Eva Lundgren frias

Jag är inte så säker på att det är hermeneutiken som sådan som är problemet i det här fallet. Snarare hur den tillämpas. De nämner i rapporten intervjuerna med pojkarna som blivit utsatta för övergrepp och hur Lundgren helt går på den linjen. Men hermeneutiken säger ju att det ska vara en växelverkan mellan delarna och helheten, och det innebär att man kan inta en kritisk ståndpunkt till det som sägs. Man behöver inte ta det som en sanning. Gör man det så ser man bara till delarna, och inte till helheten.

Hur det tillämpas är mer adekvat att beskriva det som, det har du rätt i. All forskning måste förstås tillämpa resonemang om tolkningar av ett material eller för att undersöka frågeställningar i en förhandsteori (förförståelsen), men det växelspelet mellan forskare och undersökta objekt har hos Lundgren helt gått överstyr. I emprin som senare ska styra slutsatserna tycks förförståelsen fått företräde.

Poängen här är väl att dålig forskning inte är samma sak som fusk. Fusk är ett regelbrott och måste naturligtvis leda till att något form av sanktion tas av samhället/arbetsgivaren, medan dålig forskning bäst bemöts genom bättre forskning som påpekar bristerna i det ursprungliga materialet. Man kan ju naturligtvis diskutera varför enskilda forskare inte är mer självkritiska i klassisk poppersk anda men den stora frågan här är väl varför ett förlag överhuvudtaget publicerade boken om bristerna i materialet är så stora som det verkar. Har svenska akademiska förläggare ingen peer review tradition?

Huvudet på spiken Joakim. Jag undrar detsamma. Den här granskningen skulle inte heller ha skett, och på ett plan ogillar jag att media initierade det här. De brister som påpekas är egentligen inte granskarnas sak att gå in på. Så självfallet ska hon också frias. Men det ställer störande frågor om akademia.

Joakims fårgor är i högsta grad befogade, och jag kan bidra med några försök till svar.

Skälet till att boken Slagen Dam gavs ut är att det var ett beställningsverk från statsrådet. Beställningen gick genom Brottsoffermyndigheten, som också definierade vissa frågeställningar och uppläggningar (sannolikt också resultaten). Exempelvis bestämde myndigheten att enkäten skulle riktas bara till kvinnor och inte också till män, för om detta gjorts hade man fått samma eller högre siffror på våldsutsatthet från männen. Det är således lite märkligt att Eva Lundgren och Jenny Westerstrand kan påstå sig stå upp för den akademiska friheten, när de låter myndigheter definiera hur forskningen ska utföras.

Undersökningen har inte genomgått någon reguljär vetenskaplig prövning i akademiska fora, utan hamnar alltså i något slags gränsland mellan en statlig utredning och vanlig akademisk forskning. Författarna vill förstås hävda att det rör sig om seriös vetenskap, men det genomslag studien fått beror alls inte på den vetenskapliga kvaliteten, utan på att den backats upp politiskt av myndigheter, regeringen och starka lobbygrupper som t.ex. ROKS.

Problemet med Slagen Dam och Lundgrens forskning i övrigt ligger alltså inte så mycket i det rent akademiska, utan i att det blandats in så mycket politik och ideologi i det hela. Hade boken publicerats som en vanlig doktorsavhandling hade den mötts med en gäspning, kritiserats grundligt och lagts undan bland övrig undermålig forskning, men det politiska spelet har gjort att den fått ett orimligt genomslag.

Problemet ligger således inte inom akademin, vilket gör att granskningen blir tvivelaktig, men något måste ändå göras. Problemet är snarare att Lundgren burits upp av starka lobbygrupper och kunnat tysta all vetenskaplig kritik med akademiskt illegitima maktmedel.

Instämmer. Eftersom Jenny Westerstrand blev irriterad för ett tag sedan och länkade hit - med ett ytterst utsökt försök till poesi - till ett annat blogginlägg om Lundgren, så antar jag att hon läser det här också. Det vore intressant att se hur hon själv tänker.

Hennes bloggadress hittar du till vänster om du vill lägga in det där också. Men det bör väl påpekas att Westerstrand inte var ansvarig för Slagen Dam, utan medarbetare.

