När mänskliga skillnader förklaras med biologiska faktorer blir
begreppet determinism
inte sällan använt som ett slagträ i sådana här diskussioner.
Underförstått är det något dåligt, och används ofta felaktigt, som en
synonym till fatalism, som
är den totala ödestron.
Determinism i mening att beskriva mänskligt handlande och
beteende som styrda av sociala och ekonomiska lagar är dock något som ofta
hävdas i socialkonstruktivistisk klassanalys som menar att vi är födda
som oskrivna blad.
Determinism är alltså på inget vis undantaget de som anser att
människan är styrda av kulturella, sociala och ekonomiska faktorer och att det
är den förklaringen som gäller när vi tolkar och analyserar skillnader och
olikheter mellan könen. Det är främst socialkonstruktivister - och inte s.k
biologister* - som framhåller att det omöjligen kan finnas fria val så länge
det finns strukturer som begränsar våra val. Alla olikheter socialt och
ekonomiskt ses som bekräftelse för att så är fallet. Det är en förklaring
att det fått ett stort genomslag i feministisk analys som utgår från att
både valen och utfallen kommer vara lika om vi är fria. Det finns ett slags
hopp i detta, där det i så fall är möjligt att med politiska och sociala
reformer förändra och motverka olikheter.
Det är en vanlig uppfattning att determinism nödvändigtvis
förutsätter att mänskligheten eller individer inte har något som helst
inflytande att forma och påverka sin framtid och därför är determinism
inkompatibel med den fria viljan. För att kunna hävda att den fria viljan
existerar kan den inte vara styrd, och om vi är styrda så kan inte den fria
viljan existera. Det är enkelt att tänka sig det logiska problemet på det
sättet. Båda synsätten skjuter ju den fria viljan i sank logiskt sett.
Människan framträder som en mekanisk varelse likt en slav under strukturer
eller biologiska förutsättningar.
Det finns emellertid en filosofisk
kompabilitetslösning som går ut på att erkänna att framtida
händelser kan följa av tidigare händelser men att förloppet också är
avhängigt av hur vi förmår hantera information och styra framtiden. Fri
vilja ses som en grundläggande egenskap för moraliskt ansvar, den är i
så fall en gradfråga. Tvång leder till sämre möjligheter till att göra val
och ansvaret följer därefter. Den fria viljan som en nödvändig konsekvens av
att människan är en tänkande intellektuell varelse. Oavsett anledningarna som
bestämmer våra önskningar och begär, är det ytterst den fria viljan som
uttrycker dem.
Utan den fria viljan kan vi helt enkelt inte överleva. Den
fria viljan är ett uttryck för den unika vilja som varje människa
besitter och som ingen annan kan ha insikt i eller ha möjlighet att uttrycka å
någon annans vägnar blir det individualistiskt nödvändiga med en fri vilja
mer begriplig. Människans mest grundläggande egenskap brukade Ayn Rand påpeka
är viljan att leva. (Nu kan man dock invända att de finns ju de som har
viljan att dö.) En människa är förmögen att utöva sin vilja utifrån sina
egna önskningar, åsikter och behov, även om sociala och ekonomiska
förhållanden ger olika grader och tillgänglighet av information att ta
hänsyn till.
Just tillgången på information brukar, som följd av att
tänka sig att den fria viljan är omöjlig, vara ett argument för att staten
är bättre på hantera beslut som rör individer, och därmed blir det ett
argument för centralplanering, eller en stark välfärdsstat med vida
befogenheter över "det privata". Detta brukar motiveras med att
tillgången till information skulle vara mer omfattande för beslutsfattare än
för enskilda individer. Men tillgången är begränsad även för staten, och
ännu mer begränsad om vad som därmed är bäst för enskilda individer.
Fullständig information är en omöjlighet, alla människor agerar utifrån sin
begränsade information, det är det bästa som går att uppnå. Tillgången
till information alltid är bättre på en fri marknad för var och en än i en
stat där beslutsfattare tar på sig att centralplanera. Frihet är alltså en
gradfråga, hög grad av tvång omkullkastar den fria viljan, eftersom den inte
kan uttryckas.
