Osaklighet bemöts bäst med saklighet

Jag menade inte att Beckmans bok var något storverk direkt, utan att man borde läsa den för att få en annan version av konflikten än den som förmedlades i "dokumentären". Beckmans bok är vida överlägsen Kärfves "Hjärnspöken", men den brister rejält när det gäller de diskussionen om samhällsvetenskap i allmänhet och sociologi i synnerhet. Den visar därigenom rätt tydligt problemen med att skriva om saker man inte riktigt begriper - jfr Kärfve. Men andra delar av Beckmans bok är riktigt intressanta.

Diskussionen om scientologin handlar inte bara om att Kärfve (och Brante) har bedökt scientologiska konferenser (i "studiesyfte" om man får tro dem själva, vilket man kanske bör göra i brist på bevis om motsatsen), utan om att Kärfve använt scientologiproducerat material för sina egna skriverier.

Nej, det förstod jag Björn, det var inte så jag menade, och det borde ha varit Hultins uppgift att belysa båda sidor och det misslyckades hon med kapitalt.

Jag är sedan inte speciellt imponerad av Kärfve-sidan, hon verkar ha lite dåligt omdöme, men däremot bekymrade det mig mer när det begav sig själva hanterandet av källmaterialet. Men eftersom ingen kan koppla henne till scientologerna så bör man avstå: och istället rikta in sig på vad hon påstår och argumenterar om (oavsett om hon även använt material från tomtarna).

Jo, jag håller såklart med dig om det. Men jag är så jävla allergisk mot de där sektgalningarna att jag inte riktigt kan hålla avtryckarfingrarna från tangentbordet :-)

Men då undrar jag om du verkligen läst Beckmans bok? För just turerna kring rättegången etc är EXAKT redovisad i den. Steg för steg, med noggranna källhänvisningar. Vad är det som fattas för att saken ska vara "belyst", i dina ögon?

Vanna B:s bok kan med fördel sluta läsas när den kommer in på den avslutande sociologi-delen, där hon visserligen är inne på ett intressant spår men saknar filosofiska kunskaper. Men hela den huvuddel som skildrar Kärfves senaste tio år samt "Gillbergaffären" är det bästa, och faktiskt också källkritiskt mest sakliga, som skrivits i ämnet.

Björn, har själv smällt iväg på tangenterna vad gäller scientologer och psykiatri...så förståeligt och delar din aversion!

Peter, jag vet inte och kan inte riktigt bedöma den delen av boken, men jag reagerade just på när hon attackerade sociologin på ett minst sagt galet vis, och eftersom det är mitt huvudämne så är det kanske inte så konstigt att det är vad som gör att boken sjunker i mina ögon.

Sedan för att belysa något är att ta del av flera sidor, något som knappast kan sägas vara fallet med Beckman som på sätt och vis är en del i målet? Jag skulle däremot tyckt det hade varit intressant om SVT tagit dte uppdraget på allvar.

Har inte ECPAT en historik av vilda överdrifter sedan tidigare? Jag har lite vagt för mig att det för 5-10 år sedan visade sig vara mest varmluft i deras påståenden när pressen väl granskade.

Vem eller vilka står bakom ECPAT? Hur finansieras organisationen?

Jag var och lånade Beckmans bok på biblioteket igår kväll, och har kommit ungefär halvvägs. Har inte läst färdigt kapitlet om granskningen av Gillbergs och hans kollegors forskning, men än så länge tycker jag att min tidigare ståndpunkt har stärkts. Nämligen att ungefär alla som på något vis hade med saken att göra kunde skött det mycket smidigare än vad de gjorde.

Dessutom framstår Beckman som åtminstone något enögd. På sidan 115 citerar hon ur en debattartikel där Sten Levander svarar Eva Kärfve, och han gör direkta jämförelser både med fascism och nazism. Det kallar Beckman, i bästa fall, för "stora ord" och fortsätter med att anföra det mot Kärfve eftersom det kan ha bidragit till att Gillberg inte ville diskutera med henne. Ett par sidor senare klagar hon på att de som hyllar Kärfves debattartikel inte reagerade på att hon indirekt jämförde Gillberg med nazister. I det sammanhanget borde de också, enligt Beckman, ha klagat på en passage där DAMP-teorin påstås vara totalitär och deterministisk. Det är möjligt att man kan tolka det citatet som att ordet totalitär används ur ett politiskt perspektiv, men jag tycker inte att det är uppenbart att det är så.

