A week in life

Jag ser fram emot dina bloggposter ungefär som jag brukade se fram emot nya avsnitt av favoritserien, man vet att de är bra. När man sedan kollar på nästa serieavsnitt så blir den värsta reaktionen ungefär: Bra, men synd att man inte fick se mer av karaktär Q. När det är bra så är det kul, spännande och lärorikt. Åh, fler såna, tänker man.

Men, jag uppfattade det som att Susanne Wigort Yngvesson skrev att vi blir mer övervakade överallt och måste anpassa oss till det, typ. På gator och parker på ett sätt och på internet eller via telefon ett annat. Det är väl sant, om än oacceptabelt.
Fast jag läste den snabbt för några timmar sedan.

Sedan var Lisa Magnusson även ny för mig, Tack! En person som skriver så rakt men ändå snyggt om moral och morallagar är ytterst välkommen i min värld. Där fastnade jag någon timme.

Sedan Bard, jag tror att han liksom Rojas och "Sickan" har en plan. Samtidigt som SD och Piratpartiet växer och ett förestående EuropaParlamentsval, som antagligen inte lockar jättestor väljarprocent utöver de som är politiskt intresserade, närmar sig så sjunker Alliansen djupare ned i försvarsställning. Gott tillfälle att påverka. "Jag har nya idéer. Ni sjunker som stenar om ni fortsätter som ni gör."
Det finns nog åtminstone någon anledning utöver åldern som gör att han "gör slag i saken" just nu.
Jag tror bra. Fr a för ett folkparti som tror att folket lever i 1950-talet.

Jag noterar att Erixon (än så länge) inte har gått på pumpen på samma episka sätt som Ingerö gjorde (headshot, critical hit, triple damage, etc.)

"Moj, moje, moj, vi vill ha debatt om olika teoriiääur!" Det är bara det att en teori är inget man kommer på klockan halv fem på morgonen efter en natt av för mycket kaffe och kröken. Teorier är kvalificerade bedömningar baserade på observationer. Vidare så försöker man alltid testa teorierna, vilket leder till nya teorier och så vidare...

Att ge efter för kreationisterna är lika begåvat som att bjuda in en samling pedofila bokbrännare till bibliotekets barnavdelning. Kort sagt, en medelmåttighetens förtärande sörja där en klurig formulering väger tyngre än en veckas tröstlöst faktagranskande. För all god vetenskap är både ultraelitistisk och ultdrademokratisk - dvs inget snack, men vägen upp är öppen för alla.

Anledningen til att Dawkins har slutat debattera med kreationister är av samma anledning som man inte skall debattera med historieförfalskare - den kunnige får ägna sin debattid åt att undervisa mörkermänniskan om teh fukken basics, medans mörkermänniskan kan showa loss.

Anledningen till att den republikanske vicepresidentskandidaten 2008 är kreationist är resultatet av ett långt och målmedvetet arbete från kreationisternas sida. (Deras perspektiv sträcker sig nämligen över årtionden.) De resonerar som så att all moral kommer från Gud. Och om det som står i Bibeln inte är bokstavligen sant så finns inte Gud. Och om Gud inte finns så finns det ingen moral. Att det å andra sidan är frågan om ett förbannat plockande av russinen ur kakan verkar inte bekymra Palin. (Jag vet att mycket av det som står i Bibleln inte längre ses som bokstavligt sant.)

Jag vet inte vad Ingerö har för preferenser, men hellre 100 år i Socialdemokraternas Sverige än en dag i kreationisternas ännu ej förverkligade USA.

Tack Shaun!

Jag vet inte riktigt vart Susanne ville sträva, men hon brukar vilja fördjupa diskussioner och fundera på komplexiteter, så tror hon var ute efter det där med att vi redan lever i en övervakad värld, inte att ta ställning för FRA. Det har hon ju förstås rätt i, vem säger emot det. Men det blev en misslyckad jämförelse mellan det publika och det privata och med den ett ställningstagande hon kanske inte riktigt avsåg. I det privata finns alltid risker, men det betyder ju inte att det är acceptabelt.

