Och på modebloggarna lottas det ut krämer

Det är väl ungefär som när Gudrun Schyman och Maria Carlshamre debatterade feminism och Feministiskt initiativ med Petra Östergren. I SvD vill jag minnas (jag skrev något om det, men orkar inte leta just nu). De förstnämnda menade något i stil med att eftersom feminismen finns, så går det att bygga ett politiskt parti på en feministisk grund. Med Östergren korrekt påpekade att det inte finns en feminism, och att det därför är en dåligt idé.

På samma sätt finns det inte ett sätt att definiera vad frihet och demokrati innebär, det är alldeles för vagt att enbart utgå från de två begreppen utan att närmare specificera vad man menar.

Ja, jag tänkte på den parallellen också, och något om populism. Övervakningen och fildelning känns dock som något solidare mark eller lättare att avgränsa som fråga än "feminism" och "jämställdhet"? Men i huvudsak går det knappast att hitta en middleground eller enig moralisk och ideologisk tråd utan att ta ställlning för liberalism och socialism, och ägandet, och här ser man väl knappast exakt lika på upphovsrätt och så vidare.

Och vad gäller frihet och demokrati, det är alldeles för vagt för att bygga ett politiskt parti.

PS. Dumt ordval, populism, jag tänkte egentligen främst på missnöjespartier (sedan är jag inte hundra hur de skiljer sig).

Jag förstår vad du menar, men om vi har ett antal påstått liberala partier som inte för en liberal politik, och Piratpartiet som förvisso inte påstår sig höra till liberalerna, men som åtminstone stenhårt slår fast en friheterlig politik på ett område, vilket är då sämst?

Sen anser jag att vi har enfrågepartier i riksdagen redan. Både Miljöpartiet och Kristdemokraterna är lika mycket enfrågepartier som Piratpartiet. De har ett par punkter som är viktigare för dem än allt annat, och på de punkterna viker de sig inte. Just därför kan de få igenom sina förslag trots måttligt med mandat, därför att de är beredda att kohandla om allt annat utom miljön och moralen. (Grovt förenklat naturligtvis) Det är den rollen Piratpartiet kan inta beträffande integriteten.

Jag försöker inte värva dig eller nåt. Jag försöker nog bara definiera min egen ståndpunkt. :)

genom att vässa hjärnor mot varandra brukar det vara lite lättare att formulera sin ståndpunkt...kan man ju hoppas.

På kort sikt kan det löna sig att kasta sig in i PP för att kämpa emot FRA-lagar, bloggdirektiv, fildelningshysteri, med flera piratfrågor. Men frågar mig vad liberaler ska med ett enfrågeparti till i längden.

Problemt kvarstår ju faktiskt på lång sikt? Är det ett liberalare och frihetligare Sverige som är målet måste/bör ju betoningen ligga där. Annars får vi börja om med en ny fråga 2011 eller så, när och om vi vann "just denna fråga". En annan utveckling är en rad små partier som var och en driver en fråga utan ideologisk och moralisk förankring.

Miljöpartiet är i någon mån enfrågeparti, men inte Kristdemokraterna. Detta eftersom de ha en grundsyn som genomsyrar deras alla politiska ståndpunkter, vare sig det handlar om arbetsmarknad, utbildning, sjukförsäkringar, sjukvård, och så vidare. Piratfrågor är däremot svåra att låta genomsyra t ex arbetsmarknadspolitiken, och när och om PP sitter i Riksdagen så blir det precis som du säger, att kohandel också blir fallet för dem, och vad säger att de kompromisserna blir liberala och frihetliga?

Jag förstår tanken, men jag har även förstått att allt det här är är drömmerier. Utan en stark och värdeledande statsmakt urartar samhället. Det är fallet nu med Sverige. Det vi ser är inte Frihetgudinnan på barrikaderna. Det vi ser är porr, brott, HIV och knark.

[Jag är trött på Ingestads menlösa tröttsamma tirader och spammande, så tar bort länk, det är slut med gratisreklam, och i fortsättningen raderas inläggen. go away i pay for internet./louise]

Eftersom jag är rätt febrig för tillfället (och tycker ruskigt synd om mig själv) så kanske det inte är så konstigt att jag inte förstår riktigt vad du skrivit ovanför.

