"Lagen om Hets mot Folkgrupp är i sig en vansinnig lag som tar utgångspunkt i att det är möjligt att på laglig väg förhindra eventuella framtida brott. Bakgrunden är förstås Nazitysklands excesser och folkmord och dess tillkomst är emotivt förståelig. Det gör den däremot inte till en bra eller särskilt lyckad juridiskt hållbar lag."

Nazi-Tysklands excesser, likaväl som andra tidiga 1900-tals konster av fascister och kommunister kunde ske av en grundläggande anledning: ofjättrad demokrati utan något skydd för mänskliga rättigheter och friheter (Hitler blev kansler demokratiskt, demokratin avskaffades mer eller mindre demokratiskt).
Vill man stoppa framtida brott som har med hets mot folkgrupper att göra gör man bäst i att stifta lagar som effektivt hindrar populistiska excesser mot minoriteter av staten och fastställer vad en stat får och inte får göra mot sina invånare och medborgare.

Ytterligare offer för den ofjättrade demokratin går att hitta hos de gamla grekerna som uppfann systemet:
Sokrates avrättades efter ett demokratiskt beslut om detsamma då hans läror var impopulära.

Det här var något av det bästa jag läst på länge. Jag har länge varit irriterad på HMF-lagens kollektivism. Varför ska inte samma regler gälla för någon som uttalar sina åsikter om mig (typisk heterosexuell svensk kille), som gäller för mig om jag uttalar mig om någon som räknas till de grupper som nämns i HMF-lagen? Vart tog likhet inför lagen vägen?

Vi har nu under en längre tid kört en repressiv strategi till förmån för homosexuella. Under samma period har våldet mot homosexuella ÖKAT kraftigt. Alltfler människor övergår från farlig uppriktighet till relativt riskfritt fysiskt våld. Jag är övertygad om att HD kommer att fria Green. I annat fall förutsäger jag att vi får en kraftig reaktion i form av ökat våld mot homosexuella.

Wille: Just det. Det vore rimligare att börja diskutera på allvar vad som är verkliga effektiva 'motmedel' mot excesser. Framför allt ett starkt grundläggande skydd för individuella fri- och rättigheter. HMF är på det viset kontraproduktivt.

Johan: En rimlig och rättfärdigad undran. Det är ju också helt accepterat i politisk korrekt mening att uttala sig nedvärderande om män i allmänhet. En del tycker det bara är konstigt att man reagerar på Solanas SCUM manifesto som man reagerar på Hitlers Min Kamp. Här bryr man sig inte om 'konsekvenser' - samma resonemang som är till för att legitimera HMF är plötligt inte giltigt. Det är konsekvensen av kollektiva lagar, de är konstruerade godtyckligt och skapar i sig ytterligare laglig orättvisa. De hör helt enkelt inte hemma i lagen.

Peter: Det där är lite knepig kausalitet. Det finns nog ett flertal andra faktorer som också påverkar. Som t ex den enkla - att fler människor 'vågar' vara öppet homosexuella, det gör helt enkelt att många fler riskerar bli offer för homofobiskt grundat våld. Att anmäla överfall eller hot som innebär att det röjer ens sexuella läggning torde ju då också öka allt eftersom rädslan att röja sig minskar. Samtidigt är det ju så att toleransen för sexuella minoriteter ökar. Därför kan man också tänka sig att de grupper och individer som hyser starka homofoba övertygelser ökar sina aktiviteter riktat mot homosexuella. Många fler sedan början av 80-talet är ju öppet homosexuella. Pride-festivalen är ju t ex nationaldemokraternas och nynazisternas egna julafton för våld mot homosexuella. (det har jag varit vittne till och sett med egna ögon).

Det har nog inte så mycket med HMF att göra (den lagen är ju väldigt färsk också). Dessa typer av människor brukar våld så länge det finns någon enda som visar sin sexuella läggning öppet. Helt oavsett Pridefestivaler eller HMF.

Låt oss säga är att det hela är en bedömningssak. Den allmänna uppfattningen är att homosexuella får vara som de vill men de ska ge fan i att ptracka sig på andra som de faktiskt gör. Pridefestivalen är ett exempel på det.

Peter: Vad sägs om att intoleranta inte ska pracka på oss andra sin moralism?

