 |
Jag är en sådan där människa som tycker det
är utmärkt med fredliga metoder för att skapa förutsättningar för
människors möjligheter att förbättra sina egna liv. Jag borde därför
gilla att köpa té, kaffe och choklad som är märkta med "Fairtrade" (Rättvisemärkt)
De är dessutom paketerade i snygga förpackningar på mitt lokala Konsum. Idén är förförisk.
|
Lite dyrare men det är ju sådant många är hyfsat villiga att betala för
man tänker sig att det är för en god sak, istället för att lägga pengar i
en bössa så köper jag en vara, alla parter får på så vis ut något av det.
Teorin verkar sagolikt vacker.
Fairtrade är ett varumärke som handlar om att främja handel på lokal
nivå, så att "fattigdom och social utslagning" kan undvikas. Det är
handel istället för bistånd. Rättvis betalning, goda arbetsförhållande
respekt för mänskliga rättigheter och miljön sägs vara deras
hörnstenar för en tänkt långsiktig ekonomisk och social utveckling. Det låter
bra på pappret. Man kan förstås fråga sig vad det är för rättvisa i att
betala dyrare för en vara. Det är då man kan undra om det verkligen handlar
om handel och inte bistånd. Jag kan köpa idén ändå, precis på samma vis
som jag betalar lite dyrare för att köpa lokala grönsaker och kött, kan jag
tänka mig att köpa kaffe "direkt" från en fattig by och veta att
det tillfaller dem direkt och bidrar på ett enkelt vis till deras möjligheter
att förbättra sina liv. Idén är inte heller annorlunda Barneviks idé om
hjälp till självhjälp i organisationen Hand in hand som ger mikrolån till
fattiga kvinnor.
Men en varning är på sin plats om du står där och klämmer på de vackra
tépaketen i bastkorgar eller kaffet och funderar på att köpa. Vad om Fairtrade reglerar vilka de handlar med och hur på ett sätt att det inte bidrar
långsiktigt till att människor kan förbättra sina liv? Vad om det ligger i
Fairtrades hjärta att konkurrera ut självägande bönder bara på grundval av
att de är självägande? Vad om det ligger till på det sättet att för att
kunna komma i fråga för att få handla med Fairtrade så måste du ingå i
kooperationer, och du får absolut inte äga en bit mark där du odlar té,
kakao och kaffe och vad det nu kan vara. Vad om det ligger till på det sättet
att Fairtrade inte bara konkurrerar ut andra i fattiga länder utan även
uppmuntrar korruption?
Då handlar det om en organisation som slår undan fötterna för kanske det
enda som verkligen är effektiv fattigdomsbekämpning, nämligen att äga.
Finns det alternativ? För om vi nu inte köper och bojkottar Fairtrade vad
händer då med de människor som blivit beroende av den? Ja, inte ska vi handla
för att vi får dåligt samvete för att en organisation inte bidrar till att
förbättra människors liv utan mer kampanjerar för en mer eller mindre
socialistisk ekonomi och livstil. Det måste finnas utrymme för liknande Fairtrade företag som kan tänka sig att verkligen handla rättvist och utan
mellanhänder för att öka vinsten för de som var tänkta att hjälpas till
självhjälp.
Ett av de större verkliga problemen handlar dock inte om att vi ska köpa
till "rättvisa" priser, utan bristen på att köpa till
"rättvisa" marknadspriser. Det här skulle egentligen inte behövas
om det inte vore så att det rika väst effektivt håller tredje världen i
fattigdom genom att med ena handen försvåra handelskonkurrens med tullar,
restriktioner och subventioner för bönder i väst, och med den andra dela ut
allmosor. Men inte nog med det, multinationella företag köper in sig i
korrupta stater och tvingar bönder till absurda villkor. Att därutöver då
göra business av att konkurrera ut självägande bönder i tredje världen med
idéer om socialistiska kooperativ för att få behandlas rättvist, är att
grundlägga ett status quo i världen, och inte lider de stora multinationella
företagen, de skrattar hela vägen till banken medan de fattiga bönderna
hålls tillbaka. Hur vore det att stödja dem istället?