Tom: Den bästa läsningen för bakgrunden och kopplingen till "Ecumenical Coalition against Third-World Tourism" är och förblir Childwatch rapport (fast de ironiskt nog försökte ärerädda dem):

http://www.childwatch.uio.no/cwi/projects/indicators/prostitution/part1.html

"Tourism, xenophobia, construction of the other

Just as ECPAT dominates the overall discourse, so the single idea of sex tourism, with which ECPAT is associated, captures media and other attention (Lorayes n.d., Salinlahi et al, n.d; Asia Partnership for Human Development, 1985; 1992; Miralao et al, 1990; Lee, 1991; Hall, 1992; Anglican Synod of Australia, 1993; O'Grady, 1992; 1994). ECPAT began as a sub division of ECTWT (Ecumenical Coalition on Third World Tourism) apparently perceiving child prostitution as an inevitable consequence of tourism (ECTWT, 1983; 1990). One of the leading anti-tourism campaigners once wrote "too much tourism is the rape of culture, the environment, women and children" (Srisang et al, n.d). The success of the campaigns now apparent in the growing interest in sex tourism in other parts of the world, but is particularly acute in Asia, where it often takes on an expressly anti-Japanese tone. ECPAT's original statement of intent makes this clear:

The conduct of the tourists destroys all attempts to heal the wounds incurred during the Second World War. We would prefer to forget Japanese military imperialism, but, instead of the uniform, the Japanese come today in suits and violate the dignity of the people of Asia with a particular malicious form of socio-economic imperialism. (ECTWT, 1983, p. 14)"

Dennis: Det är min uppfattning tills vidare också, att alla betedde sig "osmidigt" i någon mening.

Vad gäller Beckmans bok, vill jag minnas hur hon resonerar om antipsykiatri (som ett ovetenskapligt förhållningssätt) och försöker klistra på denna etikett som ett sätt att leda i bevis på att Kärfve och alla i denna krets skulle vara emot all slags psykiatrisk diagnos, och därför anledning att avfärda dem. Men för mig framstod det mest som om hon menade att kritik mot ffa DAMP var anti-psykiatriskt och likvärdig med tro på astrologi, och förstås scientologi.

Jag blev inte särskilt klok över boken, hoppas du får ut något av den.

Tillägg: Nej, det är inte helt uppenbart, eftersom "determinism" är ett begrepp som har att göra med hur man betraktar hur personligheter formas, eller hur avvikande beteenden uppstår, osv. Det pekar väl mer på den där påstådda striden mellan biologi och socialkonstruktivism, och därmed striden mellan psykiatri och psykologi i RD Laings anda (allt är samhällets/familjens fel) som ju menade att schizofreni är ett tecken på en dysfunktionell familj. Det kan man kritisera, men det har ingen politisk relevans riktigt i detta sammanhang.

(Den där striden har dock politiska betydelser och innebörder, men vetenskapligt har ju den där striden tappat mark, och de flesta, vare sig de kallar sig sociologer eller biologer arbetar väl efter insikten att människan/beteende är en komplex kombination av biologi och miljö.)

Eva Kärfve är katolik.

Ja, tydligen praktiserande katolik, och därmed kan vi ganska säkert utesluta att hon är scientolog. Sedan kan man ju fundera över vad det innebär med psykiatriska diagnoser och en katolsk gudsuppfattning.

"Sedan kan man ju fundera över vad det innebär med psykiatriska diagnoser och en katolsk gudsuppfattning."

Fundera på, jag är idel öra.

Jo, det här är högst spekulativt tänkt och med tanke på Kärvfes socialkonstruktivistiska approach till ADHD/Damp och motvilja till att det är något som går att behandla med mediciner/droger. Det finns en tendens bland katoliker (eller snarare pågår en bioetisk strid mellan liberala katoliker och konservativa, men korresponderar också en del med striden mellan olika sätt att behandla ADHD) att lyfta fram att ADHD orsakas av sociala omständigheter, och behandlas med sociala metoder (pedagogisk terapi) och att bruket av droger bara lindrar symptomen och förändrar personen. Den synen tillbakavisar den neuropsykiatriska förklaringen till ADHD.

PS. En strikt katolsk gudsuppfattning är ju att mediciner och droger motverkar Guds syfte (works in mysterious ways).

Hej, vi är en samling idioter som inte ens vet vad Nanking var för något. Vi är också rasistiska, då vi utgår ifrån att japaner alltid är jättelistiga när det handlar om ekonomi (vilket är märkligt då de inte är några kristustdräpare) samt att de andra asiatiska folken alltid kommer att ha en kromosom för mycket när det handlar om ekonomi.

Sejeröde, Fredrik. Så intressant.

Åter till ämnet.

Dehär amfetamindosrna är myket små. Men finns det inte alternativ? Mediinering med antidepressiva av noradrenerg typ borde ha intresse. Också dessa ökar nmligen fokuseringsförmågan och verkar därmed lugnande, till skillnad mot de idag så alltför allenarådande SSRI-preparaten. Det mest biverkningsfria antidepressivet av noradrenalinerg typ, Tymelyt (lofepramin) har rentav försvunnit ur sortimentet. Det sålde för dåligt. Jätteskandal! Annars hade vi haft ett utmärkt medel att testa för barn med aktuell diagnos, vare sig det är DAMP eller ADHD. Och problemet finns ju även hos vuxna.

Det aktuella TV-reportagts slagsida förklaras åtminstone delvis av att Gillberg blankt nekade att medverka överhuvud taget.

Scientologin saknar ingalunda intressanta idéer vilka emellertid förstörs genom extremistiskt överspel.