Tammy Bruce, flata, är inte heller speciellt road av prideparaderna. Så var det med det. Och det jag hör av rättegången på SVT framstår det ju som om folk har haft en ordförståelse i höjd med Pippi Långstrump.

Det är uppfriskande att se att det finns gayfolk som inte är marinerade i vänsterpropaganda, och därför läser jag gärna Bruce. I Sverige diskuteras ju alltid gayfrågor från ett vänsterperspektiv, t.ex. RFSL är ju klart statssocialistiska, en del av den socialdemokratiska maktapparaten.

mvh,
Garm

Tammy Bruce. Just det ja. Det goda med Tammy är inte hennes åsikter per se (vet inte om jag direkt uppskattar dem, eller ganska sällan allmänt) utan att hon finns. Precis som Erixon, förresten. De är båda goda exempel på att homosexuella inte är någon homogen massa med människor med samma åsikter, något man kan förledas att tro ibland.

Efter att ha lyssnat på pläderingarna i HD nu så ter sig det hela ännu mer absurt. Även om jag tyckte att försvarsadvokaten var något halsstarrigt hade han en mängd goda exempel och argument. Vad HMF handlar om är faktiskt åsiktsförtyck om man inte får framföra olika perspektiv på t ex HIV om det råkar sammanfalla med homosexuella. Sedan är det uppenbart att HMF tar sikte i praktiken på VEM och VILKA som yttrar sig.

Angående Pridefestivalen. Jag är inte heller särskilt förtjust i delar av festivalen eftersom en del av de festande inte bryr sig om att markera att just det sexuella är det privata. Ett slags 'jag bryr mig bara om att få visa upp min sexualitet offentligt' och 'folk ska respektera att sexualitet är privat'.

Finn två fel.

Nej, Louise. Det är en självmotsägelse. Och Aristoteles sade ju att självmotsägelser kan inte finnas.

Annars har jag länge lekt med tanken om att gå med i RFSL och ha motioner om att förbundet skall göra uttalanden till stöd för vapenliberalismen. Någon som tycker det är på?

Det är definitivt på, jag är med. Och motionera om stöd för nej till assisterad befruktning inom landstinget men ja till privata kliniker. Eller vad sägs?

Men var det inte också tant Rand som sa det där med självmotsägelser och check your premises...?

Johan: en sakupplysning. Lagen om hets mot folkgrupp reglerar hets mot heterosexuella, likväl som hets mot bi- och homosexuella. Lagen innefattar alltså heltäckande kategorier, i det här fallet sexuell läggning (oavsett vilken av de tre nyss nämnda som det rör sig om).

Dessutom har vi risken för kollektivism som jag till fullo uppmärksammat på allra senast tiden & därmed nästan hamnat i knäna på vår Drottning Blogg.

:o/

Vad är en "grupp" eller en "minoritet" - egentligen?

Vi är alla människor. Det faktum att ett godtyckligt urval människor alltid förteter en genomsnittlig egenskaå skall inte förleda oss att tlillskriva varje INDIVID i urvalet denna egenskap.

Sedan skall vi skulja på predikatlogik och mängdlära. På egenskaper och klasser.

Vad jag tycker om HOMOSEXUALITET är en sak.

Vad jag tycker om HOMOSEXUELLA är en helt annan.

Håller med dig. Det är av yttersta vikt att bevara yttrandefriheten.
Jag skrev något liknande idag:
http://arligttalat.blogspot.com/2005/11/idag-ke-green-i-morgon-kalins-prster-i.html

Niclas: HMF reglerar skydd för heterosexualitet formellt, inte i praxis eller i praktik. Den reglerar uttalat inte transvetism. Så det är fritt fram att 'hetsa' mot transvestiter formellt och heterosexuella informellt.

Ps. Men det vore intressant att se om man verkligen menade allvar med lagen och satte igång med att syna all 'hets' mot heterosexuella.

Tanten populariserade att man skall kolla sina premisser. Dessutom så skulle jag gärna vilja ha ett samtal på fyra man hand med henne, Aristoteles och Tomas av Aquino.

Debatten är idiotisk och jag skall förklara varför:

Åke Green har lika stor rätt att föra fram sina åsikter i eget forum som de sexuella (som i egna forum tillämpar strikt intollerans mot andra åsikter än de egna), ingen kan med fog påstå att denna grupp av promiskuösa sodomiter skulle vara speciellt utsatt i dagsläget.

