En misslyckad slutsats om sprutbytesprogram

Det finns bara en sak att säga: Word!

Louise (pbuh), helt riktigt. 13% låter ändå som en bra siffra med tanke på att missbruka är brottsligt i Sverige.

Och givetvis nämner inte Svenskan Stenströms bakgrund.

Tor: Siffran är vida högre i andra länder som också har sprutbytesprogram, så ska man problematisera något så är det definitivt varför siffran här inte är högre, och ett svar kan vara faktumet att bruk är kiminaliserat.

PS. All forskning bör förstås kunna stå på egna ben oavsett vilka åsikter man själv kånkar runt på, men det här får en att undra.

Men om nu sprutbytesprogrammen är det som gör att smittspridningen är större i Stockholm än i Malmö, varför sprids då inte Hiv bland sprutnarkomaner i Göteborg?
Och varför är de smittade i Stockholm mestadels östeuropeer?

Det är möjligt att avhandlingen har taskig metod. Eller att författaren för femton år sedan skrev en uppsats tillsammans med en som sedermera verkat i Riksförbundet narkotikafritt samhälle.

Men riktigt vad det har med frågan om sprutbyten hindrar Hivspridning vet jag inte.

Fortfarande finns det inte en enda studie som tyder på att sputbytet ger påvisbara effekter.

Rena sprutor hindrar HIV. Ingen kommer runt detta enkla faktum. Det är sunt förnuft. Hur sedan sprutbytesprogrammen fungerar kan man utreda och ställa frågor kring. Men att komma till slutsatsen att det är bortkastat utan att redogöra för hur programmen fungerar mot bakgrund av exempelvis tillgänglighet och andra problembilder är helt enkelt inte hederligt och att göra det enkelt för sig.

De epidemiska bilderna (HIV är en sådan, men det finns även andra överförbara allvarliga sjukdomar) kan skifta mellan städer, och inverka på generella resultat. Vi har haft utbrott av HIV i Stockholm som också är relaterade till att narkomaner delar orena och infekterade sprutor. Varenda en av dem OM det hade funnits effektiva program hade kunnat hindrats att smittas. Sedan behövs det bara en infekterad människa som har samlag oskyddat, så de sexuellt relaterade fallen kan mycket väl också hindras, eftersom häpnadsväckande nog har narkomaner också ett sexliv. Och precis som det flesta förstår att det är fullständigt självklart att kondomer hindrar HIV (inte den orealistiska tron på avhållsamhet) och att det är självklart att det finns att tillgå enkelt är det samma sak här. Enda skillnaden är att en del har sex oskyddat för att de väljer det, men ingen "väljer" att injicera sig med orena sprutor.

Den samlade forskningen pekar på att sprutbytesprogrammen har effekt, det är därför internationella organ som WHO rekommenderar det. Här är en metastudie i regi av WHO:

http://www.who.int/hiv/pub/idu/pubidu/en/

Här finns guidelines:

http://www.who.int/hiv/pub/guidelines/en/

Här är den sk Lancetstudien:

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/sites/entrez?db=pubmed&uid=8855855

Här är debatten om boken "Sprutbyte" som kritiserats av bland annat Björn Johnson:

http://www.drugnews.se/article.asp?id=3436

Hur många gånger än Birgitta Rydberg påstår tvärtom, "Peter", så är forskningen entydig. Det Nils Stenström däremot kom fram till i likhet med annan forskning är att sprutbytesprogram inte uppmuntrar drogmissbruk eller bidrar till att andra börjar knarka. Bra, alltid något som vi kanske slipper höra till leda.

Om alla är överens om att sprututbytesprogram inte uppmuntrar till knarkande, så finns det väl egentligen ingen förnuftig anledning att vara emot. Det tycks bara handla om ideologisk kamp (absolut renlevnad vs synd) och prestige (vi kan inte erkänna att vi har haft fel i alla år).

Vad som är påvisbara effekter av en policy kan naturligtvis ALLTID ifrågasättas i en komplicerad verklighet, där många olika faktorer kan samverka. Vad skulle vara den påvisbara effekten av den svenska restriktiva alkoholpolitiken, t.ex.? Att vi har fler hembrännare per capita än Danmark?

Stefan: Helt rätt tänkt, det här är en moralisk kamp om renhet, inte omsorg om människor. Och på köpet snävar människor in sig i prestige också. Det tror jag är det största hotet just nu mot en fri, öppen och förbehållslös debatt. Vi måste bli av med 40 år av bejerotism, och det kommer bli smärtsamt.

Finns det ngn anledning till att man inte bara kan sälja sprutorna på apoteket?

De kan ju användas till knark?

