Extremvänstern verkar närmast leva efter de två teserna "upprepa en lögn tillräckligt många gånger och den blir sann", samt "en tillräckligt stor lögn ifrågasätts inte".

Angående "nyliberalism gör människor till slavar på en slavmarknad" kan man bara ta sig för pannan. Liberalism är den ideologi som fastställer människans rätt till sig själv och frukterna av sitt arbete.
Vidare kan man fråga sig vad är då socialismens "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov" om inte just en slavmarknad där individen är en slav till något abstrakt mål om det "kollektivt goda" definierat av stora ledare i elfenbenstorn?

F ö har jag slutat bli indignerat arg över vad Esbati och andra extrem-vänster stollar skriver. De är en marginaliserad verklighetsfrånvänd grupp inte värd besväret eller uppmärksamheten som sitter med sina foliehattar och dikterar upp konspirationshistorier som de direkt tror på själva.
Vill jag lyssna på fantasier och uppdiktade historier kan jag åka till Finland och leka med min 3-åriga lillebror..

En bra fråga jag tvivlar att du får svar på.

Jag ser Esbati och vänner som ypperliga tillfällen att frossa i kommunisternas ständiga tillkortakommanden.

Först. Fan vad snygg bloggen blivit!
Sen - Esbati gör en logisk kullerbytta. Islam är inte islamism. Att det senare haft inverkan på kravallerna i Frankrike är ingen "brun" åsikt utan snarare ett reellt faktum. Att Esbati väljer att använda sig av "guilty by association"-argument är rätt värdelöst.

"Bidragskompenserandet är i allra högsta grad ett sätt att slippa göra åt en ohållbar situation och som förstärker sociala problem. De löser dem inte."

Enbart bidrag löser inget, men de är nödvändiga för att lösa sociala problem. Rätt utformade bidrag kan ge människor som är ointressanta för marknaden en möjlighet att utvecklas och få ett kommersiellt värde, om uttrycket ursäktas. I motsats till nyliberala teser så har marknaden inte någonsin visat sig kapabel att på egen hand lösa sociala problem. Det motsatta är förstås lika sant -- utan en fungerande marknad faller staten.

"Detta är helt enkelt en verklighetsnära beskrivning av hur det ser ut."

Nej, det är helt enkelt skitsnack, och stollig som Esbati är på andra sätt så gör han rätt i att hacka på Norberg för det där dravlet. Det har inte synts några radikala muslimska förtecken över huvud taget bakom de franska upploppen. Islam har enbart varit synligt som en motkraft, i form av just den där fatwan som ju inte hade sådär väldigt stor genomslagskraft. Norbergs tes är fallen -- till och med på hans egna kriterier.

"Det är ett svek att inte idka självkritik. Arbetslösheten är inte rimlig för människors väl och hälsa i denna omfattning. Utslagningen är enorm. En tråkig fråga som blir följden: Är det inte rasistiskt att utesluta så många från arbetsmarknaden?"

Det är ett svek mot de uteslutna, så mycket är klart. Jag vet inte om det är rasism. Strukturell rasism kan man nog tala om, för Frankrikes styrande klass består väl till ungefär noll procent av representanter för de som nu har gjort upplopp.

I vilket fall som helst så håller jag med dig -- Frankrikes politiker har svikit. En stor del av det sveket handlar om att de inte har gett arbetsmarknaden rätt förutsättningar att absorbera invandrare. Och att som Esbati kalla detta för nyliberalismens illdåd är helt verklighetsfrämmande.

"Strukturell rasism"? Du menar rasism där du inte vågar peka finger på enskilda rasister och rasistiska grupper?

"Strukturell" verkar ha blivit årets rosa fluff-molns ord som man lindar in ord i när man inte vill peka på verkliga ansvariga.

N|.: Visst är den! Jag är så nöjd så. 

Det som blottläggs i Esbatis kommentar är snarare en syn som likställer islamister med muslimer. Det är allvarligt och borde rendera en riktigt dummerjönshatt. Men eftersom det är allvarligt är det lätt att hålla sig för skratt. 

Wiederbrant: Påminner mig om att du framförde något liknande för ett tag sedan som jag glömde bort att replikera. Ber om ursäkt för det. Men då passar jag på att replikera det eftersom du ändå upprepar det.

OK, vi är ense om att den franska staten misslyckats och på sätt och vis kan ses som någon form av rasistisk hållning. Det är faktiskt min åsikt att det rör sig om delvis rasism. Rasism är inte bara yttrat i negativt avsedd form. Ibland kommer rasismen som en Moder Theresa. Man vill hjälpa. Man tänker sig att det är en god omtanke om människorna att ta hand om istället för att ta ifrån människor ansvar. Detta är inte heller unikt franskt. 

Bidrag - om de nu ska användas - bör användas med urskiljning och med en avsikt att det åtminstone leder till självständighet. I vissa fall för att människor är i nöd, en slags katastrofhjälp. Men här är inte den typen av bidrag du syftar på det huvudsakliga. Det här - liksom i Sverige - är ett sätt att slippa ta hand om de verkliga problemen. Det finns hur många sociologiska och socioekonomiska undersökningar som helst som påfallande ofta visar på hur allmänna bidragssystem skapar mer sociala problem än de löser. Att det skapar ett beroende av systemet. Att det t om är socialt ärftligt. Människor lärs till hjälplöshet. Hjälplöshet premieras. Mönstret att en familj på understöd får barn som också lever på understöd är genomgående. Detta är inte välfärd. Det är social och kulturell misär som också institutionaliserats. De rika lider inte av det här. Utan just de fattiga. Det är inte bidrag som skapar välfärd. 

Marknaden. Problemet är inte att visa att en nyliberal stat inte förmår sköta samhällsfunktioner. Problemet är att visa hur man kan veta det. Staten har föga konkurrens. De har monopol på de många av våra samhällsfunktioner. Så hur ska marknadens kvaliteter kunna bedömas utifrån en monopolsituation? Dickens?

