uppror som helst..."
Jag vet. Av någon anledning så dissar hon de killar jag godkänner. Nu gillar hon en kille om hon själv påstår är ganska korkad men som hon säger: "Det är ganska gulligt med korkade killar..."
Byggaren: Tar emot att leka med där va, "det är ganska gulligt med korkade killar..."?
Visst, är det jobbigt att acceptera att barn klipper navelsträngar, men det är också så att man måste hjälpa till för det är ens egen navelsträng också. Och det har en så stor betydelse vilka budskap vi ger, att känna sig oälskad och förkjuten för att man inte är den lilla barbielekande ungen längre är hårt. Dessutom spär det på och understödjer den där kvinnosynen som inte för något gott med sig alls.
Så. Kämpa på med de goda intentionerna fast de är så himla svåra. Lägg varulven åt sidan, för den hjälper inte dottern, den handlar om en själv.
PS. Jag har ett skitdåligt förhållande med min far. Det spåras till just det här. Och det är väl tråkigt?
"Utifrån sig själv känner man andra män och ens värsta mardröm är nog att ens dotter ska träffa någon som är som en själv."
Där skulle jag vilja säga att du har fel i din uppfattning. Utifrån sig själv känner man inte andra män särkilt mycket bättre än man känner andra kvinnor och varför skulle andra män utan koppling till dig vara mer lika dig i sexualitet och känsloliv än din egen dotter? Ska jag vara ärlig så tror jag att den här synen av flickor/tjejer som offer till skillnad från pojkar/killar när det gäller sexualitet är en kvarleva från tiden då det inte fanns preventivmedel och är nåt som inom snar framtid kommer vara bortblåst.
Jag vet inte hur gammal du är Byggaren men för 5 år sen när jag var 16 och på hultsfred så smög knappast tjejerna med att de hade haft sex. Tvärtom så verkade det nästan vara på modet bland tjejer att tävla i hur många killar man kunde ha sex med under festivalen. En tjej som var något äldre än jag (tror jag) kom och satte sig bredvid mig där jag satt och var lite småfull. Hon började prata lite men gick snabbt över till att hångla med mig utan förvarning trots att jag inte hunnit säga ett ord. Sen gick vi till hennes tält och gjorde vad man gör och somnade kort därpå. När vi vaknade tog hon fram en lapp och frågade vad jag hette. Jag svarade lite chockat och hon skrev ner namnet. När jag frågade vad hon skulle ha mitt namn för svarade hon att hon tävlade med sina vänner om hur många dom kunde 'dra över' under festivalen. Jag blev chockad och faktiskt lite sårad för även om jag knappast hoppades på att vi skulle lära känna varandra bättre ville jag att hon skulle sett något mer i mig en ett till namn på hennes lista.
Hade förövrigt även en tjejkompis i 9an som brukade skryta om hur många hon 'körde över' på fester och annat precis som några av grabbarna i gänget. "Hö hö hö, hade sex med den där killen som..." och det var grymt många som var kära i henne på högstadiet och hon brukade beklaga sig över att det ska vara så svårt att hitta killar som inte blir eftrehängsna (kära) bara för att man har sex på en fest och hon blev aldrig stämplad som hora.
De som blev stämplade som horor var de som såg upp till typ Jessica Simpson och klädde sig i rosa och i princip maskerade sig med smink och tillhörde det gänget tjejer som helt underkastade sig skolans bråkstakar till killar. Och dom blev för övrigt stämplade som horor oavsett om någon hört något om de hade haft sex eller inte.
Slutsatsen är att det inte bara är män som är 'mansgrisar' eller 'players' och att 'hora' är något man stämplas som/lever sig in i när man underkastar sig de killar som vill vara 'gangstah'. Gangsta och Hoe, ni vet. Kanske skiljer sig mycket från högstadie till högstadie och olika regioner men i min skola var 'hora' iaf mer en livsstil som de mer rebelliska/bråkiga tjejerna valde.
Och något som jag tror är viktigt att påpeka när det gäller rebelliska/bråkiga killar och tjejer som 'hamnar snett' är att det är fler som väljer det i trötthet på ett bomullsinlindat liv än det är ungdomar som verkligen mår eller har det dåligt och att då tala om alla bråkiga och uppkäftiga ungdomar som 'offer' är så korkat och kontraproduktivt att man spyr. Förklara istället för ungdomarna att det är de själva som bestämmer och att man inte har någon annan att skylla än sig själv om man har 'hamnat snett'. Sen kan man hänvisa till skolkuratorn eller sig själv som mentor om ungdomen i fråga vill göra det självständiga valet att ta sig ur destruktiviteten och vill ha stöd att göra så. Inte ens ungdomar som hamnar snett pågrund av sin dåliga uppväxt får det bättre av att höra att dom har 'rätt' till oändlig självömkan.