Tack för hänvisningen och uppmuntran, men jag känner sedan en tid tillbaka till Jennys blogg och har lagt in en del kommentarer där, t.ex. här, och t o m utsetts till den ende vars kommentarer är så besvärande för henne att hon raderar dem, vilket man kan se här och här.

Hur hon själv tänker? Hon anser att alla som inte håller med henne är idioter och utgår ifrån att alla som kritiserar henne inte läst på ordentligt.

Ett gott råd Louise: gör dig inte vän med alla tomtenissar på nätet. Det påverkar din trovärdighet.

Det kan jag garantera att jag inte är. Men om du menar att någon specifik signatur betett sig illa, får du lov att precisera dig, jag kan inte hålla reda på allt som händer.

Du kan maila om du inte vill precisera det här.

Hur gick det med djävulsmässorna och massgravarna?

"Hur gick det med djävulsmässorna och massgravarna?"

Varför hatar du kvinnor?

Det var hermeneutisk tolkning på Lundgrens vis. Och som påpekades av de kloka (fjorton) forskarna behöver ju inte sådan forskning verifieras.

Ur rapporten:

"La de små barn komme till meg borde enligt vår mening ingå i det material som granskas. Det visar sig dock komplicerat att utföra en granskning av boken som behandlar rituella övergrepp mot barn på grund av att vi inte fått tillgång till det material som ligger till grund för intervjuerna och inte heller har någon möjlighet att kontrollera om dessa berättelser bygger på verkliga händelser eller ej. Det vi kan uttala oss om rör forskarrollen och det förhållningssätt som Lundgren och medförfattare har till berättelserna om sexualiserat våld och rituella övergrepp. Vi finner ingenting som tyder på att författarna/forskarna ifrågasätter, problematiserar, prövar olika tolkningar eller på annat sätt upprätthåller en reflekterande och kritisk forskarroll. Istället utgår de från att de övergrepp som barnen i boken berättar om har skett."

Mer än så skrivs egentligen inte specifikt om detta. Men läs rapporten. Visst är hon friad, men det är inte någon smickrande läsning om tillståndet på den här institutionen.

Det verkligt viktiga med hela Lundgren-utredningen nämnde rektor magnificus Bo Sundqvist på webb-TV idag, nämligen att Lundgrens "forskningsmiljö" dvs samgenus på Uppsala Universitet är orsaken till det hela. Sundqvist inser att sådana herme(neu)tiskt slutna miljöer, där inträdesbiljetten är att man ansluter sig till en given tolkningsram i förlängningen skapar pseudovetenskap, dvs den art av kunskap som Lysenko bidrog med. Jag gissar att debatten kommer att fortsätta med frågor kring uppkomsten av samgenus och orsaken till att det finns två (sic!) centra för genusforskning vid UU. Lundgrens förklaringar till detta är bara för skrattretande. Rektor lät antyda att Lundgren (och samgenus) skall brytas upp och flyttas så att de tvingas konfronteras med andra forskningstraditioner och med andra metodologiska angreppssätt. Det är bra. Bäst för genusforskningen vore om de särskilda centra för genusforskning som finns runt om i landet lades ned och forskningen återbördades till fakulteter och institutioner. Då bleve det äntligen forskning av det hela.

Bäste "Erik", tydligen hjärndöförklarad sedan 1985. Om du hade hängt med i våras så visste du att Lundgren menade på fullaste allvar att det är en norm att män roar sig med djävulsmässor och ritualmord.

Min lilla fråga var kanske lite för sofistikerad för dig. Men den var inte ställd till dig. Den var ställd till Louise P. Alltså är det hennes sak, eller inte, att fråga om jag hatar kvinnor, eller inte. För att vara en sådan ryggmärgsreflexmjukis så är du duktig på att använda dig av härskartekniker. Inte för att jag tror på att de finns. Jag ser bara en likhet mellan profeternas beskrivningar och ditt beteende.

Det finns säkert något fint ord för personer som du som automatiskt alltid tror det värsta. Men efterssom du är så dum så får du kortvarianten: gå och häng dig.

Matte: Det synes vara den sammanfattande kritiken mot Lundgren och mot institutionen. Det är allvarligt, och inte alls någon anledning att fira. Sedan vet jag inte om det har någon betydelse att Lundgren verkat som professor i bara två år.