Detta i sig visar att det finns ett behov att röra sig bort
från den socialkonstruktivistiska mekaniska och materialistiska synen
eftersom den inte förmår avläsa mänsklig komplexitet och variation.
Strukturella förklaringar och analyser utesluter inte en förståelse för
komplexiteten av mänsklig natur, vilket däremot ett socialkonstruktivistiskt
perspektiv gör. Att använda sig av strukturalistiska förklaringar till
mänskligt beteende och handlande innebär inte heller per automatik en mekanisk
och materialistisk syn på människan. Det innebär att våra handlingar sker
utifrån vissa förutsättningar, men också utifrån hur vi bedömer
situationer, våra valmöjligheter och vårt egenintresse. Det torde inte
förvåna någon att våra handlingar och våra preferenser inte sker i ett
vacuum, men inte heller att vi inte är fladdrande löv i vinden som kastas än
hit och än dit av yttre krafter. Människan har att ta ställning till sina
egna intressen utifrån verklighetens ramar och förutsättning, vilka val som
finns att tillgå, vad som gagnar henne och på vilket vis hon bedömer att
hennes handlingar tillfredsställer hennes mål och önskningar, och att ta
ansvar för det som principiellt motsvarar den grad av hur fritt det valet var.
Naturrätten
satt i detta sammanhang är att den är en effektiv social metod för att kyla
ner oss alla och få oss att handla fredligt istället för att slå varandra
med påkar för att någon ska underkasta sig. Men den säger oss också att det
finns ingen anledning att begränsa människor i föreställningar att de är
förutbestämda till ett visst öde, vare sig av biologiska eller
socialkonstruktivistiska skäl.
Sist kan man konstatera att John Locke hade rätt när han
menade att frågan om existensen av den fria viljan är meningslös. Detta
trots att Lockes idé om det
oskrivna bladet (Tabula Rasa) ligger till grund för Rousseaus idé att
vi är styrda av yttre faktorer och som gav upphov till den
socialkonstruktivistiska skolan. Men han hade också fel. Lockes tanke
var att vår hjärna är tom från början, vilket är en empirisk idé, och den
var logisk för honom, och menade att vi lär oss av erfarenheter och kunskap.
Sedan dess vet vi att gener
och biologi har inflytande och att verktyg finns på plats redan när vi
föds ut i världen. Alla kan inte bli operasångerskor eller matematiker.
Något man trodde långt in på 1900-talet, och frågan är om den inte lever
kvar i någon mening fast med andra ord.
Give me a dozen healthy infants, well-formed, and my own
specified world to bring them up in and I'll guarantee to take any one at
random and train him to become any type of specialist I might select –
doctor, lawyer, artist, merchant-chief and, yes, even beggar-man and thief,
regardless of his talents, penchants, tendencies, abilities, vocations, and
race of his ancestors. I am going beyond my facts and I admit it, but so have
the advocates of the contrary and they have been doing it for many thousands
of years. J.B Watson (1925)
Men hur påverkan än ser ut, raserar den inte den fria
viljan, den fria viljan måste vi ha just för att vi vet bättre om oss själva
än resten av världen, ingen kan ha den fulla informationen om en annan
människa och veta bättre. Det var det Locke alltid hade rätt i och alltid
kommer ha rätt i. Eugeniken flunkade, och nu flunkar även
socialkonstruktivismen, och den fria viljan består.
*) och sedan har vi ihjäl populäruppfattningen om biologismen
tycker jag. Med det menar jag att det finns inga biologister i mening att någon
på allvar tror att vi är totala slavar under biologin.
Denna socialkonstruktivistiska determinism visar sig som allra sorgligast hos politiker och byråkrater, vars liv är kringskurna av kultur, miljö och (inte ovanligt) arv. De kan inte hjälpa att de känner ett överväldigande behov av att detaljkontrollera sina medmänniskor! Vi måste hjälpa dem!
PS. Ekvationslösning som captchas? (Den jag just ser vill att jag ska lösa x*1 = 2.) Här ser jag en möjlighet att inte bara undvika spam utan också höja nivån på kommentarerna; exempelvis erf (-z) + erf z = ___. E.g., for "two plus four = ?" enter 6.