Om den islamistiska tendensen. Du skriver att det är skitsnack. I beg to differ. Men understryker att detta är inte huvudsaken. 

Jag är mäkta imponerad över alla som orkar gå i försvar mot Esbati&Co. Personligen tenderar jag begå misstaget att vilja tro att ingen utom de redan frälsta kan ta sådan argumentation på allvar.

//JJ

... och sedan inser man att Esbati i allra högsta grad är aktiv och betydelsefull medlem i ett av de partier som är invalda i Sveriges riksdag, tillika ett av de partier som Sveriges regering under en lång tid har sammarbetat med. Det som man ville se som ett marginalfenomen är på något sätt skrämmande centralt. En sådan ofattbart ohederlig retorik. Man blir lite ledsen, ärligt talat.

""Strukturell rasism"? Du menar rasism där du inte vågar peka finger på enskilda rasister och rasistiska grupper?"

Det är ett tveksamt begrepp, helt klart, det var därför jag tvekade att alls tala om rasism. Främlingsfientlighet är kanske ett bättre ord för Frankrikes problem. Rasism associerar jag till en mer systematiskt klassificerande ideologi. Men oavsett vad vi kallar det så verkar det helt klart finnas en hel del av det, både hos franska politiker och franska arbetsgivare.

"Det finns hur många sociologiska och socioekonomiska undersökningar som helst som påfallande ofta visar på hur allmänna bidragssystem skapar mer sociala problem än de löser."

Men i verkligheten, om man jämför stater, är det faktiskt inte så att mer omfattande allmänna bidragssystem generellt sett leder till fler sociala problem.

"Att det skapar ett beroende av systemet. Att det t om är socialt ärftligt. Människor lärs till hjälplöshet. Hjälplöshet premieras."

Det är problem som skapas av en brist på möjligheter, framför allt då till arbete, inte en närvaro av bidrag. Och att påstå att människor blir hjälplösa bara för att de får pengar av staten ser jag fortfarande som illiberalt. Det är som att säga att människor med automatik blir själviska och snåla om de utsätts för marknadskrafter. En mekanisk syn på hur människan formas av samhället som inte ger utrymme för det faktum att vi själva styr över vårt öde, oavsett vilken statsform vi lever i.

"Problemet är inte att visa att en nyliberal stat inte förmår sköta samhällsfunktioner. Problemet är att visa hur man kan veta det."

Bevisbördan ligger, i min mening, här på de som förespråkar att vi överger den välfärdsstatsmodell som faktiskt förser oss med så viktiga saker som allmän tillgång till skola, sjukvård och existensminimum till förmån för en hittills helt oprövad statsform. Kalla mig konservativ, men det är svårt nog att få staten att fungera som det är. Det hade varit en annan sak om det någonstans i världen faktiskt hade funnits helt marknadsbaserade system som garanterade allmän välfärd.

Nyliberalismen är en vacker teori om hur samhället skulle kunna ordnas, men det är kommunismen också. Det finns ingen anledning att tro att det skulle vara enklare att avlägsna staten från samhället än att avlägsna marknaden.

"Staten har föga konkurrens. De har monopol på de många av våra samhällsfunktioner."

Staten har absolut monopol på vissa samhällsfunktioner -- framför allt de som har med vålds- och tvångsutövande att göra -- men på de flesta välfärdsområden finns privata alternativ. Det finns få lagliga hinder för att sköta sin sjukvård, barnomsorg och utbildning privat, även i en välfärdsstat som Sverige. Det visar sig att privata välfärdssystem fungerar bra i marginalerna, men sämre när de ska täcka stora delar av befolkningen. USA:s privata sjukvårdsförsäkringar är ett exempel på hur illa storskalig marknadsvälfärd kan fungera i jämförelse med statligt betald välfärd.

-.-

"Wiederbrant"

F'låt, men "Widebrant". (Taget namn för bara några generationer sen, tror jag. Det låter knapadligare än det är, särskilt om man stavar det lite tyskt så där.)

Thomas: Just så. Det är inga marginella ideer det är frågan om. Vore det någon skum David Icke-teori, hade man kunnat skratta åt eländet. Man kan inte ignorera smörjan eftersom den är mer massiv än man föreställer sig. Ledsen? Nej, men ilsk och förfärad. 

Så Johan, de "frälsta" ska inte vara ifred. Jag funderar på om det inte vore en god bloggidé att adoptera en politiker och följa i bakhasorna som en ilsken pitbullterrier. 

"Nyliberalismen är en vacker teori om hur samhället skulle kunna ordnas, men det är kommunismen också. Det finns ingen anledning att tro att det skulle vara enklare att avlägsna staten från samhället än att avlägsna marknaden."

Först i korthet. Nyliberalism, klassisk liberalism eller libertarianism, eller vad vi ska kalla det för pläderar inte för en minimal stat för att det ger bättre välfärd än ett statligt monopol, utan för att det är moraliskt fel med en stat som lägger sig i en privat och social sfär och att staten uppgifter inte kan motiveras - med hänsyn till självägande och fri- och rättigheter - på de områdena. Samhällsfunktioner bör ske privat (vare sig det görs kommunitärt eller kapitalistiskt). Skatt är stöld, är ju parollen. Därför ligger det inte någon bevisbörda här utan på den som menar att staten är bäst. Hur vet man det? Och varför fungerar det då så dåligt?

Nyliberalismen är sedan inte revolutionär till sin karaktär. De flesta förstår/accepterar dessutom att strävan mot en radikalare liberal stat är bättre än att inte nå fram alls till den minimala staten. 

Men i verkligheten, om man jämför stater, är det faktiskt inte så att mer omfattande allmänna bidragssystem generellt sett leder till fler sociala problem.