Fredrik: Jag tror att det är en Erik som retades, alltså var ironisk. Kalla det kvinnlig intuition om du vill.

Om man skall döda en orm så kan man inte nöja sig med att bara hugga av huvet. Därför denna overkill, för att skrämma bort andra fjantar. Pennan och svärdet är ju två aspekter av samma sak...

...men här tror jag du sköt ett pansarskott i skalet*, i onödan. Å andra sidan framstår du ju förstås som oerhört skarp med pennan. Kan ju ha ett pedagogiskt värde.

*) Disclaimer tycks numera nödvändiga nu när KK scannar alla utnämnda "liberofascisters" bloggar, och vill därför bespara eventuellt högt blodtryck och försämrad hälsa samt undvika missförstånd: Obs, obs, obs, ingen menar här bokstavligen att döda människor eller ormar.

Lika som bär:

Reservoarpenna.

Skalpell.

Efter att ha läst granskarnas rapport (och de beslut som låg till grund för granskningen) tycker jag det är lite märkligt hur granskarna initialt verkar ha svårigheter att tolka sitt uppdrag (heremeneutik någon?) för att sedan stanna vid en ganska extensiv tolkning. Man konstaterar att granskningen ska gälla vetenskaplig trovärdighet (till skillnad från vetenskaplig hederlighet), och att detta innefattar att företa en (i princip) vetenskaplig granskning. Det är ju också så kritiken framställts: granskarna har kommit "dålig forskning" på spåren. Då ska man ha i åtanke att uppdraget från förre dekanus INTE gick ut på att genomföra en sakkunniggranskning (helt enkelt för att granskarna inte var kompetenta att genomföra en sådan).

Som verksam vid ett annat universitet tackar jag min lyckliga stjärna att vår rektor till skillnad från Bo S verkar förstå skillnaden mellan den peer-review som ska ske och den mer eller mindre av PR-skäl tillsatta granskningskommittén som granskat EL. Granskarna vet mycket väl att de inte skall uttala sig om kvaliteten i EL:S forskning (helt enkelt för att de inte heller ska uttala sig t ex om kvaliteten i naturvetenskaplig eller medicinsk forskning), men kan inte låta bli nu när de fått chansen att ha den särskilda status och få uppmärksamhet som som följd av granskningsuppdraget.
Vad kommer härnäst? Ska vi tillåta att även statsvetarprofessorer granskar psykologer, kemister och teoretiska fysiker? Jag bryr mig egentligen inte så mycket om EL och hennes forskning (som jag inte är inläst på), utan vad det här får för principiella följder för all vetenskaplig verksamhet.

Det är som om vi är blinda för när frihetens principer träds för när i vårt eget land och mot sådana som vi kanske inte tycker om. Det gör mig illamående.

Göte: Nej, det var inte utredarnas uppgift, men det kom på köpet. Det dem pekar på är just en otillfredsställande peer-review och kritiskt förhållningssätt. Metodik och vetenskapligt förhållningssätt är inte annorlunda för att det handlar om genusvetenskap. Det är en usel bortförklaring. Det är bra att det kommer fram.

Men. Hur med det, bör man dock förhålla sig en smula förundrad hur Lundgren singlats ut som objekt att hänga ut efter en medial uppmärksamhet och icke att underskatta hur genusvetenskap är under attack. Det är inte jag helt bekväm med, det ter sig som flockmentalitet.

Göte:

Men nog förstår du väl att den kritik de riktar inte gäller de rent inomvetenskapliga aspekterna? Kritiken är högst allmängiltig, dålig metod helt enkelt. Till exempel, det går inte inom något forskningsfält dra slutsatser om populationen genom att använda sig av ett urval som inte är representativt.

Efter att ha läst granskarnas rapport och Eva Lundgrens båda svar tycker jag att det bra att granskningnen kommit till stånd. Den borde ha gjorts tidigare, helst av sakkunniga inom de områden Eva Lundgren uttalar sig inom - sociologi, psykologi, barnpsykiatri ...

Vad kommer härnäst? Ska vi tillåta att även statsvetarprofessorer granskar psykologer, kemister och teoretiska fysiker? Ja! Jag hoppas det.