Så med en flaggning om att jag kanske är den som missförstår -- så får jag intryck av att du möjligen missförstått piratpartiets plattform -- det handlar väldigt mycket om "medborgarrespekt" som debatterats i pp's forum. Det du säger dig sakna, det du skulle vilja eftersträva tycker jag täcks av tanken i pp. Inte helt orimligt att tänka sig att partiet (eller kanske specifikt jag personligen eftersom du hänvisar till min postning) missat att kommunicera det djupet du efterlyser tydligt nog, heller.

Så, som du kanske då förstår, blir det svårt för mig att bemöta det du säger, eftersom just den diskussionen som du för skulle kunna vara taget från en diskussion just hos piratpartiet. En "tweaking", eller förtydligande, av de här ställningstagandena. Faktum är att jag till och med känner att just du skulle vara en förbannat bra tillgång i sådana diskussioner, till och med! *garvar*

Louise skrev:

På kort sikt kan det löna sig att kasta sig in i PP för att kämpa emot FRA-lagar, bloggdirektiv, fildelningshysteri, med flera piratfrågor. Men frågar mig vad liberaler ska med ett enfrågeparti till i längden.

Jag är själv piratpartist, och hoppas uppriktigt att Piratpartiet inte kommer att behövas i längden.

Min yttersta önskedröm är att andra politiska partier sätter sig in bättre i integritetsfrågor och slutar pilla på Internet. Då skulle inte Piratpartiet behövas längre.

Jag bryr mig alltså inte om *vem* som driver mina idéer, bara de drivs, och att de som driver idéerna är trovärdiga.

Om det nu visar sig att merparten av politiker i andra partier fortsätter vara lika out of sync med mig i de här frågorna under en längre tid, och Piratpartiet får vara med i riksdagen några mandatperioder, förväntar jag mig faktiskt att Piratpartiet breddar ut och utvecklar sin ideologi till att täcka mer än klassiska piratfrågor -- och blir likt miljöpartiet på den fronten.

Som det är nu är de här frågorna för viktiga att splittra väljarna, och dessutom är det viktigt att kunna använda en eventuell vågmästarställning på ett effektivt sätt.

emma: Ojdå, feber är alltid läge för sympatiförklaringar!

"Medborgarrespekt" är väl också rätt vagt om än till synes sympatiskt, men om du säger att det nog kanske snarare är en diskussion som skulle behövas, så får du väl helt enkelt ta med dig den till PP och fördjupa den. Men samtidigt kanske en förklaring varför det nog är rätt svårt att förmedla ett djup som stämmer både till "höger" och "vänster"?

Och om du tänker dig att PPs djup liknar det jag efterlyser, så blir nog någon annan missnöjd. Heh.

Jag är själv piratpartist, och hoppas uppriktigt att Piratpartiet inte kommer att behövas i längden.

Min yttersta önskedröm är att andra politiska partier sätter sig in bättre i integritetsfrågor och slutar pilla på Internet. Då skulle inte Piratpartiet behövas längre.

Jag bryr mig alltså inte om *vem* som driver mina idéer, bara de drivs, och att de som driver idéerna är trovärdiga.

Om det nu visar sig att merparten av politiker i andra partier fortsätter vara lika out of sync med mig i de här frågorna under en längre tid, och Piratpartiet får vara med i riksdagen några mandatperioder, förväntar jag mig faktiskt att Piratpartiet breddar ut och utvecklar sin ideologi till att täcka mer än klassiska piratfrågor -- och blir likt miljöpartiet på den fronten.

Som det är nu är de här frågorna för viktiga att splittra väljarna, och dessutom är det viktigt att kunna använda en eventuell vågmästarställning på ett effektivt sätt.

Jag tror ordet Miljöpartiet känns avgörande för mig som vill se liberal utveckling, och frihetlig evolution där frågan om Internet är del av det, inte huvudsak. Jag sympatiserar dock i sak.

Om det går att göra ett djup utan att göra många missnöjda är en intressant fråga, och en som jag tror beror på vad man menar med djup.

Jag håller för övrigt med Emma om att vi behöver utveckla Skyddat privatliv, den delen av programmet är en i grunden reaktiv hållning. Vi är mot den radda inskränkningar av privatlivet som håller på att genomföras (ta gärna en titt på Emmas blogg för att se listan). Vad är vi då för? Jag skulle säga det öppna samhället, men i en ny version (digital om man så vill).