Wake up call via Samizdata
om Alex
Singeltons artikel The
poverty of Fairtrade coffee
och intressant om fairtrade, kollektivism, orättvisa, frihandel, bistånd
PS. Tydligen finns det en rapport utgiven av Timbro
om Fairtrade. Jag visste inte det, mea culpa! Den tar upp vad producenten verkligen tjänar, deprimerande läsning. Men Andreas "djävulens advokat" Bergh kritiserar rapporten här.
Visst blir man matt över att det ska vara så svårt att vara en medveten konsument och påverka åt det håll man själv anser att världen bör gå åt.
Kontentan är väl som vanligt att man alltid behöver vara källkritisk, och sedan får man väl försöka vara lite ödmjuk mot sig själv när det gäller hur mycket knut man ska slå på sig själv.
Just idag orkar jag tex inte läsa någon av alla de länkar som finns i artikeln, utan väljer att stänga av datorn och ta en promenad, så får jag fortsätta att rädda världen en annan dag :-)
Länk till Samizdata går fel och länk nr 2 går till samma artikel som länk nr 3.
/ T
Jag visste inte att det var krav på att man skulle vara ett kooperativ för att få vara med i Fairtrade.
En del hatar verkligen ädande. Eller ja, bara andras, inte deras eget.
Typiskt att Fairtrade får skattemedel. Svårt att se att Fairtrade är något att än riktat bistånd.
Tor: Tack, ändrat.
Nej, det var just kraven för att komma ifråga är ju just att ge upp sin självständighet som självständiga och självägande bönder för att få gå med i (förutom att betala för certifieringen också) kooperationen som fick mig att undra över Fairtrade.
Tor. Ja, att Fairtrade också hittat en nisch att leva på skattebetalares pengar gör inte saken bättre, tvärtom visar det exakt hur lite det handlar om handel och mer om bistånd.
Åsa: Jo, men just därför lite konsumentupplysning då, eller iaf kastar ut det som något att fundera på. Och sedan är det besvärliga med källkritik och konsumentmedvetenhet att det finns ingen att hålla i handen.
Fairtrade känns dock lite som att köpa sig lättnad av samvete utan att bekymra sig.
Ett annat typiskt problem i många fattiga länder har väl annars varit att det inte är tillåtet för bönderna att sälja på en fri marknad. Inte p.g.a. tullmurar utan för att den enda lagliga köparen är någon form av statlig köpare som i många fall inte ger några marginaler alls och i vissa lägen endast betalar ett pris under produktionskostnaden.
Det statliga företaget säljar sedan till marknadspris på världsmarknaden och i vissa fall till subventionerade priser i städerna för att hålla stadsbefolkningen som är mer inpå knuten av presidentpalatset lugna.
Iallafall anger Martin Meredith det som tidigare förekommande i många afrikanska stater i The State of Africa, jag vet inte hur vanligt det är nuförtiden.
Detta har givetvis lett till att bönderna slutar odla vilket medför ytterligare fattigdom och svält.
Johan T, good point, jag vet inte hur vanligt det är men skulle tro att det är förekommande i en del diktaturer. Inte helt olikt arrendesituationer med omöjliga villkor.
Sedan finns det förstås Mugabefenomenet, som väl bäst beskrivs som att land exproprieras och fördelas på godtyckliga grunder som privilegier. Resultatet har ju varit förödande.
Det är nog tur att Andreas Bergh kritiserade Timbrorapporten, för barnen som skrivit dem var inte så klipska i alla lägen tycker jag. De lyckas ju trolla bort sina poänger med en massa struntargument. Synd.
Vad jag kan läsa ut så vinns det två olika certifieringar i fairtrade systemet. (från wikipedia)
"There are two types of Fairtrade standards for disadvantaged producers: standards for small farmers' organizations and for hired labour situations. Fairtrade standards for small farmers' organizations include requirements for democratic decision making, ensuring that producers have a say in how the Fairtrade Premiums are invested etc. They also include requirements for capacity building and economic strengthening of the organization.
