Åter igen lanseras
den radikalfeministiska idén att prostitutionens offer bör ges skadestånd.
Det är inte första gången Gudrun Schyman och Max Waltman i deras roll som
representanter för Feministiskt initiativ försöker lansera denna idé i
skenet av sexköpslagen. De försökte sig på samma sak i Dagens Nyheter för
ett par år sedan ("Ge
skadestånd till prostitutionens offer", DN 2006-07-25.) Nu träder
dock den ideologiska källan till idén fram, radikalfeministen Catharine
MacKinnon, amerikansk professor i juridik.
MacKinnons radikalfeministiska syn måste först klargöras för att förstå
varför detta krav ställs. Den radikalfeminism som hon pläderar för är en
auktoritär revolution där de demokratiska institutionerna bör omdefinieras från
att utgå från att samhället består av individer till att istället utgå från
en marxistisk rättviseidé baserad på fördelning av makt mellan dominerande
och dominerade grupper. Den sexuella relationen mellan könen är betraktad som
en fråga om mäns makt och dominans, och av det följer att det inte finns något
verkligt samtycke från kvinnors sida. Sexköpslagen är en ytterst liten del av
detta, men en av deras största framgångar. Den är dock inte tillräckligt för
MacKinnon, så något mer måste göras i revolutionens namn och gärna med hjälp
av det hon kallar för den patriarkala institution som hon samtidigt anser borde
raseras. Well, kanske ändamålet helgar medlen, och vad ska man utbilda sig
till jurist för om man inte ska utöva juridik?
Det hävdas att sexköpslagen innebär ett sexualbrott med en förövare
men paradoxalt nog utan ett brottsoffer. Något skribententerna och
undertecknarna vill ändra på. Resonemanget är förföriskt enkelt och till
synes helt rimligt. Men detta resonemang är lika hal som en tvål i badkaret.
Om prostituerade ska ha skadestånd måste vi juridiskt på förhand anta att
de också är offer, utsatta för ett brott, som vare sig gett sitt samtycke
eller ens kunnat vara i positionen att erbjuda en sexuell tjänst. Där är vi
ännu inte juridiskt, trots att sexköpsplagen förvisso baserar sig på det
ideologiska bygget om könsmaktsteorin där kvinnor i egenskap av sitt kön ses
som strukturellt sexuellt underordnade. Vi kan inte utan att revolutionera hela
vårt rättstänkande bedöma människor som offer på förhand, det måste
visas att de inte gett sitt samtycke. Problemet är att de kan vara utsatta för
andra brott som våldtäkt och tvingande sexuella handlingar, och att bli utsatt
för sådana brott ger redan rätt till skadestånd oavsett om det finns en gärningsman
att döma eller inte.
För att formulera en sexköpslag som ska fungera på samma sätt innebär
att det räcker att vara prostituerad för att få skadestånd. Att vara
prostitutuerad är att vara utsatt för ett brott. Analogt kan det jämföras
med ett våldtäktsmål där det skulle räcka med att ha sex för att anses ha
usatts för ett brott. Men nu har vi inte förbjudit sex utan köpet av
sex.
En annan av MacKinnons idéer är just våldtäktsmål som hon anser måste gå
till på ett sådant vis att vi ställer oss på "kvinnornas sida" av
rättviseskäl mot männen, en logisk slutsats av detta är exempelvis att uppsåtskriteriet
borde tas bort.
Det är inte svårt att tänka sig att det i sig skulle kunna stimulera sexsäljare
att anmäla. Det räcker att konstatera att sex bytts mot pengar. Det
intressanta med sexköpslagen är den anmärkningsvärda bristen på sexsäljare
som anmäler sexköpare. Bristen kommer dock förklaras av som ett uttryck för
falsk medvetande. Inte bara är kvinnor offer, om de inte erkänner det så är
de också trasiga i huvudet. Till skillnad från de upplysta radikalfeministerna
som vi ska lita på.
Motivet för lagen har dock primärt varit att minska efterfrågan på tjänsterna,
och av det har den naiva förhoppningen varit att prostitution ska minimeras
eller raderas bort från Sverige. Brottets legala funktion handlar därför inte
om sexsäljarna, utan om den sexuella tjänsten och "marknaden", och jämställdheten
som antas omöjliggöras av att det existerar prostitution. Den borde inte
finnas i sexualbrottslagen, men den finns där som en bisarr kompromiss med
uppfattningen att prostitution är mäns vpld mot kvinnor.