Bard är en intelligent och smart människa som vet vad han gör, men här tror jag att han kanske gett efter för en hopplöshetens känsla av att verka bredvid det etablerade politiska partisystemet. Och det är väl självklart att man måste testa och se vart det kan leda, om man känner att det kanske ger mer. Jag har också velat om ett sådant engagemang, men FP är antagligen det sista jag skulle välja i så fall, Camilla Lindberg eller inte. Man måste ju sedan tro på det där med att det är möjligt med förändring inifrån. Skeptisk.

Fredrik: Det hela påminner mig om en postmodernistisk träta om vetenskapliga "sanningar", där allt är lika sant eftersom det inte finns någon absolut sanning. Det är bara en fråga om att välja vad man vill tro på. Enter kreationism i skolorna, eller varför inte nazismakande revisionism? Alla sidor av en vetenskaplig fråga måste ju höras, även de tokiga antivetenskapliga....

Erixon tar idag (givetvis) samma position som Ingerö. http://erixon.com/blogg/?p=1363

Att läsa deras bloggar som någon form av valbevakning är rätt meningslöst eftersom man får lika bra redogörelse av läget som av en fanatask supporter mitt under pågående fotbollsmatch. Däremot är de goda illustrationer på hur det är lätt hänt att ens världsbild blir onyanserad och dualistisk när man dras in i det politiska spelet.

Däremot måste jag säga att det är en bedrift att nå den höga graden av rabiat enögt engagemang av en valrörelse som sker på andra sidan världshavet. Är det bara för att det är en så avlägsen strid de kan projicera föreställningar om episk godhet och ondska på Sagan om Ringen-nivån i kampen om amerikanska presidentposten? Eller var de likadana när de var engagerade i svensk partipolitik?

Angående Bard:

Jag tror att parlamentarismen är här för att stanna, om än inte i nuvarande svensk form. Att kunna påverka denna både innefrån och utefrån (inte samtidigt) är naturligtvis bra. Vad Bard tänker, misstänker jag, är att han har gjort en massa, påverkat många, från ett ganska oberoende plan. Nu vill han testa politik mer praktiskt; ska det vara så jävla trögt och svårt att göra sin röst hörd inom en stel organisation.. typ.
Fp, C, M, de blir vad man gör dem till. C är inte ett bondeförbund och M är varken särskilt liberala eller konservativa. Konsensussverige behöver friska fläktar (läs orkaner). Landet behöver nytändning. Finland har visat på värdet i att börja från låg nivå, inte bygga och förändra det rådande tillståndet med några procent.
Bard. Jag är också skeptisk men vill hoppas. Kan inte se nåt negativt i hans försök.

Glömde mitt ganska anonyma namn senast (15:13). Shaun det var.

minimalisten: inte så jätteförvånande, det var väl bara en tidsfråga. Det kanske mest fascinerande är hur debatten föregrips innan någon ens vet att Palin är kreationist. Som att ha på känn att det där kan bli rätt besvärligt. Bra liknelse med Tolkien, jag undrar om inte om det är så att t om amerikansk politik upplevs som en slags verklighet, fast det är en hollywoodsk kreation. Undrar också hur det kan komma sig att USA alltid på något vis blir illustrationer och plafonder för en del svenskar för att läsa in episka dimensioner av gott och ont. Som i fallet Katrina, som i amerikanska presidentvalet, sjukvårdsförsäkringar, hemlöshet, fattigdom, religion, kapitalism, utveckling...Avstånd eller en föreställd gemenskap, en hollyywoodsk närhet, vi är uppvuxna med amerikabilder, en slags närhet av mytiska dimensioner.

Jag tror att det är förklaringen till den här slags korkade enögdheten på USA-valet. Ett slags övertagande av en roll man ibillat sig är amerikansk. Då är John Stewart minst lika seriös källa, om man vill bilda sig en uppfattning, åtminstone med humor om inte annat.

Shaun: Nej, jag tror att Bard vet vad han gör, en testballong av något slag, men jag tror också att han vet att det nog också är rätt svårt att vända den folkpartistiska skutan. Och testballonger kan ju vara intressanta att se vad det leder till.

