Att vara kvinna...

...är att ständigt utsättas för statsmakternas och politikernas omsorg. Så till den grad att kvinnors rättigheter blir en fråga om önskvärda kollektiva sociala och ekonomiska ideal. Mindre om att äga rättigheter och att ha rätt att utöva sina mänskliga rättigheter. Bara när de ligger i linje med en föreställning om jämställdhet ges vi förtroendet att kunna handskas med rättigheter. 

Nu lägger socialdemokraterna med Thomas Bodström i spetsen det absurda förslaget att skrota lagen om koppleri för att ersätta koppleri med människohandel. En testballong utspelade sig redan i februari. Som redan påpekats i februari blir en av konsekvenserna att vi kan sätta åt tanter (sic) som hjälper varandra i bordell- och koppleriliknande situationer för människohandel. Detta kallas för lagar som bidrar till jämställdhetsträvan. 

Anledningen att man vill vandra in på den här vägen är lika skrämmande som det är en logisk följd av den grundläggande syn man har på dels människan och samhälle och dels sekundärt och specifikt den syn det resulterar i på hur kvinnor som individer betraktas och som kommer tydligast fram i frågan om prostitution. Kvinnor har för det första ingen mänsklig agens, hon är en skapelse som inte äger förmågan att göra fria val, det andra som följer av den kvinnosynen är att all prostitution är en form av tvång. Det bygger på synen att det inte existerar någon fri vilja. Egentligen är det en godtycklig syn man applicerar på fenomen man inte gillar. Eftersom det dyker upp när människor gör val som inte stämmer med det ideal man byggt upp kring det goda samhället. Individens möjlighet till fria val korresponderar således med det önskvärda. En godtycklighet. Kvinnan som individ är intet - kollektivet och statistiken allt. Kvinnors rätt att samtycka till handlingar kan motverka jämställdhetsprojektet, därför är hon som eventuell avvikande individ värdelös i sammanhanget. Hennes uttryckta vilja i form av agens underkänns.

Det är lätt att säga att det bara handlar om hororna och deras väl och ve. Men det är sekundärt. Jag är faktiskt inte i första hand bekymrad över kvinnor som säljer sex, det är snarare det underliggande budskapet att hur jag som kvinna väljer att leva mitt liv är en form av falskt medvetetande så länge jag inte väljer som makten bestämt att en kvinna skall och bör leva. Det är en i grund och botten kvinnosyn som inte skiljer sig nämnvärt åt mellan konservativ biologisk essentialism. Där förr kvinnor fönekades mänsklig agens på grund av hennes föreställda biologiska inherenta egenskaper, förnekar man i moderna tid kvinnor mänsklig agens med hänvisning till historia, sociala och kulturella strukturer. Det senare heter så vackert en jämställdhet som vill befria kvinnan, från den  föreställda könsmaktsordningen som underordnar henne socialt och ekonomiskt. Det är precis samma tankespår som ligger bakom andra slags förslag att rättsystemet måste komma till rätta med att kvinnor inte "kan" säga nej, eller snarare föreställningen om att det är hur det är att vara kvinnna, till sex när de inte vill. Tjatsex blir våldtäkt, och därför måste man lyfta upp de orättvist behandlade kollektiven för att skapa jämlikhet. Rättigheter är något som ska erhållas via kollektiva befrielser. 

Eftersom det nu aktualiserats repriserar även jag en gammal kommentar på exakt samma sak. Men en sak bör noteras speciellt med Bodströms uttalande i DN idag:

"Koppleribrottet bygger på en förlegad syn. Man tänker sig en hallick och en prostituerad som arbetar tillsammans eller en hyresvärd som tar hög hyra från en prostituerad kvinna, säger Thomas Bodström."

Enter tanter som fälls för människohandel. Detta är konsekvensen. Att man behöver kraftåtgärder för att stävja och straffa människohandel är en sak, men att blanda ihop det som är koppleri med människohandel är att ta steget mot helt vansinniga konsekvenser och med det totala urvattnandet av begrepp som våld och tvång.

Kopplerilagen är illa nog ofta eftersom det slår mot möjligheterna att samarbeta.  

[Repris från februari nedan]

***

Bodström vill likställa koppleri med människohandel. Det beror på att det idag är svårt att fälla - för höga beviskrav - kopplare för människohandel. 

Det finns ingenting nytt i detta debattinlägg [testballongen] som tillför debatten något, och samtidigt hålls tonen som om Bodström varit frånvarande sedan fotbolls-VM i Tyskland. Han vill uppenbarligen in i matchen igen. Och detta är hans förslag:

"Alla former av sexhandel med människor är avskyvärd och måste bekämpas. Därför tycker vi att tiden är mogen för att slopa brottet koppleri och istället kalla detta brott för dess rätta namn, nämligen människohandel."