Fairtrade standards for hired labour situations ensure that workers receive decent wages and enjoy the freedom to join unions and bargain collectively. Fairtrade-certified plantations must also ensure that there is no forced or child labour and that health and safety requirements are met. In a hired labour situation, Fairtrade standards require a “joint body” to be set up with representatives from both management and workers. This joint body decides on how Fairtrade premiums will be spent to benefit plantation workers."
Så det är inte bara cooperativ.
/C
Läs artikeln och notera:
"But Café Britt is not welcome on the Fairtrade scheme. Most of Café Britt’s farmers are self-employed small businesspeople who own the land they farm. This is wholly unacceptable to the rigid ideologues at FLO International, Fairtrade’s international certifiers, who will only accredit the farmers if they give up their small business status and join together into a co-operative. “It’s like outlawing private enterprise,” says Dan Cox, former head of the Speciality Coffee Association of America. Many African farmers, organised along tribal lines, are similarly excluded from the scheme. Other producers complain that accreditation is needlessly bureaucratic and costs five times as much as organic certifications.
"Café Britt accuses the Fairtrade scheme of failing to understand the cultural realities in countries like Costa Rica where many farmers simply do not want to become part of co-operatives. Unlike campaigners’ romantic vision of developing country co-ops, the overwhelming evidence is that they are breeding grounds for corruption and abuse of workers. Co-operative leaders, who routinely get re-elected in fiddled votes, rake money from ordinary farmers, keeping them in the dark about their output’s true worth."
Då vet jag vad jag skall undvika för varor. KRAV ger en massa pulvriserade insekter och Fairtrade ger en dumhet.
Egentligen bör jag inte skratta när jag läser det här då det är sorgligt att folk är så trångsynta.
Jag är sedan en tid tillbaka engagerad inom Fair Trade Rättvistmärkt är ambassadör och har pratat med många som jobbar med det.
Anledningen till att det är kooperativ är för att det är så kaffe odlingen och kakao odlingen ser ut i tredje världen. Hade den sett annorlunda ut hade Fair Trade självklart utvecklat sina kriterier för det. Timbro rapporten innehåller fakta fel det kostar inte 22 000 för en odlare att vara certifierade för en odlare så kostar det cirka 300 kr för att vara cerfierade. Anledningen till att det kostar extra att handla fair trade är för att 5-14 % beroende på hur stor odlingen är går tillbaka till kooperativet (eftersom det är så det ser ut) och ska användas till arbetarna inte för själva odlingen utan för att för att på det lokala planet kunna utveckla skolor, sjukvård och annan teknik för att föra den lokala samhället framåt och för att demokrati ska främjas eftersom det är arbetarna som väljer vad pengarna ska användas till.
Trångsynt sa bull ja. När svenska företag handlade i sydafrika på den gamla men inte så goda tiden ansågs försvaret "det är så det ser ut" som rätt dumt då poängen var att man ville ha det annorlunda och att världen inte är statisk?
Se även barnarbete där argumentet "det funkar så där" knappast köps av fair trade-köpare? Eller är det ok att köpa sånt som små kottar gjort bara det är tradition i just det landet? Verkar lite konstigt?
Faktum kvarstår, de länder som lyft sig ur misären i tredje världen har primärt gjort det genom frihandel (och som konsekvens tvingats demokratisera sig som bonus oftast, se asien kontra afrika t.ex.). Den bekymrade medelklassens shoppingvanor har spelat mindre roll än så länge...
Ellie, då får du svårt att förklara varför Fairtrade vägrar bönder i t ex Costa Rica som inte vill vara kooperativa. Det är ju "så det är" där.
Hej! Jag tycker detta är jätteintressant och skriver därför en rapport om det i skolan (vad är bra vs dåligt med fair-trade) Eftersom jag gillar ditt blogginlägg skulle jag vilja använda en del av det som källa, men i såfall skulle jag vilja ha med ditt efternamn. Skulle det gå bra?
Skulle du i fall kunna skriva det som kommentar eller maila det?
Tack i så fall!
Louise Persson it is, kör hårt!
Posta ny kommentar