Frågan vi bör ställa oss är: vill vi att kyrkan och de andliga värderingarna urholkas och förvandlas till jippon för bögar flator transor pederaster och allsköns impotenta konstellationer den ena värre än den andra? Giftemålet är ju sedan tusentals år både kristet och sedan hednatiden tillägnat fruktsamheten mellan kvinna och man.

Kyrkan skall heller inte anpassa sig efter trender och tillfälliga strömmningar i tiden, kyrkan skall vara en avsexualiserad tidlös plats för meditation och själavård för alla, vad vi gör i sänkammaren bör också stanna där i övrigt finns det inget som skiljer oss.

Föräldraskapet i de sexuellas förhållanden blir i vår marknadsdiktatur reducerat till en egocentrisk affärstransaktion, för mellan parterna och leverantören råder oftast ingen kärlek..
Varför angrips familjen?

Av John Spritzler

Den US-amerikanske författaren John Spritzler bidrar här med en intressant diskussion, som handlar om hur kapitalismen förstör familjen och beskriver bland annat denna som den sista sociala rest där människor uppträder naturligt socialt (juli 2004). Publiceras här med tillstånd av författaren.

Omslaget på marsnumret 1997 av tidskriften Fortune frågar: 'Förstör familjen din karriär?' Inuti finns en artikel med rubriken: 'Du, sluta gnälla och börja jobba igen! Det är fult att säga det, men låt oss göra det i alla fall. Ibland är ditt jobb viktigare än att plåta ungarna'. Artikeln beskriver de krav som topprankade företag ställer på arbetande par som försöker uppfostra barn och ta sig tid för sina familjer. Kraven hos de mest framgångsrika bolagen är, enligt artikeln, att engagemanget för företaget kommer i främsta rummet, före familjen. Budskapet till verkställande direktörer som läser Fortune tycks vara att framgångsrika företag måste vara motståndare till familjen.

Anti-familjekulturen så som den återspeglas i denna affärsvänliga tidskrift är något som miljontals människor måste kämpa mot varje dag då de arbetar för att hålla sina familjer sunda och välbehållna. Trots politikernas prat om 'familjens helgd' har pressen på yrkesarbetande par blivit allt starkare under det senare decenniet på många olika sätt.

Kapitalister vill få oss att tro att pressen på familjen beror på ekonomiskt nödtvång. Det stämmer inte. Från 1947 till 2000 har de amerikanska arbetarnas produktivitet nära nog fyrdubblats. Vi skulle kunna producera ännu mer nu än vi gjorde då, om våra familjer skickade bara den ene föräldern till att arbeta tjugo timmar i veckan eller båda föräldrarna tio timmar. Det 'fritidssamhälle' som förutsågs på 60-talet är precis lika möjligt ekonomiskt sett som den massiva 'downsizing' och övertidsarbete som kapitalister föredrar. Det nödtvång som ligger bakom angreppen är inte ekonomiskt utan politiskt. Det härrör från kapitalets behov av att kontrollera arbetarna genom att angripa människans allra fundamentalaste solidaritetsband.

Varför är kapitalismen fiende till familjen?
Familjen är en social institution där själviskhet och konkurrens, kapitalismens grundläggande värderingar, inte gäller. I sunda familjer delas väsentliga ting som känslomässigt stöd, beskydd, läkarvård och mat alltefter behov: de säljs inte utan ges gratis. Man arbetar hårt i familjen, inte för betalning utan av kärlek och solidaritet. De egennyttiga värderingar och hållningssätt som ses som normala när de tillämpas inom företagen betraktas som osunda om de uppträder inom familjen. Affärsföretag bygger på girighet och konkurrens: köp billigt och sälj dyrt, flytta fabriken dit där arbetskraften är billigare, ta in svartfötter för att bryta strejker, sätt upp människor mot varann, sälj tobak till barnungar. För kapitalisterna är allt OK om det ger profit. De företagsledare som inlåter sig på de skummaste handlingarna belönas ofta med de högsta lönerna. Sunda familjer är en utmaning mot kapitalismen.

