Vår kränkthet i kulturen

Jag slutar inte att fascineras av de ständiga våra skattepengar ska inte gå till detta-ivrarna som uppenbarar sig så fort det pratas kultur, humaniora-forskning (alldeles särskilt genusvetenskap naturligtvis) och även psykvård (det är väl bara att rycka upp sig istället). Det finns väldigt många som verkar leva i föreställningen om att alla våra skattepengar går till vård, skola, omsorg. Enbart.

@ Elin. Säg ordet genus och se dig kölhalad? Det är ett sådant hyckleri när folk går i spinn över enstaka saker - de inte gillar och förvånansvärt förutsägbara - utan att se helheten: ja, kära medborgare, du kommer få betala för saker du inte gillar, men så länge du inte klagar på att andra får betala för saker du gillar så är du blott och bart en hycklande medborgare.

Men visst det finns gränser för vad som är acceptabelt, kriminella handlingar är ju liksom inte direkt kompatibelt. Därför blir jag inte upprörd att Odell fick böter och ändå kan jag försvara tanken att konst inte går att dela upp i fint och fult och så vidare trams. Jag tycker det är tråkigt att debatten urartade i en storm av upprörda känslor om vad riktig konst är. Vart tog psykdebatten vägen då?

(Sedan, vad exakt är vård, skola och omsorg? Är de något slags öar som inte är påverkade av "kultur" eller vad folk tycker är "bra" eller "dåligt"? Ahrg.)

Vad jag menade med förakta kultur - och det tycker jag framgår - är sättet som kulturarbetare och deras arbete beskrivs på. Att man fnyser om "hobby" - som Madon gjorde i sin text - och/eller allmänt beskriver kulturarbetare på ett sätt som ställer dem i motsatsställning till vanliga människor med hederliga jobb, liksom.
Man kan naturligtvis diskutera fin/fulkultur, finansiering av kultur etc utan att visa förakt för kulturutövare. Men få klarar de facto av det. Naturligtvis är det nedvärderande, och uppfattas helt riktigt som så, att kalla tidskrävande arbete som ofta bygger på lång heltidsutbildning för "något de flesta av oss uppfattar som en hobby". Vill man hävda att något som kräver bidrag inte kan vara arbete så fine, men då kanske man ska vara konsekvent & börja kalla affärsidkare vars affärer går back för "hobbyidkare", lärare & andra som är beroende av lön ur det offentliga för detsamma etc.
Du & jag har naturligtvis helt olika uppfattningar om kulturpolitik (förutom ifrägasättandet av fint/fult, som jag tror väldigt många bidragskulturanhängare i själva verket har en annan syn på än vad bidragskulturkritiker ofta utgår från) & jag ämnar egentligen inte diskutera detta nu alltså. Vill bara klargöra att när jag talar om kulturförakt så är det inte bara oviljan att låta just detta område kosta pengar jag menar, och i den text du hänvisar till är det inte alls det jag menar utan en ton och en attityd som i sin ikonoklastiska iver bara blir till hånfullhet mot en ganska stor & heterogen grupp människor.

Ok, förstår, det var lite otydligt i din text, jag uppfattade ditt uttryck om kulturförakt som något du läste in i Sakines text, men som jag själv inte kunde detektera. För det där med smakdomare har hon ju rätt i, och av det följer ju inte ett självklart förakt för kulturen utan möjligen för maktens tendens att ta på sig att definiera kulturen?

Visst, fast jag förstod inte riktigt hennes resonemang om smakdomare just där faktiskt. Men det kan ju kvitta.
Sen finns det ju andra verksamma kriterier än fint vs fult vad gäller detta med vilken kultur som ska få/får bidrag, det handlar om sådant som behov, försök till mångfald, vad som bär sig ändå och vad som inte gör det mm. Även om porr inte får bidrag idag så får mycket annan typ av kultur som ligger rätt långt från opera det. Skräckfilmsfestivaler (ok skräck är nästan finkultur idag men för inte så länge sen så...), jazzkonserter för veteraner, osv.
Här kan man gå in i en hur snårig skog som helst (ska vi, givet att det finns offentlig finansiering, inte ha ngt kvalitetskriterium alls - bortom fint/fult alltså - så kan man ju lotta ut vad som ska få bidrag & det vore kanske kul men varför denna extrema jämlikhet på just detta område? etc) men det är fredag idag & nu vill jag sluta tänka :)
Ps jag håller förstås helt med dig vad gäller gnället över Dirty Diaries. Även om jag personligen tycker det vore roligare om den vore ren porr utan konstnärliga ambitioner (men jag har inte sett den än, borde kanske hålla inne med att säga något ö h t)

Moderaterna är och förblir vad de alltid har varit: de mer välbeställdas skattegnällarparti. Hela den konservativa rörelsen, och med den stora delar av nyliberalismen kokar ner till just detta: skattegnäll, skattegnäll och mer skattegnäll. Vi vill ha våra pengar. Själva. Vi vill inte betala för det & det & den & den där. Våra pengar är våra pengar. Vi har tryckt dem själva. Nej, det kanske vi inte har, men vi har förtjänat dem. Nej, det kanske vi inte har om vi har ärvt dem, men det hör inte hit, ÄGANDERÄTTEN ÄR HELIG!! Nej, den är givetvis inte helig för fattigpatrasket; de har ingen helig äganderätt till naturresurser. Det har bara vi som äger dem, för vi har ju skapat dem. Nej, det har vi inte, men sanningen är inte viktig, och inte demokrati eller pursuit of happiness heller; det är bara nåt upplysningsliberalt påhitt, ren socialism egentligen.