Och det är här det blir intressant vad man menar med djup. Om djup är visionen om ett visst idealsamhälle så splittrar det inte bara mellan utom också inom höger och vänster. Men poängen med det öppna samhället är att det inte är ett idealsamhälle, utan att det kan förändras från tid till annan, beroende på vad dess medborgare vill. Till väldigt nyligen var det öppna samhällets grundpremisser - yttrandefrihet, privatliv, en transparent statsmakt - en överideologi som alla riksdagspartier omfamnade. Därför ter sig FRA-lagen och liknande lagar sig så absurda, vem hade kunnat ana för tio år sedan att en sådan lag skulle klubbas igenom? För fem år sedan?

Att formulera hur det öppna samhället konstrueras i ett samhälle med den informationsteknik som vi har är inte enkelt, men det är det djup jag skulle vilja att vi letar efter. Och jag ser inte det som splittrande.

"Därför ter sig FRA-lagen och liknande lagar sig så absurda, vem hade kunnat ana för tio år sedan att en sådan lag skulle klubbas igenom? För fem år sedan?"

Något som förvånar mig är att många är chockade över FRA-lagen.

Systemet har alltid funnits där. Inget är särskilt nytt.

Det är inte så att staten nu måste bygga upp en helt ny organistation, nytt tänk, infrastruktur osv, utan allt är snarare business as usual, med skillnaden att nu har staten lagligt rätt i domstol att totalövervaka, så att du som medborgare defintivt inte kan överklaga (det kunde man inte innan heller).

För det drakoniska skatteesystemet finns redan där, personnumren, dataregistren, övervakningen (FRA har samlat i över tio års tid. Sen finns det även andra mynigheter),den icke-befintliga grundlagen osv.

Total övervakning är en naturlig fortsättning på välfärdsstaten. Det är välfärdsstaten som gör total övervakning möjlig.

Tänk på tiden innan EG-medlemskapet, hur överklagade man ett bestlut mot staten då? I praktiken gick inte det.

Idag har man, som tur är, EG-domstolen som sista instans. Dock väldigt, väldigt få fall kommer dit.

(Ska dock påpekas, EU/EG-medlemskapet verkar öppna för en helt ny nivå av övervakning, överstatlig sådan)

Och på något sätt så ska man kunna komma till sammförstånd med socialister. Hur skulle det gå till får man fråga?

Enda sättet att döda total övervakning är att döda välfärdsstaten.

Man måste kapa huvudet på draken, inte svansen.

Hur många socialister stödjer det? Och än viktigare, hur många liberaler stödjer det?

Jag tror att drygt inom 10-20 år som uppfattas FRA-lagen som fullt naturlig.

Låt mig dra en parallell till personnumren.

Personnummer är helt klart ett av de mest långtgående instrumenten för övervakning av medborgaren.

Alla invånare har ett identifikationsnummer, ungefär som i ett arbetsläger. Med detta nummer kan man se när personen är född, vilket kön och till nyligen även på vilken plats.

Jag kommer ihåg när jag växte upp så talades det ofta i positiva ordalag om personnumret, och speciellt i relation mot länder som inte hade ett sådant system. De länderna sågs som omoderna.

Och när ändringen om att man inte längre ska kunna avgöra var en person är född genom det i själen intatuerade personnumret så mottogs det med en grymtning från det flesta. "Va! Ska man inte längre kunna se var folk är födda?! Fånigt!"

En sak jag tror är väldigt positivt med Piratpartiet, det är deras väljarbas. De kommer kunna mobilisera tusentals ungdomar som är förstagångsväljare.

Mårten: Jag tror inte det går att skapa ett "djup" för PP, för det är redan bestämt att PP ska fungera som ett vågmästarparti. Lite som Ny Demokrati faktiskt tänkte sig, och det kan vara värt att analysera deras inflytande i politiken på längre sikt, även om de försvann relativt kvickt. De fick - oavsett vad man tycker om det - inflytande på en del invandrarpolitiska frågor. SD som också är ett enfrågeparti, invandringen, kommer nog inte helt otippat ta sig in i RD nästa val. Missnöje är en stark indikator på att nya partier kommer in.