Det är väldigt enkla och lättförståeliga invändningar som granskarna har. Att kunna procentuera åt rätt håll t.ex. Dessutom tycker jag att de har större förståelse för hermeneutik och dess användbarhet än Eva Lundgren.

Anna: Exakt! Jag förstår inte alls invändningen att det inte är genusvetare som granskar genusvetare. Vetenskapliga metodiker och grunder för vetenskapliga förhållningssätt är inte skiftande för att man håller sig inom olika ämnen. Givetvis ska en nationalekonom kunna granska en psykolog, en sociolog en naturvetare osv. Genusvetenskap är sedan ett konglomerat av dicipliner.

Kritiken mot slutsatserna i Slagen Dam, och urvalet är precis lika hållbart oavsett vilka som hade genomfört den. Lika gäller det hermeunistiska förhållningssättet som påstås legat till grund för 'La de små...'.

Dessutom tar du upp själva kärnpunkten. Lundgren verkar använda hermeneutik på ett eget och säreget vis.

Om någon vill försvara Lundgrens rätt att bedriva forskning är det högst förståeligt, men det är ingen som ifrågasätter den, utan hennes (miss-)bruk av vetenskap.

Louise: Vetenskapliga metoder, grunder för vad som betraktas som vetenskap är i högsta grad beroende på ämne och varierar även över tid inom ämnena. Läs Kuhn.

Det är helt OK att en statsvetare och en vetenskapshistoriker/teoretiker ger sig in i att bedöma t ex en rapport som Slagen dam vad avser tolkningar av data, metod, etc. Men även en sådan kan tyckas "objektiv" övning som att tolka ett datamaterial utifrån statistiska metoder kräver perspektiv- och modellval. Jag har t ex läst erbarmerligt dåliga statsvetenskapliga undersökningar som utför regressionsanalyser över att datamaterial som spänner över 100 år! Dåligt i mitt tycke, men därmed inte sagt att jag har rätt att yttra mig som GRANSKAREN med den auktoritet det följer. Som Hermansson (en av granskarna) skriver, låt oss mötas och bemöta varandra i den vetenskapliga debatten, inte ägna åt oss kvasijuridiska granskningar. För en granskning av det slag som skett gör anspråk på auktoritet, något som varje akademiker borde reagera på. Jag hade inte haft något problem om Hermansson och Hallberg skrivit exakt samma sak och låtit publicera det i sedvanlig ordning.

För er som inte ser problemet: Fundera på hur media tolkar ett uttalande om att "granskningen har kommit fram till att forskningen har brister" jämfört med om detta framkommit i en starkt kritisk artikel i en högt ansedd vetenskapligt tidskrift. Samma kritik, olika fora, olika reaktioner och tolkningar. Varför skall vissa forskare ges en särställning som granskare (notera att det inte rörde sig om vetenskaplig ohederlighet)? När skall vi tillämpa detta förfarande? Mot vilka? Vem skall bestämma det? Etc. Sedan får det vara hur det vill med EL:s forskning. Den är i sammanhanget det minst intressanta (tycker jag).

Göte: Nej, det kunde ha varit intressant som vetenskapsteoretisk utsvävning och diskussion i ett annat sammanhang. Men det håller inte i det här fallet. Hermeunetik eller annan vetenskaplig metodik som nyttjar, som i fallet Slagen Dam, har att följa statistisk metodik och resonemang som följer av vad resultaten ger, förändras inte vare sig den kallar sig för genusvetenskap eller kognitiv psykologi eller något annat. Metodiken måste ha vetenskaplig konsensus.

Däremot som jag redan reflekterat över. Denna granskning är okonventionell för akademika och borde inte ha varit fallet. Det finns mycket annan forskning som inte håller måttet, jag har själv läst otaliga - här är det sålunda styrt av medial popular vote.

Våld mot kvinnor, framför allt inom parrelationer, är mycket ofta direkt framprovocerat. Man borde undersöka den systematiska psykiska terror kvinnor utsätter män för, med följd att de slutligen tappar besinningen och slår vilt. Detdär fenomenet har jag sett själv.

Det finns inte bara sjuka män. Det finns sjuka kvinnor också. I ungefär samma omfattning.

