Svar till Johanne Hildebrandt om en död tonåring

Hear, hear.

Sen har vi denna händelse från i lördags med de fem 16-åringarna som dödar en sjätte 16-åring.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=701909

Personligen tror jag att de var lite putt för att de inte hade någon lokal. Se på di danske ungdomar!

Och om polisen där i grisbrötahult hade skjutit tårgasgranater i huvet på bråkstakarna direkt* när de började bete sig som grobianer kanske de hade sluppit hela röran, vem vet. Funkade iaf fint i helgen här. Det och batongliberalism av den äkta varan då.

Sen är det ju en fin rävsax staten försätter folk i, du får inte försvara dig effektivt men å andra sidan kan man inte hindra snorungar från att terrorisera en bygd och din familj. Gillar du inte det kan du ju flytta till Täby där Alfons Åberg och hans käcka fru skapat den nya idyllen.

Och nu lär väl pappan åka in en evighet och familjen få det än otryggare o jävligare. Vilken tragisk jäkla soppa (igen).

* Det räcker inte för att få mig att respektera köpenhamns polis men det är ett steg i rätt riktning och inte en dag försent.

Man kan ju tycka att vi ska ha en polismakt för att skydda medborgare från våld (I Köpenhamn har man ju snarast sett en polismakt som använder våld mot fredliga hippisar). Att allt våld inte går att skydda från är en sak, men när det är så uppenbart så är det inte utan att man ser ett mönster av varför det är så.

Lagen om att det alltid är någon annans/systemets/dumma föräldrar/pissig ekonomi/osv fel.

Jo men sen så blev ju Christiania tryggt o knarkfritt! Eller ungefär lika tryggt som innan och med nästan lika mycket knark. Samt mina kvarter dessto mer våldsamma som bonus fast utan Christianias samarbetsvillighet med polisen. Alla vann. Eller inte.

Kanske är det så enkelt at jyder hatar knarkare, udda är det iaf att fredliga trackas till max medan stenkastarna har så långt koppel att det inte liknar nåt.

Här i danmark har man ju en väldigt sträng syn på självförsvar medelst vapen (googla urmager nødværge för deppiga debatter) så verkar symptomatiskt lite att man ska ge fan i att försvara sig för mycket. Sen är det ju inte bara polisen som har misslyckats, en av de mer sympatiska tankarna med välfärdsstaten är ju att det ska finnas institutioner (soc/etc) som stöttar styr upp när familjen inte räcker till. Men var är de?

För att inte tala om Louise-saken eller dess otroligt vidriga danska motsvarighet i Tønder. Ändå är svaret alltid att systemet funkar, det ska bara mer av det till?

är det människan natur.....eller inte...alltså att slå ihjäl. Redan Abraham var beredd att för lydnads skull offra sonen Isak.Redan i bibelboken begynnelse. Denna människans kollektiva dårskap...alltså en sant dårskap är alltid medfött. Som en vardaglig skugga. Inte historiskt egendomligt. Men samtidigt samverkan. Utan samverkan - påpekade Kropotkin i "Mutual aid" - skulle levande varelser inte överleva. Till skillnad mot en vulgär darwinism. "ett allas krig mot alla".

Johanne Hildebrant är iaf en modig skribent som vågar ställa dessa frågor i gammalmedia, som andra helst undviker. Hon menar sig väl inte ha svaren direkt, men hon pekar ändå på problemet med ondskan i människans natur, och jag tror att hon kopplar dessa problem till bristande civilkurage och bristande ansvarskänsla för egna barn hos alltför många, något som förmodligen ganska många tänker, men få vågar säga öppet, då det strider mot arbetslinjen och sådant (man ska överlämna sina barn till samhällets uppfostran från ett års ålder osv).

Tänkande haren: samverkan är en konsekvens av vårt egenintresse, vår egoism, att det lönar sig bättre att i fred handla/komunicera med varandra än att ständigt föra krig och utsätta sig för risken att dö?