Jag kan tänka mig pragmatiskt att engagera mig i PP, men då som ett sätt att nå ett högre gott och även som en missnöjesyttring. Helst ser jag dock att partierna på "högerkanten" liberaliseras, och tar sin liberala väljarbas på allvar. Äganderätten, de liberala principerna, är ju liksom vidare än Internet.

Hur det blir med det senare känns just nu som det kommer hända saker. Missnöjda och besvikna liberaler kan inte enkelt ignoreras. Hoppas jag, att inte här ställa sig upp när det blåser skulle på något vis inte göra mig bättre än när Federley (nerver eller princip, eller både och) och alla andra svek.

Tor: Ja, mycket god poäng det där med personnummer, det är få som i Sverige riktigt förstår hur genomgripande det är ett brott mot människors integritet. I andra länder rasar debatten kring införande av det (se GBR och USA). Det är ett av de små stegens tyranni.

Mitt personliga motstånd mot ID-lag-tvång var ju rätt korkat dock kan tyckas, för det krävs liksom, precis som att rösta, något fler för att de ska ha någon betydelse.

Jupp! Förra valrörelsen så skröt de helt ogenerat om hur de skulle topprida Riksdagen med sina utslagsröster.

Problemet med det är att man dels skrämmer bort alla utom de värsta sifferfixerade tomtarna och att även om man kommer in så kanske alla enar sig mot en.

Jag misstänker att om SD kommer in så kommer de ganska omgående att låta som sura feminister som skyller på den legendomsusade bastun. Blotta tanken på att en förkrossande stor majoritet inte röstade på SD eller att litteratur- och genusvetenskap inte är speciellt attraktivt på arbetsmarknaden finns inte...

lite OT men:

Stämmer det numer? Jag har fått intrycket av att de så sakteliga håller på att bygga upp sig till nåt som liknar DF här i Danmark (minus extremt mycket talang och gynsamma förutsättningar dock). DF är ju som de flesta danskar vet (men ingen svensk som beror på svensk nyhetsrapportering) inte ett enfrågeparti lika lite/mycket som ett libertariant parti skulle vara det.

SD verkar ha plockat fritt från gammeldags socialdemokrati, kristdemokrater och allmänt missnöje? Det som hindrar dem verkar snarare vara tomtedominansen* i ledningen och usel kommunikationsförmåga, inte brist på plattform?

Men var ett tag sedan jag bodde i Skåne och hade fingret på pulsen på deras kärnväljare så kan ju ha helt fel med.

* jmfr Pias/DFs stenhårda policy angående landsbytosser. Eller folk- och mediakompetensen i DFs ledning.

Berätta mera om policyn angående landsbytosser...

Bäst är att gå in på http://politiken.dk/sog/index.jsp och skriva in landsbytosser i sökrutan. Klicka sedan på de artiklar som har Pia/DF i rubriken.

Men i korthet är det en policy som går ut på att slänga ut alla med extrema åsikter och/eller glappkäft. Inte minst är alla som en gång ens tänkt på en nazistisk förening inte välkomna. Definitionen av extrem eller glappkäft är inte helt enkel att förstå alltid men policyn har funkat fint för dem vad jag kan se.

Delphi-lisa: Beror nog på hur man ska definiera enfrågeparti. I viss mening är ju inte heller PP ett enfrågeparti eftersom de har tre områden som de har som program. Men jo, jag vill hävda att SD är, eller har varit, ett enfrågeparti i mening att de bara har en plattform, och som alla övriga frågor genomsyras av, invandringen. Men ska erkännas att jag inte haft råkoll på deras senaste utveckling.

Tillägg: Det är rätt poppis att vilja klämma in SD som ett höger- eller vänsterparti, men det är en rätt misslyckad slags analys. Alla deras frågor sammanlagt pekar på vare sig, eller både och, och på det viset är deras strategi formulerad kring en hyfsat konservativ socialdemokratisk värld på 50-talet innan invandringen.

Precis som DF men mindre raffinerat. Humor/patetiskt.

Precis som DF men mindre raffinerat. Humor/patetiskt.

Eller som jag brukar säga: 'Enligt Sverigedemokraterna så är Bullerbyn Sverige år noll. Sedan så kom invandringen och förstörde allting.'