Sedan verkar många ha inbillat sig att han är liberal, han är socialist, men av det frihetliga och individualistiska slaget.

Tja, vad Erixon, Gür, Ingerö och Palin har missat helt är att man inom riktig vetenskap visst ger stollarna utrymme.

När jag läste tekniskt basår så hade vi en mycket rolig kvart åt diverse evighetsmaskiner.

Palin är amerikanska och därför en förlorad sak. Men att svenskar far ut i dumskalleliberalism där man från rätten till att vara en idiot konjugerar fram kramande av idioter är kulturskymming.

(Om någon undrar vadan denna elitism så menar jag att vi kan sitta och gagga hela dagen om hur hemskt det är med en statskyrka, men dålig teologi blir inte bättre bara för att den har lagts ut på entrepenad till halvbildade personer som inte ens vet att det finns något som latin, gammelgrekiska och arameiska.)

Att läsa deras bloggar som någon form av valbevakning är rätt meningslöst eftersom man får lika bra redogörelse av läget som av en fanatask supporter mitt under pågående fotbollsmatch. Däremot är de goda illustrationer på hur det är lätt hänt att ens världsbild blir onyanserad och dualistisk när man dras in i det politiska spelet.

Däremot måste jag säga att det är en bedrift att nå den höga graden av rabiat enögt engagemang av en valrörelse som sker på andra sidan världshavet. Är det bara för att det är en så avlägsen strid de kan projicera föreställningar om episk godhet och ondska på Sagan om Ringen-nivån i kampen om amerikanska presidentposten? Eller var de likadana när de var engagerade i svensk partipolitik?

Helt djävla otroligt! Erixon är verkligen nyliberal i marxistisk tappning - allt som räknas är bara pengar. Och om nu protektionism är så hemskt, varför anar ingen ugglor i mossen? - För republikanen Bush höjde ju ståltullar för några år sedan.

Kan vi liberaler som fortfarande kan ta hand om oss komma överens om en sak: Att vi under hösten inte bara förjupar oss i det svenska socialförsäkringsystemet, utan även läser lite Freak Brothers (om vi inte redan gör det) då det ger en skönt avspänd attityd till USAs statsmakt (dvs presidenten är varken förgörare eller frälsare.) Sedan så låter vi bli att hetsa upp oss över lokalvalen på andra sidan pölen.

Fredrik: Ja, exakt, det behövs inga pladdriga utspel alls om kreationism i skolan, eftersom det redan handskas med vetenskapligt. Men där befinner sig inte Palin-debatten och den enkla insikten har lyst med sin frånvaro och istället har bl a Gür famlat runt med irrelevanser till försvar av en potentiell idiot, med utgångspunkten OM det nu visar sig att hon är en idiot, bäst att förekomma.* Som att det nu handlar om att ta ställning för en mindre idioti framför en annan större. Varför inte bara kalla idioti för idioti. Sedan måste jag nog säga att det mest komiska var pappa-argumentet.

*) Jag har fortfarande inte sett att Palin verkligen är kreationist. Däremot att hon är kristen och pladdrat om kreationism och skola.

Pappaargumentet torde vara höstens lågvattenmärke. För all naturvetenskap handlar nämligen inte om biologi.

Sedan så kan kreationism visst vara ekonomiskt skadligt. T.ex. om alla forskare, även de som arbetar med bioteknologisk produktutveckling, måste kleta ned sina rapporter med massa brasklappar, så kan ju amerikanerna glömma att den nya superyoghurten kommer att utvecklas där. Eller om företagare som har läst några terminer naturvetenskap helt enkelt äcklas över kretinerna och vägrar att investera där.

Min pappa var fotbollsspelare, därför är jag kompetent att uttala mig om fotboll.

Nå, men självklart är det slöseri med både resurser och tid att ägna sig åt spaghettimonster, slagrutor, astrologi, spåkunskap, och så vidare, allt mindre tid till relevant kunskap.