De oräkneliga saker vi gör som familjemedlemmar, tar hand om och försörjer varann, ordnar familjeevenemang alltifrån en enkel kvällsmåltid till en stor släktträff, hjälper varann i en krissituation, ger råd, kramar varann, lyssnar medkännande, trivs i varandras sällskap, ja t o m kivas och smågrälar för att lösa konflikter eller ger värdefull negativ respons - allt detta som vi gör varje dag i våra familjer har en betydelse som ofta blir obemärkt. Allt det är ansträngningar att göra vårt lilla hörn av världen till motsatsen till den värld där man köper och säljer. Kapitalets fientlighet mot familjen är en del av en generell fientlighet mot arbetarnas värderingar i allmänhet. Arbetarklasskulturen värderar solidaritet och likställdhet högre än egoism och profithunger. Det är en kultur som säger att man inte ska bryta en strejkvaktslinje och att om man gör det är man en svartfot. Arbetarklassens kamp har alltid hämtat mycket av sin styrka från familjebanden. Deras värderingar ä!
r en aktiv kraft gentemot kapitalets makt. De stora sittstrejkerna på 30-talet, de tappra strider som utkämpades av Hormels köttpackare, Staleys arbetare och Detroits tidningsstrejkande på 80- och 90-talen, och på senare tid de strejkande portvakterna och livsmedelsarbetarna, har alla varit beroende av familjeband och gemensamma normer om solidaritet och likaberättigande som utformats i arbetarfamiljerna.

Hur kapitalisterna angriper familjen
En huvudform av kapitalisternas angrepp på familjen är den process man kan kalla kommersialisering, där kapitalet försöker underminera de naturliga formerna av mänskligt samspel på livets alla områden och ersätta dem med kommersiella relationer. I all synnerhet försöker kapitalet göra kärleksfulla familjerelationer till blott och bart 'handelsvaror' - tjänster som köps och säljs på öppna marknaden. Genom att reducera viktiga aspekter av vår mänsklighet till varor skapar kapitalet en bild av mänsklig 'frihet', där folk är 'befriade' från alla sociala åtaganden och alla sociala normer och moraliska värden. På detta sätt hoppas den härskande eliten underminera solidaritetens band och göra folk till ensamma individer, isolerade och maktlösa. Den ägande klassen försöker mera genomgripande göra det mot familjen som den länge gjort mot arbetarna. Företagsledare vill inte att arbetet skall vara en social aktivitet som människor ägnar sig åt kollektivt för gemensamma mål - en process!
som gör dem mycket medvetna om sin makt - utan snarare en vara som ägarna kan köpa per timme. Genom att köpa vårt arbete försöker kapitalet ta kontrollen över arbetsprocessen och produkten från våra egna händer. Kapitalet söker hacka itu arbetarna till bitar av 'användbarhet' - vår förmåga att vrida en skruv eller knappa in en siffra eller steka en hamburgare - så att vi själva kan bli behandlade som varor: billiga och lätta att ersätta. På senare år har effekten av denna process på specifikt familjerelaterade sidor av våra liv accelererat.

Att 'Outsourca' Mamma
Företag lejde tidigare enbart män för jobb som var tillräckligt välbetalda för att försörja en familj. Detta var förnedrande för kvinnorna och undergrävde familjesolidariteten genom att göra det omöjligt för två makar att på ett meningsfullt sätt dela arbete utanför hemmet, barnuppfostran och hushållsarbete. Men kapitalets 'reform' av mäns och kvinnors ojämlika roller i familjen är ytterligare ett angrepp. Under de senaste 30 åren har kapitalet 'outsourcat' eller automatiserat miljontals 'familjelöns'-jobb inom industrin och skurit ner lönerna för andra, så att arbetarklassens fruar har tvingats ut på arbetsmarknaden för att slåss om de återstående låglönejobben, allt i namn av 'kvinnofrihet'. Nu är familjerna ännu mer stressade, eftersom bägge föräldrarna typiskt sett måste ha åtminstone ett yrkesarbete, och ibland två eller tre, vilket ger dem mycket lite tid att ägna åt barn eller avkoppling, samhällstjänst eller något annat.

