Nu kommer även liberaler hata mig: Om en individualiserad föräldraförsäkring

Är inte själva själva sprängpunkten här att man har olika uppfattningar om just vilka som avses när det talas om individualiseringen? Jag kanske är fel ute men min uppfattning är att en del anser att försäkringen följer med barnet och inte med föräldrarna.

Mja, skulle inte en individualiserad föräldraförsäkring (till skillnad från en tvångsdelad) innebära att ensamma föräldrar (vilket oftast är mammor) bara får halva tiden?

Dennis, jo, det finns de som hävdar det, och det skulle jag nog logiskt hävda också, det är rimligt eftersom det ändå är bebben som är själva vårdbehovet. Men så är inte försäkringen uppbyggd, den är inkomstrelaterad per individuell förälder som kompensation för inkomstförlust (annars skulle inte vissa föräldrar ha råd). Alternativet är i så fall ett bidrag som följer varje bebbe (bebbar har sällan inkomstrelaterade försäkringar).

Anders, du menar bebben väl? Bra tanke/invändning dock. Annars är väl ett argument att inte bara föräldrarna ska kunna få ersättning redan idag under gällande regler med tanke på det, utan närstående vid behov, t ex farmor.

(Sedan fattar jag inte hur man ekonomiskt klarade bebbars vårdbehov för säg 20-30 år sedan, för inte gick dem väl på dagis då?)

Så länge det krävs två individer för att skapa ett barn så är det familjepolitisk sett logiskt att betrakta ett sådant reproduktivt par som en enhet. Det finns alltid diverse undantag, men generella system bör kanske inte alltid utgå från undantagen. Sen är det en annan fråga om man öht vill ha några generella transfereringssystem, och där brukar väl det libertarianska standardsvaret vara nej, helt enkelt.

Stefan, det krävs inte längre två individer för att skapa ett barn, utan ägg och spermier, och det är inte automagiskt någon enhet, för att vara pettimetrig. Och å andra sidan om den generella principen är bebbens vårdbehov så spelar det föga roll vem i statens ögon/för den generella idén med systemet, och vi slipper bekymra oss "undantagen", om lesbiska/bögar/ensamstående/farmor.

Nu försöker jag tänka praktiskt vad som skulle vara rimligast när vi nu ska envisas med familjepolitik.

Det krävs inte längre två individer? Du menar att en och samma individ kan producera både ägg och spermier för att pussla ihop till en ny individ? Eller menar du kloning? Ja, jag kanske inte har hängt med i senaste nytt här. Men det lär i varje fall inte vara särskilt vanligt - än - att en ensam individ av arten homo sapiens kan sätta en ny individ av arten homo sapiens till världen helt själv. Därför menar jag att ditt djupare resonemang om att "avkollektivisera familjen" inte verkar riktigt förankrad i den empiriska verkligheten.

Sen är det förstås en annan sak att se praktiskt på det hela. Där skulle jag nog koppla vårdnadsbidraget starkare till modern, eftersom modern i de allra flesta fall får det tyngsta vårdansvaret, om hon öht har vårdnaden alltså, och detta oavsett hur det verkligen var på stenåldern alltså.

Konstgord befruktning och sedan en kvinnas livmoder och smärta av någon form, inte nödvändigtvis äggets ägarinna. /End of pettimeter/

Om syftet var att kompensera kvinnor, och som ett led i jämställdhetsarbetet, för så var det ju, och det visar sig vara kontraproduktivt, är inte det ett dilemma? Eller kan man ändra syften allt eftersom, och på tal om liberalism, känns inte tanken lockande att bygga politik på "enheter".

Det är en del av liberal idétradition att vara empirisk och vetenskapsvänlig också. Att bara skita i den empiriska verkligheten som den faktiskt är, eller att tro - på ett närmast skrattretande sätt - att man kan ändra den med några enkla politiska medel tillhör mer den socialistisk-utopiska idé-traditionen, som jag ser det. Social ingenjörskonst, kartan trumfar terrängen, that sort of thing.

Jag skulle säga att en sån här transferering primärt handlar om (eller borde handla om) att säkra någon slags standard och omvårdnad för barnet, och alltså inte primärt om att möblera om i könsrolleriet.

Men det är ju möjligt att du har rätt i att syftet egentligen var att möblera om i könsrolleriet, och sen använder dom förbannade idioterna till medborgare inte detta som det var "tänkt".