Das ist korrekt. Riktigt frigjorda kvinnor riskerar inte att få horstämpeln på sig, ty de bryr sig inte och kan lätt slå tillbaka.
Fenomenet du beskriver är inte så nytt som det låter, det har bara krupit ner i åldrarna en del. Tjejer i övre tonåren som haft tre (eller faktiskt fler) killar på en enda kväll har jag själv observerat på bland annat Chalmers. Just sådant är väl en frigörelseprocess av något slag – eller tävling som du uttrycker det.
Blogge: Jo, visst får de horstämpel, men de bryr sig inte. Och i vissa kretsar bryr man sig inte heller, man klankar inte ner på varandra för att man gillar sex och utövar det. Frigjorda människor är självständiga. Att försöka bryta ner sådana människors självkänsla är ett tecken på att man har svårt med frigjordhet och självständighet.
Sedan är det en vida skillnad att göra saker för sin egen skull och att ställa upp på förnedring för att man vill tillhöra en krets. Se
http://www.expressen.se/1.666818
Detta är inte självständighet och frigjordhet. Tvärtom. Notera slutklämmen.
"Själv är kvinnan nu orolig för vad hennes polisanmälan kommer att innebära och att hennes liv på Stureplan är över."
Tragiskt! Jävla sopprötter, hur i helvete kan man vilja frottera sig med skitstövlar?
Word up Louise!!!
Tänk att man i de situationerna, när man blir påkommen med att göra något som någon annan så starkt föraktar, har så lätt för att känna in den andras avsmak. (Man önskar att andra skulle ha lika lätt att möta en där man själ befinner sig.)
Att det är så svårt att få bort andras känslor från ens egen kropp...
Mitt eget val börjar med att vrida känslan inåt. Neråt mot det blytunga underlivet och de spralliga benen.
Big up!!!
Ja, kan väl gott påpekas, jag trivdes utmärkt som "skolhora" om det kallas så, jag fick inte skit för det bland mina vänner. Vi var rätt lika ändå, tog för oss och sket fullständigt i de välartade. Jag tror vi kände oss som rebeller. Vi söp, rökte hasch och knullade, och skrattade åt de ängsliga. Jag kan inte minnas att vi såg ner på varandra för det. Tvärtom. Vi kände oss hur rebelliska och självständiga som helst.
Däremot en sådan chock av mina föräldrars reaktion - det kan jag fortfarande alltså inte smälta.
Jag fick skit av en vuxenvärld, och människor som skulle stå mig nära, det var det som var hårt. (Märk väl att det här var en av anledningarna att jag sattes i flickskola. Som ett slags straff. Det var förvisso coolt på sätt de inte kunnat ana). Min känsla för självständighet fick sig en knäck - men i protest och som självförsvar så rymde jag ju också. Jag accepterade alltså inte skammen. Ingen ska skämmas för att de gillar sex.
Sedan är sex så fruktansvärt upphaussat och omgärdat med så löjliga och ängsliga tabun, som om det verkligen alltid har djupare betydelser av kärlek och romantik. Så är det inte nödvändigtvis.
Och ju mer tjejer tar för sig för sitt eget höga nöjes skull, desto bättre. Inte för att killar gör det i regel eller för att tjejer i regel gör något annat (det är fullkomligt ointressant utom som betraktelser över "jämställdhet" och könsekvationer), utan för att man vill det själv. True FUCKING liberation.
Tigerjävel: Ja! Blytyngd i underlivet och spralliga ben! Det var också mitt val.
Vi har ett val. Trots att det är så avskyvärt att mötas av den nedsmetade skammen på sin egna kropp.
Louise: Ser att din far spelar i en betydligt högre division i hyckleri än jag. Låter nästan som taget ur något ur Fanny & Alexander.
Det där låter lite som historier man hör av invandrartjejer med stränga päron. Sorgligt. Men ändå positivt att du inte ärvde samma sätt att tänka.
Jag fick tack o lov aldrig något sådant här från mina föräldrar. De förstod och backa upp en och gjorde liksom ingen affär av att man var sexuellt nyfiken av sig som ung. De skambela aldrig detta för mig.
Nyligen hade jag ett samtal med två tjejer en på 15 och en på 16 om det här med kvinnors sexualitet, feminism och att bli kallad för hora. Jag berätta att alla feminister inkl. jag själv hatar inte män eller tycker HMs reklambilder är kvinnorförnedrande. Vi prata om det är ens egen syn som styr detta. Att det måste vara ok för en ung kvinna att ta för sig, spela på sin sexualitet och kunna ha många killar på samma sätt som för en man.