Jasså, men då är väl allt bra i Frankrike? Nalin Pekgul bara skojade när hon flyttade från Tensta? Notera gärna vad jag menade var huvudsak här (jag la ingen större värdering i bidrag an sich här). Sedan är det så att socialbidrag har gett det mönster jag påtalade. Det är inga små sociala problem, utan genomgående och förödande för många individer. Det bärande är dock inte socialbidragen, utan att man väljer ett välfärdssystem som inte fokuserar på arbetsproduktion och tillväxt av arbetstillfällen. För det första är det fördyrande. Det är ingen slump att statens omfång på välfärd växer och möjligheterna att dra in för att underhålla systemet kräver allt mer. För det andra ett oerhört svek mot de som har det sämst i det här sammanhanget. Socialbidrag blir ett för staten, sätt att slippa ta itu med de verkliga problemen, som sagt. 

Det är problem som skapas av en brist på möjligheter, framför allt då till arbete, inte en närvaro av bidrag. Och att påstå att människor blir hjälplösa bara för att de får pengar av staten ser jag fortfarande som illiberalt. Det är som att säga att människor med automatik blir själviska och snåla om de utsätts för marknadskrafter. En mekanisk syn på hur människan formas av samhället som inte ger utrymme för det faktum att vi själva styr över vårt öde, oavsett vilken statsform vi lever i.

Människor blir lärda till hjälplöshet av systemet. Hjälplöshet premieras. En del människor tenderar att gå länge med socialbidrag, kanske hela livet, och nya generationer växer in i systemet. Är man arbetslös länge försvåras återgång till arbetsmarknaden. Med mera. Det är krassa observationer. System är väldigt mekaniska i så måtto att de faktiskt styr i stora delar möjligheter och individuella val. Tyvärr. Om det är illiberalt vet jag inte. Däremot högst påtagligt. Bristen på möjligheter till arbete är också en funktion av metafokusering på bidrag istället för problemlösning. Att få bidrag är givetvis inte samma sak som att säga att denna människa är hjälplös, men så har jag inte menat heller. Däremot att människor inte är så hjälplösa som man skulle kunna tro. Vi drivs alla av egenintresse. Även vad inom systemet. Om jag ändå inte får något för mina drömmar och slit kan jag lika gärna lyfta bidrag. Det lönar sig då bättre. Något som kunde göra sig bättre genom att skapa arbeten och arbeta. 

"Det finns få lagliga hinder för att sköta sin sjukvård, barnomsorg och utbildning privat, även i en välfärdsstat som Sverige. "

Ja, om du har pengar, mycket pengar kan du t om strunta i att betala skatt. För oss andra vanliga dödliga gäller inte detta. 

"Det visar sig att privata välfärdssystem fungerar bra i marginalerna, men sämre när de ska täcka stora delar av befolkningen. USA:s privata sjukvårdsförsäkringar är ett exempel på hur illa storskalig marknadsvälfärd kan fungera i jämförelse med statligt betald välfärd."

Den jämförelsen haltar dock något eftersom den snarare är en blandning av privata utförare och försäkringar och statligt understött system. Men i huvudsak ser jag inget problem med den. 

Ps. Mea Culpa, det var inte meningen att få ditt namn fel, det var väl något knapadligt som fastnade mentalt. 

Wille: "Liberalism är den ideologi som fastställer människans rätt till sig själv och frukterna av sitt arbete."

I Naturtillståndet, ja. I Samhällstillståndet blir det mer komplicerat. Där är snarare den vägledande principen att ingen ska behöva få det sämre än vad han skulle ha haft i naturtillståndet.

Louise: vilka är dom många nya jobb (som inte finns redan) som ska komma med den mer renodlade marknadsekonomin?

"vilka är dom många nya jobb (som inte finns redan) som ska komma med den mer renodlade marknadsekonomin?"

Det där är väl ändå en ytterst dum fråga? Hade man vetat det så hade de redan funnits.

Man ska alltså göra ett fullskale-experiment med hela samhället utan att ha ett hum om vad som egentligen kommer att hända?

Du menar, som kommunisterna i Sovjet? Eller socialdemokraterna när de grundade Folkhems-Sverige?

Fullskale-experiment med hela samhället görs hela tiden. Och inte bara i fjärran länder utan här och nu.

Jag förstår inte vad du menar. Ingen kan väl förutse - inte ens de begåvade nyliberalerna - vilka jobb som ska skapas (som inte finns).

Att förutsättningar för skapandet av jobb är huvudsakligen ekonomiska (och underförstått en funktion av mänsklig innovation och talang) torde väl inte vara underligt?

Vad gäller samhällsexperiment. Är det inte det vi lever i varje dag, och med lustiga utfall ständigt? Varje liten input i det stora samhällssystemet är ju ett experiment. Se bara resultatet av att ändra våldtäktslagen (som jag just nu grunnar på). Eller resultaten av att göra arbetsgivare ansvariga för sjukskrivningar. Eller för all del resultaten av övermåttan generöst sjukförsäkringssystem. Eller hur föräldraförsäkringen påverkar könsroller. Med mera. Jag skulle vilja påstå att vi är fullständigt attackerade från vaggan till graven, av politiska samhällsexperiment.

Mindre politiska experiment vore att föredra. Just för att resultaten av allmänna 'små inputs' har stora konsekvenser där enskilda individer inte kan värja sig.

""Liberalism är den ideologi som fastställer människans rätt till sig själv och frukterna av sitt arbete."

I Naturtillståndet, ja. I Samhällstillståndet blir det mer komplicerat."