Dock är den kompatibilistiska "lösningen" bara ren semantik. Den bygger helt enkelt på att man definierar om "fri vilja" från den libertarianska synen: "att man hade kunnat göra annorlunda än man faktiskt gjorde", till att det som görs utan yttre tvång är ett utslag av "fri vilja". Så den "lösningen" tar inte ens tag i problemet med determinism i förhållande till "fri vilja".
Informationsargumentet visar inte heller att vi har "fri vilja", eftersom det bygger på en sammanblandning av den ontologiska och den epistemologiska frågan. Bara för att någon annan inte har tillräcklig eller nödvändig information om dina val, så visar inte det att ditt val inte var förutbestämt.
Sen håller jag förvisso med om att vi kan och bör behandla människor _som om_ de hade fri vilja. Men det är ändå inte riktigt det som du verkar argumentera för?
Visst, man kan säga att man därigenom lyfter idén om "den fria viljan" och tillika idéen om "individen" till en pragmatisk nivå. Det vill säga den fria viljan är semantisk i mening att påverkan inte spelar den avgörande rollen utan ses som en förmåga att som individ (jaget) hantera information, och hanterande har inget heller att göra med bästa/eller för all del förubestämda, utfall (det beror på hur du värderar och vad du har för information)vilket är en del av informationsargumentet.
Men åter igen, frågan om existensen av fri vilja blir i slutändan ganska meningslös, och jag drar också slutsatsen att det är ändå bättre att vi bör behandla varandra som om den fanns, på samma vis som vi talar ännu om individer trots att hjärnforskningen nog kan visa att vi är väldigt lika. Därför att vi skulle inte kunna hantera oss själva och omvärlden utan den idéen.
PS. Fast kompabilitetslösningen är ganska elegant. Jag tror Rummel uttryckte den bäst här:
http://www.hawaii.edu/powerkills/DPF.CHAP30.HTM
Jo jag håller med om din pragmatiska slutsats. Rummel i all ära, men Peter van Inwagen formulerade ett ännu snyggare argument _mot_ kompatibilismen:
Ah! Och så har vi Galen Strawson.
Strawson pekar på att diskussioner om fri vilja leder in i ett oändligt led bakåt och visar sig därför vara meningslös av denna anledning. Han menar att om man är ansvarig för sin nuvarande handling, vilket följer av fri vilja, måste varje led bakåt också visa att man är ansvarig även för den handlingen. Till slut kommer man till den punkt där ansvaret måste ha uppstått ur ett ingenting. Detta är förstås en logisk omöjlighet, och därför menar Strawson att själva begreppet fri vilja är meningslöst och inte kan användas. Det Strawson propagerar för är ett försök att hävda att determinism måste vara absolut, ett allt eller inget, och gradfrågan som Locke hävdat skjuts åt sidan. Det omvända, men det resonerar inte Strawson om, är att härleda ansvaret från nuvarande handling till varje framtida handling, om vi inte äger någon fri vilja så kan inga framtida handlingar heller tas ansvar för. Om vi en gång var ansvarslösa (som en bebis är) är vi alltid det tycks Strawson mena, det är möjligen logiskt, men det vore också att hävda att en bebis och en vuxen människa är av samma slag, det är däremot omoraliskt. Det kan vändas logiskt så att om vi förmodar fri vilja och medföljande ansvar på samma logiska grund skulle kunna döma bebisar till fängelse.
(puh)
PS. Fatta att ha ett sådant namn?
Höjs gör det nog, till priset av knastertorra skämt i stil med
ʃ e(x) = ƒ u(n)
Galen Halmgubbe
Anta att Tabula Rasa vore sant. Varifrån får då en del för sig att man kan fylla människan med vad som utanför individens kontroll och inte av individen själv?
Det är ett bra argument för en stark välfärdsstat, folkhemmets essens.
Adam Smith verkar ha en liknande idé när han skriver om arbetsfördelning; nämligen att skillnaden mellan olika människors naturliga förmågor är mindre än vad kan man tro utifrån deras olika work skills. Den som tidigt får börja dra spik or whatever kommer med åren att bli expert på just det.