Men eftersom min egen dotter var en av dessa tjejer så var jag ju tvungen att samtidigt prata om att det kan vara farligt om man klär sig för sexigt och utmanande. Att det kan trigga igång för mkt hormoner hos en del killar. Risken att bli klassad som hora då osv. Ja hur samhället ser på detta i stort fastän det är fel!
Det där låter lite som historier man hör av invandrartjejer med stränga päron. Sorgligt. Men ändå positivt att du inte ärvde samma sätt att tänka.
Sedan så är det ju svårt att tänka alls om man är död...
Ja, skillnaden är att föräldrar i regel inte hotar sina uppstudsiga barn till livet eller misshandlat dem.
Men det gäller också de flesta invandrare.
Hittade en intressant grej i Levitt & Dubners Freakonomics.
År (Lynchningar av svarta)
1890-1899 (1 111)
1900-1909 (791)
1910-1919 (569)
1920-1929 (281)
1930-1939 (119)
1940-1949 (31)
1950-1959 (6)
1960-1969 (3)
Detta är alltså det totala antalet lynchningar, inte dom som tillskrivits KKK. Och av dessa siffror kan man dra tre slutsatser.
Den första är givetvis att antalet lynchingar sjönk med tiden. Den andra är att det finns inte något som helst samband mellan lynchingar och KKKs medlemssiffror. (Under flera perioder har KKK varit helt vilande.) Och den tredje är att i förhållade till den svarta befolkningen så var lynchingar något sällsynt. Visserligen är en lynching en för mycket, men i jämförelse med de svarta barn som varje år dog av undernäring, lunginflammation och diarré var de inte speciellt många. (Fr.o.m. 1920 dog 13 av 100 svarta barn som spädbarn eller 20 000 om året. Så sent som 1940 dog 10 000 om året.)
Anledningen till att antalet lynchingar sjönk var för att de fungerade. Med sin terror så hade vita rasister, oavsett om de tillhörde KKK eller inte, skapat klara incitament för svarta att t.ex. inte spårvagnsförare svar på tal eller försöka rösta - för sådana överträdelser kunde straffas med döden.
Så i jämförelse med antalet barn med föräldrar som kommer från mellanöstern så är 2-3 inte speciellt många. Och anledningen till att det inte är vanligare med hedersmord är inte för att det skulle ha skett någon kulturförändring, utan för att det räcker med att antyda vad som skulle kunna hända. Och alla indignationsartiklar i pressen stärker faktiskt hederskulturen på kort sikt. Om de inte följs av att polisen spottar upp sig och slutar larva sig med fortbildning via teaterpjäser så kommer hederskulturen att stärkas på lång sikt också.
Fredrik: Intressant. Jag tror det ligger en hel del i att själva hotet mot bakgrund avatt det räcker med få exempel att skapa fruktan (och lydnad).
På nätet ligger just nu filmade sekvenser (medeltidingar med mobilkameror) med den stenade kurdiska 16-åringen som slogs ihjäl för ett par veckor sedan. Nu klarade jag bara av att se den första sekvensen, och knappt det. Men det bör påpekas att ca tusen människor samlades - inklusive poliser - för att stena ihjäl henne för hedersbrottet att bli kär i en muslimsk pojke.
Louise: En sak slog mig att man kan inte se mellanösterningarna i Sverige som att de befinner sig i ett vattentätt skott. Med internet så måste alla uppkopplade människor från hederskulturer ses som en grupp som är mer homogen och med tätare kontakter än 1900-talets svarta i södern. Några filmsnuttar från LiveLeak kan verka effektivare än knapphändiga uppgifter om lynchingar för 100 år sedan.
Louise: Vill bara säga att din blogg är en av de mest intressanta att läsa just nu. Inte bara för dina liberala inlägg utan också för att du vågar lämna ut dig själv på ett personligt sätt. Fortsätt gärna med det.
Byggaren: Gud, vad rörd jag blev!
Jag tycker att det finns en pedagogisk poäng ibland att koppla ihop sina erfarenheter med den syn man äger, det känns trovärdigare så.
Fredrik: Jag tänkte också på det. Och därför man filmar det med mobilkameror. Som varningar. Det är vedervärdigt. De kan gå och dö allihopa.
Det finns få saker som gör mig mer upprörd än rituella mord såsom exempelvis dödsstraffsritualer. Detta i kombination med en upphetsad folkmassa som knappt kan vänta med att få vara med och bokstavligt få sitt skålpund kött får mig att fullkomligt koka. Det är både kallt beräknande och hetsigt och våldsamt på samma gång.
Posta ny kommentar