Vilka vill rasera Folkhemmet™?

I början tyckte jag att den nya looken på bloggen var lite blek och blaffig, men nu börjar jag tycka att den är stilig och elegant.

Till ämnet. Jag har aldrig uppfattat att socialister definierar frihet som frihet från påverkan, snarare tvärtom. Nu finns det förstås väldigt olika sorts socialister, från frihetliga anarkister till stock-auktoritära stalinister. Men den vanliga socialistiska skåpmaten man brukade få genom TV, radio och kultursidor före Berlinmurens fall gav mig snarast intrycket att det socialistiska frihetsbegreppet, om det öht finns något, är att få göra det som s.a.s. ligger i ens "sanna" intresse, som man inte vet själv, om man inte tillhör den rätta socialistiska eliten. Således skulle "frihet" vara att bli styrd av denna elit, och m.a.o. helst ha noll individuell autonomi, eller självbestämmande.

Händelsevis brukar konservativa ha ungefär samma negativa syn på individens självbestämmande; det enda som skiljer dem i det avseendet från socialister är att de vill ha en annan bestämmande elit; sig själva. Konservativa är kanske i genomsnitt också mer positiva till den privata sfärens "små" bestämmare - husbönder, patroner o.dyl. Men även anarkister kan ju som bekant vara negativa till staten.

Vad gäller Isobels poäng uppfattar jag den som så att ur liberal (eller om man så vill socialliberal) synvinkel är inte det primära om ens autonomi hindras av små, privata bestämmare, eller av stora statliga, men att man har någon nivå av skydd från bäggedera, och det enda sättet att uppnå det är genom någon slags maktbalans mellan stat och andra intressen, inte genom att avskaffa staten eller andra intressen.

Alltså, att socialister har en utopistisk idé om friheten som de kallar för autonomi utesluter inte repressiva åtgärder, de snarast förutsätter dem.

Vad gäller Isobels användande av begreppet autonomi är den snarlik det perspektivet, dvs slippa påverkan eftersom hon pratar om familjen likvärdig maktfaktor som staten, och mindre den liberala idén. Men det kan ju bara Isobel svara på hur hon menade.

Om några socialister skulle se individuell autonomi som något eftersträvansvärt, så misstänker jag att de har plockat upp det från liberalismen. Jag har aldrig uppfattat socialismen som positiv till individuell autonomi. Det skulle väl i så fall vara någon OMÖJLIG variant av denna som de VET aldrig kan uppnås, men som man kan offra annat för under tiden. Liberal autonomi måste naturligtvis handla om sådan autonomi som är möjlig inom verklighetens ramar.

Sedan måste du väl inse att för någon som t.ex. lever i dödsskräck för sin familj pga någon "hederskultur", eller för den delen psykopati/misshandel, så ÄR familjen, den lilla världen, enskilda individer med lite makt totalt sett, det verkligt stora hotet för just den individen i just den situationen? Och en motbalanserande stat kan då kanske vara den enda räddningen genom att ge skyddad identitet, besöksförbud o.dyl.

Det jag noterar genomgående i Isobels texter är att allt verkar handla om en ständig medelväg och sen samtidigt klaga över den medelväg vi faktiskt lever i.

Det är det man måste ha klart för sig vad demokrati är, demokrati är medelväg. Allt vi är överens om behöver vi inte ha demokrati för.

Det går inte att rulla tillbaka staten på fyra år om någon nu tror detta, utan revolution dvs, men det är inget jag kan se i Isobles text.

Och sen hennes mening "Den innersta kärnan i liberalismen behöver ju inte alls ligga i marknaden." gör mig orolig om Isobel förstått begreppet marknad. Begreppet marknad är inte i huvudsak ekonomisk marknad, inom liberalismen är marknad mycket bredare än så.

@ Tor. Det senare håller jag med om är problematiskt, marknaden är ju bara summan av våra samtyckande handlingar. Och problemet är ju i liberal mening staten och kapitalet som sitter i samma båt.

