Ah… dessa bonsaiträd kommer att bli en klassiker… de kommer att omnämnas i akademiska avhandlingar om vår tid, som ett uttryck för en galen era.

...och virtuella kränkningar.

En slags uppiffad lysenkoism.

Bonsai madness?

Kränkt och exploaterad bonsai?

Man undrar onekligen hur DNs redaktionsmöte ser ut nu i dagarna. Fast risken är väl att det oavsiktligt liknar nåt ur killinggänget snarare än nån slags reflektion över hur det kunder bli så illa.

Men att sveriges malligaste morgontidning skulle svara på ditt brev och förklara varför deras programförklaring inte gäller dem själva är nog en utopi. Men en talande sådan...

Av alla inlägg om DNs svartlistning så var banne mig det här det bästa Louise! Mitt i prick och så väl argumnterat så man bara tänker att vem kan argumentera emot detta!
Du är BÄST Louise, punkt slut.

Du borde bli ledarskribent på DN Louise. Och Blogge kulturchef istället för Schottenius ;-)

Vilket kvalitetslyft det skulle bli!

Håller med Ola!

Och Louise - Ett kapitel jag skulle vilja se i din kommande bok 'Feminism' är nåt i stil med 'Bonsaiträd och virtuella kränkningar' som behandlar vår tids galna moralpanik som delvis förstör för den sunda feminismen och delvis orsakats av den osunda.

Vi på Hydra Förlag är stolta över att ha fått förtroendet att publicera din första bok! :-)

Björn

Jag sympatiserar med saken och så, men... Drar ni inte lite väl stora växlar på det här? Ja, det är obegriplgit att DN fullkomligt godtyckligt sållar bort Twinglylänken till just "Isabella". Jag gillar förstås "Isabellas" och alla andras rätt att blogga pseudo- eller anonymt. Jag sympatiserar med saken och tycker att frågor som denna visar på gammelmediernas trötthet. Fine.

Men väljer man att blogga under pseudonym vet man att pseudonymen har ett pris: Man får inte mer trovärdighet än en Kurt Olsson. Jag tycker att "Isabellas" argument ofta är intressanta i sak, men for all I know kan det lika gärna vara en 20-årig chalmerist som aldrig sålt ens lite kli på ryggen eller ett kollektiv av pensionerade cykelreparatörer som döljer sig bakom pseudonymen och därför tar jag hennes skriverier med den skottkärra salt hon själv har gjort nödvändig.

Ingen oförrätt har begåtts. Ingens rätt till yttrandefrihet har kränkts. Helt enkelt eftersom "Isabella Lund" är en fiktiv karaktär -- precis som pedofilerna och de kränkta barnen i Second Life.

Jag röstar för Louise som ledarskribent på DN, men Blogge som kulturchef? No thanks! Då får man ju aldrig säga något om hur bra det vore med medborgarlön för kulturen.

Johan: Men Isabella är inte annorlunda pseudonym och anonym som bloggare som många andra bloggare?

Det är inte heller därför och varför man motiverar att Isabella svartlistas. Jag tror du har varit på djupdykning för mycket med Habermas, och egentligen har du inte tagit del så mycket just kanske den här debatten. Skulle Rosinha Sambo--en av få sexsäljare som inte är anonym i media--få för sig att börja blogga skulle samma sak vara fallet. Anonymitet har inte med saken att göra här.

Ingen påstår heller att någons yttrandefrihet har kränkts formellt. Vad som påstås är att DN inte lever upp till sina egna ideal. Det är allstå en fråga om upplysning om det moraliskt hycklande i beteendet.

Hur som helst argumentet att anonmyitet skulle vara besvärligt är förstås sant. Men som generell princip är jag säker på att du förstår att det inte bara handlar om sexsäljare och det har sina risker att ha sådana kriterier och handlar om saker som källskydd.

(Isabella--i likhet med andra "anonyma"--är dock känd med sitt egentliga namn av de som har med henne att göra, som journalister, media, och andra.)

