Sommaren är här! Ingen nyhet är för liten att älta sönder till oigenkännlighet!

Medan jag tack och lov överlevde midsommar (som bland annat lektant) och senila släktingar, inrett min koja, fått det trådlösa nätverket att fungera och den gamla radion att dränka morgonen med ett sprakande P1, blickar ut över en äng (oklippt gräsmatta) genom att otydligt litet fönster (det har inte tvättats sedan år 2000 eller så), rasar bloggosfären vidare, som påstås har förlorat sin journalistiska oskuld. Va? Har vi redan glömt bort bloggdreven om Danielsson och Bildt? 

Littorins magiska betyg

Det mest oroväckande (eller pinsamma) är inte att Sven Littorin tänkte att det var fiffigt att ta med sitt magiska betyg från Fairfax University i sin CV. Det är att han svarat på ett spam i mejllådan. Det är nästan i paritet med att haka på ett Nigeriabrev. You go Littorin! You can be a millionaire too! You can get a diploma too!

Nu tänker jag inte sälla mig till de som tycker att Littorin borde avgå av den anledningen. Men jag kan tänka mig en hel del trovärdighet som försvann illa bums och i ett sådant läge är det inte så skoj att vara minister. Hela juridiska avdelningen på Högskoleverket skrattar gott och rått. Många minstrar och partirepresentanter har tagit sig genom värre saker utan att vare sig själv eller några andra funderat i sådana banor, och om så vore har det bara varit att envist stäva vidare.

Den gode Peter Wennblad på Magasinet Neo skjuter budbärare i ett väldigt långt och upprört blogginlägg, han tycker det är en skandal, eller snarare så tycker han det är en bloggskandal med hemliga handskakningar och gnäggningar som ligger bakom ett målmedvetet drev att få bort Littorin. Kanske det har gnäggats i Friktions stall, kanske hemliga handskakningar utdelats mellan de där 'darned LUF-pimpernells', men faktum kvarstår, nämligen det Littorin uppgav i sin CV. Vilken han må radera i eftertankens bleka krankhet (eller är det kranka blekhet, jag glömmer jämt).

Hur som helst vet jag inte om Peter W också förlorat sin journalistiska eller bloggande oskuld med det blogginlägget. För man kan ju ställa sig frågan vad Neos agenda är, och varför de är så upprörda över att någon gnäggande och handskakande friktionit påpekar faktum? Hmmm? Det där med agendor kan man dra hur långt man vill. Någon måste ha en agenda! Alla har en agenda. Till och med kattbloggar. Kolla, en kompis, en kompis, en bror! LUF! Som hatar moderater! Till slut får man fundera på saker som inte sägs. Är det samtycke eller en passiv handling emot? Det är ju inget nytt att vad som sägs inte utgör hela analysen, utan vad som väljs ut, dissas eller mottas. Och så vidare. 

Läs gärna Andreas replik på det hela. 

(CV:et skickades för övrigt även ut via Regeringens prenumerationstjänst, för vem som helst att se, och med lite plåtmage är det intressant att gå vidare med. Ingen överraskning om man ser Fairfax nämnt i en CV?)

Värre än diplom från Cayman Islands, universitetsvärldens Nigeriabrev, är dock egentligen Carl Bildts pladdrande om sina styrelseuppdrag. Har jag en agenda när jag säger så? Ja, självklart. Jag älskar inte moderater. Men vilket fall som helst vore det inte mer intressant att fundera på uppgiften i sig än vem som var deep throat? Jag är mest nyfiken på att läsa själva uppsatsen Littorin skrev. 

Och så lite frihetsagenda:

Mattias $vensson meddelar att årets essätävling kring frihetliga tänkare nu är utlyst av Timbro och Captus. Vilket man får läsa mer om på Captus. Skynda på nu alla frihetliga kids och vässa pennorna, annars kommer gamlingar som kommunisten Boris och får för sig att de kan vinna tävlingen och gör det.

(Jag funderar en hel del på en Gertrude som levde för 100 år sedan. Apropå arbetarperspektiv och underdogpositioner. Hon den där libertrarianen som har en liten lekpark uppkallad efter sig i NYC. Vem? Ja, just det. Gertrude dyker dock upp i boken, och är ett utmärkt exempel på varför och hur de frihetliga idéerna inte är de rikas ideologi och varför libertarianism behövs som alternativ, ur de "medellösas" perspektiv. Den feministiska historien har en tendens att ignorera den libertariana delen, det är fascinerande att upptäcka hur genomgående det är. För övrigt läste jag en amerikansk historiker som envisades med att kalla "history" för "herstory", den löjliga genussjukan sprider sig. )

----

Disclaimer och not till Rikspolisstyrelsen som RSS-prenumererar på denna blogg under flödesrubrik "Extremhögern": Jag hatar alla politiker som fått för sig att styra mitt liv och lägger sig i saker de inte har att göra med. Men jag avser inte att bomba Riksdagen eller så. Jag är fredlig som Gandhi. Ok?

intressant och andra bloggar om: littorin, neo, friktion, media, trams, nigeriabrev