Stefan är inne på något väsentligt här. Även om man i princip håller med om att människan har rätt till frukterna av sitt eget arbete, (jag gör det), så är den verkliga världen så full av politiska, kulturella och sociala distortioner, och teknologiska icke-konvexiteter att det ofta är omöjligt att identifiera vem som har rätt till vad, enligt detta kriterium.

mvh,
Garm

Absolut finns det gränsdragningsproblem här av framför allt historiska skäl. Robert Nozick är väl den som främst försökt sig på att lösa och problematisera de här gränsdragningarna. Något som John Locke lämnade oforskat och ofullständigt delvis.

Jag rekommenderar läsning av Nozicks "Anarki, Stat och Utopi". En kort översikt har skrivits av Johan Norberg här:

http://www.frihetsfronten.pp.se/Frihetsfronten/ideologi/guru/Nozick/

Jag skulle själv rösta för mer marknadsekonomi, om det kombinerades med en grundtrygghet. Med en grundtrygghet skulle fler kunna pröva småföretagande lite experimentellt, utan att det behöver vara lönsamt direkt. Jag har inget emot marknads-experiment, alltså, men jag har
något emot stora omställningar som kräver offer ("knäcka ägg för att göra omelett", som Stalin sa).

"Nyliberalism, klassisk liberalism eller libertarianism, eller vad vi ska kalla det för pläderar inte för en minimal stat för att det ger bättre välfärd än ett statligt monopol, utan för att det är moraliskt fel med en stat som lägger sig i en privat och social sfär och att staten uppgifter inte kan motiveras - med hänsyn till självägande och fri- och rättigheter - på de områdena."

Men de moraliska värderingarna är inte någon av naturen given evig sanning. Det är inte lättare att rättfärdiga att skatt är stöld än att egendom är stöld.

"Därför ligger det inte någon bevisbörda här utan på den som menar att staten är bäst. Hur vet man det? Och varför fungerar det då så dåligt?"

Dåligt jämfört med vad? Visst ser dagens välfärdsstat risig ut jämfört med Utopia, oavsett om det är nyliberalt, anarkistiskt eller kommunistiskt. Jämför man däremot med alla andra statsformer som faktiskt existerar eller har existerat så är den demokratiska välfärdsstaten fullkomligt överlägsen. Oavsett om vi mäter graden av frihet eller lycka eller materiell livskvalitet.

"Jasså, men då är väl allt bra i Frankrike? Nalin Pekgul bara skojade när hon flyttade från Tensta?"

Om man jämför Frankrike och Sverige med exempelvis Tyskland, Storbritannien, USA och Spanien så finner man att mängden sociala problem inte alls är står i proportion till storleken på de allmänna bidragssystemen. Allt är inte bra, varken i Frankrike eller Sverige, men det finns ingen anledning att tro att just bidragssystemen är nyckeln till att förbättra situationen.

"System är väldigt mekaniska i så måtto att de faktiskt styr i stora delar möjligheter och individuella val. Tyvärr."

Om staten ger mig pengar ökar mina möjligheter att välja vad jag vill göra jämfört med om jag inte hade fått några pengar alls. Bidraget har ingen makt att styra vad jag gör.

"Om jag ändå inte får något för mina drömmar och slit kan jag lika gärna lyfta bidrag."

Men det är inte bidraget som gör att du inte får något för dina drömmar och dit slit. Det beror snarare på för höga skatter på låginkomsttagare och småföretag eller stela arbetsmarknadsregler som förhindrar att det skapas jobb.

"Den jämförelsen haltar dock något eftersom den snarare är en blandning av privata utförare och försäkringar och statligt understött system. Men i huvudsak ser jag inget problem med den."

USA:s sjukvårdsförsäkringsmodell är för det första väldigt mycket dyrare än system med en allmän sjukvårdsförsäkring, bortåt en och en halv gång så mycket, som andel av BNP. Trots det så är både tillgång till vård och vårdkvalitet inte på något sätt bättre. Lägg till det att ett stort antal amerikaner varken är fattiga nog för Medicaid eller rika nog för att ha råd med en privat sjukförsäkring, och att vanliga privata sjukförsäkringar ofta inte alls är något fullgott ekonomiskt skydd för dyra sjukdomar, som istället tvingar allt fler att gå i personlig konkurs.

Louise: Så varför skulle Nozick vara den högste uttolkaren av liberalismen? De gamla liberalerna må vara gamla, men jag har aldrig märkt att att deras argument behöver roulatorer.

Stefan: 1) om du har något emot samhällsexperiment som påverkar alla och betalas av alla så får du nog också försöka motivera varför du argumenterar för det. Sedan helst också motivera varför andra ska betala för 'dina' samhällsexperiment. Nyliberalism skulle jag påstå är motsatsen till samhällsexperiment.

2) Det påstår jag inte. Jag påstår att Nozick problematiserat en fråga och om man är intresserad av denna fråga är det troligen belysande att ta del av det. Locke måste också ses delvis ur den samtid han levde. Religionen, Gud och kungamakten är centrala motiv för mycket av det han skriver. En del togs för givet och behandlades därför ytligt.

Widebrant: "Men de moraliska värderingarna är inte någon av naturen given evig sanning. Det är inte lättare att rättfärdiga att skatt är stöld än att egendom är stöld."

1) Jo, för mig är självägandet grundläggande och inget som förändras av människors sociala och kulturella påhitt.

2) Jo, det är lättare. Se (1).

Nu ska jag iväg för kvällen och återkommer nog till resterande i morgon.

Varför erkänna en petitess som socialstatens misslyckande när man inte erkänner kommunismens totala fiasko? Det finns ingen anledning till det.

Förutom Esbatis återkommande felaktigheter så använder han sig av ett språkbruk som mest är till för att svärta ner världen än för att beskriva den.

Om man googlar på olika kombinationer av fascism och Esbatis blogg så får man 59 olika sidhänvisningar (dvs olika bloggposter) till Esbatis blogg.

Googlar man på blåbrun så år man 30 olika sidhänvisningar till Esbati.