(jävla t-tangent)

@ Stefan, de finns en anledning att vi har en utomparlamentarisk rörelse som kallar sig autonoma vänstern.

Sen gällande arbetslinjen. En del lever i den parallella verkligheten att de vill ha välfärdsstat (dvs i någon form av välfärd tillgodosedd och tryggad av staten) samtidigt som de inte vill ha arbetslinje (Isobel inkluderad).

På det vill de ha generös invandring.

Ursäkta, vilken planet lever ni på?

En välfärdsstat förutsätter arbetslinje och ordentligt reglerad invandring. Annars brakar den ihop (se slutet av Perssonregeringen). Det är det som är hela grejen.

Vill man inte ha arbetslinje då får man allt köpa idéen om att inte heller ha välfärdsstat. Men väldigt många älskar att äta kakan och ha den kvar. Även liberaler.

Autonoma vänstern ja. Autonoma från staten alltså. Anarkister, du vet. Men att vara anarkist är väl inte samma sak som att vara pro-statlig lockeansk självägar-individualist?

Ni? Jag antar att jag är inkluderad här. Nej, jag vill varken ha välfärdsstat eller arbetslinje, jag vill ha en obegränsad natur där var och en kan mixa sitt arbete med den för att skapa sitt eget ägande utan att behöva gå omvägen genom åratal av lönearbete först, för att inte nämna pliktskola.

Men i frånvaro av denna obegränsade natur måste jag välja mellan alternativ som ligger inom verklighetens ramar, och då väljer jag välfärdsstat över hungerkravallstat, och jag väljer generell grundtrygghetsmodell på medborgarbasis över skattesubventionerad inkomstbortfallsprincip för vissa och inget för andra.

Och om arbetslinjen är ett måste väljer jag sossarnas arbetslinje över de konservativas. Men egentligen föredrar jag en modell där det är möjligt för fler att pröva småföretagande och misslyckas bara för att några ska lyckas och faktiskt skapa några nya jobb också.

Gillade Kamptz krönika. Ibland kan hon vara så dålig att klockorna stannar och jag vill avskaffa svenska språket. Men iom att hon är så oförutsägbar så är hon i det stora hela bra.

Skönt att någon ger den där "allting är egentligen jättebra"-liberalismen mothugg. För om nu allting egentligen är jättebra så måste ju tillvarons olika problem förklaras. Och det kan ju bara vara "dom där" som är skyldiga till det. För *egentligen* så styrs ju alla av sitt upplysta egenintresse och egentligen så vill alla egentligen vara som oss. Dvs man bäddar för totalitarianismen som ju i likhet med idén om det upplysta egenintresset är en produkt av upplysningen.

P.S. Neos redaktion måste fan ha drabbats av kollektiv cancer i hjärnan, sista stadiet. Senaste omslaget pryds av Westling. Anledningen till att han är känd är >>>***INTE***<<< för att han driver tre gym i Stockholmstratken. Hade han inte träffat kronprinsessan så hade han bara varit ytterligare en av de ansiktslösa företagarna (ett ord som inte ingår i Timbro/Neogängets vokabulär) som man ju är expert på att hylla men inte kan efterlikna för fem öre. Ergo: Hade Westling istället varit en sympatisk kurskamrat så hade han efter att giftermålet gått i lås inte heller varit tvungen att göra ett dugg under resten av äktenskapet.

Tor: Fast om du läser vad Isobel faktiskt skriver om arbetslinjen så är det ju inte bara den enkla arbetslinje för välfärdsstaten utan också den rådande moralistiska arbetslinjen. Den där idén om årets arbetare kan ses som gott exempel på de dumheterna.

Ja, belöningen att få äta mazariner tillsammans med Patron Littorin insåg man ju vara pinsamt långt innan en viss bluffexamen avslöjades.

