Poliser, knark, horor, diskurser och alla dessa förbannade foliehattar

Av en händelse snubblade* jag över narkotikapolisens egen föreningen  och deras medlemstidning (aka foliehattsfanzine för DEA-wannabes). I deras tidning kan man bland annat följa medlemmars resor till USA och se bilder på vapen, tuffa amerikanska polisbilar, poliser som struttar runt i vikingahattar av plast, allt sådant som ju krävs i kampen mot  narkotikahandeln och människorna i den. 

Bad boys, bad boys, watcha gonna do when they come for you?

 

I detta foliehattsfanzine för DEA-wannabes skriver också någon norrman från deras syskonförening i Norge vid namn Lars Holmen en av de mest bisarra tolkningarna av "harm reduction" jag läst i modern tid, näst efter Maria Larssons feberfantasier och den gången jag fick höra att Nils Bejerot introducerade den i Sverige. 

Den bästa harm reduction-åtgärd som samhället kan sätta in är att lägga förhållandena till rätta för drogfrihet –  och det som vi menar med ett mer värdigt liv. (sid 58)

Ja, ja, skit samma om folk dör och skadas i den versionen. Poängen med skadereducering är insikten att det är en omöjlig och orealistisk hållning att det går att skapa "incitament" för avhållsamhet. Att folk bryter alltjämt mot lagen för att ägna sig åt knarkande är väl det tydligaste beviset för detta? Men det struntar denna Holmen och andra i förstås Det är ju ändå det bästa för den bereder vägen för ett "mer värdigt liv" Detta är naturligtvis inte skadereducering, detta är moralism och dessutom snarare skadeökande. 

Värdighet är liksom i prostitutionsdebatten ett tomt ord som fylls med allehanda subjektiva upplevelser av hur människor borde leva enligt deras föreställning om vad de tänker sig är ett bra liv (se vidare lex Sven-Axel Månsson nedan) inte i någon som helst kontext av hälsa och liv möjligt att leva för dem som skall leva. 

Intressant är att vår polis som är satta att följa lagen, inte att plädera för lagar, moral eller synsätt, utan också tydligen är välkomna att predika en viss politik och moral. För denna Holmen han vet också minsann hur det ligger till med den där skadereduceringen och varför avhållsamhet är bäst:

Det som kännetecknar förhållandena kring harm reduction-åtgärder kan i korthet förklaras med tre olika faktorer:

1. Det blir tryggare att missbruka narkotika.
2. Det blir billigare att missbruka narkotika.
3. Narkotika blir mer tillgänglig.

Man behöver inte vara raketforskare för att förstå att dessa tre centrala faktorer kommer att bidra till att öka missbruket av narkotika i samhället. Verkligheten blir alltså den att de problem som harm reduction-åtgärderna skulle bidra till att dämpa har ökat betydligt i omfång. När vi tittar på andra länder som tidigt var igång med harm reduction-åtgärder är nu hos dem åtgärder som t.ex. metadonutdelning en större dödsorsak än heroinmissbruket.

Detta är så häpnadsväckande dumt att man egentligen vill sätta sig ner och gråta. Detta är alltså poliser. Att heroinister går över till substitutionsmedel kommer givetvis inte innebära att de aldrig kommer dö. Statistiken "narkotikarelaterad död" baseras på om människor har knark i kroppen, och gissa vad, metadon faller under det kriteriet. De doser som ges inom metadobehandlingen är inte dödande. Att det blir tryggare och billigare att knarka är faktiskt helt givet, det behöver man inte vara raketforskare för att förstå att det också innebär att behoven att begå brott eller utsätta sig för farliga situationer, t ex genom gatuprostitution minskar, för att det skulle vara billigare, säkrare och mer tillgängligt. Men det krävs ju en smula intelligens för att förstå något så enkelt. 

Och mer i samma anda finns förstås på hemsidan för dessa DEA-wannabes, för naturligtvis måste Thomas Hallberg, vars karriär att nollvisionera, säga sin mening om den där hemska harm reduction rörelsen som förstås är en stor "ekonomisk" konspiration, på med foliehatten alla nu:

Starka ekonomiska intressen står bakom legaliseringsrörelsen. Finansmannen George Soros har skänkt 100 miljoner dollar (ca 700 miljoner kronor) till rörelsen. Genom att skapa olika stiftelser och organisationer har det varit möjligt att fördela arbetet, främja enskilda karriärer och skapa en image av vetenskaplighet, oberoende, socialt engagemang men även av bredd i kritiken mot narkotikakontrollen.

