Onsdagskoncert och fetmaindustrin

Har läst en recension om boken. Om jag minns rätt så verkar din analys vara korrekt, förutom en sak; den stora skulden läggs på det hemska skönhetsidealet. "Stop med if you think that you´ve heard this one before ..." :D

Stop, pretty, please?

Vad skönt att mina begynnande lovehandles inte är mitt fel. Det är någon annan som bär ansvaret för att detta inte anses vara snyggt. Vilken tur!

Är det någon som känner denna "någon annan"? Jag har lite som jag skulle vilja få gjort/skylla på/ta betalt av.

"Det är en myt, skickligt understödd av alla dem som tjänar pengar på det. Läkemedelsföretag, bantningsindustrin, medierna och tröstmatsfabrikanterna.

Det där låter nästan precis som Mattias Svenssons bok, åtminstone vad jag minns från 2005 när jag läste den. Specifikt de två första (läkemedelsföretag och bantningsindustrin) fanns det sektioner om.

Liberalismen dog igen?

Ja om det är farligt att vara väldigt fet och väldigt smal är det ju ingen ide att vara mellan dem? Logik för pärlhöns som de säger här, jäkla trams...

Är det inte sedan Hanne Kjöller på DN som brukar hävda att feta är alkoholister vilket (till skillnad från knarkare) gör dem berättigade till lite undantag/vård/hela paketet?

Wukke: Självklart finns det ett profitintresse av en läkemedelsindustri att människor får diagnosen "depression" eftersom de lever på att kränga anti-depressivt? Det ser jag som liberal naturligt och dessutom önskvärt. Från det till steget att vi "luras" (professionella läkare och patienter som inte blir bättre av medicinen)?

Nå, visst finns korkade människor. Uppenbarligen. Man måste inte gå på varenda jävla dum sak som krängs av företag.

Men betänk också varför vi litar på staten och internationella "offentliga" organ att vara den instansen som inte luras och inte drivs av några intressen. Farligt, farligt, farligt eftersom vi förleds att tro att "de" (myndigheterna) står fria från sånt. Och dessutom blir vi så mentalt slappa av tron på att staten skyddar oss från det dumma.

Företag kan vi alltid utgå från att de drivs av vinstintressen. Skepticism är sunt att hysa. Hmmm...en tablett som gör att jag kan äta hur mycket jag vill och ändå gå ner i vikt?

Liberalt. Tänk själv.

Byggaren: Så först har vi skönhetsidealet som får en att må dåligt och sedan är det ändå inte ens fel att man är en tjockis.

Vad som helst bara man slipper ta itu med verkligheten själv.

Delphi-lisa: Kjöller och Carlshamre - betala min bantning och mina magmuskler (?). Det är ju inte mitt ansvar. Det är orättvist. Någon måste betala.

"Vad som helst bara man slipper ta itu med verkligheten själv."

Förträngning är en underskattad terapiform.

Vad gäller läkemedelsföretagen så finns det enorma pengar att tjäna på att få ett läkemedel godkänt för en ny indikation, eller att få en indikation breddad. Om förmånssystemen helt plötsligt börjar gälla för ett läkemedel blir försäljningen en helt annan.

Ett tag försökte man få igenom diagnosen "Age-Related Memory Impairment" - en 50-åring som hade dåligt minne jämfört med tjugoåringar skulle kunna få minnesförstärkande mediciner via högkostnadsskyddet. Pengarna skulle rasa in. Men WHO sa nej (ibland gör de faktiskt det.)

Anders: Så sjukt. Det är ju jackpot om offentliga organ godkänner läkemedel, så inte underligt att man försöker t om uppfinna nya tillstånd att bota/förhindra.

Ang. läkemedelsindustrin: vågar ej kommentera. Jobbar på hemlig rapport om det.

Ang. BMI:
vågar ej kommentera det heller. Ety jag varken känner till mitt eget BMI eller någon annans.
(formeln för att räkna ut BMI känner jag dock till, den kan man ju tydligen inte undgå att få sig till livs, eh.)

Ang. din kommentar från 12:21 Fre 17/08/2007, Louise:
exakt.

Jag har faktiskt undrat varför inte någon i svensk vänster tagit tag i antikapitalismspåret från det hållet, alltså mot läkemedelsindustrin snarare än mot livsmedelsindustrin. Det finns dessvärre visst fog för det rörande lobbyarbetet, staten och kapitalet i samma båt ni vet, då går det inte alltid trevligt till.

Exempelvis det där med WHO. Jo, det stämmer att detta FN-organ är normerande för BMI-gränserna. Men deras rapport i ämnet skrevs i sin tur av ett lobbyorgan som heter IOTF med experter som frontar för läkemedelsindustrin. Eric Olivers "Fat politics" är intressant läsning om detta.

Jag nämner det i samband med en person som inte gjort lika noggrann research http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.154078.

För man kan ju alltid ändra vad man mäter

Ety man enligt statistiska mätmetoder har det i genomsnitt ganska bra om man lägger ena handen på spisplattan och stoppar den andra i frysen. Mediantemperaturen blir då vilken?

Det vore möjligt att göra ett sådant test i mitt kök. Men jag avstår.

***

Däremot tänkte jag värma mat. Och lägga i färsk timjan. As for the chocolate så är den slut och även om jag på åtta minuter skulle kunna ta mig till ett ställe som säljer sådant så tror jag att jag struntar i det - torkade aprikoser har jag nämligen så jag kan nog fixa dessert också.

***

Jag vet faktiskt inte vad jag väger. Men jag går i samma baddräkt (specialgjord för simmare och ska därför tåla klor [kemisk formel Cl]) som jag gjorde när jag var femton. Ja, jag använder den fortfarande alltså, trots den något skrikiga färgställningen på den någotsånär diskreta lilla remsan som talar om att den är av märket >Speedo>. Innan dess hade jag en arena, men då simmade jag så mycket att jag slet ut den.

Speedo är (var?) alltså bra. Håller i minst 20 år, och så köptes den på rea dessutom.

Slit & släng håller visserligen uppe världsekonomin och så, men det är mindre viktigt för mig. Boken är också helt ointressant, om du frågar mig, men det gör du antagligen inte. Däremot kommer den säkert att sälja bra.

Mattias: Många tänker sig att om man klagar på staten så visar det den omöjliga tanken att staten kan reglera utan negativa effekter. Därför uteblir den typen av maktkritik.

Men här kan gott påminnas om exempelvis Benjamin Tucker, att det fanns en gång en frihetlig vänster, om än libertarian och utgående från naturrätten, som verkligen tog sikte på att kritisera detta förhållande mellan kapitalister och stat. (och utan att nämna Ebba Grön) Jag vet inte när den här traditionella kritiken dog ut, för det har den uppenbarligen, man har kommit att så ensidigt se kapitalismen som orsak och stat som motkraft.

Det om WHO är i så fall belysande, jag visste inte det, men desto större anledning att för även en vänster att analysera förhållandena istället för att fixera sig vid den typen av maktanalyser man pysslar med. Det har uppstått något slags okritiskt förhållande till staten: om den misslyckas, agerar orätt och korrumperande, beror det på att det behövs mer av samma slags åtgärder.

Men Louise, det politiska klimatet i Sverige är rätt unket. Beror på historien? Vet ej. Bryr mig ej heller längre. Piss off, liksom. Man får faktiskt inte hur många chanser som helst, inte av mig i alla fall.

Är jag rigid nu?