Därtill kommer att kapitalet angriper mödrarna genom att försöka kommersialisera allt hos dem som gör dem till värdefulla familjemedlemmar.
a) Efter att ha drivit småbarnsmödrar till att ta jobb, tvingar kapitalet dem nu att köpa mödraomsorg i form av 'dagis' från en växande industri vars anställda ofta själva är småbarnsmödrar. (Detta är särskilt ironiskt när det gäller mödrar som får socialhjälp och som tvingas till dagisjobb).
b) Efter att ha tvingat människor att arbeta så många timmar att de inte har tid att laga sina egna måltider använder kapitalet restaurangkedjor som specialiserar sig på 'hemlagade' måltider av 'familjemodell' för att få hårt stressade mammor (och pappor) ut ur sina hem, där matlagning var en kärlekshandling, till företagsägda kök, där den är lönearbete.
c) Kapitalet driver kvinnor från sina hem för att bli hembiträden hos rika familjer och arbeta i en växande industri för hushållstjänster.
d) Företag gör mormorsvisdom till ett 'helägt dotterbolag' genom att anlita kvinnor som ger råd om barnuppfostran och andra familjefrågor till de anställda. Ju mer företagen undergräver familjerna och omlokaliserar människorna bort från familj och vänner, ju mer behövs 'företagsmormor'.
e) Kapitalet saluför t o m livmödrar genom det växande fenomenet 'surrogatmödrar', vilkas moderskap och mänsklighet kommersialiseras som en livmoder man kan hyra.

Att 'Downsiza' Pappa
Kapitalet bestrider den enkla sanningen att ett barns relation till sin biologiske far är värdefull. Fadersbilden har utsatts för allt fler angrepp, då allt fler TV-komedier framställer fäder som inkompetenta (Familjen Simpson och King of Queens är aktuella exempel) och filmer visar misshandlande fäder (The Breakfast Club, Affliction och Daredevil för att bara nämna några). Många modiga kvinnor har länge tvingats av omständigheterna at själva uppfostra sina barn. Men nu väljer celebriteter som Camryn Mannheim (advokaten Ellenor i TV:s succéshow The Practice) att få och fostra barn utan far (både i verkliga livet och i sin TV-roll). Därmed signalerar Hollywood 'Vem behöver en far?' Akademiker förhånar faderskapet i böcker som 'Feminismen, barnen och de nya familjerna', där Susan E Krantz avfärdar uppfattningen att 'två föräldrar är nödvändigt för ett barns välbefinnande', och hävdar att 'faderns roll är överbetonad'. Akademiska 'experter' försöker avskilja pappans egenskap av! man från hans övriga jag och göra den till en vara som alla andra.

I en artikel i 'Journal of Marriage and the Family' konstaterar Alan J Hawkins och David J Eggenbeen: 'Män kanske är viktiga för barnets sunda utveckling, men biologiska fäder kan lätt ersättas av andra vuxna män'. (Citerat i D Blankenhorns 'Fatherless America' sid 80). Styvfäder må vara nog så trevliga, men påståendet att barn inte har behov av en nära relation med sin biologiske far väger lätt mot sunda förnuftet eller vetenskapliga studier. (En undersökning av 17.000 brittiska barn födda 1958 visade exempelvis att barn i styvfamiljer gick det långt sämre för än för de barn som växte upp med båda sina biologiska föräldrar. Blankenhorn sid 191). Slagordet 'vilken man som helst duger' är ideologiskt betingat av kapitalets önskan att kommersialisera männen. Detta är helt uppenbart i stater som Massachusetts, där den 'progressiva' agendan är långt framskriden och skilsmässodomstolar brutalt skiljer fäder från deras barn. (Författaren har personlig erfarenhet av dessa domstolar!). Det är rutin i domstolarna att hindra fäder från att träffa sina barn, ibland i åratal, utan rättvis rättegång, vittnesförhör eller de bevisregler som beviljas åtalade brottslingar. Domstolens inställning är att en fars enda viktiga relation till sina barn är ekonomisk, så det är ingen verklig förlust om en kärleksfull far hindras från att träffa sina barn.

Att Splittra Mamma och Pappa
Liberala politiker och advokatsamfund har ökat antalet skilsmässor i USA enormt genom att föra en politik som grundas på förutsättningen att faderskap inte är viktigt. Resultatet har blivit en uppsjö av sociala, psykologiska och ekonomiska problem för barnen på grund av deras faderlöshet. En huvudorsak till den ökade skilsmässotakten har varit införandet av 'skilsmässa utan skuld' parat med systemet med familjedomstolar som tillerkänner modern ensam, i stället för föräldrarna gemensamt, den fysiska vårdnaden om barnen (såvida hon inte är grovt olämplig) och ålägger fadern att betala ett underhåll som är tillräckligt för mor och barn att behålla sin tidigare levnadsstandard, även om det gör honom utfattig (domstolar beslutar ofta om direkt införsel i mannens lön). Från att ha varit sällsynta är skilsmässor nu vanliga, och två tredjedelar i USA sker på kvinnans initiativ. Följden är att i miljontals splittrade familjer har staten antagit rollen av familjeöverhuvud och 'förälder' till både modern och fadern. Alla inblandade, modern, barnen och fadern, har blivit mer direkt kontrollerade av och, när det gäller mor och barn, mer beroende av staten och därför mindre kapabla att sätta sig upp mot kapitalistklassen. Det är svårt att tänka sig en politik mer ägnad att i smyg underminera äktenskap och familjer.

