Dagens Nyheters reportrar och artiklar förvånar sällan i vissa frågor. 

När det gäller ämnet prostitution som jag gjorde en mediaanalys av förra året och där DN och SvD analyserades på djupet kunde jag konstatera följande bild: sexsäljare fick bara komma till tals som en stereotyp, antingen som fast i prostitution eller som räddad från prostitution. Sexköpare var bottenskrap. Det finns inga mellanlägen, nyanser eller neutralt språkbruk, eller snarare mycket få undantag. Kvinnor är genomgående offer. Är de dessutom utländska sexsäljare är tonen att de utsatts för brott, tvång och våld: eller del av kriminella invasioner från öst. Moralpaniken står högt och språkbruket är som hämtat från en instruktionsbok från ROKS, vars radikalfeministiska inflytande importerats via dåvarande regering, närs av nuvarande, och sipprat ned som maktspråk i DN och SvD. Om det beror på medvetet språkbruk är dock svårare att utgå från. Vad det framför allt handlar om är en politisk hegemoni i tanke och idé, kalla det för politisk diskurs som sipprat ned till en medial praktik; här kommer diksursen till tals i ett bredare hav. Prostitution är dåligt och kvinnofientligt, det är våld; inte bara orsak till utan som definition (det är egentligen ointressant med korrelationer och samband, man har redan definierat det som våld). 

Åtminstone vad gäller två av de mest respekterade medierna i Sverige. Av Expressen och Aftonbladet förväntar vi oss inte alltid god och neutral journalistik, snarare tvärtom, att det ska vara lite gyttjebrottningsnivå i kvällspressen, emedan det finns en sådan föreställning när det gäller DN och SvD. Konstigt nog. Ju mer politiskt korrekt (i brist på bättre begrepp), och icke-kontroversiella formuleringar desto mer anseende. Konstigt men fullkomligt logiskt. Men vad man inte tänker på är att det kan lika gärna vara tecken på brist på maktkritiska perspektiv. I ämnet prostitution råder mycket feghet och rädsla att stöta sig. Att det även gäller reporterar ska inte förvåna. De som stuckit ut näsan har fått sina näsknäppar. Så stort svängrum som reporter finns det inte. 

Att detsamma även gäller porr är inte så förvånande. Jag kan tippa att man kan hitta lika mycket mönster som var fallet med prostitution. 

Det är inte heller något som med automatik kan sägas bero på att reportern är radikalfeminist och har Andrea Dworkin till husgud. Utan just den här politiskt korrekta mekanismen, eller diskursen som praktik som blir tydligare i DN och SvD. Och då denna artikel som gör själva faktumet att en hotellkedja sponsrar kvinnojourer till något konstigt eftersom de är ett hotell som visar porr. Det betyder inte att reportern sitter hemma och hårdpluggar Andrea Dworkin. Det är en samhällstendens som talar, det där maktspråket som genomsyrar och som allt för sällan ifrågasätts. Kalla det en osynlig struktur, där vi lever föreställningen att porr orsakar våld mot kvinnor, eller snarare är en del av våldet mot kvinnor, precis som prostitution per definition är våld mot kvinnor. För som salig Andrea uttryckte det är ju porr förberedelsen respektive dokumentationen av våldtäkt.

Och det är kusligt på ett plan hur denna tankeföreställning kidnappat inte bara feminismen utan även den politiska agensen och praktiken. Hur vi alla lever denna föreställning vare sig vi håller med den eller inte. 

Jag vet att jag härmed sätter reportern i samma hjälplösa icke-tänkande position som folk tenderar sätta sexsäljare i. På något vis tillfredsställer det mig, som en oväntad hämnd. 

PS. Och det där med att förakta sexköpare. Äntligen har det fått sitt absoluta genombrott! Bögbashing känner man ju till, men nu även i ny hatflavor, torskbashing. Det var väl bara en tidsfråga.