Esbatis fixering vid att stämpla allt som fascism är direkt följd av den värld han lever i - i ett svartvitt foto från 1929.

Med en sådan världsbild framställer Esbati sig själv som ytterst okunnig. Som ett blåbär helt enkelt.

Stefan frågade "Vilka är dom många nya jobb (som inte finns redan) som ska komma med den mer renodlade marknadsekonomin?"

Svar: Alla de jobb, som idag inte utförs, där värdet av arbetet ligger mellan dagens arbetskraftskostnader (byråkrati, skatter, sociala avgifter, kollektivavtalsnivåer) och kostnaderna i en renodlad marknadsekonomi (marknadslönen). Hur många äpplen tror du skulle säljas om skatten per äpple var 100 kr?

PS. Många offentliga jobb bli givetvis privata också, men det är en vinst i sig när det gäller produktivitet (även om antalet jobb är konstant).

Det är inte lättare att rättfärdiga att skatt är stöld än att egendom är stöld.

Okej, hur motiverar man att egendom är stöld. Säg tex. att jag har klippt grannens gräsmatta och jag i utbyte har fått en påse bullar. Det är min egendom. Hur är det stöld? Och från vem har jag stulit?

Jämför man däremot med alla andra statsformer som faktiskt existerar eller har existerat så är den demokratiska välfärdsstaten fullkomligt överlägsen.

Varför är den överlägsen? Vi kan ta Indien som exempel på en demokratisk välfärdstats som har funnits i 50 år. Det var först när man började avreglera, dvs röra sig bort från välfärdtstaten, som välståndet bröjade växa.

Louise: jag har något emot stora omställningar som kräver offer, t.ex. svältoffer, OCH JAG TÄNKER INTE UPPREPA DET. Vill du missförstå och vantolka, go ahead, it's your blog.

Mk: men marknadsekonomi handlar väl också om efterfrågan och köpkraft?
Om ingen vill ha äpplen, eller om ingen har några pengar, så kvittar det hur bra och billiga äpplen du kan bjuda ut på marknaden. Ingen vill/kan köpa dem anyway.

Kritiken av nyliberalsmen kan jag lämna därhän tillsvidare. Den har skötts utmärkt av Anders Widebrandt, vars åsikter jag i hög grad delar.

Samtidigt har Louise också rätt. Esbati pratar i nattmössan.

Marknadsliberalism leder INTE till fascism, utan till kriminalitet. Det visar USA. Frånvaron av en välorganiserad socialistisk vänster har medört en anmärkningsvärd politisk stabilitet. Fascismen behövs helt enkelt inte. Däremot har USA en mycket hög kriminalitet. (I USA är mord ganska exakt dubbelt så vanliga som i Sverige.)

Vad internationella jämförelser visar i modern tid är att en blandekonomisk välfärdsstat fungerar bäst, om den är kompetent styrd. De nordiska länderna har haft´låg kriminalitet och svaga fascistiska rörelser.

Samtidigt får "extremhögern" rätt. I homogena samhällen förekommer inte franska problem. I Sverige, som sett åtskilligt av ökad marknadslberalism på senare tid, ökar både kriminalitet och social oro med alarmerande fart. Bidragen stramas åt - och inte fan hjäper det! Tvärtom.

Peter, vad för stöd har du för att kapitalism skapar kriminalitet.

Jag har tiitat på brottsstatstik och hur hög ekonomisk frihet olika länder har. Jag kan inte hitta ngt samband för att mera ekonomiskt fria länder skulle ha större brottslighet.Det man kan se är att mera reglerade ekonomnier har större inslag av korruption och mutor.

Skulle man införa en nattväktarstat så skulle det inte vara olagligt att köpa/sälja narkotika, bedriva prostitution eller anställa utan betala arbetsgivaravgifter. Detta skulle minska brottsligheten radikalt.

Här är en graf över antal mord i USA

http://www.druglibrary.org/schaffer/library/graphs/10.GIF

Det är inte för hundra år sedan då skatterna var 5% av BNP och droger nästan kunde sälja fritt som brottsligheten var som högst.

Peter Ingestad:
Angående kriminalitet: ja USA har en högre mordfrekvens än t ex Sverige, men ser du till alla andra typer av brott, t ex våldtäkter, misshandel, personrån, inbrott osv, så är brottsligheten skyhögt högre i Sverige än i USA!
Faktum är att Sverige har västeuropas absolut högsta kriminalitet.

Denna DI artikel går in lite mer på jämförelsen:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=300479&previousRenderType=2

Så att påstå att USA har högre kriminalitet än Sverige?
Nja.. Om man bara räknar mord, men i övrigt så är det överhuvudtaget inte sant.

Först till Herr Anonym, som kom med ett viktigt inlägg.

Inlednigsvis riskerar man att läsa slarvigt och missförstå. Att förbud genererar brott direkt - definitionsmässigt - är lätt att förstå, men ointressant, och detta var heller inte poängen med Anonyms inlägg, som det mycket upplysande diagrammet visar. En restriktiv lagstiftning generar mycket riktigt en real ökning av brottsligheten, i och med att verksamheten drivs under jord och konkurrensn blir mördande i bokstavlig beräkelse. Det var ypperligt att detta kom fram.

Mitt svar är enkelt. Det är inte en permissiv lagstiftning som realt genererar brottslighet totalt sett, utan försämrade sociala trygghetssystem. Till stöd härför hänvisar jag till utvecklingen inom forna Östblocket efter kommunismens fall. Något argument häremot har inte anförts.

I praktiken saxas detta dubbla perspektiv på ett olyckligt sätt mellan de politiska blocken. Själv förordar jag:

1. en liberal strafflagstiftning (legalisera prostitution och droger),

2. en socialistisk välfärdspolitik.