Man kan inte vinna kampen mot människohandel genom att bolla med begrepp. Även om det kan vara lockande eftersom det skulle förändra statistiken över lagförda brott och det skulle se ut som om Sverige fällde många fler för människohandel än vad som är fallet idag. Där förr människor döms för koppleri skulle de med en sådan teknisk lagförändring kunna fällas för människohandel.

Det förändrar dock inte bilden av prostitution där det fortfarande gäller att det finns såväl de som frivilligt säljer sex som de som tvingas att sälja sex. Det senare är människohandel. Lagen om koppleri tar inte hänsyn till om det skett frivilligt eller under tvång. Koppleri är fallet om man drar någon vinning (behöver inte ens handla om pengar) på någon annans sexsäljande. Det har flera konsekvenser som drabbar människor utan att de är människohandlare.

För den som ser all form av prostitution som våld och tvång - kan det upplevas som en vinst att se prostitution kallas hur de själva önskar att den skulle definieras. Effekten skulle vara att all prostitution skulle konsekvent i lagen betraktas som våld och tvång - och våld och tvång är det som utgör kriterierna för vad som konstituerar människohandel.

Men prostitution är inte kriteriet på människohandel. Det är vad Bodström undviker genom att i likhet med så många politiker ignorera de som säljer sex frivilligt.

Och här avslöjar Bodström sig själv:

"Det är idag för svårt att få gärningsmän fällda för människohandel, som allt för ofta landar på bara koppleri."

Så därför är svaret att tekniskt likställa människohandel med koppleri. Statistiken vinner - men frågan är om man vinner någon kamp mot människohandel.

Problemet med kopplerilagen är att den redan nu ställer människor i besvärliga situationer. Så där människor som i grund inte gjort sig skyldiga till något brottsligt (i moralisk mening, dvs., inte utsatt någon för tvång och våld) blir fällda för koppleri kommer de med en sådan lagstiftning dessutom betraktas som människohandlare.

Men det sexsäljare helst av allt vill slippa är hallickar, dvs., sådana som aktivt drar nytta av att någon inte kan fritt verka som sexsäljare - dvs., fritt välja associationer - med våld, hot och tvång. Ett sådant exempel var rättegången mot Rosinha Sambos före detta pojkvän - en polis.

Så problemet är faktiskt delikat och verkligt. Tänk om man istället vågade erkänna detta problem och förändrade lagstiftningen så att våldet och tvånget blev centralt. Inte de frivilliga samtyckena. Men det är just detta som sexköpslagen försvårar genom att driva sexsäljare in i en skummare och osynligare värld där övergrepp inte tillhör ovanligheterna. 

Sedan behöver polisen resurser - det är inte en lagteknisk fråga utan en polisiär!

Vill vi dessutom se till att narkomaner inte ska behöva sälja sex (eller begå brott!) krävs det steg i narkotikapolitiken - man bekämpar fenomen efter de verkligheter de följer. Alla som befinner sig i prostitution kan inte tryckas in i fyrkantiga lådor. Ett steg är att släppa taget om de människor som hävdar att de väljer att sälja sex, och koncentrera sig på de som verkligen far illa. Annars är det inte bara ideologisk symbolpolitik utan direkt farligt genom att resurser slösas bort på oväsentligheter.

Bodström ekar fortfarande det trasiga argumentet att sexköpslagen varit ett effektivt verktyg mot människohandeln. Detta har inte alls visat sig. Tvärtom visar sig negativa effekter om man tar sig tid att lyssna på sexarbetarna själva.

Bodström skriver vidare angående fotbolls-VM:

"Under 2006 drev vi kampen mot människohandel vidare i EU. Bland annat la vi press på Tyskland att intensifiera kampen mot dessa brott under VM i fotboll.

"Vi lyckades få igenom en överenskommelse om att alla länder skulle prioritera dessa brott högre samt att svensk polis skulle komma ner till Tyskland. Både för att arbeta operativt på plats men också för att under hösten informera övriga länders justitieministrar om sina erfarenheter och om sambandet mellan den svenska sexköpslagen och människohandelsbrottet."

Problemet är bara att Tyskland själva hade sina strategier. Det bland annat Bodström bidrog med var propaganda och skrämskott. De bidrog i själva verket inte till något väsentligt som inte redan var aktuellt i Tyskland. Tanken att tyska staten och tyska folket struntar i människohandel har varit genomgående. Detta var fel från början till slut. (Se tidigare inlägg om det här: Strange bedfellows och en märklig ideologisk kampanj och Myten om traffickingexplosionen - det bidde en tummetott).

Att EU sedan skulle stått hjälplösa utan svenskarnas propagande är på sin höjd en form av narcissistisk nationell hybris, ett självgottande utan verklig markkontakt.

Var någonstans den svenska sexköpslagen kommer in i sammanhanget vet förmodligen bara Bodström själv men man får anta att han kanske har hemliga uppgifter som ingen annan har.

Pingas på intressant som prostitution, koppleri, människohandel, bodström

***

Läs även Isabella