Vad kravet handlar om egentligen är att lyfta fram synen att
prostitution i princip är samma sak som våldtäkt, oavsett vad sexsäljaren själv
säger. Anledningen att detta krav ställs är alltså inte för någon omsorg
om sexsäljarna, eller på grund av någon juridisk paradox, den är ideologisk
och syftar till att ytterligare inskärpa en radikalfeministisk syn att sexuella
relationer mellan könen är uttryck för mäns makt över kvinnorna. Rättsväsendet
och de demokratiska grunderna måste förändras. För att detta ska slå igenom
räcker inte sexköpsförbud, det krävs att sexsäljare/prostituerade behandlas
som brottsoffer för att passa teorin.
MacKinnon har varit ute i liknande ärenden förr. I början av
80-talet försökte hon gemensamt med Andrea Dworkin förmå Los Angeles att
anta en civil lag som medgav att "offer för pornografi" skulle kunna
få skadestånd av porrproducenter. Precis som prostitution ses porren som ett
brott mot kvinnors mänskliga rättigheter. Det misslyckades då, så nu med en
sexköpslag finns förstås en möjlighet till revansch och inleda
"revolutionen". Det kan nämnas att MacKinnons idéer även direkt
inspirerat Kanada att införa censurlagar av "obscent" sexuellt
material, med det högst intressanta resultatet att lesbisk och feministisk
litteratur beslagtagits. Det måste ju kännas som en stor seger för kvinnors
frihet.
Vad gäller bevisföringen om hur kvinnor skadas av prostitution är
det ett selektivt urval väl så typiskt för MacKinnon, och vi ska bara köpa
det. Det är framför allt den högst kritiserade Melissa Farleys studier som åberopas,
så det kan ju kanske vara intressant att påpeka att de är egendomligt
selektiva, exempelvis drar hon generella slutsatser utifrån grupper av hjälpsökande.
Det är som att leta efter de värsta exemplen som går att finna och sedan
beskriva dem som representativa.
MacKinnon är en kolportör av extrema idéer som utmynnar i en jämställdhetsfascism.
Jag har ignorerat de övriga undertecknarna till detta krav, av
Schyman är politiska provokationer att förvänta sig, men det bör sägas några
ord om de liberala kvinnorna i denna lilla extremistiska församling. De utgör
exempel på ett liberalt och moraliskt haveri. Inte bara accepteras en
marxistisk och kollektivistisk rättviseidé applicerad på kön, de anammar en
kvinnosyn som är hämtad från 1800-talet och står i motsättning till den
liberala idén om rätten till vår kropp, nu som förr med motivet att kvinnor
inte är kapabla till att ge sitt fulla samtycke.
Ni borde skämmas. Tänk om det kunde förstås hur kvinnoförnedrande
detta är, att sexköpsplagen till sin karaktär är en konstruktion kusligt
likt något patriarkalt förgånget, och att inget gott kan komma ur det.
Lagen fungerar inte för att den är verklighetsfrämmande, sexualmoralistisk
och ytterst kvinnofientlig. Hur då sexualmoralistisk? Ja, ställ frågan, varför
just sex och inte exempelvis journalistik?
Dubbelpostat på Newsmill
Intressant om feminism, mackinnon, sexköpslagen, radikalfeminism
Inga riktiga kvinnor. Är de butchiga så vill de likna män. Är de feminina i klänning vill de hetsa upp männen. Och är de vanliga jeanstjejer så kan man inte lita på dom för fem öre och borde därför skickas till Guantanamo Bay.
Nu blir jag så där förvirrad av dig igen.
Vad det inte du som upplyste mig om att radikalfeminister hatar kvinnor som är åt det butchiga hållet, ja alla former av androgynitet för att vara exakt?
Så med det i bakhuvudet är det lätt som en plätt att leda i bevis att flator egentligen är könsförrädare. ^_^
Jo, något åt det hållet. Då förstår jag din ironi.
Men ett problem, smolk i bägaren, är ju att Dworkins verk stoppats men denna lag. Något klurigare att försvara, men det har MacKinnon så klart, något med att det är ett offer för den stora saken.
Eller att Dworkin är ett offer. Det är inte hennes fel att hon var en svavelosande helvetespredikant...
Radikalfeminister är bara utsatta offer när de är kritiserade, eftersom kritik är per definition ett utslag av den patriarkala logiken.
Offrandet av Dworkin var en gåva.
Nej, men allvarligt, detta är en pinsamhet som de flesta kloka och framsynta människor hade kunnat förutspå blott genom att betrakta hur denna typ av censurlagar alltid historiskt slagit mot kvinnor i synnerhet.