Den här sortens frihetliga socialism är tyvärr politiskt kraftlös, och vi får räkna med en brant stigande brottslighet.

Louise: ska jag argumentera för varför jag, i likhet med dig, vill ha mer marknadsekonomi? Tja, jag tror att konkurrens ofta är bra för konsumenterna, och att fler arbetslösa får chansen att komma in i en sådan ekonomi, som är mer öppen (men fler blir också utslagna). Men marknadsekonomin har inget egenvärde, det är bara individerna som har egenvärde. Därför behövs grundtryggheten, som ett skydd för dem som inget annat har eller får. Ingen ska behöva svälta i den goda marknadsekonomin, anser jag. Eller behöva förnedra sig för socialbidragsprövning. Eller hamna i meningslösa AMS-åtgärder. Eller
få sin sjukpenning bortryckt för att någon har bestämt att man är inbillningssjuk. Nej, hellre då en bastransferering åt alla, som var och en får använda på det sätt som passar dem bäst, och som inte kan ryckas och ändras i av politiker på godtyckligt sätt.

Nej, hellre då en bastransferering åt alla, som var och en får använda på det sätt som passar dem bäst, och som inte kan ryckas och ändras i av politiker på godtyckligt sätt.

Det skulle gå alldeles utmärkt att skapa en privat medborgarlön i ett helkapitalistiskt samhälle. Genomsnittslönen idag är på ca 350 000:- för en heltidsarbetande - innan skatt!

Om man får behålla hela denna summa så skulle man kunna lägga undan säg 150 000:- per år i säg 10 år. Med 5% real avkastning så blir det 2 miljoner. 5% avkastning 2 miljoner är ca 100 000:-/år eller ca 8000:-/månad(med vilket kan köpa motsvarande ett värde av 10 000:- idag då man slipper momsen).

Nu finns det all anledning att tro att genomsnittlönerna kommer var betydligt högre än 350 000:- år i en fri ekonomi. Att man ska kunna slå 5% avkastning verkar inte heller orimligt.

Jag tror folk måste sluta se staten som en allmänt verktyg för att tvinga på andra sina idéer och istället försöka möjligheter i ett fritt samhälle, både för sig själv och för andra.

"Okej, hur motiverar man att egendom är stöld. Säg tex. att jag har klippt grannens gräsmatta och jag i utbyte har fått en påse bullar. Det är min egendom. Hur är det stöld? Och från vem har jag stulit?"

Så är det för att jag säger det, du ska fan enbart hålla käft! Logik är för borgarsvin.

Widebrant: "Om man jämför Frankrike och Sverige med exempelvis Tyskland, Storbritannien, USA och Spanien så finner man att mängden sociala problem inte alls är står i proportion till storleken på de allmänna bidragssystemen. Allt är inte bra, varken i Frankrike eller Sverige, men det finns ingen anledning att tro att just bidragssystemen är nyckeln till att förbättra situationen."

Nej, bidragssystemen är inte allenapåverkande. Det skrev jag inte och det tror jag inte heller någon menar. Jag skrev att bidragssystemen har blivit en form som har blivit istället för, man väljer att lösa arbetsmarknadens skapade och underhållda svagheter med bidrag. Förändringar måste ske på två plan. Man vinner inget genom att bara kicka ut människor till arbetslöshet. Och man vinner inte hela slaget bara genom att öka möjligheter till arbetstillfällen eller egna företagandet. 

Men visst skapar bidragsystem i sig - beroende på hur generösa och vida de är - både "moral hazard", och sämre incitament att göra något åt sin situation. Den är inte bara individuell, den ligger även på myndighetsnivå. Så även om man förbättrar på arbetsmarknaden (t ex medger en större flow på arbetsmarknaden med sämre relativ anställningstrygghet) är det inte givet att ett fortfarande övermåttan generöst system löser individuellt baserad "moral hazard" och effekten att det inte lönar sig att arbeta. 

Det borde väl vi nu ha konstaterat att det handlar om? Sverige är sedan på inga vis bättre, vi har en gigantisk arbetslöshet och växande sociala problem. 

Det primära är att människor i första hand måste kunna läsa sina egna problem och hitta egna lösningar på hur de vill forma sitt liv och sin framtid. Med en arbetsmarknad och en företagspolitik som ständigt missaktar kapitalistiska lösningar är det inte underligt att problemen ackumulerar. Den starka socialstaten kombinerat med usel ekonomisk politik är ju bevisat ohållbar! 

Ett groteskt tankefel som motverkar en friare marknad tycks ligga i något eftersträvansvärt att utjämna klasskillnader och inkomster. Det får inte finnas stora skillnader mellan olika människors ekonomi. Jag ser faktiskt inget reellt hinder för sådana skillnader. Att konsumtionsstandarden är lägre eller högre för en del är också ointressant. Att någon blir rikare betyder inte att någon måste svälta. Jag kan inte se hur + kan bli - ens för de fattigaste med en kursändring. Socialbidragstagare som verkligen inte är hjälpta på annat vis berörs knappast OM vi ponerar att ett minimalt skyddsnät existerar. Det ska löna sig att arbeta, det ska löna sig att planera och ta ansvar för sin framtid. Det måste då också finnas incitament för att skapa jobb.

USAs sjukvårdssystem har problem. Visst. Men ett privat sjukvårdssystem ser jag inga problem med principiellt. Det som brukar lyftas fram om den amerikanska 'privata' sjukvården är att den inte är tillräckligt marknadsorienterad. Förvånande nog? Här finns en rad radikala förslag och diskussioner om detta: http://www.cahi.org/index.asp

Tillägg: Vill bara påpeka att det är hopplöst svårt att jämföra sjukvårdsproduktionssiffror (eller snarare kostnader) relaterat till BNP mellan länder. Det beror på att olika länder ofta har divergerande system, de är svårjämförbara om man inte filtrerar systemens uppbyggnad så man vet att man jämför likartade delar. Att bara relatera till BNP säger inte så mycket om skillnader. Man kan givetvis ställa sig frågan vad det är som skiljer etc. I Sverige upptar t.ex egenavgifter en viss summa, som komplicerar jämförelsen, medicinsubventioner en annan, etc.