Hatar inte liberalerna dig i alla fall med det här resonemanget :) En sann klassisk liberal tycker väl att föräldraförsäkring inte bör ingå i statens uppdrag över huvud taget?

Patrik, så sant så, men jag försöker vara alla till lags idag, vilket inte går.

Stefan, visst kartan trumfar terrängen, och ingenstans så tydligt som med föräldraförsäkringen (alltså inte barnförsäkring). Tanken var faktiskt en gång att det skulle gynna kvinnorna, men det blev tvärtom. Inte för att jag tycker att folk är idioter, de maxar sin egen kortsiktiga vinning med det, rationellt just då.

För att illustrera det med ett citat:

De förvärvsarbetande kvinnornas rätt till 6 månaders ledighet i samband med barnsbörd infördes ursprungligen som ett skydd för moderns och barnets hälsa och även som skydd mot uppsägning. Den psykologiska betydelsen av samvaron med barnet under dess första tid har kommit att betonas allt mer. Det är emellertid inte enbart modern utan också fadern, som har behov av att få kontakt med barnet. Eftersom det blir allt vanligare att föräldrar delar mer på tillsynen och fostran av barnen, blir det så småningom naturligt, att rätten till ledighet i och med ett barns födelse delas upp mellan föräldrarna.– Socialdemokratiska Jämställdhetsgruppen, 1960. (Ur Hirdman, Yvonne (2006) Det tänkande hjärtat. Stockholm: Ordfront förlag. )

Fast jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

En annan lösning vore väl att ta bort taket i föräldraförsäkringen.
För oss var det ekonomin som avgjorde vem som stannade hemma.
Jag har definitivt varit hemma mer om vi hade haft råd med det.

Men ändå, är det inte konstigt att folk t om lyckas amma sina bebbar i andra länder som inte har denna extensiva ledighet? Eller hur ens föräldrar lyckades ha råd med oss. Jag bara undrar ibland.

För att besvara din undran, ja, det kan vara en lösning som skulle ge bättre incitament för att vara hemma för den som vill. Jag tror dock att en hel del har så ojämna inkomster i familjen att för den stora bilden skulle det kanske vara status quo för många.

Jag är för en individualiserad föräldraförsäkring av anledningen du nämnde i näst sista stycket. Det är lite absurdt att ett bidrag som baseras på inkomsten skall utgå till ett kollektiv.

Sedan har jag lite svårt över huvud taget för bidrag utan krav på motprestationer. Föräldraförsäkringen kom inte till för att bebben skulle få mer tid med sina föräldrar utan för att mammorna skulle kunna komma ut i arbetslivet. Nu visar det sig att föräldraförsäkringen snarare ger en ursäkt för kvinnan att försvinna från arbetsmarknaden och allt hopp om en karriär och framtida chefsjobb. Så istället för att förbättra situationen med en generös föräldraförsäkring så cementerar snarare mina skattepengar könsrollerna.

Vidare, om man nu nödvändigtvis måste se allt ur den stackars lille utsatte bebbens perspektiv så borde det väl ligga bebben till gagn att vara garanterad båda sina föräldrar?

Jag försökte debattera det här i en samling med liberaler nyligen, men det är svårt att argumentera för en individuell föräldraförsäkringen utan att falla in i fällan att använda vänsterargument.

Nu börjar det bli sent känner jag; jag hoppas det kom fram något vettigt.

Petter, dagisuppvuxen liberal

Tack Petter, jättenyttigt, behöver argument och försöker se om ma kan tänka lite nytt och hur i så fall.

Det finns flera aspekter här. I länder med lägre skattetryck är det möjligt att klara sig på en lön, då behövs inte bidragen eller ledigheten.
En annan är att om det är i samhällets intresse att ha hög nativitet bör vi uppmuntra folk att skaffa barn. Om jag minns rätt har tex Tyskland väsentligt lägre nativitet än Sverige. Märkligt nog har dom också väsentligt sämre förmåner vid barnaalstrande. Kanske finns det en koppling?
Australien, som min fru är bekant med efter att ha bott där, har också problem med att det är dyrt att skaffa barn.

Nu förstår jag faktiskt inte hur du menar.
Min lön netto är högre än min frus brutto. Om jag verkligen fick ut 80% av min lön i föräldrapeng skulle vi få mindre pengar totalt om jag är hemma kontra om min fru är hemma men det skulle i alla fall vara möjligt. Enda skälet till att jag kunde vara hemma 2 månader på heltid var att mitt jobb ersatte upp till 80%.
Det är väl ganska ojämnt? Det är ju just för att dom med högre inkomst ska kunna vara hemma som man borde ta bort taket.

