Sexköp och kärnkraftverk

Bevistade ju Susanne Dodillets disputation med "Är sex arbete?" för ett par veckor sedan. En sak borde nämnas om det förutom om själva avhandlingen som jag redan skrivit om. Radikalfeministen Jenny Westerstrand var också där och hade en del på hjärtat med anledning av att Dodillet faktiskt lyfter fram Eva Lundgrens könsmaktsteoretiska perspektiv, mäns våld mot kvinnor,  och dess inflytande på Sexköpslagen.

Westerstrands centrala kritik var att Dodillet gör denna koppling indirekt och genom att referera till  bland annat rapporten Slagen Dam (2002), som kommer efter sexköpslagens förarbeten och själva lagen förstås (1999). Detta innebär en anakronism menar Westerstrand, och jag förstår hennes poäng och invändning. Men nu är Dodillet mer raffinerad och förståndig än så, för självklart refererar hon till Slagen Dam som ett centralt verk med Lundgrens (och Westerstrands) signum på, men själva rapporten som sådan ligger självklart inte till grund för sexköpslagen, den är ett exempel på teoretiska resonemang som Eva Lundgren för och som tar sig uttryck i den akademiska forskningen och utredningsväsendet. Det är inte heller så att den stora Prostitutionsutredningen eller Kvinnofridsutredningen i sig själva driver specifika teser om prostitution som mäns våld mot kvinnor. Men de är relevanta för den idémässiga kopplingen mellan teori och politiska konsekvenser. Så apropå akademisk ohederlighet som Westerstrand beskyller Dodillet för blir tämligen svårbegriplig i förlängningen. Det är ju knappast så att för första gången i svensk historia så drivs denna tes om mäns våld och det är knappast första gången den finns invävd i resonemangen och motiven till sexköpslagen och då syftas på de personer och de politiska krafter som var drivande i frågan, som exempelvis Margaretha Winberg, Gunilla Ekberg och Inger Segelström, och deras POLITISKA koppling till könsmaktsteoretiska idéer och tankegods. Lagen hade aldrig varit möjlig utan dessa sista "pusselbitar" och den allt mer omhuldade POLITISKA idén att sexköp var ett (av flera) uttryck för mäns våld mot kvinnor. Den har inte uppstått i ett vakum. Låt oss betrakta i stillhet denna så kallade groteska felbedömning från Dodillet enligt Westerstrand med hur politiken talar sitt språk.

I Sverige betraktas prostitution som en form av mäns sexualiserade våld mot kvinnor.

Jämställdhet och lika deltagande kan inte uppnås så länge män köper, säljer och utnyttjar kvinnor och barn genom att prostituera dem.

Detta är ur Jämt och ständigt, en socialdemokratisk skrivelse om jämställdheten. Den är noga bestämt från 2002/2003, en anakronism nota bene, och med Westerstrands logik innebär det något i stil med att den politiska processen och diskursen på något vis är avskild från de teoretiska och akademiska byggena om könsmaktsordningen, och att dessa meningar således har ingenting alls att göra med hur sexköpslagen kom att bli eller existera eller ha att göra med Eva Lundgren eller någon annan proponent av radikalfeministiska idéer.

Det intressanta med dessa två meningar är tre saker: dels antagandet (som vi ska förmoda dyker upp från tomma luften och har ingen koppling alls till bland annat Eva Lundgren och idén om mäns våld mot kvinnor) att prostitution är en form av våld mot kvinnor, och dels antagandet att prostitution är något som händer och görs mot kvinnor, och för det tredje att kvinnor och barn är en grupp likvärdiga människor.