Louise, om du håller med om att det här INTE handlar om att DN har kränkt "Isabella Lunds" rätt till yttrandefrihet har du i alla fall vilselett mig, för i ditt tidigare inlägg skriver du så här:

De kursiverade passagerna låter i alla fall för mig som att du hävdar att en person, som är sexarbetare, "inte tillåts uttrycka sina åsikter", inte får "komma till tals" och att vi ska ta strid "i yttrandefrihetens namn". Det låter däremot inte som att du hävdar att en bloggpseudonym lika reell som Kurt Olsson inte får Twingly-länkar till sin blogg från DN. Kanske läge att göra ett förtydligande tillägg, för det kan nog ha varit fler än jag som missförstod.

Jag kan hålla med om att det är godtyckligt, fegt och dubbelmoraliskt av DN att inte länka till just "Isabella". Och om vi nu dessutom är överens om att det här inte handlar om att "Isabella" fått sin rätt till yttrandefrihet kränkt kan ju diskussionen ta ett stort steg framåt. Ah, konsensus feels gooood...

PS. Den där saltvagnen får du väl dra omkring när du läser min blogg också. Jag påstår ju något så befängt att jag känner Isabella i verkligheten. Du måste nog formligen sitta i saltvagnen när du läser Petra Östergrens bok som bygger på en hel del intervjuer med människor som är anonyma. Allt kan ju vara påhitt?

Och många fler exempel på t ex undersökande journalistik. Eller undersökningar som anonymiseras.*

Visst är det bra att vara skeptisk mot anonymt material, det ska man vara, men som en generell princip vänds det lätt till en metod som omöjliggör kunskap.

*) En 'kul' anekdot angående anonymitet. I USA ca 1880-tal publicerade tidningen Lucifer (en tidig libertarian sexradikal tidskrift) en insändare från en anonym barnmorska som beklagade sig över en man som tvingade sig till sex (våldtäkt och misshandel inom äktenskapet var som bekant inte kriminaliserat) när en kvinna precis fött barn och blivit ihopsydd efter en besvärlig förlossning. Resultatet blev att redaktionen häktades och åtalades för 270 olika åtal under obscenitetslagarna.

Hur som helst. Ponera situationen med din (eventuella) generella princip. Då hade förstås även barnmorskan snällt fått klättra in i buren. Hon hade antagligen också förlorat licensen för att inte tala om sitt sociala anseende. Hon hade med andra ord ett fullgott motiv för att vara anonym. Annars hade hon troligen avstått, med konsekvensen att en viktig bit information saknas. (Medan redaktionen själva tar beslutet att ta risker. Och det gjorde dessa sexradikaler.)

Och där har du egentligen problemets kärna när vi talar om hororna och ibland även sexarbetarna (som Pye klokt påpekar är en vidare definition): de kan inte alltid gå ut offentligt, riskerna är ofantliga socialt och i vissa fall även rättsmässigt (skattemyndigheter eller lagen mot koppleri). Eftersom de inte kan det vänds det också emot dem. Men ponera nu barnmorskan igen. För instinktivt är det nog lättare att känna för en barnmorskas behov av anonymitet än en hora. Pudelns kärna härmed förklarad.

***

Ja, ni hör DN det är bara att engagera mig så fort ni känner att DN ska vara en oberoende liberal tidning. Men det skulle ju vara när man vill enrollera någon som har liberala idéer som är lika populära som sälklubbare.

Men jag är inte säker på att Blogge inte skulle passa som kulturchef, han förstår skillnaden mellan att leva upp till ett uppdrag och att låtsas det.

Ah, konsensus, ja du har läst mig fel, och ok not taken, men jag tycker jag förklarat det i kommentarer, här och annorstädes. Och som redan i vägra-twinglyinlägget påpekats att DN har formellt rätt att göra vad fanden de vill, men inte moraliskt och därför tänkte jag först att bojkott var en bra idé (bojkott alltså som ett yttrandefrihetsverktyg), som jag iofs ändrade mig om?