Delphi-lisa: Nolltoleransen mot x (valfritt mänskligt fenomen) har ofta den effekten att det bara flyttar på fenomenet. Vare sig våld eller "omoraliska" beteenden kan utrotas, de kan kontrolleras i viss mån. Men jag vet inte varför utvecklingen gått mot en viss tolerans, som inför människor som visar våldsamma beteenden för att de tillhör någon uppfattat missgynnad social grupp eller tillhörande dysfunktionell familj. Och intolerans mot fredliga beteenden oavsett. För sammantaget ser det ju ut så? Det finns så många konstiga paradoxer här. Som kriget mot narkotikan. Förståelse inför somligas våld (gärna stridande för Ungdomshus och whatnots) men total avsky inför mäns sexuella handlingar oavsett om de är fredliga (sexköp). Bara det är bra saker!

Självförsvar är sedan ett konstigt kapitel i många länder, inte bara i Sverige eller Danmark. Jag är inte så säker på att pappan här agerade så kallat "proportionellt", men det är ju förståeligt att man kan bryta samman och tappa balansen. Tragiskt lik väl.

Just det, när sociala insatser verkar misslyckade, starta om och gör mer misslyckade saker? Vad gäller fallet Louise påstås det att ingen på socialen visste något, jag fattar ingenting?

Stefan. Håller med, det var ingen kritik mot Hildebrand direkt heller, det var en utvikning kring egna funderingar kring den mänskliga naturen och detta återkommande fenomen att ungar härjar och beter sig asocialt och okontrollerat, för kontrollen är helt enkelt frånvarande.

Det kan finnas ett sant egenintresse i samverkan tror jag. Som kan vara gemensam med andra. Men många möten bygger inte på ömsesidighet utan makt. Låt säga i relation till en myndighet, kan det bli ett proklamerande. Egentligen inte ett möte. En ömsesidig relation kan berika...eller skapa någonting annat. De judiska folket har ständigt levt mellan olika kulturer. Levt som marginella, sett olika möjligheter. Kanske här en orsak till deras många gånger kreativa förmåga? Alltså först när ett invant tankesätt möter någonting annat uppstår transformation, ett frö till förnyelse.

Tänkande hare: Nej, alla relationer är ju inte på jämlika villkor, utan fyllda av makt och hierarkier. Därför bör man vara så fri som möjligt att själv få välja vilka man vill samverka och handla med. Något som snarast motverkas i en stat som försöker reglera och kontrollera (fredliga) mänskliga relationer, istället för att se till att människor skyddas från våld och tvång.

Att leva i marginalen och under hot har jag svårt att tänka mig att det är utvecklande för kreativiteten som helhet. Det kan också vara hämmande. Men däremot att möten mellan människor ger upphov till utveckling skriver jag under på.

Louise: jag bodde flera år i samma hus som ett daghem, och hade dess rastgård precis utanför fönstret, så jag har med egna öron och ögon hört och sett mycket av den ohämmade gapighet och pennalism som odlas där utan att vuxna ingriper. Här finns ett dilemma i att dagispersonal förmodligen inte ser sig som direkta uppfostrare på samma sätt som traditionella föräldrar, och föräldrar ser sig heller inte som uppfostrare på det traditionella sättet, eftersom de jobbar och betalar skatt (idealt sett), och förväntar sig att samhället (dagis-skola) tar hand om den biten, vilket den inte gör, och förmodligen inte kan göra utan enorma tillskott av resurser, som aldrig kommer att tillföras, särskilt inte i ett "nyliberalt" samhällsklimat där allt ska sparas på. Så det blir en ond cirkel av alltihop.

Jag var själv f.ö. heltid på daghem från två års ålder i början på 60-talet, när det var ovanligt att så unga var det
(jag var yngst när jag började), och mobbing förekom givetvis, men kanske mer fördolt, och mer i form av verbala elakheter och utfrysning o.dyl. Nu verkar allt mycket grövre, öppnare och ohämmat. Ingen tycks respektera vuxenauktoritet länger, vilket man fortfarande allmänt gjorde som barn på 60-talet.

Stefan: Jag tror inte enorma tillskott av resurser förändrar naturens faktum att mina ungar är mina ungar och dina ungar är dina ungar? Och att det är aldrig samma sak att vara förälder som att vara lärare eller dagbarnvårdare?