Men att man öht försökte sig på det knepet kan inte skyllas på att sossarna hade suttit vid makten så länge. Orsaken ligger i borgarnas egna svagheter.

Dennis: Jo, men en moraliskt bild av arbetslinjen krävs för att man moraliskt ska kunna försvara välfärdsstaten.

Låt säg att alla var med på att arbeta krävs av kamerala skäl men att alla är införstådda att på ett moraliskt plan är det förkastligt och något vi bör sträva emot.

Det låter precis som kommunisternas resonemang kring tvång. En krock i verkligheten.

Det man måste få klart för sig är att det är välfärdsstaten som korrumperar moralen, det är den som ger dessa effekter.

Problemet är att alla vill ha kvar välfärdsstaten, ergo då måste vi anpassa moralen därefter.

Men om vi antar att en person lyckas med att sy ihop drömkarriären åt sig och arbetar en 50-60 timmar i veckan. Och om vi även antar att samma person ser arbetet mer som en kul lek än Samhällsekonomiska Dygden. - Hur bör arbetslinjenissarna förhålla sig till denne?

Bra fråga. Och jag har en till. Hur bör de förhålla sig till sexsäljare? Om en attraktiv kvinna kan välja mellan att sälja sex dyrt till bonusnissar och politruker, eller att sitta hemma i soffan och titta på TV-serier och lyfta ett par ton bidrag från staten, vilket är det arbetsmoraliskt korrekta?

Jag tror det börjar bli valtider minsann; finns här kanske en blogstrategi i bakgrunden på något kansli?

Mazarinernas problem upptäcktes för övrigt av företagarna på Patron Perssons tid. Minns någon honom? Det var, om jag inte minns fel, den socialdemokratiske ledare som fann att Mona Sahlin inte var så intelligent.

F. Lindholm: Jag ser inte det moraliska problemet i att någon gör vad som anses goda gärningar och glädjs av detta, även om dessa gärningar är statligt påbjudna. Inte heller något praktiskt sådant.

Stefan Hallgren: vad gäller sexsäljande så verkar den offentliga moralen för närvarande (sedan de nuvarande lagarna införts av socialdemokraterna) se det som beklagligt men inte fel. Däremot gör köparna hemskt fel, och, får man anta, kvinnan sig skyldig till skattebrott om hon inte deklarerar dessa inkomster och kanske till och med uppbär bidragen tillsammans med dessa. Bidragsfusket anses smått förkastligt, men inte värt att straffa hårt. (Jag får intryket att Alliansen skärpt synen en aning här jämfört med socialdemokraterna.) Skattebrottet kan dock ur offentlig moralisk synvinkel vara en avskyvärd handling.

(Dock är det inte förbjudet eller moraliskt förkastligt för denna kvinna att ha massor av sex utan kompensation.)

Slutligen skulle jag vilja nämna att sexsäljare inte behöver vara vackra eller kvinnliga. Det kan vara en ful kvinna. Det kan vara Stefan Hallgren. Den offentliga moraliska analysen kan tillämpas även på dessa två.

Tom: Min poäng är att utifrån den strikta arbetslinjemoralism som man ständigt hör från Reinfeldt & co borde det väl vara mycket enkelt att säga att den som kan försörja sig själv genom att sälja sex bör göra det hellre än att leva på bidrag. Ja, kanske borde man t.o.m. skattesubventionera sexköparna, så att fler sjukskrivna kvinnor kan få ett kundunderlag för denna självförsörjning istället för att leva i utanförskap och snylteri.

Men visst, jag glömde, när man är konservativ behöver man ju inte vara logiskt konsekvent och sånt liberalt förnuftsskit.

Tom: Nej, du och jag ser inga problem i vad som än fungerar. Men de som anser att arbete har massa egenvärden får ju onekligen problem.

Och Littorins mazariner är inte samma sak som Perssons. Littorin trodde att de var en belöning, för Persson var det en audiens.