Eller så kan man se var minoriteternas pornografi säljs och inte säljs.
På turklivsen så säljs det heteroporr. Detta för att heteroporr är mindre kontroversiellt. (Sörprajs!) Skulle man efterleva den där larviga lagen mot våldsporr så kommer bögarnas stenhårda läderbögsporr att ryka först. Inte Micke Becks plågsamma smiskfilmsförsök.
Men det skulle vara kul om Rädda Barnen blev raidade just för att de har barnporr i sina "titta vad hemskt"-arkiv.
Och vad skall vi göra med de där humorbefriade flatorna som satte käppar i hjulet för Destroyer häromåret? Vänta tills när de säljer erotiska novellsamlingar som är politiskt korrekta (dvs tråkiga) och då välta borden för dom och driva dom ur Pride Park?
Apropå klokt och framsynt. Visst är det så.
Vadå, skadestånd? De får ju pengar redan, det är det som kallas prostitution, att få pengar för sex. Tänker Gudrun starta en fackförening för prostituerade och kräva högre lön för dem, eller vadå?
Det vore annars ett verkligt radikalt feministiskt initiativ att starta en fackförening för prostituerade.
Radikalt, ja. Men inte radikalfeministiskt... ^_^
A1: Jo, det gör det också väldigt konstigt, att ersättas två gånger. Det är väl inte otänkbart att det ger incitament för att anmäla. Men grejjen är att det underkänner tanken att kvinnor kan ge sitt samtycke. Ganska horribelt.
Klipper in en intressant grej från newsmill:
Louise Persson tycks avsiktligt missförstå artikeln för att ro ihop sitt överteoretiserade och verklighesfrämmande resonemang. Hon konstaterar att "[d]et intressanta med sexköpslagen är den anmärkningsvärda bristen på sexsäljare som anmäler sexköpare." Inte konstigt när de inte ses på som brottsoffer utan rätt till skadestånd! Vad har de att vinna på att anmäla sexköparna när det är staten som håvar in böterna? Själv får de ingenting, utan skickas oftare tillbaka till de forna öststaterna för att återigen bli utnyttjade av skrupelfria kopplare. Det är detta förhållande som artikelförfattarna vill ändra på. Ge lite mer handlingsutrymme till de prostituerade, så att de kan få förutsättningarna att göra ett genuint "fritt val".
Vad kan väl vara bättre än en ekonomisk grundplåt för de frihetstörstande prostituerade kvinnor som Louise Persson utger sig vurma för? I realiteten antyder Perssons resonemang att hon vill inskränka friheten till de redan välbesuttna, de som har pengar att spendera på sexköp, på bekostnad av alla andra miljontals kvinnor och barn som köps, säljs, och uttnyttjas av äldre män.
Schymans m fl idé är det enda konkreta förslag i debatten hittills som kan ge mer makt till prostituerade att "välja" i livet. Om prostituerade trivs så bra med sina liv som Persson, Petra Östergren och andra så empatiskt hävdar, så behöver de ju inte alls anmäla eller kräva skadestånd. Då kan de lungt fortsätta utöva sin verksamhet på ett diskret och med sexköparen ömsesidigt passande sätt. Hur skulle polisen kunna bevisa sexköp i ett sånt fall? Om dessa så "snälla" arbetsgivare behandlar sina arbetare med "respekt" så finns ju inget att oroa sig över. Vad är det LP oroar sig för? Att prostituerade faktiskt skulle kunna få makt över sin egen situation?
Av: Shekar Nag, 2008-11-06, 20:36
-------------------------------------------------------
"De" har redan ett "genuint" val: att ta betalt eller inte för sex, att säga ja eller nej, att samtycka eller neka. Sedan är det intressant att ett sexualbrott, som MacKinnon valt att definiera prostitution (och porr!) som, uppenbarligen INTE uppfattas på samma vis för sexsäljare, för du kan väl inte mena på största allvar att skillnaden mellan att anmäla ett sexualbrott eller inte hänger på skadeståndet. Då är du precis lika fördomsfull som de personer som har hävdat på lika stort allvar att skadeståndet är en förklaring till falska anmälningar om våldtäkt. Jag tycker att dina fördomar om dels sexsäljare som kvinnor utsatta för våld får tala för sig självt.
