Andra upplagan 2010 med nytt extramaterial! Nu i bokhandeln.
2009 kom min bok Klassisk feminism ut på Hydra förlag. Den finns att köpa på bland annat bokus och adlibris.
Det är en bok som diskuterar feministiska frågor ur ett individualistiskt och liberalt perspektiv. I SvD kallades boken för en feministisk folkbildning för högersinnade. En intervju med mig finns på E24 kvinna: Individualistfeminist, javisst! I sommar diskuterade jag boken med Tiina Rosenberg i P1 som kan avlyssnas här (ca 20 minuter in).
Några samlade recensioner, och denna (Dalademokraten).
Vill man som gammal feminist få sin egen världsbild bekräftad ska man inte läsa Louise Persson. Vill man ha världsbilden utmanad ska man med fördel göra det. -- Susanne Sterner, Östgöta Corren
Anlägger man ett klassiskt liberalt och ett anarkistiskt perspektiv på feminismen – Louise Persson själv kallar sig libertarian feminist – lär många inom den etablerade kvinnorörelsen bli upprörda. På det viset är det här ett viktigt inlägg i debatten oavsett om man stödjer författaren i hennes strävan att omdefiniera och högervrida feministbegreppet eller ej. -- Filippa Mannerheim, Dalademokraten
Klassisk feminism är en viktig bok att läsa för alla intresserade, inte minst för att reflektera över sina egna ställningstaganden och åsikter som kanske kan behöva dammas av och funderas över en gång till. Radikalfeminist, socialkonstruktionist, liberal- eller särartsfeminist och naturligtvis även den som inte anser sig vara feminist alls, kan ställa sig frågan; Vad grundar jag mina argument på? Att de feministiska grenar som kritiseras av Persson redan har, och kommer att fortsätta, kritisera Perssons utgångspunkter råder inga tvivel om. -- Johanna Andersson, Tidningen Kulturen
Vi snackar feministisk folkbildning för högersinnade, en veritabel handbok för den som inte känner sig bekväm med kollektivperspektiv. Ja, det är nästan så att jag själv börjar överväga att kalla mig feminist. -- Sanna Rayman, SvD
Boken är väldigt genomarbetad... -- Tiina Rosenberg, SR (Lantz i P1)
Fakta i målet: Historiska händelser har inget med åsikter att göra. Att anse att en händelse var en tragedi eller rätt åt offren har med åsikter att göra.
Sant på det hela stora taget, men så verkar vilket fall som helst Irving framföra detta.
Just därför skall vi inte begå samma misstag. Däremot har jag inte tänkt sista tanken huruvida historieförfalskning skall vara straffbart eller ej. Grundproblemet, t.ex. judehat, kommer man inte åt genom lagstiftning. Dessutom har Israel visst stiftat en lag (rätta mig om jag har fel, för det hoppas att jag har!) som säger att förintelseförnekning är olagligt i alla länder.
Samtidigt är Israel lite väl cosy med Turkiet som ju får kollektiv rännskita så fort någon nämner folkmordet på armenier.
Och samtidigt så kryper EU inför Turkiet som alltid spelar ut förtrycktamuslimkortet -för det fungerar ju.
Jag tycker inte ens historieförfalskning eller pseudovetenskap är något för lag att handskas med. Det är för den akademiska sfären att dissa. Vill sedan stollar tro på det är det inte mycket man kan göra åt det. Man kan förstås ignorera det också. Annars får lagen handskas med slagruteri och horoskop också. Man får väl iofs förstå att förneka förintelsen är av en något annan kaliber. Men jag är inte övertygad att lagstiftning är rätt väg för att hindra judehat. Tvärtom verkar ju denna lagstiftning en ren PR-höjdare för grabbarna på IHR.
Österrikisk, och även tysk lag är av sådan kaliber när det gäller nazister och denna typ av revisionism så knallhård att vår svenska HMF framstår som en ljummen bris. Jag kan ana att det bottnar i en verklighet som Sverige inte delat på samma sätt. Det vållar starka och förståeliga reaktioner.
Huruvida Israel verkligen har en sådan lag, vet jag faktiskt inte, däremot att det är förbjudet att förneka förintelsen. Detta gäller även Tyskland, Frankrike, Schweiz och Belgien.
Det armeniska folkmordet är ett väldigt mycket no, no, att diskutera. I Turkiet har det under många år varit totalt tabu att diskutera. Det är en faktor som inte lyfter Turkiets anseende i mina ögon.
Att förneka förintelsen är till stora delar tro och åsikt som ligger till grund. Irving är tragisk i sammanhanget, en person som bortsett detta haft akademiskt anseende. Jag kan för mitt liv inte begripa vad som hände där.
Tja, det här visar ju Europas moraliska och intellektuella förfall. Oförmåga att skilja på fakta och värderingar läggs till grund för en skamlagstiftning utan like.
(Vad menas med "Förintelsen"?)
Jag drar vittgående slutsatser.
Den demokratiska epoken, som startade 1789, går nu snabbt mot sitt slut. Den förvandlas i rask takt till sin motsats, en djupt förtryckande och reaktionär åskådning. De systematiska och ständigt upprepade angreppen på yttrandefriheten bevisar detta med förfärande klarhet.
Det är det katolska inflytandet som spärrat homosexmaffians diktatur på Kontinenten. Kyrkan framstår alltmer som frihetens bålverk i Europa. Och i hela världen.
Och i Sverige ser vi glädjande små tendenser tilltillnyktring, vilket har att göra med att Sverige är ett av Europas mest amerikaniserade länder, något som skapar ett ständigt tryck underifrån mot värsta dumsocialismen. En viktig faktor är också den relativt höga kompetensen i den absoluta sosseeliten. De håller mediavänsterns skänande karriärpöbel på mattan.
Posta ny kommentar