Är det bara jag som mår lite illa av att sådant här kallas "försäkring".

Anonym*, barnalstringspolitik fungerar, att bortfallskostnaden att skaffa barn kompenseras, och vissa bidrag till omkostnader som barnbidrag, det gör också reproduktiva rättigheter som abort och preventivmedel. Det finns en studie som jag läste för ett tag sedan, hittar den inte just nu, men den undersökte olika typer av välfärdsssystem (enligt Esping-Andersens typologi) och bland annat födelsetal. Det, svenska modellen, verkade inte ha så stor betydelse som vi tänker oss, snarare faktorer som ekonomi och könsideologiska föreställningar, och kultur.

Oj, ja, du har helt rätt förstås, vet inte hur jag tänkte när jag skrev, det skulle göra att det inte skulle spela någon ekonomisk roll vem som är hemma.

***

*) Försök i fortsättning om du kommenterar på bloggar att använda en signatur, det är så trist och ibland förvirrande.

Minimalisten: Nej.

Sedan så - jo, det är mycket möjligt att detta skulle kunna uppmuntra till större jämställdhet. Men bör detta vara en del av statens uppgifter? Det är snarare det jag tycker är den intressanta frågan - i stället för att joxa med tekniska detaljer i själva det offentliga jämställdsarbetet.

Ett grundläggande krav på en liberal stat är att den skall betrakta människor som mål, inte som medel för ett mål. Jag tycker att när staten använder vissa personers pengar för att belöna vissa beteenden och bestraffa andra (som inte skadar andra), då har staten gått över gränsen. Jag har inget emot att icke-statliga organisationer bedriver opinionsarbete, men när de vill kalla in polisen för att få igenom sina krav, då vill jag sätta stopp.

Men om man vänder på det, Anders, om systemet idag uppmuntrar och styr ett visst beteende är inte det lika problematiskt? Och om lösningen är att valet blir friare med en individualiserad, eller att ta bort taket, vore inte det att föredra?

Bortse från att jag håller med dig till 100%, jag tycker blotta fenoment att vi har en familjepolitik är liberal bastard, utan min fråga är vad som är det bättre alternativet, det finns inte en politiker som skulle vilja driva en fråga om att slopa allt.

Jodå, det är problematiskt - men är det visat att det är på det sättet? Jag tycker att man på något vis utgår från att ett fritt val automatiskt skulle leda till ett jämställt val. Tänk om det inte är så? Hur skall man undersöka det?

Men låt oss säga att det är så. I första hand bör man naturligtvis ta bort föräldraförsäkringen. Det är i dagsläget politiskt omöjligt. Medan man kämpar för att få bort den (och då också möjliggöra för folk att skaffa barn ändå - tar man bort den måste man också sänka skatterna) kan man, som en övergångslösning slopa taket - varför skall högavlönade som stannar hemma med sina barn straffas?

Skall man betrakta en modifierad föräldraförsäkring som en övergångslösning eller som en m.e.m. permanent anordning?

Instämmer! Här behöver vi skynda på/hjälpa till med en önskvärd utveckling. Jag ser inget annat allternativ än en individualiserad föräldrapenning. I http://andefattigt.blogspot.com/2009/01/vem-skall-ta-en-vab-dag.html ställer jag lite fåordigt frågan om vem som skall "ta en VAB-dag" utan att ge något svar. Praktik, vana och pengar styr över PK-het.

Anders, förlåt, jag missade att du replikerat.

Men alltså, jo det är ju visat att föräldraförsäkringen har strukturella effekter och att de fungerar som mest negativt för kvinnor, det skriver jag ju i huvudinlägget med de senaste resultaten hur kvinnor och män tar ut dagar. Taket eller ekonomin synes vara en stor faktor, så om man vill driva jämställdhetspolitik genom försäkringarna är taket centralt. Konstigt nog driver inte sossar den frågan alls.

Sedan måste man se en individualiserad försäkring också som ett annat slags argument och inte nödvändigtvis som något som har med jämställdhet att göra alls utan en positiv rätt till sitt barn, något väsentligt annat som att socialförsäkringar i regel är knutna till personen och mer logiska i det avseendet. Kvotering säger en del, jag är inte så dödligt säker att det argumentet är så självklart längre.