Problemet med kreationism är att den inte bara är något kritiskt ifrågasättande av vissa luckor i evolutionsteorin, den är i grunden bibelfundamentalism, och det vill man definitivt inte ha i skolan i USA, eftersom det skulle kunna ses som officiellt sanktionerad kristendom bakvägen, dvs ett brott mot church-state-separationen. Men det största problemet är egentligen detta: ett land som överger upplysningens ideal som värdegrund överger också mycket lättare sådant som empiri och sunt förnuft i politiken, vilket kan ha stora negativa effekter för många, t.ex. om man startar krig på felaktiga premisser bara för att man känner att man har Gud på sin sida. Det är här neokonservatismen redan har gått vilse i pannkakan, och en världsledande makt kan inte hålla på och gå vilse i pannkakan.

Vad gäller frihandel, så är nog teorin bra, men den är dock (om vi talar Adam Smith här) baserad på världen som den var på 1700-talet, alltså före den egentliga industrialiseringen och demokratiseringen av väst. Ett problem med frihandel i dagens värld som jag ser det är om demokratier ska idka frihandel med icke-demokratier, ty i de förstnämnda kan folk som är missnöjda med kapitalismens utfall rösta på mer eller mindre antikapitalistiska partier och få en mer socialistisk politik, om de så önskar - vilket förstås många nyliberaler-libertarianer skulle säga har hänt i alla demokratier, inklusive USA - men i icke-demokratier kan inte folket rösta bort en prokapitalistisk regim som inte ser till att alla gynnas av kapitalismen. Icke-demokratin kan därmed ekonomiskt konkurrera ut demokratin genom lönedumpning - eftersom den inte tillåter sådant som fria fackföreningar, strejker, regimkritik, omfördelningspolitik eller fria val med allmän rösträtt. Kanske är det därför inte helt orimligt att komplettera begreppet free trade med begreppet fair trade - att man vill ha en någorlunda jämn spelplan, och inte behöva konkurrera med arbetare utan rättigheter.

Men de nästkommande teologiska inriktningarna kan komma därifrån. Livets Ord måste väl ses som en exportsuccé som dels skeppar över svenskar till pålitliga kristna amerikanska utbildningsanstalter, dels anlitar amerikanska talare och översätter och säljer amerikansk litteratur.

Visst, det är illa nog. Men det finns en anledning till varför det inte kan slå rot hur som helst:

Senvåren 2001 så hade Newsweek en serie artiklar om skillnaden mellan Europa och USA. Jag minns inte exakt vilket nummer det var, men omslagspojken hade runda glasögon, amiralshatt från 1800-talet, blåa dreadlocks och en spliff.

En uppenbar och skenbart märklig skillnad är att i demokratiernas Europa så bestämde man sig redan på 60-talet för vad man tycker om preventivmedel, aborter och homosexuellas rättigheter och sedan så höll man sig till det. Jag minns inte om det nämndes i någon av artiklarna, men då östra Europa tills inte allt för nyligen sedan var Östeuropa så förklarar det varför samhällena ibland kan vara så oerhört efterblivna i vissa frågor - för Sovjet lade helt enkelt locket på.

Den fundamentala skillanden är att Europas kultur är konservativ, medans USAs är demokratisk. Det innebär att i Europa så finns det en mitt som alla måste förhålla sig till, medans i USA så är det en ständig kamp för hegemoni. Nackdelen med ett samhälle med en tydlig mitt är att förändringar kan ta tid, fördelarna är att mitten skänker trygghet och att hiearkin är tydlig.

Den demokratiska kulturens eviga och meningslösa kamp förklarar varför både rörelser som Westboro Baptist Church och Queer Nations kan vara så oerhört svavelosande i sin retorik, trots eller snarare tack vare, att de har sådant försvinnande lite inflytande.

Sedan så finns det ju gemensamman nämnare mellan Europa och USA, både där som här så är en erfaren och slipad jurist en bätttre allierad om man vill sabba eller förbättra villkoren för t.ex. homosexuella. Men den totala gapa-skrikaretoriken himmel-eller-helvete fungerar helt enkelt inte i Europa.