Bra och intressant som vanligt!

Pole dance kit däremot, LOL! Im getting one! Nu vet jag va jag ska önska mig i julklapp...

@ Charlotte, dock tycker jag att det är viktigt att det inte kvittar, för det du säger om "kvalitetskontroll" vilar ju faktiskt på premissen att kulturens "lämplighet" måste definieras, och här uppstår problemet med smakdomare. När vi har då en kultursektor inom välfärdsstaten följer att kulturen blir en lika demokratisk process som när "vård" ska kvalitetssäkras; men kvaliteten inom vården kan ju kvantifieras på ett sätt som kulturen icke gör sig och även om processen ser likartad ut så blir kvalitetsbedömningen av ett annat slag. Mångfald icke alls självklart, det beror ju helt på de personer som är satta att göra urvalen och sätt kriterierna är värderingsfria.

@ Hanna Marie, lycka till, jag har sett pole dancing på riktigt och inbillar mig inte en sekund att jag gör mig vid en sådan, och skulle tro att kärestan skulle ramla ihop av skratt. Svårt! Men man kan ju alltid leka för sig själv, ska visst vara bra konditionsträning.

PS. Det där kitet från Tescos ser lite klent ut också.

@ Stefan detta är en av de få tillfällen jag håller med dig, rörande moderaters skattegnäll. Problemet som jag ser det är delvis att äganderätten inte alls är helig.

Louise: mitt motiv för att bloggkommentera är sällan för att hålla med, men snarare för att säga emot (jag gillar debatt), så våra ideologiska skillnader kanske inte är så stora som du tror. Vi är bägge överens om att en fri debatt är något gott i sig t.ex.

Vad gäller den heliga äganderätten, så menar jag såhär: om man verkligen vill definiera sig ideologiskt utifrån John Lockes analys om att man äger frukterna av sitt arbete, så måste man också erkänna dess underförstådda förutsättning: att det finns "fri natur" out there nånstans för den driftige att utvinna något ifrån. Det gjorde det på John Lockes tid, inte minst i de amerikanska kolonierna. Det innebar långa, farliga resor, kristsekterianska strider, "indianproblem" och europeisk stormaktspolitik, men det goda landet fanns out there för de djärva och driftiga att taga och bruka och göra profit på.

I dagens värld är det inte så. Där kan "arbete" för det stora flertalet bara betyda lönearbete, och vi vet att kapitalismen aldrig ger noll arbetslöshet, den är för effektiv för det. Noll arbetslöshet kan bara finnas i en kommunistisk ekonomi, som å andra sidan är så ineffektiv att den inte ger välstånd åt någon.

(Social)liberalt sett måste man alltså ha ett system med någon slags grundtrygghet som inte avskaffar marknadsekonomin för det. Det är detta som både socialister och konservativa alltid misslyckad med att förstå.

Men på det hela taget skulle jag säga att konservativa misslyckas mer med det. För socialdemokrater/demokratiska socialister finns det alltid ett visst hopp om att radikalismen ska gå ur dem när de ser bättre argument. Detta gäller dock inte för konservativa, som sätter en ära i att inte bry sig om sådant som argument, logik, empiri, intellektuell hederlighet o.dyl.

Louise: ja, du har en poäng vad gäller mångfalden - den är olika viktig & definieras på olika sätt av olika politiska krafter.
Men när det gäller kvalitetskriterier så handlar det långt ifrån alltid om att avgöra "lämplighet". Jag har själv suttit i kulturnämnd & vet att det kan finnas situationer när två likartade kulturella verksamheter ansöker om pengar som inte räcker till båda. Säg att det handlar om experimentell teater t ex. Vad avgör då vem som ska få pengarna? Det handlar då inte alls om att den ena gruppen, men inte den andra, är mer att betrakta som kultur än den andra, utan om andra saker som förvisso är svårdefinierade men som vi i slutändan har svårt att helt kasta över bord. Att kvalitetsbegreppet är lösare & mer subjektivt på kulturområdet än på vissa andra områden betyder inte att det är helt tomt på mening el inte fyller någon funktion alls. Samma problem gäller f ö inom en del andra områden, forskning t ex, där resurserna är mindre än behoven.

Charlotte, förlåt sent svar, men jag tror vi nog ser väldigt olika på själva fenomenet kultur och politik. Jag tror du tänker dig att det är en nödvändighet för att på något vis stimulerar och garanterar mångfald. Jag håller med dig på sätt och vis i mening att eftersom välfärden inkluderar kulturen, och den är svår att avgränsa bort från välfärden, att det bör vara den ambitionen på hur kulturen stimuleras och finansieras.

Tyvärr är borgandet av "kvalitet" en slags gordisk och foucaultsk knut, hur vi än vrider och vänder på finansieringen och stimulansen, så är det också ett maktinstrument som kan nyttjas av good guys som bad guys.

Helt okej med sent svar.
Ja, det är ungefär så jag tänker. Och visst är kvalitetsbegreppet ett maktinstrument, det håller jag med dig om & jag förstår hur du tänker kring det (tror jag). Men det är alla former av värderande bedömningar, betyg (som man naturligtvis också kan ifrågasätta iofs), tjänstetillsättningar etc. Hursomhelst: därför gäller det att använda det varsamt & ständigt med medvetandet om att det inte handlar om något som står ristat i sten utan om något föränderligt, tentativt osv. Som jag ser det (och jag förväntar mig förstås inte att du ska omvändas:)).
Tack för en bra diskussion!

Allt går att ifrågasätta! Annars ve oss alla...

Tack själv!