Patologiska musiklistor, varför inte

En patologisk lista på 12 låtar att avsluta året med, here goes. 

1. Yoko Ono - Walking On Thin Ice

It aint me really, det är hon som alltid lämnar mig med ett enormt hål i hjärtat i livet och i döden. Men jag upptäckte att den 19 november i år kom och gick utan att känna hjärtat brista, glömde bort det, så jag antar att hon upphört vara den döda mamman och blivit mamma. Sorg är konstigt.

2. James - Getting Away With It All (Messed Up)

Bitter emo är bäst.

Are you aching for the blade
That's o.k.
We're insured

3. Patti Smith - Nirvana cover - Smells Like Teen Spirit

Patti tyckte att Kurts röst påminde om en banjo när hon hörde låten, det är hur förtjusande som helst att tänka på. Och jag är för gammal för att orka vara arg jämt, nästa år bestämmer jag mig för att försöka växa upp och göra mogna medelålders saker, som att ha paraply när det regnar och sopsortera och tänka på renoveringar och världsfreden sånt där...om vi tror på det, för att bli vuxen Vuxen känns mest som eskapism fast det ska vara tvärtom sägs det. 

4 Siouxsie And The Banshees - Christine

Jag såg dem/henne en gång för länge sedan. Jag lyckades reta upp en hel mobb med nynazister på den koncerten, den där sorten som aldrig fattade den äkta skinkulturen utan bara importerade och översatte till ett hat. Jag sparkade en av dem på benen, sedan sprang vi för livet. Har jag sagt att jag alltid varit sjukt obstinat?

5. Morrissey - Live - Speedway

Går inte att förklara den där kärleken till Morrissey, men detta är det närmaste vi kommer. There's nothing left to break. 

6. Björk - Play Dead

När jag var liten i skolan brukade jag slåss. Det enklaste var dock att krocka sin skalle i väggen några gånger, och le medan blodet rann över pannan. Sedan påstod någon att självdestruktivitet var något dåligt. Hur då? Jag skrämde ju ungarna från vettet som i en japansk skräckfilm. 

7. The Cure - Pictures Of You

Jag kan vara vad som helst. Någon kallade mig en gång för social kameolont. Jag vet inte ännu om det är bra eller dåligt.  

8. Depeche Mode - A Pain That I'm Used To

När jag rasade ihop - jag blev kockocrazy på riktigt - var det sista min chef sa: men du är ju alltid så glad och arbetssam, hur ska man förstå att något är fel? Kanske det var blodet i pannan som saknades, det kanske var normalt att jobba 120 timmar i veckan, hålla käften och vara tacksam.

9. Massive Attack - Heat Miser

Något för oss som brukar andas i papperspåsar. Något av en theme och lärt mig att det värsta som kan hända är inte att dö utan att känna dödsångest. 

10. Garbage - The Trick Is To Keep Breathing

Jag har alltid haft en soft spot för Garbage. 

11. PJ Harvey - When Under Ether

De flesta vet nog inte vad låten handlar om, men den som varit med om det känner definitivt igen första raden. Detta är inte första raden:

When under ether
The mind comes alive
But conscious of nothing
But the will to survive

12. Assemblage 23 - Damaged 

Inte mitt fel: jag är bara produkten av livet jag levt. Somehow I'll manage. Konstigt men när allt ser hopplöst ut är det svårt att tänka sig att man kan tänka bakåt och tänka att: shit, jag överlevde. Hur svårt det än är finns alltid det där framtida scenariet, bra att tänka på ibland när det känns hårt, hopplöst och helt omöjligt att ta sig igenom. Håll ut!

Gott nytt år! Och äntligen är detta skitår snart över, vi höll på att gå sönder, hela familjen, men vi står här nu och blickar bakåt och tänker alla att: 

shit, vi överlevde. 

Tack för inspiration till detta bland annat: Mymlan, Blogge, Josh, deeped