Göte och Louise: ja granskningen är verkligen udda. Men vad göra när Lundgren och hennes flickor, på politiska ej vetenskapliga grunder, fått till stånd en egen hönsgård där de kunnat sitta och kackla utan hänsyn till övriga forskarsamhällets krav på vetenskapsteoretisk och metodologisk stringens. När pseudovetenskap utvecklas måste någon gripa in och det gjorde Rektor Magnificus på ett magnifikt sätt

Matte: Jag håller med om den uppenbara bristen på vetenskaplig stringens. Men däremot inte att det var speciellt magnifikt av rektor att lyfta fram just Lundgren efter en medialt skapad och uppmärksammad storm. Ett nödvändigt steg har det antagligen resonerats vara, av skäl som mer troligen har med universitetets anseende att göra utåt. Och mindre av rent vetenskapliga skäl.

Men faktum är att brist på vetenskaplighet finner man på flera håll - där (och bör) antar vi och utgår från att akademikersamhället förmår att hantera sina "sorgebarn", på vetenskapliga grunder. Som en del av ett vetenskapligt arbete. Det är också en av delarna av kritiken. Där den akademiska processen inte räcker till, tar myndigheter vid, exempelvis kvalitetsarbete som organiseras vid HSV (värderingsgrupper består vanligtvis av personer från högskolor och universitet).

Det magnifika i det hela, är ju i så fall ett underbetyg till det sedvanliga akademiska arbetet.

Louise: exakt! Det hela är ett misslyckande för forskarsamhället. Den kritiska granskningen, dvs universitetets reningsverk, har inte räckt till. Det beror på att Lundgren tillåtits isolera sig från kritik från andra forskare. Vad göra i det läget om du är rektor? Vad skulle du själv ha gjort?

Om jag vore rektor skulle jag framför allt skämmas och fundera på strategier för att undvika den här typen av politiskt inflytande på våra forskande institutioner. Det är framför allt en politisk fråga som lett till en urartning som absolut inte borde ha varit fallet. Det är troligen inte Lundgrens huvud som ska rulla. Det är att politisk styrning medgetts som orsakat eländet.

Akademisk forskning och sedvanlig vetenskaplig kritik bör inte ske på villkor av massmedial hysteri, eller politisk korrekthet (i brist på bättre begrepp). Mycket kan förstås sägas om Lundgren och hennes forskning, men det här ställer också frågor som inte är särdeles bekväma och smickrande. Det är synd att rektor inte ställt dem.

Jag tror inte att rektor skäms men jag vet att universitetsledning nu funderar på framtida strategier. Det är nämligen så att det förmodligen kommer mera av den vara vi sett. Men det gäller inte genusforskningen utan den forskning som handlar om strukturell diskriminering och rasism. En utredning från i juni (Det blågula glashuset) föreslår inrättandet av ett forskningsinstitut för frågan samt öronmärkta forskningsmedel. Forskningsverksamheten skall utgå från den tolkningsram som Masoud Kamali förfäktar. I juni 2006 kommer Kamalis egen utredning i ämnet. Han kommer säkert att föreslå att en forskningsavdelning inrättas vid Uppsala Universitet, med honom själv som chef. Detta kommer att sluta på samma sätt som Lundgren-affären om man inte lyckas moptverka det på ett tidigare stadium

Ja, det där är också en historia i sig. Det behövs interna strategier för UoH, för att skydda den fria forskningen, och dess kvaliteter.

Louise, du missbrukar ordet "underlag". Vad granskningen kom fram till var att underlaget inte stöder Eva Lundgrens hypoteser. Man kom till och med fram till att det stödde hypotesen att särskilda grupper av män misshandlar sin partner trots att Eva Lundgren drar motsatt slutsats. Att ett underlag finns säger att det inte är fabricerat, inte att det stöder slutsatsen.

1,5 år senare, rapporten finns inte kvar på adressen längre. Jag skrev och citerade vad som stod refererat i DN och i rapporten. Det är inte jag som använder meningen "empiriskt underlag" om centrala slutsatser (nota bene). Och sedan är det ungefär det jag säger också, att materialet (underlaget) inte stödjer hennes slutsatser och tolkningar. Förutom en central sak som den sk normaliseringsprocessen.