Stefan: Förlåt min brist på respons, jag håller förstås med om det där med kreationism, sedan tyckte jag faktiskt din invändning kring frihandel var bitvis vettig. Men. Självklart är inte frihandel en garant för rättvisa villkor i odemokratiska länder, och det har det aldrig varit, inte ens på Smiths dagar. Frihandel öppnar, och det är en bättre, om än ibland trög*, väg än att reglera efter vad vi tror är rättvist (ger t ex upphov till byråkratiska irrvägar som EU, eller utestänger fattiga diktaturer). Människor strävar alltid som helhet efter att få de bättre, en odemokratisk regim kan i längden inte tillhandahålla något sådant.

*) Fast ibland förvånansvärt fort, se Taiwan och deras demokratiska begynnande resa, som en effekt av att få det bättre ekonomiskt.

Men precis som opinioner i demokratier kan rösta för mindre kapitalism, så kan de också rösta för mindre frihandel, om de uppfattar att den inte gynnar dem. På Adam Smiths tid fanns inte denna demokratiska mekanism in place nånstans. Kungen kunde bestämma en policy (efter råd från Adam Smith t.ex.) och sen körde man bara den linjen. Spelplanen var jämn på det sättet att alla länder var icke-demokratier, och alla fattiga var redan utan statligt garanterade trygghetssystem, ofta med minimala löner, och utan fackliga rättigheter. I de amerikanska kolonierna var lönerna högre, därför att de fortfarande var relativt glest befolkade men expansiva med stor efterfrågan på arbetskraft. Det var också den ekonomiska anledningen till slaveriet där (att arbetskraften var dyr alltså). Om den globala spelplanen ska jämnas ut idag (och det sker automatiskt genom marknadskrafterna om de får fritt spelrum) så finns väl en viss befogad oro i väst för att det innebär minskad standard för de flesta arbetande, eftersom de måste konkurrera med andra som producerar samma saker till väsentligt lägre löner och kanske utan politiska rättigheter så att de inte fredligt kan åstadkomma förbättringar; en situation där förvisso mycket välstånd skapas, men dock inte fördelas över hela befolkningen utan ackumuleras hos vissa grupper som heller inte har något intresse av att genomföra demokrati.

I Europa finns (med något undantag) en stark korrelation mellan (1) en stor befolkningsmajoritet aktiva katoliker och (2) ett lands lagstiftade socialkonservatism. Portugal, Irland och Polen är alla mycket religiösa katolska länder och i alla dessa finns en stark socialkonservativ ådra som drabbar homosexuella, aborträtt, med mera. Detta trots att 2 av dessa länder låg utanför järnridån. Estland och Tjeckien som däremot ingick i det ryska imperiet är väldigt sekulära och där står socialkonservatismen också väldigt lågt i kurs. Jag tror faktiskt inte Sovjet hade någon större roll i sakernas skeende, utan det beror i hög grad på de enskilda ländernas historia och traditioner innan dess. Framför allt skulle jag passa mig för att utmåla de gamla öststaterna som särskilt efterblivna på det här området.

Själv tror jag att en fortgående sekularisering kommer ta hand om det sociala bagage den katolska traditionen bevarar, och att detta inte är något långsiktigt europeiskt hot. Det svenska sociala bagaget med lagstiftande moral har däremot en annan drivkraft än identifikation med en religiös etnicitet och torde vara svårare att nå genom ren sekularisering. Men den biten kommer sannolikt istället globaliseringen ta hand om. Spritmonopolet kan t.ex. redan idag inte längre upprätthållas utan måste av nödvändighet modifieras. Unga människor reser mycket och märker att övriga världen trots liberalare droglagar inte blir en stor knarkarkvart och att horor många gånger är trevliga roliga människor som själva valt sitt yrke. Så i just dessa frågor är jag inte speciellt orolig för Europas räkning, även om vissa förändringar kommer sitta långt inne för Sveriges del.

Ja, den där långa senste kommentaren var givetvis min...