Min pappa var hemma med mig när mamma började jobba. De försökte få mig att börja på dagis när jag var 4 år men det misslyckades, eller snarare stod inte pappa ut med att jag grät när jag lämnades. Så jag ser mig själv som en stor inspiration för en av Sveriges första hemmapappor, helt utan bidrag och med den självklara tanken att det var mammas tur att satsa på sin karriär.

Jag har därför ingen aning själv hur det är att gå på dagis. Mina barn har däremot gått på dagis och haft dagmamma sedan de var nästan 3. För min dotter fungerade det bra. För sonen inte alls med dagis men bra med dagmamma.

Om att det skulle vara annorlunda nu med ungdomsvåld och mobbing? Mja? Kids är kids. Men jag tror toleransen för asocialt beteende har ändrat karaktär och att det finns en rädsla för att lägga sig i och korrigera ungar som bär sig illa åt. En tendens är att man misstar att behandla barn med respekt med att behandla dem som likar i mening att man aktar sig för att behandla dem som barn. Det gör det svårare att åtgärda när situationer uppstår. Och det göder brist på respekt förstås. Det var nog redan fallet när jag växte upp, och förklarar den enorma kulturchock som blev fallet när jag började skolan i ett annat land.

(Och så har vi den där pedogogiken där man utgår från att barn har en inneboende god moral som man inte får störa och som man måste låta utveckla i frihet: tadam, waldorf!)

En sak slog mig: Inga liv har blivit förstörda (än.) Visserligen så har ett liv släckts, men det är inte samma sak som att förstöra det. För mobbarna och deras familjer var förstörda innan.

Enda sättet som liv kan bli förstörda på är om fadern skulle straffas för sitt självförsvar.

Det är jag inte så säker på, eftersom det implicerar dålig familjemiljö, och så enkelt går det inte att förklara mobbare och våld eller asociala beteenden.

Det behöver dock inte röra sig om hela havet stormar-WT. Jag menar bara att då trakasserierna har pågått en längre tid så måste föräldrarna ha snappat upp att något inte stämde, etc.

P.S. Den obligatoriska FB-tråden.

P.P.S. Dagis suger!

Fredrik:
Det förefaller relativt tydligt att "FB-tråden" dras med [url="http://www.flashback.info/showthread.php?t=555401"]vissa setbacks[/url] med tanke på hur denna slang blivit nerösad med en enormt mängd helt idiotiska och substanslösa teorier om "vem som är vem" osv. vilket resulterade i att den första tråden stängdes.

Ska man verkligen behöva sålla igenom ca 1 800 inlägg från Sveriges kunskapsreserv för att finna vad just DU tycker är vettigt av det?

Varför inte hänvisa direkt till ett inlägg du håller med om istället, om något?

"Kunskapsreserv", är det den senaste speglosan mot oss som har ett betydligt bättre rättsmedvetande än massmedierna?

Om jag eller någon annan länkar till "Den obligatoriska FB-tråden" så sägs det implicit att det med största sannolikhet är en lång tråd.

Och vad jag tycker är vettigt med den? Mina egna inlägg, så klart. Men det är även skönt att slippa mycktet av den vanliga rasismen som i I&I och så har nationalsocialisterna hållit käften tråden igenom. Och de som ändå slinker igenom visar internethatmaskinen var skåpet skall stå. Vad mer kan man begära?

P.S. Jag länkade till den andra tråden, så vad är problemet?

Louise: jag sa det där med enorma tillskott för att visa på hur orealistisk idén är. Det kommer givetvis inga enorma tillskott, men de gamla dagiskramarna (som aldrig själva tvingades vara på dagis) tycks mena att dagis är bra iaf, trots alla uppenbara brister, bara de enorma tillskotten
kommer. Det är ett fall av utopia fantasia, och under tiden
tvingas barnen vara i en hårdare arbetsmiljö (psykiskt och decibellmässigt) än de flesta vuxna. Detta är f.ö. inte vad jag kallar för mycket frihet för barnen, men för lite.

Mera skoj: Skämt om moppegänget (Ja, jag är defintionsmässigt ond. Jag är ju liberal.)