Ett bristande journalistiskt ansvar rörande sexköpslagsutredningen (uppföljning)

Den svenska utredningen om antiprostitutionslagen verkar redan ha vunnit den största kampen, kampen om de redan frälsta och ideologiskt upptagna samt över den mediala sfären. 

Den svårare kampen är att övertyga människor som orkar uppbåda någon kraft att visa prov på någon som helst kritisk distans. Att det senare inte direkt görs bland feministiska debattörer på exempelvis debattforumet feminetik eller att Gudrun Schyman kastar sig skadeglatt ut i debatten, eller en  kollrig ledarskribent som Anna Dahlberg, är kanske inte att förvånas över. Det oroväckande och förvånande är däremot att så få journalister visat intresse för utredningen, det vill säga, som läser den och ställer relevanta och kritiska frågor till ansvariga. Den enda som förmått detta är Sanna Rayman, och som dessutom riktar in sig på den väsentliga kritiken, nämligen den häpnadsväckande undermåligheten. 

De enda som överhuvudtaget tar upp den medialt är alltså en och annan ledarskribent och krasst sett verkar det ligga i deras redan formulerade intresse att inte ställa frågor och istället överrösta möjliga dissidenter med utsagan att utredningen visar det de alltid hävdat och trott. För att sedan fortsätta med gamla slitna teoretiska floskler om "kvinnors kroppar" som vore det frågan om en helig behållare, och den strukturella könsmaktsordningen. Som om det på något vis - bortsett från att teorin inte håller för granskning heller - gör kvinnor som kollektiv mindre förtryckta och underordnade genom att förneka dem både rätten att tala i egen sak och att pekas ut som offer.

Att utredningen inte alls levererar på ett sätt som borde vara självklart är tydligen ointressant och oviktigt. Det självklara är istället att det är helt acceptabelt att förvanska vetenskaplig integritet och kränga färdiga utsagor utan täckning.

Man kunde hoppas på mer förundran över vad det är för undermåligt utredande som kan produceras med svenska skattebetalares pengar. Var är den mediala kritiken? Var är den så kallade granskande makten?

Svenska institutet (fick jag veta i en kommentar här) har ett reportage, där man kan höra hyllandet av rapporten av Beatrice Ask, och hur Skarhed beskriver framgången med orden att vi nu är halvvägs till nollvisionen och utrotande av prostitution. Naiviteten är skrämmande. Vilket kan också bli intressant att återgå till efter remissgången om nu någon har integritet nog att påpeka att kejsaren är naken. Bland annat påstås ju att en del av slutsatserna bygger på jämförelser med Norge och Danmark. 

Gissa vad? Den danska sexarbetarorganisationen SIO har något att säga om detta och hur det briserar jämförelserna och den svenska utredningen. För det är så att de siffror som rapporterats om antalet sexsäljare blåsts upp från ca 200 till 1 200.

Se: PRESSEMEDDELELSE : Svensk rapport bygger på forkerte tal for Danmark – Nu må Reden sige sandheden. 

Pressmeddelandet på engelska i sin helhet:

Press Statement from Danish sexworkers interest organisation(SIO)
released 2010-07-03 and translated to English by JohnM:

Sexarbejdernes InteresseOrganisation[ sexworkers interest organisation
in Denmark(SIO). Ed]: Swedish report based on wrong numbers for
Denmark - Now Reden(Danish NGO) must tell the truth.

Statement from Sexarbejdernes InteresseOrganisation in response to the
the Swedish evaluation of their law against purchase of sexual
services.

It is on the basis of wrong numbers, that the Swedish report
concludes, that there has been a high increase in the number of
sexworkers in the streets in Denmark. The wrong numbers come from
Reden in Copenhagen, who now must come forward and correct their
misinformation, which they over a number of years have reported to the
public.

In the official statistics the number at visitors at Reden has been
made equal with the number of sexworkers working on the stret. But
Reden has been lying about how many visitors they have to create a
picture of Denmark as "The Brothel of The Nordic countries" - next to
the Swedish paradise. Reden's misinformation is documentet in a number
of answers to Parliament from former Social Minister Karen Ellemann,
and this is the background for, why SFI[a national social research
institution. Ed] has now been asked to start over with a completely
new counting.

Reden has claimed, that there is more than 1200 sexworkers in the
streets of Copenhagen. Estimates from the police and Reden
International suggest, that the number is only around 200. In Århus og
Odense[2nd and 3rd largest city in Denmark. Ed] there has been a
continuous fall in the number of sexworkers in the streets over the
latest decades and the same is most likely the case in
Copenhagen[where Reden reports from. Ed].

Thus, the Swedes cannot conclude has had any effect in limiting the
number of sexworkers.

Reden in Copenhagen still refuses to inform how many visitors they in
reality have. SIO demands that the organisation clean up and tell the
truth. Reden every year receives millions in funding from the
government and it is a scandale, that they use their status to spread
untruthful propaganda.

Contact:

Susanne Møller:
Spokeswoman, Sexarbejdernes InteresseOrganisation
Phone: +45 501 501 60

Facts about the misinformation from Reden in Copenhagen:

Se the answers from Social Minister Karen Ellemann here: ft.dk/dokumenter, ft.dk/Dokumenter

Bland annat här i Danmarks Radio har den felaktiga statistiken rörande antalet sexsäljare i Danmark och Köpenhamn påpekats i dagarna, och i denna artikel från Ekstrabladet, men denna kritik väcktes redan i mars i år. Men det har Skarhed inte tagit någon som helst notis om. 

Jag må vara ideologisk motståndare till lagen, men det är faktiskt inte kritiker som måste bevisa varför lagen skulle vara en framgång. Speciellt är det inte vårt bekymmer att utredningen sedan visar sig ha gravt bristande underlag för de långt gående slutsatser som dras, det bekymret borde vara dess förespråkare. Ändå är det redan etablerade kritiker som måste agera budbärare för att påpeka allt detta. Det är faktiskt riktigt beklämmande. 

Se: Bakom det lyckliga ansiktet på antiprostitutionslagen och hos Laura Agustín Behind the happy face of the Swedish anti-prostitution law.

Se gärna även Stephen Patersons inlägg från igår: Swedish Sex Law Report: ‘We’re Sorry We Haven’t a Clue’

“Nothing to indicate” is, of course, another way of saying they haven’t a clue. The report is peppered with such phrases: we do not know very much (about male prostitution); there [is no] information that suggests that (prostitutes formerly on the streets are now involved in indoor prostitution); and there is nothing to indicate that (prostitution in massage parlours, sex clubs, hotels, restaurants and nightclub settings has increased in recent years)…etcetera…

Och en länk att fundera på - onekligen har sexköpslagen konsekvenser, frågan är vilka de är.

Andra bloggare som följt upp och några som skriver om ett hejdlöst ideologiskt seminarium anordnat av Svenska kvinnojourerna (SKR): Hagwall, Greta som inte får in en debattartikel, och på plats i Almedalen Hanna Wagenius, Josh.