...inte ens medlemmarna står ut i Feministiskt initiativ

Ace på bloggen gylf beskriver en maktarrogant organisation vars huvudpersoner verkar tycka det är höjden av demokrati att håna och förnedra sina medlemmar. Ace och alla de hårt arbetande gräsrötter som trodde att Feministiskt initiativ äntligen var ett politiskt alternativ för feminster har uppenbarligen fått sig en rejäl kalldusch. Frågan är varför huvudpersonerna i Feminstiskt initiativ bedriver mobbning och uppvisar en sådan total maktarrogans? Förstår de inte hur de skadar sin egna organisation? Hela tillställningen med konventet förra helgen beskriver Ace som en enda uppvisning av metoder som för ens tankar till 30-talets sovjetdiktatur: medlemmar skälls ut, blir tvingade att ge avbön på podium inför hela församlingen, stora delar av församlingen får sitta i mörker, åsikter hånas, medlemmar blir jagade av 'tidsbrist' ner från talarstolen - allt medan huvudpersonerna frotterar sig i ljuset och de mediala kamerorna. Då är det familjekramar. Total oförståelse av huvudpersonerna inför uppfattningen att det finns medlemmar som tycker att män är lika viktiga i sammanhanget. Osv. En salig röra av Konspirationsteorier, Manshat och Maktarrogans. 

Tror någon gräsrotsmedlem fortfarande att det handlar om något annat än odlande av personkult och en mycket snäv syn på feminism? Här finns vare sig 'demokrati' eller någon påstådd 'bred' feminism. Det behövdes tydligen en medlem att fastställa detta.

Läs gärna Aces artikel som beskriver så mycket mer än bara denna tillställning utan ett arbete i en sk gräsrotsorganisation som verkar helt enkelt korrupt redan från början. Bara en sådan sak som att tjafsa, idka nepotism och föra bakom ljuset i hur man ska hantera medlemmars hemsidor. Eller att införa anmälningsavgifter till medlemsmötet. Avstyra förslag (eftersom alla inte kan betala en anmälningsavgift) på röstning via ombud (fullmaktsröstning) eftersom då kan det bli 'kupper'. Ace kallar detta för paranoja.

Maria Janssons skäl: ”en ny och skör organisation utsätter sig för en risk för att ’kuppas’ om man har fullmaktsröstning.” Samma motivering skulle jag också senare få till varför stadgarna undanhållits medlemmarna ända fram till en månad före årsmötet. Eftersom att det står i stadgarna vilka regler som gäller för att rösta, hade det varit emot syftet att undvika kuppning att göra stadgarna tillgängliga, resonerade Sofia Karlsson. Jag gick rakt på sak och frågade om det inte var olyckligt att styrelsens paranoia kom att drabba medlemmarna så pass allvarligt att de kände sig utfrysta och dessutom blev fråntagna sin rösträtt. Nej detta är inte paranoia, svarade Sofia. Detta är ”ett sunt förhållningssätt som feminist i Sverige idag.”

[...]

Om kritik och att ens ta upp problem till diskussion på den interna nätdebatten:

Jag och några till möttes också med stor skepsis från andra medlemmar för att vi framförde avvikande åsikter. ”Styrelsen har faktiskt gjort ett jättestort jobb här” svarade somliga. Jaha? Det var det väl ingen som hade ifrågasatt? Däremot så hade vi pekat på sådant vi upplevde vara problematiskt. Men problem fick visst inte finnas i den här organisationen. Någon började till och med spekulera om att de som kritiserade var infiltratörer som hade som huvudsakligt syfte att förstöra. ”Tänk positivt”, ”Gnäll inte”. Håll käften?

Och slutligen om uppträdandena:

Visst fyller den här typen av aktivism en funktion, men är den attityden något som alla feminister kan enas om? Tycker alla feminister det är stärkande att höra ramsor om att slita män i stycken? Det är väl tyvärr så, att den här konferensen inte riktade sig till alla kvinnor. Den riktade sig till kvinnor som har en kulturell bakgrund och feministisk tradition som är förenlig med mansförakt. Kvinnor som trots att de tillhör 5-10% av världens rikaste befolkning känner sig som offer och därmed anser sig ha rätt att slå tillbaka med vilka medel som helst. Och det sorgligaste är att jag inte ens skulle bli förvånad om min kritik bemöttes med anklagelser om att jag har dålig humor. Alltså samma anklagelser jag fått när jag bett främmande män att sluta kalla mig ”älskling”.

En ofantligt intressant och tillika förfärande artikel av Ace med andra ord, läs: Fem månader med F!