Själv tror jag att en fortgående sekularisering kommer ta hand om det sociala bagage den katolska traditionen bevarar, och att detta inte är något långsiktigt europeiskt hot. Det svenska sociala bagaget med lagstiftande moral har däremot en annan drivkraft än identifikation med en religiös etnicitet och torde vara svårare att nå genom ren sekularisering. Men den biten kommer sannolikt istället globaliseringen ta hand om. Spritmonopolet kan t.ex. redan idag inte längre upprätthållas utan måste av nödvändighet modifieras. Unga människor reser mycket och märker att övriga världen trots liberalare droglagar inte blir en stor knarkarkvart och att horor många gånger är trevliga roliga människor som själva valt sitt yrke. Så i just dessa frågor är jag inte speciellt orolig för Europas räkning, även om vissa förändringar kommer sitta långt inne för Sveriges del.

Sovjets dåliga inflytande och reaktionerna på det kan svårligen underskattas. Ett missförstånd är att länderna i Warzawapakten ingick i en slags federation. I själva verket så gick all kontakt mellan länderna via Moskva. Detta ledde till att länderna frös i en karikatyr av 50-talet. Och efter murens fall så kunde skojare lura brallorna av de från forna DDR med saker som folk i väst slutat gått på för årtionden sedan.

Men även om det i östblocket fanns lagar som även liberaler kunde applådera så innebar diktaturens fall att de lagarna kunde bli per definition fel. Som t.ex. shahens Iran som hade mycket kloka bygg- och planlagar för att stävja jordbävningarnas effekter. Men det struntade man helt i mullornas Iran. Och så blir det jordbävning i staden Bam och så ser det ut som man släppt en atombomb där, trots att den jordbävningen var svagare än de som brukar skaka Kalifornien.

Så överfört till östra Europa så måste de konservativa mörkermännen och -kvinnorna kunnat plocka den ena billiga poängen efter den andra efter murens fall.

Naturligtvis så vill jag inte ge alla i f.d. Östblocket frikort bara för att de var under sovjetiskt inflytande, men diktaturens stora, våta filt förklarar en hel del.

Vad gäller gapa-skrikaradikalismen så verkar den dö här.

Fredrik:

Det må vara att Sovjets dåliga inflytande svårligen kan underskattas. Men det finns likväl en betydligt större korrelation mellan konservatism i sociala frågor och en katolsk majoritet, än mellan konvervatism i sociala frågor och att ha stått under sovjetinflytande. Det tycks alltså finnas (minst) en ytterligare faktor som väger tyngre än ett tidigare sovjetinflytande när det gäller hurvida ett land genomdriver lagar baserade på värdekonservatism.

Sedan har jag svårt att se hur Sovjetunionen skulle kunna lastas för sådant som de nya restiktiva abortlagarna i Polen när Sovjetunionen med satelliter haft en tillåtande syn på abort sedan Stalins död. Konservburksargumentet tycker jag inte riktigt håller när man har en liknande situation som Polens i Irland och Portugal och det i samtliga tre länder är nära knutet till katolsk identitet. Framför allt lyckades ju uppenbarligen dessutom Tjeckien och Estland på något sätt undgå att konserveras.

Men glöm inte bort att Portugal också har varit en diktatur. Francos Spanien framstår som ett öppet samhälle i jämförelse, då filmsugna spanjorer kunde åka till Frankrike över helgen för att få sig sitt lystmäte.

Tjeckoslovakien var det mest demokratiska och utvecklade av de länder som hamnade innanför järnridån. (Jag vet inte exakt var själva grunden för välståndet lades, men jag gissar att redan Böhmen i Österrike-Ungern var en välmående landsända.) Estland hade väl en liknade mellankrigshistoria av relativt välstånd. Så med det sagt så hade de ett bättre utångsläge inför konserveringsprocessen.

Italien är ju på papperet ett av världens katolska länder, men i praktiken så kunde Vatikanen lika gärna ligga på månens baksida om man ser till födelsetal.

Vatikanens antikapitalism är inte bara för att de behöver en fiende, utan för att de helt korrekt har insett att kapitalismen är DEN mest radikala och djupgående kraften i mänsklighetens historia. De som tror att man kan förena kapitalism med moralkonservatism vet inte vad de talar om. Även om jag helt och hållet saknade principer så skulle jag ändå vara för kapitalism då det helt enkelt är bra att vara på den vinnande sidan.

På tal om vissa somligas enögdhet: Palin ljuger. Upprepade gånger.