Det är en skillnad att utsättas för ett brott som våldtäkt och att ha tjänat en slant på sex, problemet är att ni likställer det. Om vi hade scenariot att det inte krävs någon som helst bevisning att tvång förelegat så är det fortfarande inte närheten av hur ett våldtäktsmål ser ut. I sexköpsfallet är tanken att det räcker att konstatera att betalning för sex skett. Jag vill inte skrämmas eller så men om det skulle räcka att konstatera detta, hur ska vi då se på våldtäktsmål? Varför i hela fridens namn ska vi ens se förbi faktumet att sex ägt rum och försöka utröna om samtycke ägt rum? Varför ska vi plåga kvinnor med att etablera att samtycke inte ägt rum i våldtäktsmål men acceptera att kvinnor som säljer sex slipper? Jag vet inte om du förstår konsekvensen av förslaget och vad det innebär, och att det egentligen redan pockar på uppmärksamhet i MacKinnons skalle och tanke.
Jag vurmar övrigtvis inte för någon specifik grupp människor, det enda som intresserar mig är respekten för människor, alla människor, vare sig de är horor eller journalister. Jag ser mycket allvarligt på urholkande av rättigheter och den bristande respekten för människors val, ett urholkande som i sig är ett uttryck för en gammaldags kvinnosyn. Något du ignorerar med lika mycket hetta som du själv upprepar den blandat med lite konstiga uttalande om rika, det såg lite rörigt ut i tanken där.
Nej, "de" "prostituerade" kräver inte ytterligare betalning för sina tjänster. Jag vet ingen som någonsin framfört en så bisarr idé. Att kvinnor och män utsatta för människohandel, som är vad som brukligt avses med slaveri och är per definition tvång, ska ha skadestånd är en icke-fråga i detta sammanhang. De ska ha upprättelse på alla de sätt och vis som är rimliga. Men detta fenomen blandar du ivrigt ihop med kvinnor som med egen fri vilja gjort ett val om en transaktion: pengar mot sex. Faktiskt mycket tydligare än många andra sexuella handlingar mellan kvinnor och män, eftersom det kräver ett klart samtycke vilket är något vi i många fall tar för givet utan att fråga.
Jag ser att du med denna hopblandning accepterat synen att sexsäljare är utsatt för våld per definition. Men det är bara en syn, det finns ingen empiri bakom, inte ens något förnuftigt skäl att underordna kvinnor en sådan syn och med den underkänna kvinnors förmåga att säga ja eller nej. Du skriver, att ”frihetstörstande” horor existerar på "bekostnad av miljontals kvinnor och barn som köps och säljs av äldre män.” Det är så fruktansvärt pinsamt skrivet, men avslöjar att det är hysteri det handlar om, för vad du gör är att skuldbelägga horan. Äldre män? Skärp dig. Men du/ni funkar så förutsägbart och schablonartat; som att använda nedlåtande beskrivningar och kollektivisera människor att skylla världens elände på, och att beskriva det hela med så hemska och värdeladdade ord som möjligt, överdriv och förvanska verkligheten så mycket det går.
Varför?
Jag vet inte vad allt det här beror på, lögnerna och skrikandet, dessa förenklingar och stereotyper, men jag måste ändå fråga varför:
Vilka är det egentligen som är betjänta av detta?
Tyvärr, hjälper ni ju ingen som verkligen behöver det, tänk om all denna energi kunde användas till något vettigt, som att hjälpa kvinnor i nöd. Att bluddra ihop allt till en stor gröt, där allt blir en form av våldtäkt, kommer konkret att bli ett trivialiserande av våld. Till slut trivialiserar det den verkliga människohandeln som får bli något slags ställföreträdare för en hopkokad fantasi istället för att tas på allvar. När vi tar det på allvar med saklig analys och genom att sluta vara så fixerade vid horan som sådan, först då kan vi etablera kunskap som är till hjälp.
Av: Louise Persson, 2008-11-07, 00:59
Att DU blir anklagad för DETTA???!!! Här lär ägget hönan att värpa...
Hur kan dessa galenpannor få så stort genomslag i debatten? Vad är fel med detta land, det är ju helt åt fanders! Snart får man inte titta på en vacker kvinna ens eftersom någon radikalfeministisk professor slagit fast att det kränker och är en del i könsmaktstänkandet. Ja, inom reklamens värld är det ju redan påväg ditåt! Man tror f-n man bor i Nordkorea!
Robert, det där är väl 50 000-kronorsfrågan? Hur gick det till? Kanske ett svar ligger i att en hel del av dessa "radikalfeministiska" idéer har sin motsvarighet i tämligen värdekonservativa ideal kombinerat med en utbredd tro att det är acceptabelt att villkora människors sexualitet och uttryck efter sina egna äckelkänslor och romantiska ideal.
Posta ny kommentar