Andra upplagan 2010 med nytt extramaterial! Nu i bokhandeln.
2009 kom min bok Klassisk feminism ut på Hydra förlag. Den finns att köpa på bland annat bokus och adlibris.
Det är en bok som diskuterar feministiska frågor ur ett individualistiskt och liberalt perspektiv. I SvD kallades boken för en feministisk folkbildning för högersinnade. En intervju med mig finns på E24 kvinna: Individualistfeminist, javisst! I sommar diskuterade jag boken med Tiina Rosenberg i P1 som kan avlyssnas här (ca 20 minuter in).

Några samlade recensioner, och denna (Dalademokraten).
Vill man som gammal feminist få sin egen världsbild bekräftad ska man inte läsa Louise Persson. Vill man ha världsbilden utmanad ska man med fördel göra det. -- Susanne Sterner, Östgöta Corren
Anlägger man ett klassiskt liberalt och ett anarkistiskt perspektiv på feminismen – Louise Persson själv kallar sig libertarian feminist – lär många inom den etablerade kvinnorörelsen bli upprörda. På det viset är det här ett viktigt inlägg i debatten oavsett om man stödjer författaren i hennes strävan att omdefiniera och högervrida feministbegreppet eller ej. -- Filippa Mannerheim, Dalademokraten
Klassisk feminism är en viktig bok att läsa för alla intresserade, inte minst för att reflektera över sina egna ställningstaganden och åsikter som kanske kan behöva dammas av och funderas över en gång till. Radikalfeminist, socialkonstruktionist, liberal- eller särartsfeminist och naturligtvis även den som inte anser sig vara feminist alls, kan ställa sig frågan; Vad grundar jag mina argument på? Att de feministiska grenar som kritiseras av Persson redan har, och kommer att fortsätta, kritisera Perssons utgångspunkter råder inga tvivel om. -- Johanna Andersson, Tidningen Kulturen
Vi snackar feministisk folkbildning för högersinnade, en veritabel handbok för den som inte känner sig bekväm med kollektivperspektiv. Ja, det är nästan så att jag själv börjar överväga att kalla mig feminist. -- Sanna Rayman, SvD
Boken är väldigt genomarbetad... -- Tiina Rosenberg, SR (Lantz i P1)




Fan jag sitter här och ångar upp mig och blir förbannad att behöva skriva en sådan självklarhet.
"Förnuft och känsla" var temat för årets liberaldag. Att rösta 'Ja' till FRA-förslaget är INTE förnuftigt! Undrar hur hans magkänsla är?
Jag var en annan som vad det verkar slösade bort min röst på samma sätt. Hoppas på en överraskning men är inte optimist.
Ja kom igen Federley, Visa att din lojalitet är till dina väljare och inte till regeringskansliet!
Hoppas inte på för mycket. Federley visade sig redan tidigt vara en champagnepimplande festpajas med faiblesse för lyx, mindre så för faktiska politiska förändringar. Hela han är ett jippo, och hans anhängare har blivit blåsta på konfekten. Till riksdagen söker sig numera bara lycksökare som vill ha garantilön livet ut, inte personer som vill åstadkomma förändring.
Anledningen att jag ångade upp och mig och blev förbannad är att jag kan för mitt liv inte fatta att Federley ens övervägt ett val mellan partipiska och sina principer. På så vis känns han redan bortskriven för min del...och ångrar mig bittert för min naivitet när jag borde vetat bättre.
Principer är som sagt värdelösa om man inte kan stå för dem när det verkligen gäller. Att bara göra det rätta när det inte gör så ont är verkligen inte vad som räknas.
Sysslar de med politik bara för att göra karriär, hela bunten??
Finns det ingen liberal i riksdagen som tror på sig själv som påverkande kraft, eller kostar det för mycket privatekonomiskt och socialt?
Jag förstår inte. De kanske försöker gynna klimatet för missnöjespartier... :<
Eller intalar sig själva att man måste lyda för att ha inflytande "när det gäller"? De små stegens tyranni. Ett resonerande som är så moraliskt åt skogen på så många plan.
Apropos Tank Man i ditt senare (och låsta) inlägg.
Hej Louise!
Jag skrev med dig på listan, hoppas du inte misstycker:
Vad pågår bakom kulisserna kring FRA?
Nej, det är ok, Markus.
Hej Louise,
det var länge sedan. Hoppas allt är bra med dig.
Jag måste säga att jag har reagerat på den här debatten och hur man så hårt går åt Annie Johansson och Fredrick Federley.
Henrik Sjöholm har fomulerat detta så bra att jag citerar honom:
Men jag tycker att diskussionen tar en märklig vändning när man riktar all sin avsky mot dem som faktiskt tycker rätt, även om de tvingas böja sig i slutändan. Borde inte ilskan istället riktas mot ett system och mot de politiska partier (inklusive alla de övriga borgerliga partierna) som tillämpar en stenhård partipiska? Det är lätt att lova att aldrig mer kryssa en ledamot, men man bör då betänka att med det partibundna system vi har är det mycket möjligt att en ledamot som beter sig “illojalt” inte ens finns på valsedeln att kryssa i nästa
Läs hela hans inlägg här:http://www.henriksjoholm.se/2008/06/04/den-manskliga-naturen-motiverar-nej-till-fra-lagen/
/ Ulrika Ingemarsdotter
Hej Ulrika!
Självklart är det en poäng. Men i den poängen att illojalitet har konsekvenser finns också vår poäng. Politik är också att ta ett personligt ansvar för sina åsikter, och med hänvisning till det man ställde upp som politiker för. Blir detta konsekvensen är det bara att gå sin väg i stolthet.
Eller se det som att om alla böjer sig fortsättningsvis så upprätthåller man och legitimerar partipiskan. Jag tycker det vore bra om Federley tar den diskussionen, men han undkommer inte att ta ett beslut rörande FRA.
PS. Ingen har påstått att det inte kostar att stå för sina åsikter. Men det väger också tämligen lätt i jämförelse med vad andra utstår, därför jag påminde om Himmelska fridens torg i samband och Tank man.
Två små saker i Henrik Sjöholms inlägg som är rätt udda.
1:
De kan faktiskt inte tvingas. De kan straffas av sina partier och sina väljare men ögonblicket de blir invalda kan de faktiskt göra som de vill. Konceptet politiskt vilde illustrerar detta väl.
Och givet den lön och de förmåner riksdagsledamöter uppbär så kostar det rätt lite att stå upp för sina principer jämfört med vad det brukar. Det är en anledning till att vi betalar dem så väl och säkrar att de landar mjukt, de ska kunna vara oberoende, inte röstboskap och politiska broilers.
2:
Ja men om Federly röstar illojalt mot sina väljare, vad är den praktiska skillnaden för mig som röstade på Federly just för att han lovade att stå emot dumheter som FRA? Jag får förmånen att nästa gång rösta på en lista lojala kandidater som alla röstar mot mina intressen?
Jag har absolut inget att förlora på att straffa en som sviker sina väljare och löften vad jag kan se? Givet den mängd personröster och hype som Federly fick kan man ju också fråga sig huruvida centern kan kasta bort honom. Fram tills nu var det ju en fråga om maktbalans mellan partiets centralkomitte och en person som faktiskt drog röster, innan ryggraden rann ur honom.
Posta ny kommentar