Vi kan kika på Gunilla Ekbergs paper* som hon skrev 2004 och hur hon uttryckte själva innebörden av sexköpslagen och motiveringen till den:

After several years of public debate initiated by the Swedish women’s movement, the Law That Prohibits the Purchase of Sexual Services came into force on January 1, 1999. The Law is the first attempt by a country to address the root cause of prostitution and trafficking in beings: the demand, the men who assume the right to purchase persons for prostitution purposes. This groundbreaking law is a cornerstone of Swedish efforts to create a contemporary, democratic society where women and girls can live lives free of all forms of male violence. (Min understrykning)

Vi kan bortse från att själva traffickingdiskursen, som hon gör ett nummer av i papret, är ett senare påfund som kommer efter lagen och som ett argument för lagens påstådda förträfflighet; här ser vi svart på vitt vilka motiv som fanns med för trojkan när de lyckades lobbya igenom lagen; mäns våld mot kvinnor. Och var kommer nu den teorin från? Ja, självklart är det inte Eva Lundgren ensam som uppfunnit den, och kanske hon till och med är en smula trivial i sammanhanget, och det är nog det enda jag instämmer med Westerstrand här, det är en internationell kontext, och den kommer från de krafter som ligger bakom bland annat CATW, och voila där finns inspirationen, den amerikanska radikalfeministiska tråden (MacKinnnon och Dworkin) som populariserats så hårt i Sverige och bland annat via ROKS. Av en slump jobbar Ekberg på CATW numera.

Eva Lundgren är akademiker det är sant, och det är sant att Margaretha Winberg, Gunilla Ekberg och Inger Segelström är politiker eller politiska. Kanske det finns någon poäng att försöka särskilja den akademiska forskningen och teoretiserandet om mäns våld mot kvinnor och de politiska konsekvenserna av den; resultatet är likväl att det finns en koppling av idéer. Sexköpslagen är radikalfeministisk. Att sedan kanske 75% av riksdagen inte riktigt begriper den som sådan, har möjligen att göra med att sexsköpslagen som sådan också är oerhört attraktiv för sexualmoralister, även om nu radikalfeminister själva inte vill se sig som moralister trots att de gladeligen bygger allianser med konservativa feministhatare, och sedan alla de som viftar undan frågan som marginell och ointressant alternativt faktiskt inte riktigt orkar stå emot den orkan av politisk piska som blir fallet om man nu tycker den är en dålig idé.

Nå, med det sagt, fanns det en annan sak som Westerstrand tog upp medan hon talade från läktaren, i ett försvar för sexköpslagen. Hon sa att sexköpslagen har sin plats i samhället och i lagstiftningen, eftersom sexköp i samhället fungerar för jämställdheten och de sexuella relationerna mellan män och kvinnor på samma vis som ett läckande kärnkraftverk smittar ner människor med radioaktivitet. Allvarligt? Denna mening har dansat i huvudet på mig i två veckor och den blir bara mer bisarr ju mer jag tänker på den.

I år fyller som sagt sexköpslagen 10 år. Vad finns att fira? Att försvara? Att kritisera?

Det finns ingenting att fira, det är en lag som i klarspråk talar om att kvinnor (den som säger att det är en könsneutral lag får det mycket besvärligt att förklara vad den har med jämställdhet och idén om mäns våld mot kvinnor att göra) inte har ansvar för sina egna handlingar och beslut. Hur försvarar man det? Man kan förstås stoppa huvudet i sanden, som LUF:s Frida Metso Johansson gör i Göteborgsposten (ja, samma tidning som vägrade publicera en hora), och låtsas som om det fortfarande fungerar att komma med slitna argument som om de aldrig bemötts och behandla dem som om de vore okomplicerade självklarheter. Jag ger upp prostitutionen skriver Frida, men vem i hela fridens namn har bett henne sälja sex, och vad i hela fridens namn har hon (med myndig stämma) att göra med andra vuxna människors samtyckande handlingar att göra? Blogge tar åter hand om de slitna argumenten. Annars finns en genomgång här om hur radikalfeminister objektifierar kvinnor som berör Metso Johanssons trötta och slitna tal i allra högsta grad.

*) Gunilla Ekberg, The Swedish Law that Prohibits the Purchase of Sexual Services: Best Practices for Prevention of Prostitution and Trafficking in Human Beings, Violence Against Women 2004 10: 1187-1218.