Men det liberala angreppet på äktenskapet skulle inte kunna lyckas, om det inte vore för den hjälpsamma roll som spelas av högervridna religiösa ledare, som är 'för familjen' och för kapitalet, och deras likasinnade. De båda gruppernas gemensamma budskap lyder: 'Hur du än gör så är det åt helvete', och det får människor att finna det hopplöst att förbättra sin situation. De högerinriktade religiösa ledarna pekar på det onda med den liberala familjepolitiken, men samtidigt hävdar de att det enda alternativet är ett partiarkaliskt samhälle, där kvinnorna måste underkasta sig männen. En del kvinnor och en del män stöder kanske denna åsikt, men de flesta vill ha relationer grundade på jämställdhet. Men ingen av ledarna i gemen talar klarspråk om vad de flesta människor vill i det hänseendet. Trots att det är ekonomiskt fullt möjligt, vilka ledare träder idag fram och kräver att alla löner ska höjas tillräckligt och företagens politik ändras, så att en mor och far kan arbeta halvtid vardera (eller bara en förälder arbeta heltid utom hemmet, om de hellre vill det) och uppfostra sina barn i trygghet på den inkomsten? Utan oppostion annat än från högerflygeln, som kräver en partiarkalisk mardröm för kvinnorna, är det fritt fram för eliten att utföra sitt liberala angrepp på våra familjer.

Att Göra Barndomen Torftig och Trist
I sunda familjer älskar och skyddar föräldrarna sina barn. De värdesätter dem för vad de är, inte som medel för ett syfte. Kapitalet däremot använder barn som små arbetare och konsumenter och försöker ersätta kärleksfulla familjerelationer med marknadstransaktioner. Företagen översvämmar lördagsmorgonens TV med program ägnade åt att manipulera barnen till att mäta föräldrarnas kärlek med de leksaker och 'Happy Meals' som de köper åt dem. För kapitalet är föräldrakärlek en penningtransaktion som går genom kassaapparaten på Toys 'R Us. Miljontals barn utomlands arbetar i fabriker med att tillverka varor för den amerikanska marknaden. I USA får barn allt oftare höra att barndomen är en tid av förberedelse för att möta företagens behov. Företagsledare efterlyser fler standardiserade tester i de statliga skolorna, så att vi 'bättre kan konkurrera med Tyskland och Japan'. Kapitalet yrkar på att barnen skall graderas från A till F - för att lära dem tävla mot varann och kunna sorte!
ra dem som köttstycken, så att företag som vill köpa arbetskraft ska veta vilken 'grad' den presumtive anställde har. Deras 'utbildningsreformatorer' ser våra barn inte som människor utan snarare som varor, sorterade, graderade och preparerade för försäljning till företagen.

Homosexuella Familjer och den Nya Världsordningen
På senare år har kapitalistklassen högljutt fört fram tanken att homosexualiteten är en lika god, naturlig och moralisk grund för en familj som heterosexualiteten och att alla som inte tycker så är bigotta 'homofober'. TV lanserar homosexuella familjer med lesbiska rollfigurer som Carol och Susan i 'Friends', Melanie och Lindsay i 'Queer as Folk' och rollerna i lesbiska serier som 'The L Word'. Domare i Massachusetts har legaliserat homoäktenskap. Medan företagen angriper den traditionella familjen behandlar de mer och mer homosexuella par som om de var gifta. Utbildningsdepartementet i Massachusetts uppmuntrar studenterna att bilda homo-heterosexuella föreningar för att eliminera allt stigma som är förknippat med homosexualitet, trots att den nuvarande republikanske gunernören, Witt Ronney, påstår sig vara en pålitlig 'konservativ' i frågan.