Jag funderar vidare.

PS. Nej, för egen del vet jag att ekvilibrium är en omöjlig idé, men inser samtidigt att möjligheter och utfall inte bara är "personliga".

Politik bör vara valfrihetsmaximerande för individerna. Valfrihet är intrinsikalt bra.

Då bör föräldraförsäkringen vara utformad att föräldrarna kan fördela dagarna mellan sig eller andra, precis så som de själva vill, så länge som det är barnet som är förmånstagaren.

Louise, har du en länk till undersökningen från Riksförsäkringsverket som du hänvisar till? Siffror i översynen av föräldraförsäkringen 2005 (http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/49766) säger att i de fall där kvinnan tjänar mer än taket och mannen tjänar mindre så tar männen fortfarande bara ut 19% av dagarna. Det skulle i så fall betyda att det ekonomiska argumentet inte har särskilt mycket verklighetsförankring (statistiskt). Skulle vilja bilda mig en så bra bild som möjligt av hur det verkligen ser ut.

Magnus, jag tipsar dig om två länkar som jag tror du har nytta av:

http://www.regeringen.se/content/1/c6/01/77/14/116bbfe1.pdf

(se sid. 12-13)

Och denna som är mer analyserande och matnyttig:

http://www.forsakringskassan.se/filer/publikationer/pdf/ana0507.pdf

(se sid 21-22)

Siffrorna fluktuerar förstås.

Ett problem är ju att detta gäller väldigt få hushåll som har jämnare uttag, och min poäng var snarare att det finns en ekonomisk komponent, dvs kvinnor som investerat i utbildning (och har högre lön) tenderar också att vilja fördela dagarna i högre utsträckning. Som jag skriver att det är speciellt kvinnors utbildningsnivå och lön som tycks vara avgörande för hur många dagar papporna tar ut.

Tack för länkarna. Får dock inte ihop statistiken i dokumenten. Följande konstateras i översynen av föräldraförsäkringen som jag hänvisade till (bilaga 8):
"I hushåll där mammorna har en inkomst över taket och pappan har en inkomst under taket tar papporna ut närmare 19 procent av föräldrapenningdagarna."

Det är också formuleringarna (dock inte citatet ovan) från denna översyn som används i budgetpropositionen för 2006.

Jag håller med om att det finns en ekonomisk komponent, men om denna i första hand är upplevd eller verklig är svårare att säga. Känns väldigt komplicerat att bilda sig en uppfattning om hur välgrundat påståendet att ekonomin styr verkligen är om man inte enbart vill förlita sig på vad familjerna själva påstår. Om ekonomin i verkligheten inte är styrande finns det ännu färre argument som talar mot en individualisering av försäkringen.

Det är något konstigt med den siffran (19 % respektive 14 % på sid. 289), för om man kikar på de båda som jag länkar har andra resultat. Detta kan förstås bero på att gruppen är väldigt liten och olika sofistikerade metoder att utröna skillnaden. Men de skriver också att:

"Resultaten visar att ekonomin i sig inte är styrande för hur många föräldrapenningdagar pappan tar ut och enstaka egenskaper har genomgående en relativt svag effekt på pappans uttag. Beräkningar för vissa kombinationer av egenskaper visar dock att skillnaderna mellan grupper av familjer kan vara stora.
Utifrån analysen av taket i föräldraförsäkringen kan man argu-mentera att familjen i vissa avseenden agerar ekonomiskt rationellt. Pappan tar ut fler dagar då mamman har högst inkomst och då det relativa inkomstbortfallet är lägre, och mest tar papporna ut då mamman har en inkomst över taket och pappan under taket. Om familjen agerade fullständigt ekonomiskt rationellt skulle dock pappornas uttag vara lika stort som mammans, vilket ju inte är fallet.

"Vad gäller skillnader i arbetsinkomst mellan föräldrarna tenderar pappan att ta ut färre dagar ju större skillnaden är då han har en inkomst över taket. Då pappan istället har en inkomst under taket tenderar hans uttag att öka med skillnaderna i arbetsinkomst."

Men jag skulle nog påstå att de mer "jämställda" besluten inte bara är grundade på ekonomin utan också är beroende på kvinnors investering i utbildning och karriär. Så slutsatsen är nog att vi kommer se förändringar som är beroende av kvinnors investering i arbetslivet/karriär mer än för män. Det är tveksamt om taken i FF kan förändra detta.