Narkotikmissbruk är sällan konstant. Du hämtar inte sprutor när du sitter i fängelse, är på avgiftning, behandling, eller gör en paus i missbruket
På sprutbytet i Malmö finns inga systematiskt insamlade uppgifter(endast noteringar om någon informerar om det) över var deltagarna i sprutbytet är, eller vad de gör, när de inte besöker sputbytesprogrammet

Många sprutbytare är hemlösa och har en psykisk sjukdom.
De är inte alltid som oss, som har koll på var vi har vår tandborste och tandkräm m.m
Om du sover på en rivningstomt och bär omkring alla dina tillhörigheter i en plastkasse blir du ibland av med allihop. Då lånar du lätt en spruta när abstinensen sätter in

Kärlekspar och personer från samma familj har också ibland en tendens att lättare dela på spruta, kanyl, lösningsvatten, filtreringstuss eller uppdragningskärl som sked eller glas, d.v.s på de saker som överför virus vid injektionsmissbruk

Enligt Eu:s narkotikaorgan i Lissabon så är endast 5 % av alla i Europa som testat en olaglig drog senaste året, sprutnarkomaner. Men dessa 5 % står för 85% av alla
överdoser och 90% av alla infektionsjukdommar i gruppen

Bland sprutnarkomaner finns förutom blodsmittor som Hiv och Hepatit även mycket bölder, varhärdar, blodförgiftningar. Deras vener är mer eller mindre sönderstuckna och har slutat fungera. På senare tid har man även upptäckt några enstaka fall av Syfilis och TBC i gruppen. Många är dessutom verkliga storrökare och får problem med luftvägarna på äldre dar. Ett flertal har raserade tänder och går omkring med tandvärk
Folkhälsoinsatser är angelägna för denna grupp. Det är viktigt att sprutmissbrukets konsekvenser upptäcks tidigt för att behandlas eller lindras och det gör man i Malmös och Lunds sprutbytesprogram.
Ibland blir lyckan riktigt stor när personer som tagit sig ur sitt missbruk kommer till sprutbytesprogrammet och tackar med en blomma, för att de fick hjälp att hålla sig så friska som möjligt under tiden de var i aktivt missbruk

Harm Reduction (skadereducering) är ett humant uttryck. Kan du inte bota skall du lindra !

Magnus, klokt att du påpekar att det handlar om samverkande problem angående tillgången på rena sprutor. Det glöms ofta bort. Kan gott påpekas också att själva bruket far inte människor nödvändigtvis illa mest av, utan omständigheterna, jakten på drogen, abstinensen. Just som du beskriver det är det också de orena sprutorna som bidrar till att kroppen far illa.

Harm reduction är sedan ett sådant typiskt begrepp som missförstås, men det handlar också om att man tänker sig att man på inga villkor får ge upp utopin om att det ska gå att utrota narkotikan. Problemet med den inställningen är att vi offrar levande människor av kött och blod för något som inte kan uppnpås.

Idag förresten har Björn Fries lämnat in sin slutrapport om Mobilisering mot narkotika. Jag ska försöka läsa den idag. Spontant dock, har omvärderat en hel del kring Fries, trots hans något envisa syn på narkotika i grund har han en syn på harm reduction som politiker borde börja lyssna på.

Jo, men det säljs en hel del saker som man kan skada folk och sig själv med i vanliga affärer. Och det är väl inte så troligt att just spruttillgången påverkar missbruket så mycket? Det måste väl vara viktigast att se till att människor har medel att skydda sig själva mot sjukdomar utan att förödmjuka sig i ett program. (läste precis ngt om att i Danmark såldes sprutor på apotek och att just detta kunde vara orsaken till att inga nya Aidsfall hade dykt upp i Malmöområdet de senaste åren, mot 20-25 i Stockholm.) Attityden kan ju inte vara att när du ändå knarkar kan du lika gärna ha Aids också. Rimligen är det lättare att sluta knarka än att sluta ha Aids.

Jag tror inte att sprutbytet har effekt på frekvensen brukare, men på deras hälsa. Så det är något skilda saker. Sedan beroende på hur man organiserar program kan det ha vidare betydelse för att söka hjälp.

Och när det gäller jämförelser mellan städer är det som sagt knepigt, det är så många faktorer att ta hänsyn till. Jag tror det är bättre att fundera på tillgänglighet som en betydande faktor.

Fries var i början av sin karriär en dogmatisk drogtsar, men han har faktiskt lyssnat och lärt av verkligheten. Det ska han ha heder för.

Slinker in såhär i efterhand och säger bara: Ord!

Jag hade tänkt skriva något om det här själv i brist på annat som intresserar mig men nu känns det ju helt meningslöst. Fy på dig. ;)

drf: Aldrig låta sig hämmas av att någon annan skriver om ett ämne! Det här måste diskuteras dessutom, och ju fler osm kan engagera sig i den här typen av frågor desto bättre.

Det är bara att dunka huvudet i tangentbordet, och fortsätta som om inget hade hänt...

Louise: Njae det är ju inte så att jag blir hämmad av att andra skriver om samma ämne, det borde ju iofs tidigare blogginlägg tala sitt tydliga språk om, men när någon råkat skriva i princip 90% av det jag tänkt innan jag hunnit skriva ned det själv så känns det mest vettigt att säga just: Ord!

Vi får se, kanske blir det en post om det senare ikväll/inatt, men just nu filar jag lite på ett annat inlägg.

Tack iaf drf! Jag gillar för övrigt din blogg, så keep up!

Blogge: Indeed, jag fikade ju med honom i somras och han överraskade måste jag säga, annars har jag varit rätt hätsk mot honom. Det ångrar jag lite, han har betytt mycket för den omsvängning som trots allt finns.