Saknas bara någon utgjutelse om Georg W Bush och alla dessa miljarder som plöjs ned för "War on drugs", men det är ju något helt annat! 

Och självklart har de bokrekommendationer (sid 77), som böcker av arbetarförfattaren, narkotikarreportern, med mera, Pelle Olsson, tillika engagerad sedan många år i FMN och så  finner vi "forskaren" Jonas Hartelius. Kunskap och evidens ska vi nog inte hoppas allt för mycket på. 

Det är samma Pelle Olsson som i sin bok Stenad upplevde ett högst osannolikt men veritabelt LSD-rus alternativt rus från psykedeliska svampar när han provade på hasch i en coffeshop i Amsterdam, ledd av sin förvisso beundransvärda övertygelse att det skulle vara mer trovärdigt att prova på det han skulle skriva om. Jo, trovärdigt. Och det är förstås helt naturligt och logiskt att tänka sig att: 

Narkotikaliberalismen är en idé från samhällseliten och saknar i grunden en folklig förankring.

Ja, visst Pelle, det är verkligen en höjdaridé i sig att det bara är "eliten" som tycker att repression och stigmatisering är en dålig idé, det är ju bara att förankra idéer från folkdjupet för att bevisa det som en bra idé. Som vi alla vet vill ju denna "elit" förslava folket. Om vi nu tittar på denna påstådda "elit" så undrar jag dock vilka han syftar på? Maria Larsson kanske? Men så klart han menar giriga kapitalister som George Soros. (Jämför Das Kapital). Soros vill så klart att folk ska dö av knark så att han kan tjäna ännu mer pengar genom att skänka bort dem till harm reduction organisationer.

Jonas Hartelius gigantiska insats på det narkotiska forskningsområdet är ju förstås också viktigt: 

Jonas Hartelius har i mer än 35 år arbetat som forskare, skribent och föreläsare i narkotikafrågor. (Min understrykning)

Men kan sammanfattas som i stort sett ingenting förutom som flitig rapportskrivare och engagerad av Svenska Carnegie Institutet som är högst drivande i frågan om det utopiska "ett narkotikafritt samhälle". I själva verket har han en fil kand i matematik och vetenskapsteori (1975), och en magister i "management" (från Handels 1988). Det är i och för sig inte så allvarligt, men problemet är ju att man kan ju få intrycket att han forskar i ämnet och är således en auktoritet i det han uttalar sig om. Dessutom - tjolahopp - är han tydligen engagerad av foliehattsfanzinet och översatte den där texten av Holmen ovan nämnd. 

Intressant eller hur, angående det där med "konspirationer"?  

Förra året ger Hartelius då ut genom stöd av detta institut Narkotikapolitik i Sverige (2008, Mediahuset i Göteborg). Samma institut har stött publiceringen av Torsksverige, om sexslaveri i välfärdsstaten av Anna Skaldeman (2009, Bokförlaget Langenskiöld).

Här får vi veta att:  

Efter påtryckningar gav Medicinalstyrelsen 1965 tillstånd åt några läkare att på försök förskriva amfetamin och opiater till narkomaner. Tanken var att de på så sätt skulle komma bort från missbruket. Försöket blev ett kapitalt misslyckande som istället skapade ett stort antal injektionsmissbrukare.

Herrejösses, nu gråter jag, så för att de inte slutade "missbruka" så blir slutsatsen att de blev  "injektionsmissbrukare". Logiken står tydligen inte högt i narkotikapolisers huvuden.

Spännande värre, men vem är nu Skaldeman för att traska vidare? Jo, hon är en journalist som skriver på drugnews (och har även ett förflutet inom KRIS som reporter) och som påstår att det sker ett omfattande sexslaveri i Sverige. 

Trafficking har funnits i tusentals år. För 100 år sedan förfasade man sig över den ”Hvita Slafhandeln”, det är ingen större skillnad idag.