Kuba har ju ryktesvis mycket bra allmän sjukvård i mening att tillgängligheten och läkartätheten är hög, Sovjetunionen hade troligen en gång i tiden världens bästa arbetsmarknad mätt i antalet arbetstillfällen och folk i arbete jämförelsevis, med mera exempel. Det betyder dock inte att man med nöd därför tycker att det politiska systemet därför är kanonbra eller att det verkligen var frågan om effektivitet eller kvalitet, troligen bara kvantitet.

Stefan: Ja, det är mina åsikter. Jag motiverar dem med liberala grundprinciper om självägandet. Det är inte de liberala grundprinciperna som ter sig experimentella. Snarare är det ju alla dessa sociala ingenjörskonster som är karaktäristiskt experimentella. Dessutom med det absurda grundantagandet att det ska drabba även de ovilliga, men alla ska betala. Solidariteten är anbefalld och ofrivillig. Men som redan sagts, revolution står inte heller "nyliberaler" för. Ingen pläderar för statskupp. Ett vädjande till förnuftet är inte en pistol mot någons huvud. Däremot upplever jag varje dag en mental pistol riktad mot massor av människor. 

Jag vet inte hur du menar att jag missförstår dig. Bastransferering bygger på att alla betalar för den, även de som inget äger (mark, förmögenheter, arv, etc). Varför inte i så fall en lösning som inte skapar kränkningar av självägandet? Lägre skatter torde ju ge samma resultat och tvingar inte någon till att avstå eller arbeta för ett kollektivs behov av att slippa förnedring. Jag ser inte hur det är mindre förnedrande att inte ha kontroll över sina egna pengar och resurser.  Jag finner tanken ogenomtänkt och svårgenomförbar, den ger dessutom upphov till nya orättvisor. 

Louise: "ja, det är mina åsikter".

Du menar alltså att du tycker som jag, bortsett från medborgarlönen, som du tycker är mer utopisk, illiberal och omöjlig att genomföra
än idén om en renodlad marknadsekonomi utan grundtrygghet?

Man kan givetvis ha en finansiering av medborgarlönen som inte tas från skatt på arbete, men snarare från skatt på "storägande av naturresureser". Något sådant finns redan i Alaska, där något privat oljebolag delar ut en årlig dividend till alla invånare i Alaska. Om denna modell är möjlig överallt vet jag inte, men den visar i varje
fall att medborgarlöns-tanken inte behöver vara oförenlig med kapitalism, och inte särskilt svår att genomföra heller.

Nej, jag tror inte att vissa lösningar är nödvändigtvis i motsatsförhållande till kapitalism, eller fri marknad. Det kan också ligga i ett egenintresse för storbolag att hålla sig väl med en 'drabbad' lokalbefolkning, t ex att kompensera för förfulning av miljö eller annat som är väsentligt. Ibland kan detta var helt rättmätig kompensation.

Det som däremot är svårt att omsätta i praktiken på ett generellt plan där man utgår ad hoc från att vissa grupper har kompensationskrav historiskt. Exempelvis är det mindre svårt att bedöma detta för en del ursprungsbefolkningar. Däremot svårare med kriterier som social klass.

I Alaska handlar det varken om genetiskt kriterium ("ursprungsbefolkning") eller socio-ekonomiskt ("klass"), dividenden utgår till alla som är permanent bosatta där, även nyinflyttade.

Vad är problemet? En lokalbefolkning är väl inget genetiskt kriterium?

Nä, men ursprungsbefolkning är kanske genetiskt kriterium. Och det är inte så det funkar i Alaska, allstå. Det är inget reservat-bidrag eller så.

Förvisso, men lokalbefolkning avsåg oavsett DNA som jag syftade på i första stycket.

I första stycket, ja. Men i andra stycket drog du in ursprungsbefolkning och socialt kriterium, som om detta överhuvudataget hade något med medborgarlön att göra. Tanken med en medborgarlön är ju att den ska vara generell för alla medborgare (eller i fallet Alaska: alla invånare i delstaten, oavsett om de får utsikten förstörd av någon ful pipeline eller inte).

Jag har försökt påpeka vilket komplicerat och politiserat begrepp "arbetslöshet" är, men tyvärr är det ingen som lyssnar.

Vi har 77% sysselsättningsgrad. Organisera den bild av verkligheten som ges av politiker och media samfällt på ett annat sätt: och "arbetslösheten" kan bli ungefär vad som helst.

Att som Louise gör tala om "gigantisk arbetslshet" är sannerligen naivistiskt i överkant. Det är att fullständigt okritiskt köpa en bild som konstruerats av starka intressen: en ideologiprodukt.

Sveriges ekonomiska indikatorer i ÖVRIGT är alldeles utmärkta. Jag frågar: på VILKET sätt är då vår "arbetslöshet" överhuvud taget ett problem?

Ingen jobbar för att det är kul. Det är inte arbetet i sig som är det avundsvärda. Vore det så skulle man ju snarast BETALA för att få jobba. Problemet är inkomsten. Problemet kan angripas på två sätt: man kan öka arbetsutbudet, och man kan minska arbetslöshetens följder genom att öka bidragen. Jag kan inte förstå att det ena axiomatiskt är bättre än det andra.

Misstanken är att det egentligen inte alls handlar om ekonomi eller ens politik - utan mest bara om ett primitivt moraliserande.