Äktenskap och sexualitet handlar inte enbart om fortplantning, och i den mån barn inte är inblandade finns det inte något skäl för lagstiftarna att lägga sig i dessa privata affärer mellan individer. Men eftersom äktenskap och sexualitet faktiskt ofta leder till fortplantning, har samhället ett ansvar att bestämma vad man skall främja och avråda från på detta annars privata område. De bekymmer folk har angående lagar om äktenskap och samhällets attityd til homosexualitet är i stort sett relaterade till hur detta påverkar barnen. De flesta tror att det bästa för barnen är att uppfostras av sina biologiska föräldrar i en stark och kärleksfull familj. Ett viktigt skäl till att folk ogillar homosexualitet är att det är omöjligt för ett par av samma kön att bilda den sortens familj. Det är därför föräldrar inte vill att skolorna ska lära deras barn att det inte spelar någon roll om de gifter sig med någon av samma kön eller det motsatta. Flertalet människor tror med rätta på tolerans när det gäller medborgerliga rättigheter för homosexuella, men de anser inte att samhället bör omhulda föreställningen att en homosexuell förbindelse är en lika god eller sund bas för en familj som en heterosexuell.

Kapitalet angriper folk för att de tycker så och kallar dem bigotta, eftersom det gillar den riktning som homosexualiteten för samhället i. I kapitalets idealiska värld, där alla är isolerade individer, är sexualiteten inte en social relation som gör att föräldrar får barn. Den är bara ett sätt att utnyttja varandra på, och barnen är enbart något man köper. Om två män vill ha ett barn, så kan du ju hyra en livmoder och köpa ett ägg från en surrogatmamma. Varför inte? Det är ju bara en affärstransaktion så som alla mänskliga relationer borde vara. Eller om två kvinnor vill ha ett barn så varför inte köpa sperma? Faderskapet är ju bara en vara som tandkräm eller kläder. En juristprofessor som vittnade inför kongressen beskrev spermadonatorer som 'könscellsleverantörer' och framförde den juridiska ståndpunkten, att 'En konsuments rätt att ingå avtal med könscellsleverantörer kan inte förbjudas eller inskränkas annat än för att garantera att sådana avtal ingås fritt och med full vetskap'. (Blankenhorn sid 179). Detta är kapitalistens uppfattning om paradiset, där människor enbart är sina beståndsdelar: en livmoder, en spermakälla, en 'maskulin närvaro', ett underhållsbidrag, en 'vårdgivare'. Mödrar och fäder kommer inte längre att vara unika och oumbärliga.

Hur kan vi försvara våra familjer?
Media är fulla av mycket sofistikerade antifamiljesignaler, både från höger och vänster. Liberaler svärtar ner familjer där barnen uppfostras av båda sina biologiska föräldrar, och ibland antyder de att sådana ofta är patriarkat med misshandlande fäder. Konservativa efterlyser 'familjevärden' där kvinnor är underordnade män och ojämlikhet råder. Ingen av dessa åsikter återspeglar sanna familjevärden med jämlikhet och engagemang. Det finns omedelbara åtgärder vi kan vidta för att försvara familjen. En är att avfärda antifamiljepropagandan för vad den är. En annan är att inse angreppen mot familjen och förstå att de är en del av kapitalets försök att kontrollera vanligt folk. För att helt slå tillbaka angreppen på våra familjer och skapa ett sant familjevänligt samhälle måste vi bygga upp en revolutionär rörelse som utmanar kapitalismen, dess värderingar och dess sätt att styra samhället. Den revolution vi behöver är en med syfte att till hela samhället utsträcka det slags relationer som vi så hårt arbetar för att bygga upp inom våra familjer. Tillbaka till 'Kultur och Värden'.

Vad är din poäng? Skall människor påtvingas leva i någon planekonomisk och fascistisk (?) våt dröm med därtill påtvingad välsignelse från kyrkan? Menas att homosexualitet är ett kapitalistiskt påfund för att kontrollera..."vanligt folk"? Varför? Hur?

Är det mer moraliskt riktigt att kontrollera "ovanligt folk"? Varför? Vad för hot utgör kapitalism och homosexualitet egentligen? Din och andras "vanlighet" förmenas ju inte för att man inte fömenar andra sin "ovanlighet". Hur kontrolleras "vanligheten"?

Vad är detta om inte just idiotiskt konspirationstänkande?