Andra upplagan 2010 med nytt extramaterial! Nu i bokhandeln.
2009 kom min bok Klassisk feminism ut på Hydra förlag. Den finns att köpa på bland annat bokus och adlibris.
Det är en bok som diskuterar feministiska frågor ur ett individualistiskt och liberalt perspektiv. I SvD kallades boken för en feministisk folkbildning för högersinnade. En intervju med mig finns på E24 kvinna: Individualistfeminist, javisst! I sommar diskuterade jag boken med Tiina Rosenberg i P1 som kan avlyssnas här (ca 20 minuter in).
Några samlade recensioner, och denna (Dalademokraten).
Vill man som gammal feminist få sin egen världsbild bekräftad ska man inte läsa Louise Persson. Vill man ha världsbilden utmanad ska man med fördel göra det. -- Susanne Sterner, Östgöta Corren
Anlägger man ett klassiskt liberalt och ett anarkistiskt perspektiv på feminismen – Louise Persson själv kallar sig libertarian feminist – lär många inom den etablerade kvinnorörelsen bli upprörda. På det viset är det här ett viktigt inlägg i debatten oavsett om man stödjer författaren i hennes strävan att omdefiniera och högervrida feministbegreppet eller ej. -- Filippa Mannerheim, Dalademokraten
Klassisk feminism är en viktig bok att läsa för alla intresserade, inte minst för att reflektera över sina egna ställningstaganden och åsikter som kanske kan behöva dammas av och funderas över en gång till. Radikalfeminist, socialkonstruktionist, liberal- eller särartsfeminist och naturligtvis även den som inte anser sig vara feminist alls, kan ställa sig frågan; Vad grundar jag mina argument på? Att de feministiska grenar som kritiseras av Persson redan har, och kommer att fortsätta, kritisera Perssons utgångspunkter råder inga tvivel om. -- Johanna Andersson, Tidningen Kulturen
Vi snackar feministisk folkbildning för högersinnade, en veritabel handbok för den som inte känner sig bekväm med kollektivperspektiv. Ja, det är nästan så att jag själv börjar överväga att kalla mig feminist. -- Sanna Rayman, SvD
Boken är väldigt genomarbetad... -- Tiina Rosenberg, SR (Lantz i P1)
Ohh, ahhhh, mmmmm, yeeeess... Konstigt land UK.
Fast Sverige verkar ju inte främmande att agera med lag på det de uppfattar som sociala problem (se horor och knarkare)?
Jag minns ett fall från tidigt 80-tal, där en HSB-förening fick ett par vräkt pga hennes högljudda orgasmer. Sedan dess är jag skeptisk till korporativism i allmänhet och bostadsrättsföreningar i synnerhet.
Mina kära damer och herrar!
Ursäkta mig om jag leker amatörpsykolog, men det verkar som om ni är mer upprörda att det sker i Storbritannien än besluten som sådana. Kan det vara för att det landet länge har varit relativt fritt, men att ni helt enkelt av bekvämlighet låter det leva på sina gamla lagrar? Sedan så gör ju språkbarriären sitt också. Det finns fler svenskar som tror att de kan engelska än svenskar som faktiskt kan franska eller tyska.
Ni får även ursäkta mig om jag återger ett referat, men för några år sedan så gavs det ut en bok om Thatchers arv. Författaren menade att var det något hon gjorde så var det att utplåna det sista lilla inflytande överklassen hade över brittisk politik. Och ett av överklassens viktigaste värderingar är värdighet, medans medleklassen håller trygghet högt. (Vad underklassen prioriterar tänker jag inte ens gissa.)
Så för att ta ett hypotetiskt exempel:
Det är ett garden party och folk gör det man gör mest på garden parties. Men efter några timmar så får värdinnans syster den geniala idén att lägga en karta över ett av serveringsborden. Man städar upp efter henne per omgående och låter henne få varva ned inomhus. Gott så.
Men skillnaden mellan överklass och medelklass är att överklassen inte hade talat om det, medans medleklassen hade talat om det på ett annat sätt. Dvs att i sin trygghetsfixering göra en höna av en fjäder, att skriva insändare till försvar för Systembolaget etc etc istället för att fatta det tysta beslutet att den kvinnan bör man hålla ett öga på i fortsättningen så att hon inte förstör för alla andra.
Så därför är samma land som gav oss George Orwell samma land som gav oss en griljard tevekameror. Och de verkar inte ens se ironin med tvåvägskommunikationen. Seså medborgare Smith, bättre än så kan du! Å ett, å två...
[FAIL]
Men är det inte ens liite märkligt att just Storbritannien av alla länder har blivit så förälskade i sina kameror?
Varför skulle det vara mer okay att orgasmskrika än att t.ex. ha TV:n jättehögt på? Producerar man (o)ljud över en viss decibellnivå på fel tider, så måste det rimligen falla inom samma ordningsregler. Ska man ha ett speciellt undantag för just orgasmskrik, så måste man ju samtidigt installera övervakningskameror i sovrummen för att kontrollera att orgasmskriket har uppstått på ett äkta och trovärdigt sätt, och inte bara är nån slags teater-övning eller rent jävelskap för att störa grannarna.
Posta ny kommentar