Dvs. Isabellas yttrandefrihet är inte formellt kränkt - men DN har svikit sitt eget uppdrag. Det har också konsekvenser för opinionsbildning om man filtrerar bort människor ur relevanta sammanhang, det är då en falsk konsensus (kan) uppstår.

Men vi kan gräla vidare ändå, tack och lov. Se ovan.

Louise, nu snackar vi alltså Habermas trots allt. ;)

Jaja. Som du kanske minns inleddes sommaren med en bloggstorm i ett vattenglas kring vilka eventuella motiv jag och några andra utpekade personer skulle kunna ha för att vara anonyma, eller vad det nu var saken gällde. Eller vad de nu gällde. Utan att säga flaska i den frågan kan jag säga att jag har stor förståelse för att vissa väljer att vara anonyma eller skriva under pseudonym. Och om det är något som är bra med Habermas är det väl just idén om det bättre argumentets tvångslösa tvång, oavsett bakgrundsvillkor. Men skälen för att man hemlighåller sin identitet gör ju inte ano-/pseudonymitet oproblematisk. Och det torde vara lika omöjligt att kränka en bloggpseudonym som att kränka en fiktiv karaktär i Second Life.

Okej, sorry, nu är vi helt OT.

Just nu är jag lite arg för det känns som man konstant befinner sig i ett moment 22. Jag sitter nämligen och funderar på om jag ska våga skriva på min blogg om de sexsäljar erfarenheter jag har och använda personliga exempel... Men det kan då användas emot mig för då gör jag reklam för mina tjänster...

Sen så ifrågasätts konstant min trovärdighet och om jag verkligen är en sexsäljare... trots att så många trovärdiga personer kan intyga (inkl. Louise själv) att jag är helt ärlig om allt jag berättar om mig själv. Så om jag inte i skrift visar att jag verkligen är en sexsäljare så vänds detta emot mig...

Jag blir så trött, så trött på idiotin!
Sen måste ni alla fatta att JAG MÅSTE VARA ANONYM för mina barn, vänners, familj och släkts skull. Om jag inte hade dessa att ta hänsyn till så hade jag använt mitt riktiga namn och med bävan visat mitt ansikte i TV istället för en peruk och ett mörkt ansikte (jag hatar kameror)

Liberal ryggrad promoting [a Mölnlycke type of blöjor named L----O ].

Ska läsa vad ni skrivit så snart jag hinner.

Johan: Visst ska man problematisera betydelser av anonymitet, men det går just inte att ha en generell tumregel, snarare så finns situationer där anonymitet har ett värde eller äger en nödvändighet. Och på noten Habermas, så är det intressant att fundera på vad anonymitet också kan innebära: sanningar kan sägas enklare (färre risker), men också överdrifter eller lögner eftersom det också är lättare att inte ta ansvar (riskfritt). Så, att nej, det är ju inte så enkelt.

Isabella: Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus.

(lite dålig fantasi just nu, men tänk på att den här diskussionen och breda uppslutningen inte var möjlig för bara ett år sedan)

Och sedan kommer du indirekt fram hela tiden eftersom folk påpekar det ständigt.

Användningen av pseudonym är väl länge varit ett ganska accepterat sätt att uttrycka sig inom litteraturen, dvs. i den kulturella offentligheten och borde så vara inom den politiska offentligheten eftersom den inte är så öppen som den utlovas att vara. Grundfelet är att varje röst inte ens får rätt att resa en åsikt, sedan är det en annan sak att denna åsikt i sitt innehåll blir föremål för argumentation och diskussion. Poängen är att alla måste kunna erkännas som deltagare i debatten.
Man tycks dessutom ha glömt att frågor i det offentliga alltid först måste erfaras i det privata livet och på så sätt artikuleras som en erfarenhet -- annars kapslas det offenliga in i en isolerad expertkultur som utarmar det offentliga samtalet.
Så här långt är vi kanske överens. Det jag inte riktigt förstår är din hänvisning till Habermas, som ju står för allt detta.
Hälsningar!
Patrik