Det har nog gått Skaldeman förbi att den där vita slavhandeln var mestadels en myt. Men det är å andra sidan kanske logiskt att jämföra en myt med en annan. Läs Laura Agustin hellre som har ungefär miljarder kilo mer på fötterna. Skaldemans lösning på trafficking låter inte heller speciellt väl underbyggt när hon menar att man måste nog också begränsa "porrindustrin". 

Slutsats; så erbarmligt pinsamma alla dessa människor är. Eliten för rörelsen för "hela världen är ett sex- och knarkträsk nu måste vi rädda alla". Ja, man skulle kunna tro att jag sitter med en foliehatt på jag med. Det bjuder jag på. 

***

Nästa passage krävs att man tagit del av debatten på Socialpolitik och "kritiken" mot Susanne Dodillet. Det får anstå med en reflektion kring den till senare, i sammanhanget blir det detta:

Något om Lex Sven-Axel Månsson. Ja, det är mitt påhitt och upplevs det som ett personangrepp så är det helt i sin ordning. Det är det politiska perspektivet eller den hegemoniska svenska diskursen och att som analytiskt verktyg för att förstå och studera ett fenomen, är att ta fasta på, tolka och agera på att veta i sitt eget hjärta att det finns människor som lever ett sämre liv och att de därför skall hjälpas till "ett bättre liv". Det kan med fördel kallas för den månssonitiska diskursen. Hegemoniskt typisk för debatter och "analys" kring såväl narkotikapolitiken som den sexuella. 

I Månssons fall är det mer specifikt kommersiell sexuell avhållsamhet. Man må icke ta betalt för sex (sämre), utan sex ska skall göras gratis (bättre). Ett sätt att hjälpa människor till ett bättre liv är för månssoniterna att förbjuda det dåliga. Här blev valet för svenska politiker och i svensk lag att förbjuda den som penetrerar eller blir sexuellt tillfredsställd på annat vis (t ex toppmassage), inte den som tar betalt för att utföra handlingen. Detta kallas för sexköpslagen. Sedan finns även kopplerilagen, där det är möjligt att straffa alla som har något "ekonomiskt" att göra med den där människan som lever ett sämre liv. Ibland kan det falla sig att även de lever ett sämre liv än vi andra och fälls ändå för koppleri för att de hjälper varandra, dvs har med varandra att göra ekonomiskt. Snurrigt värre kan tyckas, men vilket fall som helst hjälps ju alla till "ett bättre liv" eller "ett värdigt liv". Enligt vem är frågan.

Överfört på narkotikaområdet innebär det förstås narkotisk avhållsamhet som gäller, att bruka narkotika är sämre och bättre är total avhållsamhet även av legala droger. Detta vet man i sitt eget hjärta och därför vill man hjälpa människor till ett bättre liv; det innebär också avståndstagande från bland annat substitutionsbehandling som ju är narkotika. Kriminalisering av bruk är ett led i att hjälpa människor till "ett bättre liv". Illegala droger är sämre och legala droger är bättre: men för "narkomanen" gäller dock: alla droger är sämre för dem för det hindrar dem att leva ett värdigt liv, substitutionsbehandling är därför ett hinder tänker man sig för den totala avhållsamheten som drivs i idén om den "rena" människan. Hur människorna uppfattar sin egen rehabilitering, som att komma ifrån marginaliseringen och utanförskapet är irrelevant.

Ett närliggande perspektiv, eller diskurs, är det westerstrandska, här är utgångspunkten att sträva efter det goda samhället. Detta är dock inbakat i flera lager av "diskurser" och rikligt spritsat med det månssonitiska; "ett bättre liv". Oavsett vad någon tycker om det.

Cirkeln sluts. Ett bättre liv kan inte inbegripa människor som inte på alla vis avvisar kommersiell sex som total avhållsamhet mot "droger". Hallelujah!

Förbannelse över den som inte håller sig till orden i denna lag och lyder dem. - Hela folket skall svara: Amen. (5 Mos 27)

*) Clara Clarelito borde för övrigt blogga mer och ägna sig mindre åt promenader, bullar och kakor. Sjukt bra inledning på en lovande bloggkarriär. Fortsätt nu.

intressant om narkotikapolisen, narkotikapolitik, foliehattar, diskurser, konspirationsterier, lex sven-axel månsson, jenny westerstrand, utopi, thomas hallberg, vit slavhandel, myter, urk, trött

****