Än en gång: vi matas med bilden att Sverige skulle befinna sig i något slags ekonomisk kris. Det är kort och gott rappakalja. Mycket är på tok i Sverige - men INTE ekonomin. Tvärtom är ekonomin just den del av det svenska samhället som fungerar!

stefan: Ni talar om olika liberalism. Rättighets- kontra kontrakts- tror jag. Det finns ju många fler, inte minst pragmatisk liberalism av typen ett fritt samhälle ger större tillväxt och bättre vetenskap vilket på sikt gynnar alla.

Frågan om de nya jobben är förstås högintressant. Under totalt avreglerade bidragsfria former ökar nog andelen tjänstefolk till nivåer som liknar den gamla goda tiden när klassisk liberalism utövades i europa. Den tiden var samtidigt synnerligen fruktsam ekonomiskt, kulturellt, vetenskapligt samt ur imperiebyggarperspektiv, så låt oss inte förenkla.

Det FINNS en etnisk underklass. Är det bättre att institutionalisera den?

Man kan fråga samma sak för prostitution, för övrigt, och där svarar jag tveklöst ja. Lars Ullerstam är min idol för dagen.

Angåenden Esbatis tes att nyliberalism leder till fascism så bör en sak påpekas. Det beskrivs lite är och där att detta skulle vara någon fantastisk ny och utvecklande ideologiproduktion av herr Esbati. Det kan inte bli mer fel. Esbati har helt enkelt använt sig av vad leninistiska och stalinistiska ideologer tvingades skriva ihop på kommando under 30-talet då det visade sig att det var någon annan kollektivistisk ideologi som drog åt sig de breda folklagrena. Naturligtvis fick inte några som helst likheter påvisas av mellan kommunism och fascism, varför den senare beskrevs som en kapitalistisk reaktion mot just kommunism, ja en desperat motreaktion i de sista dödsryktningarna av klasskampen. Det hela beskrivs väldigt bra av James Gregor i faces of Janus
(http://www.amazon.com/gp/product/0300078277/104-1089707-2957514?v=glance&n=283155&s=books&v=glance)
Esbati är alltså kvar i ett rent sovjetiskt 20-talstänkande och har lyckats med den fantastiska bedriften med att ersätta ”kapitalism”, med dagens nyspråk: ”Nyliberalism”
Så jäkla nytt är det alltså inte, utan snarare återvinning av gamla stalinistiska slagord.

Intressant, tack för tipset.

När slutar ni sätta etiketter på varandra? Att dela upp folk på en vänster/höger skala är förlegat och definitivt ute. När slutar ni tänka i svartvitt?

Jag är själv Israel-vän och håller med Louise på de flesta punkter men jag är så oerhört trött på det eviga tjatet om vänster/höger.
Vi lever i nya spännande tider där allt snabbt förändras men det låter som om vissa fortfarande lever kvar i 70-talet.

Jag håller med bloggaren Olivlunden
’’ Tyvärr verkar delar av högern inte förstå att stora delar av vänstern definierar sin egen politik som en negation av högern, och därför blir mer antisemitisk om högern försöker moderera frågan om antisemitism till en liberal/vänsterextrem fråga.

Kolla vad Wikipedia säger om 'vänsterextremism’
http://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4nsterextremism

– ''Det som kallats vänsterextremt har dock förändrats över tiden. Före det demokratiska genombrottet kunde exempelvis liberala krav om mänskliga rättigheter, demokrati, lika rösträtt och genomförandet av republik anses extrema.''

Ergo, liberaler är vänsterextremister !

Den enda skillnad som finns idag mellan vänster och höger är mest på det estetiska planet, bland annat i klädstil, frisyrer, livsstil, osv. Fast även där finns det flera undantag från regeln. Det finns gott om långhåriga liberaler och kortklippta 'vänster'. Lars Ohly, t.ex. skulle blivit bespottad och kallad för borgare och klassförrädare på 60-70-talet eftersom han bor i villa.

En gång till – i Israelfrågan finns det numera inte stor skillnad mellan vänstern och högern. I många frågor agerar liberaler som vänster, å andra sidan kan jag absolut inte kalla Ali Esbati vänster så länge som han är antisemit.

Ideologi är mer än frisyrer. Har egentligen inget gediget svar på din invändning, spontant håller jag med dig i vissa delar. I vissa frågor känner jag mig ärligen sympatiskt inställd till delar av "vänstern", i synnerhet i frågor som rör Israel och antisemitism, men inte bara där utan även i frågor som är kritiska mot t ex War on terror och storebrorssamhället - det beror på.

Däremot ser jag en poäng i att det är en ideologisk skillnad mellan liberalism och socialism, och rent av skillnad mellan realpolitik och ideologiska ståndpunkter (få partier är utpräglat 'ideologiska').

Det jag saknar är en vettig ideologisk debatt i Sverige. Men för den sakens skull behöver man inte överdriva skillnader. Men som jag ser det rör det sig på olika planer mellan praktik/handling och grundläggande värderingar. Politiker är på många vis vår tids ...tja...horor. Pardon my language. Men ideologier är uppenbarligen även något mer än politiker.

Sedan har du helt rätt i att gamla vänster-högerskalan är förlegad. Men det har den alltid varit, den säger väldigt lite egentligen.

En vettig ideologisk debatt saknar jag också - och det gäller hela Europa. Skälet är enkelt: pluralismen är avskaffad och vi har inte längre någon egentlig klass av intellektuella. Demokratin bortdöende. Smygande despoti. Intellektuell stagnation. - I USA är läget ljusare, då ett gediget konsevativt block håller tillbaka den falska vänsterns aspirationer på hegemoni.

Jag håller med Michigan zionister som säger
"Supporting Israel is not about liberal or conservative, left or right.
Supporting Israel is about supporting freedom, human rights, and democracy."
http://www.umich.edu/~zionists/

min blog
http://www.anjapartanen.blogspot.com/

har inte hunnit skriva så mycket mest pga tidsbrist