Detta med att betona inlärning genom erfarenhet snarare än genom gudagiven/genetisk insikt/uppenbarelse el.dyl. ligger väl ganska nära tabula rasa och den empiriska modellen. Sedan kan väl även den dras för långt i vissa sammanhang.
Man kan ju jämföra med språk. Människan verkar födas med en impuls att babbla och härma, men inte med ett specifikt språk. Hon är då en tabula rasa med avseende på vilket språk hon kommer att lära sig, men inte med avseende på att hon är designad och förprogrammerad till att lära sig något språk. En chimpans har i jämförelse inte samma speciella design av strupen för att kunna frambringa de fonetiska ljud som människospråk bygger på, även om en chimpans faktiskt kan lära sig teckenspråk... Skillnaden mellan människor och djur är inte SÅ stor som man har velat tro heller m.a.o. Helt säkert har även djur den basala viljan att leva t.ex.
Det var ganska vanligt med denna tanke att erfarenheten formar oss. Locke drevs av den empiriska tanken när han formulerade tabula rasa, och det var logiskt för honom att erfarenheten formade människan. Men nu vet vi ju att det inte är så enkelt. Intressant nog förfäktade han idén att vi är deterministiskt ödesdömda, och verkar ha menat att frågan om fri vilja blir meningslös om vi alla blir ansvarslösa.
Jag tror att man får förstå Locke mycket som motsatsen till vissa doktrinära kristna läror, där även "den fria viljan" kan ingå som en del av ett rent teologiskt resonemang, som handlar om synd och arvssynd och frälsning från densamma. Utan fri vilja faller tankekedjan att människan har sig själv att skylla för sitt avfall från Gud, och ett ansvar på den yttersta dagen för att ha accepterat Jesus Kristus som frälsare eller inte.
Avskaffar man den fria viljan helt och hållet däremot hamnar man ju i andra konstigheter, så det var kanske därför Locke inte ville gå hela vägen med den idén heller, men hellre förklarade den för meningslös.
Men det är exakt så Locke ska förstås, men för att vara mer exakt så utmanade han med "tabula rasa" idén (i brist på bättre ord) att idéer är medfödda, med det utmanades den auktoritära tron på en gud som bestämmer detta.
Självklart är vi slavar under biologin. Jaget bildas genom sinnenas korrespondens med varandra - och sinnena utvecklas via interaktion mellan kroppens nedärvda register och miljön. Det är allt som finns. Viljan bildas genom de föreställningar som vi måste få när våra nedärvda förmågor möter givna förutsättningar i miljön. Dina fantasier om "frihet" är förmodlogen ett resultat av att du har varit litet smartare än de flesta i din uppväxtmiljö. Vad jag har förstått har du problem med ångest (radera det om du tycker att det är privat): Jag antar att det är ditt utanförskap som har skapat känslan av utsatthet. Nu försöker du att reparera en skadad självkänsla med besattheten vid rika utsugares filosofiska alibin: Du söker identifikation med en fantasi om dig själv som suverän individ. Men sanningen är att du är helt beroende av andra människor. Vi är flockvarelser, vars biologiska grund har utvecklats i ständigt beroende av en flock. Sann självkänsla kan därför bara uppnås genom socialt beteende och flockgemenskap.
Medelmåttor som föds fattigt har inte en chans att klättra på karriärer i den nyliberala världen. Det är därför bara bluff och båg att påstå att de är fria individer. Och de intelligenta som föds fattigt saknar både inre trygghet och referenser, så för dem är det antingen rövslickeri eller lurendrejeri som gäller i din nyliberala värld - knappast bra för karaktären, familjen och samhället.
Istället för att tala om fri vilja kanske man borde tala om egen vilja, en individuell vilja som kan skilja sig från omgivningens krav och förväntningar. Att det finns en sådan individuell vilja torde väl stå klart för alla som någonsin har funderat över barns "trotsålder", eller svårigheten för diverse diktaturer att uppnå en nollvision på dissidenter, eller lydnadsvägran hos tamdjur som förväntas vara väldresserade, som hundar och hästar. Exakt vad den egna viljan är egentligen är kanske svårt att definiera, men den måste finnas eftersom den är empiriskt observerbar och vanlig.
Posta ny kommentar